Är svenska komiker roliga?

I helgen startade två nya humorprogram, ”Svensk humor” i SVT  och ”SNN” samt ny säsong av ”Solsidan” i TV4, samtidigt som ”Intresseklubben” i SVT hade säsongsavslut. I dessa medverkar i stort sett alla som kallas komiker i vårt land. Det kan man inte tro. Mycket är tarvligt eller föga originellt.
Förklaringen är att komiker i Henrik Schyfferts anda räknar humor som en konstart där man ska visa sig vara så pretto, svår och självcentrerad som möjligt. När resultatet varken är smart eller roligt blir det rätt så pinsamt.
Några undantag finns. Skåningen Anders Jansson är fenomenal som jägare i SNN (”riktat vådaskott” är en så subtil vits att studiopubliken inte hänger med) och hans spontana infall i Intresseklubben är i en klass för sig. I helgen var också stockholmaren Felix Herngren utmärkt i driften med alla som ständigt känner sig kränkta (Han tog med en jude men ingen muslim, vad det nu kan bero på. Jo, jag vet: i kulturkretsar vågar man driva med judar men inte med muslimer). Andra som är mer roliga än pinsamma: göteborgaren Per Andersson (dock inte Svensk humor), norrlänningen Mikael Tonving och Lidingösonen Henrik Dorsin.
Men det är inte utan att man saknar Stellan Sundahl, som tillsammans med ”Helt Apropå”-gänget vann Guldrosen för bästa program vid TV-festivalen i Montreux 1987. Till den nivån verkar det idag långt.