SÖNDAGSKRÖNIKA: Jag är har länge varit trött på att höra allt tjat om fyraprocentspärren i samband med opinonsmätningar. Diskussioner kring denna spärr tar bort fokus från politikens innehåll och riktar det istället på taktik och spekulation.
Under sommaren före valet 2010 älskade journalisterna att spekulera om utifall att Kristdemokraterna eller Centerpartiet skulle åka ur riksdagen, därför att de i några opinionsmätningar hamnade ”nära spärren”. Närmare valet handlar mycket av debatten om utifall att Sverigedemokraterna ska klara spärren eller inte, och vad det skulle betyda. Det blir tekniskt procedursnack istället för fokus på politiska värderingar och förslag.
Dessutom är det odemokratiskt att tillämpa en godtycklig spärr på en viss nivå. I Ryssland har spärren höjts till 10 procent för att stänga ute oppositionspartier. Sverige kan inte protestera, eftersom Putin kan hänvisa till att också Sverige har spärr.
Varför ska den vara just fyra procent? När spärren infördes diskuterades både tre och fem procent. Att ha artificiella spärrar
skadar trovärdigheten till det demokratiska systemet.
Det brukar heta att en spärr mot småpartier behövs för att uppnå regeringsdugliga majoriteter. Det är skitsnack!
I grundlagsutredningens förarbeten finns en rapport av statsvetaren i Uppsala Lars Davidsson (SOU 2007:40) som analyserar olika lösningar för mandatfördelning. Under ett av grundlagsutredningens seminarier påpekade han att ett borttagande av 4-procentsspärren tillsammans med borttagande av utjämningsmandaten skulle ge fler småpartier
representation i riksdagen, samtidigt som deras inflytande över regeringsbildningen inte skulle öka.
Jag blev förbluffad av den slutsatsen och ställde frågan hur detta kunde komma sig. Och svaret är att utjämningsmandaten i huvudsak går till de partier som ligger närmast 4-procentsspärren.
Tar vi bort dessa 39 utjämningsmandat, och låter riksdagen bestå av enbart de 310 fasta mandaten (ytterligare ett mandat borde bort för att inte riskera två lika stora block), får partier som är mindre än 8 procent betydligt färre mandat än i dagens system. Men de blir representerade i valkretsar där de har tillräckligt många röster för att ta enstaka mandat.
Därmed kan alltså fler partier vara representerade i riksdagen, utan att de förstör möjligheterna att bilda regering.
Låt oss titta på hur den riksdagen efter valet 2006 sett ut om de 39 utjämningsmandaten inte delats ut. Som synes i tabell 1 nedan skulle större partier nästan inte tappa några mandat. Med större partier menas de som har 8 procent eller mer (i detta fall C, M och S).
De som har mindre än 8 procent tappa rejält. Miljöpartiet med 5,1 procent av rösterna skulle förlora mer än hälften av sina mandat om utjämningsmandaten togs bort. På detta sätt minskar risken att ett litet parti får vågmästarroll. Vågmästarroll för ett litet parti innebär ett stort avsteg från representativt inflytande. Det lilla vågmästarpartiet kan tippa maktbalansen åt ena eller andra hållet och därav kräva stora eftergifter. Det är inte i linje med representativt inflytande.
Sedan utjämningsmandaten tagits bort kan också fyraprocentspärren slopas, så att fler mindre partier kan komma in, utan att för den skull försämra möjligheten att bilda regering.
Lars Törnman i Kirunapartiet ställde i valet 2002 upp till riksdagen som Norrbottenspartiet och fick 9,1 procent i valkretsen. Det hade inneburit att Törnman blivit riksdagsman. Partiet hade fått ett mandat. Det hade inte påverkat regeringsbildningen. Men ett parti till hade haft representation i riksdagen. Är inte det demokrati?
I riksdagsvalet 2006 hade Sverigedemokraterna kommit in med tre fasta mandat. Men Allianspartierna ändå haft majoritet, trots att SD kommit in med 3 mandat. Hade inte det varit bättre? För demokratin, för att i valet 2010 slippa fokus på om sverigedemokrater ska klara spärren och bli vågmästare? Då finns fler schatteringar representerade, men deras inflytande blir proportionerligt, dvs ytterst begränsat.
Den vanligaste invändning jag fått på förslaget att ta bort utjämningsmandaten och slopa fyraprocensspärren har just varit att då skulle Sverigedemokrater och andra kunna komma in i riksdagen. Demokrati gjordes till en prestigesak. Så borde det inte vara. Och nu, efter valet 2010, finns ändå Sverigedemokraterna i riskdagen. Dessutom som vågmästare.
Därför anser jag att det nu är rätt tid att ändra vallagen och ta bort fyraprocentsspärren och de 39 utjämningsmandaten. Vi skulle få en bredare demokrati, kanske med ännu fler partier. Men vi skulle ändå med jämkade uddatalsmetoden skapa goda förutsättningar för att en regeringsduglig majoritet uppstår.
Ja, hade denna förändring införts före valet 2010 hade Alliansen idag varit i majoritet. Det hade varit bättre för Sverige.
I tabell 3 nedan ser du hur oppositionen med nuvarande mandatfördelning har 176 mandat mot Alliansens 173. Om spärren tagits bort tillsammans med utjämningsmandaten hade Alliansen fått egen majoritet på 156 mot 154 mandat.
För att slippa risken med att ett eller flera partier blir vågmästare efter valet 2014 borde fyraprocentspärren och utjämningsmandaten tas bort. Chanserna att få ett regeringsduglig majoritet skulle öka samtidigt som småpartierna inte skulle kunna bedriva utpressning, men de skulle ha goda möjligheter att vara representerade i parlamentet.
Jag begriper inte vad partierna väntar på. Sätt igång och gör vallagen mer demokratisk!
– – –
Tabell 1. Valresultatet 2006 utan utjämningsmandat
Så många mandat skulle partier förlora (mandat före ändring/förändring)
97 mandat, Moderaterna, -4 mandat
29 mandat, Centerpartiet, -2 mandat
28 mandat, Folkpartiet, -6 mandat
24 mandat, Kristdemokraterna, -7 mandat
130 mandat, Socialdemokraterna, -1 mandat
22 mandat, Vänsterpartiet, -9 mandat
19 mandat, Miljöpartiet, -10 mandat
349 mandat, summa, -39 mandat
Tabell 2. Valresultat 2006 utan utjämningsmandat och utan spärr
Vad skulle spärrens och utjämningsmandatens slopande innebära för mandatfördelningen? (mandat före ändring/ förändring)
97 mandat, Moderaterna, -6 mandat
29 mandat, Centerpartiet, -2 mandat
28 mandat, Folkpartiet, -6 mandat
24 mandat, Kristdemokraterna, -8 mandat
130 mandat, Socialdemokraterna, -1 mandat
22 mandat, Vänsterpartiet, -9 mandat
19 mandat, Miljöpartiet, -10 mandat
349 mandat, summa, -39 mandat
0 mandat, Sverigedemokraterna, +3 mandat
Tabell 3. Valresultat 2010 utan utjämningsmandat och utan spärr
Vad skulle spärrens och utjämningsmandatens slopande innebära för mandatfördelningen? (mandat före ändring/förändring)
107 mandat, Moderaterna, +-0 mandat
23 mandat, Centerpartiet, -2 mandat
24 mandat, Folkpartiet, -7 mandat
19 mandat, Kristdemokraterna, -8 mandat
112 mandat, Socialdemokraterna, +-0 mandat
19 mandat, Vänsterpartiet, -10 mandat
25 mandat, Miljöpartiet, -6 mandat
20 mandat, Sverigedemokraterna, -6 mandat
349 mandat, summa, -39 mandat
173 mandat, Alliansen, -17 mandat (=156 mandat)
176 mandat, oppositionen, -22 mandat (=154 mandat)
Artikeln publicerades i första version i Frihetsjournalen i oktober 2010. (Andra intressanta bloggar om politik, val, Alliansen, regeringen, Rödgröna, demokrati, Sifo)