På samma sätt som anklagelser om islamofobi kastas ut så fort minsta kritik riktas mot någonting som har anknytning till islam, ligger det i tiden att också kasta ut anklagelser om homofobi så fort någonting som berör homosexualitet inte omedelbart och reservationslös hyllar detta.
Expressen publicerar artikel om en ny bok där Vilhelm Moberg anklagas för homofobi, Nya uppgifter om Kejne-affären. Jonas Gardell har nyligen anklagat Moberg för detta, liksom andra vänsterröster som tidningen Kulturen.
Varför? Därför att Moberg ställer sig på pastor Kejnes sida när han riktar anklagelser om korruption mot höga ämbetsmän i staten. Bland dessa högre ämbetsmän finns homosexuella nätverk, menade Kejne. Alltså ställde sig Moberg på fel sida, och var därmed homofob. Hur det ligger till i sak spelar ingen roll. Punkt slut. Inget att diskutera.
För den inskränkte, vill jag då lägga till.
Hur korkade dessa anklagelser mot Vilhelm Moberg är visas av att Moberg i den andra av de två största rättsröteskandalerna på 1950-talet försvarade Kurt Haijby mot överheten. Haijby anklagades av S-regeringen inklusive Tage Erlander för brott och dömdes till fängelse (kungahuset ville inte åtala Haijby).
I detta fall stod Vilhelm Moberg på den påstått homosexuelles sida mot maktövergreppen han utsattes för.
Alltså: Moberg var intresserad av fakta och sakförhållanden i kampen för rättvisa.
Det kan man inte säga om de som slänger ur sig hånfulla och nedsättande omdömen om 1900-talets störste svenske författare.
PS. Man kan ju undra varför inte Gardell & Co anklagar Erlander för att vara homofob, eftersom hans statsapparat satte åt Haijby med lagvidriga metoder. Här kommer politisk tillhörighet in i bilden: den som tillhör den politiska vänstern kan inte vara homofob. Se där, ytterligare en insikt i psyket hos de som slänger fobianklagelser omkring sig.