När socialminister och kristdemokraternas ordförande Göran Hägglund inledningstalade vid partiets riksting i Karlstad igår beskrev han verkligheten på ett sätt som massmedierna aktivt valt bort:
Vi har sedan 2006 sänkt skattetrycket med fyra procentenheter. Och det är mycket… Men – lyssna nu – skatteintäkterna har ökat med elva procent!
Den offentliga sektorns skatteintäkter har alltså ökat rejält sedan alliansregeringen tillträdde. 2012 var intäkterna 150 miljarder kronor större än 2006! Resurserna till skolan, vården och omsorgen har ökat med minst 115 miljarder kr. Det är nästan 25 procent!
Vi har kunnat göra stora välfärdssatsningar, inte trots, utan tack vare att vi främjat tillväxten, delvis just genom skattesänkningar.
Att som vänstern påstå att det handlar om ett nollsummespel, det är i bästa fall ett missförstånd om hur ekonomi fungerar. Det är i värsta fall en stor politisk bluff, och det är förstås vad det är frågan om.
Den bluffen, mina vänner, ska vi tillsammans punktera till valet 2014!
Det var på tiden att någon i regeringen började bemöta bilden av att skattesänkningar är lika med raserad välfärd. (Finansminister Anders Borg började ta upp denna aspekt i senaste lördagsintervjun i radions P1, men blev avbruten.)
Sänkt skatt står inte mot minskad välfärd. Sänkt skatt står mot höjda bidrag. Det är bidragen som oppositionen vill höja. Ska de som arbetar belönas genom att de får behålla mer av sina egna pengar eller ska de som inte arbetar belönas? Det är om detta striden står i valet nästa år.