Konst ska provocera brukar det heta från vänstern. Men när konst inte faller inom vänsterns vanliga perspektiv, då blir det plötsligt väldigt nervöst och stingsligt.
Kulturhuset i Stockholm blev som arbetsgivare anmält till Diskrimineringsombudsmannen när konstnären Makode Lindes utställning visades i våras. Nu meddelar SVT, DO avslår rasismanmälan mot Kulturhuset.
Det är intressant att SVT i sin rapport inte återger det som upprör, som utställningens titel, ”Negerkungens återkomst”. SVT censurerar alltså konsten.
Vi känner igen beteendet från andra tider, då viss konst ansågs urartad.
Makode Linde driver med hur vi människor blir identifierade i kollektiv, men det sätt som hans konstverk blir behandlat av etablerade aktörer visar också hur lågt det är i tak i vårt land. Viss konst blir motarbetad på alla plan. Anmäls för rasism, anklagas för att vara arbetsmiljöproblem och censureras rakt upp och ner av statliga medier.
Denna ängslighet är ett hot mot yttrandefriheten och det öppna samhället. De som känner sig kränkta för Lindes drift med stereotyper kan naturligtvis framföra sin reaktion, men att med stor energi vilja stoppa, krossa och förinta det man inte gillar?
Det är här som obehagliga totalitära tendenser avslöjas. Dessa tendenser borde ifrågasättas och stå högt upp på dagordningen: ska det verkligen vara så?