Politiken blir alltmer infantil. Förmodligen i takt med att vi får allt mindre begåvade politiker som inte klarar av att tala till annat än 12-åringar. I Expressen skriver Ann-Charlotte Marteus om utbildningsministerns senaste utspel, Fridolin håller tal:
Hur ser en typisk svensk lärare ut? Efter att ha sett utbildningsminister Gustav Fridolins ”hälsning till Sveriges lärare” drar man lätt slutsatsen att fröken/magister Svensson är tolv år gammal. Eller, alternativt, en överkänslig, naiv och trögtänkt spillra till människa på gränsen till nervsammanbrott.
Föreställ er att sjukvårdsministern höll ett tal till Sveriges läkare med samma övertydliga intonation, ömsinta tilltal och nedlåtande uppmaningar: ”Våga vara stolt över att du är läkare!”, ”Tro på dina patienter!”, ”Ställ upp på dina kolleger!”, ”Snacka gärna skit om mig och andra politiker, men tala inte skit om varandra!” Och kritisera gärna ”dumma” politiska beslut.
Eller föreställ er att sjukvårdsministern med ett ljuvt litet leende och i intim ton sa: ”Jag lovar att lita på dig” och ”Jag vill be dig om en sak: Tro på dina patienter!”
Det är en vana hos allt fler politiker att betrakta vuxna medborgare som barn som politiken måste rädda från sig själva. Kan vi inte få politiker som tar medborgarna på allvar? Som talar till vuxna människor och inte ser ner på dem som om de vore mindre begåvade?