När Engelsbergsseminariet (se också två föregående inlägg) kom in på civilisation och krig konstaterade svenske ambassadören och vapeninspektören Rolf Ekéus att president Bush i stort sett segrat i den meningen att den islamistiska terrorismen idag inte alls utgör ett större hot än andra. Och därför behöver vi inte tala om krig mot terrorism.
Det var en intressant argumentation som jag gillar. Men när Ekéus förutspår att krig mellan civilisationer inte kommer att ske i framtiden varnade andra talare om en allt för optimistisk hållning. Övertygelsen om att det aldrig mer skulle bli krig var i Storbritannien som störst på 1920- och 30-talen, eftersom man aldrig mer ville uppleva första världskrigets fasor. Men inom kort utbröt ett änne större krig.
Det är en paradox men en civilisation som vill överleva måste vara beredd att försvara den i krig. Den västerländska civilisation har dock sedan 1800-talet strävat efter att formulera krigets regler i syfte att upprätthålla anständighet i stridens hetta.
Jag skulle vilja tillägga att många i Sverige och Europa tycks tro att man kan avskaffa försvaret mot krig överhuvudtaget. Men om detta skulle ske fullt ut, kommer vi säkert att få lära oss av historien att den som inte är beredd att försvara sin civilisation kommer att förlora den.