Så befriande det är att läsa en bok om Amerika av författare som i grunden förstår detta vidsträckta, pluralistiska och energiska land. De flesta svensk böcker om USA är fyllda med felaktigheter, missförstånd och framför allt fördomar.
Janerik Larsson och Roland Poirier Martinsson ger i nya boken Är Texas det nya Kalifornien? intressanta aspekter kring utvecklingen i USA. Med utgångspunkt i två delstater som är extremt olika framträder den enorma spännvidden i amerikansk politik på ett sätt som de flesta européer missar. USA är en kontinent mer än ett land.
Länge har Kalifornien varit populärt och ansetts vara föregångare för övriga USA och världen. Men det allt mer reglerade och politikerstyrda Kalifornien tappar kraft och fart, precis som Europa. Istället kliver det bångstyriga, egensinniga och frihetliga Texas fram och visar hur tillväxt, välstånd och framtidstro skapas. Martinsson skriver:
Kanske kommer detta som en överraskning för någon läsare, men efter att ha bott flera år i Texas vill jag påstå att delstaten i viktiga avseenden utmanar och till och med överträffar Kalifornien i sitt välkomnande av excentriker och avvikare … Det avspeglar sig i den framväxande industrin. Den består inte — som myten ofta vill göra gällande, enbart av olja, gas och boskap — utan i hög grad av informationsteknik, läkemedel, rymd och flygteknologi, filmproduktion…
Mellan 2006 och 2012 skapades en miljon nya jobb i Texas, samtidigt som Kalifornien blev av med 359.000 jobb…
Receptet på Texas framgångar är lika enkelt som det är tydligt, och guvernör Rick Perry har hamrat in det gång på gång: låga skatter, få regleringar och att hålla i plånboken… Enligt Tax Federation har bara [några små delstater] lägre skattebörda än Texas om man lägger samman lokala och delstatsskatter.
Framgångarna för det frihetliga Texas retar naturligtvis medievänstern. Man hatar Texas. Allt är fel i Texas. I Washington Post hävdas att de nya jobben i Texas är sådana som ”vi i vanliga fall förknippar med länder i tredje världen — låga löner, inga förmåner”. Martinsson visar att de lägre lönerna i Texas ska ställas mot att köpkraften är högre eftersom konsumentprisindex är 90 procent av hela nationens. Livsmedel, bostäder, bensin är betydligt billigare än övriga USA, som i sin tur har ett konsumentprisindex som är 29 procent lägre än i Sverige. Det kostar 63 kronor i Texas som i Sverige kostar en hundralapp.
Integrationen fungerar också betydligt bättre än i Sverige: var femte legal invandrare från Latin- och Sydamerika arbetar inom ”management, business, science and art”. Två av tre har minst gymnasieutbildning, var sjunde en fil.kand. Utbildningsnivån spelar större roll än både etnicitet och härkomst när det gäller framtida inkomster. Enkelt uttryckt: fenomenet högutbildade immigranter som städar hotellrum eller kör taxi är inte alls lika vanligt i Texas som i Sverige, skriver Martinsson. Sammanfattningsvis har gruppen invandrare lägre lön, men möjligheterna att klättra på den sociala stegen är goda.
Dessutom, om man väger in köpkraften, visar det sig att realinkomsten för de som arbetade i Texas 2011 var nära 9 procent högre än i Kalifornien, trots lägre löner. Detta är före skatt, vilket framför allt låginkomsttagare i Texas tjänar på, då de inte betalar inkomstskatt till delstaten. Allt sammantaget har Kalifornien, med alla sina europeiska välfärdsambitioner, störst andel fattiga i USA med 23,5 procent, medan Texas ligger på 10 procent.
Kaliforniens glans har flagnat, drömmen krackelerar. Janerik Larsson skriver:
Det finns kritiker av kalifornisk politik som vill dra en parallell till Grekland. Det är nog orättvist. En mer relevant parallell är Frankrike. Där har både en konservativ och en socialistisk president misslyckats med att ens börja styra landets alltmer havererande ekonomi i rätt riktning. Både i Kalifornien och Frankrike handlar det också om de offentliganställdas oerhört generösa villkor — och om deras politiska makt genom de fackliga organisationerna.
Larsson visar hur fackföreningar köper politiker i Kalifornien som ger de offentliganställda allt mer förmåner trots att städernas och delsstatens ekonomi ligger i ruiner. Förmånarna rusar iväg, skatterna måste höjas, konkurrenskraften försvagas.
Återigen kan vi som har öppna ögon se att den vällovliga ambitionen att skänka välfärd till alla leder till fattigdom, medan den strikta, till synes hårda men rättvisa ambitionen att låta människorna i frihet själva arbeta ihop sitt välstånd leder till framgång och välfärd.
Kanske kan Texas exempel få fler att öppna ögonen.