Den tramsiga hysterin kring försvarshemligheter rullar vidare. Det talas om mörkläggning, halvsanningar, dolda agendor, skumraskaffärer och det sprids allehanda misstänkliggöranden. Ingenting är bevisat i enskildheterna. Men den verkliga mörkläggningen, de falska premisserna för svensk utrikes- och försvarspolitik, blundar man för.
En som begriper vad det handlar om är PJ Anders Linder, som skriver:
Man får snarare se Tolgfors som ett offer för dubbelmoralen i svensk försvars- och säkerhetspolitik. Vi samverkar nära med Nato – men vill inte bli medlemmar. Vi säljer gärna de vapen vi tillverkar – men vill inte ha med läskiga köpare att göra. Vi vill inte betala för FOI utan skickar ut myndigheten på marknaden – men vill inte se konsekvenserna i vitögat.
Så är det. Alla som vägrar erkänna att Sverige i praktiken är med i Nato ägnar sig åt mörkläggning. De som inte erkänner att stopp för svensk vapenexport betyder att Sverige aldrig mer kan vara neutralt eller alliansfritt, ägnar sig åt mörkläggning.
Tänk om medierna kritiskt kunde granska argumenten och ståndpunkterna i svensk försvarsdebatt. Då skulle man avslöja en verkligt bekymmersam mörkläggning.
Mer: SvD, Andra intressanta bloggar om politik, säkerhetspolitik, försvaret, Sten Tolgfors, försvarspolitik, Saudiarabien, FOI, vapenexport)