Turkiet mot auktoritär utveckling

Det sker en väldigt ytlig rapportering i medierna om de pågående demonstrationerna mot islamska AK-partiets regeringspolitik. Tydligare är diskussionen i Turkiet. Kolumnisten och programledaren Yavuz Baydar  skriver i turkiska Al Monitor, Turkey’s Twilight Zon, där han hänvisar till en tidigare parlamentsledamot för regeringspartiet AKP:

AKP:s parlamentsgrupp förändrades radikalt i 2011 års val. De ledamöter som sågs som liberala och mitteninriktade eliminerades … Förvandlingen fullbordades när de som hade mitteninriktning avlägsnades från olika partiorgan vid AKP:s partikongress i september 2012.

De som följt premiärminister Erdogans karriär kan knappast vara förvånade. Här i bloggen skrev jag 2007, Turkiska presidentvalet: islamisternas slutseger?

Och värst kanske är de nedlåtande omdömen Erdogan själv gjort om demokrati (före han bildade AKP). Exempelvis detta: ”Demokrati är som en spårvagn. Man åker med tills man kommer dit man ska och sedan kliver av.”

Erdogans islamister har kommit till makten genom allmänna val och en moderat framtoning. Nu när makten är säkrad börjar de ta av sig masken och attackerar liberala värderingar om yttrandefrihet och pluralism. Man stiger av spårvagnen.
Vi har sett det förut: hur demokratier faktiskt kan bana vägen för totalitära regimer. Boken ”Mein Kampf” har varit en storsäljare i Turkiet och författaren till den visade sedan hur man kan ta makten i Weimarrepubliken och förvandla demokrati till diktatur.
Det är därför glädjande att så många turkar går ut på gatorna och protesterar. Men frågan är hur man ska kunna vända den utveckling Erdogan och AKP nu satt igång. Landet är delat i de religiösa som stöder Erdogan mot den halva av befolkningen som vill bevara Kemal Atatürks sekulär stat. Det som ger Erdogan goda chanser att segra är att den sekulära halvan av Turkiet är splittrad utefter höger/vänsterskalan.
Förenklat kan man säga att Erdogan har 50%, vänstern 25% och höger 25%. Det är därför ingen på tio år kunnat utmana Erdogan och hans AKP. Frågan är om förhållanden förändras nu när Erdogan stiger av spårvagnen och anser sig kunna styra oinskränkt.