I Dagens Industri skriver PM Nilsson i ledarartikel, Tre skäl att riva upp decemberpakten:
- Sambandet klipps mellan vad riksdagsledamöterna säger och vad de gör.
- DÖ driver regeringens balanspunkt vänsterut, trots att valvinden gick åt höger.
- Regeringsmakten försvagas.
Detta stämmer inte riktigt. Att släppa fram största blocket lovade Alliansen uttryckligen före valet. Det är det man nu gör efter valet. Alltså gör riksdagsledamöterna exakt vad de sa att de skulle göra.
Att regeringsmakten drivs vänsterut är sant om budgetpolitiken. Men i övrigt kan man bara citera Nilssons egen artikel om alla de områden där oppositionen kört över regeringen:
Listan över planerade propositioner från regeringen är därför nästan tom. Hos majoriteten i opposition finns det däremot en bubblande handlingskraft. Alliansen har hittills fått SD:s stöd för 67 så kallade tillkännagivanden i riksdagen där de uppmanar regeringen att behålla Bromma flygplats, bygga förbifarten, skärpa strafflagstiftningen, behålla vårdvalet, få fler lokala poliser, beivra djurrättsaktivister, sanera utsläppen av mikroplaster, sänka skatten för arbete efter 65 år, tillsätta en utredning om hållbart flyktingmottagande, införa en tioårig grundskola och omdömen i uppförande och att gränsen i sjukförsäkringen ska behållas. Bland annat.
Dessa initiativ driver knappas politiken vänsterut.
Däremot har PM Nilsson helt rätt i att regeringsmakten undergrävs. Men vad är alternativet? Nilsson nämner nyval. Men risken är uppenbar att maktbalansen blir densamma efter att många sköna skattemiljoner kastats ut på valrörelse.
Det enda seriösa alternativet till decemberöverenskommelsen är att de borgerliga partierna inleder samtal med Sverigedemokraterna. Jag tycker hedern kräver av dem som kritiserar DÖ att de öppet medger och förespråka sådana samtal. Men det gör man inte. Man mumlar i skägget. Det irriterar mig.
Jag skulle vilja se en rak och ärlig diskussion för och emot de två alternativen: DÖ och SD-samtal. Efter en sådan diskussion kan vi bättre avgöra om DÖ var ett misstag eller det minst dåliga i ett olycksaligt parlamentariskt läge.