I en ovanlig och tänkvärd kolumn i DN-Kultur skriver musikrecensenten Fredrik Strage om det amerikanska presidentvalet. Förmodligen ska det till en musikintresserad journalist för att kunna förmedla annat än vanliga floskler och grovt okunniga fördomar om amerikanska samhället.
Han ställer nämligen karikatyrerna om amerikaner mot lika schablonmässiga beskrivningar om svenskar. Sådana generaliseringar brukar ofta leda fel, om de inte träffar en bärande värdering eller mentalitet som präglar det beskrivna samhället.
Inskränkta amerikaner är inte bara roliga. De gör också att vi svenskar känner oss smartare. Våra skolbarn är visserligen analfabeter, vårt försvarsdepartement skickar militära hemligheter via Hotmail och 56 procent av befolkningen såg minst tio minuter av Melodifestivalen förra helgen. Ändå inbillar vi oss att vi är mer intelligenta än Newt Gingrich.
Detta tror jag är den drivande kraften bakom all uttalad antiamerikanism – vi har ett lillebrorkomplex, men döljer det genom att förlöjliga det samhälle vi egentligen ser oss underlägsna. Vi har samma fenomen inom landet – mellan 08-or och övriga.
Strage skriver sedan om något elementärt i skillnaden mellan den amerikanska och den svenska mentaliteten:
Om zombieapokalypsen inträffade skulle vi svenskar reagera som efter tsunamin och utbrista: ”Vi har inte fått någon information!” Lydigt skulle vi rada upp oss för att vaccineras mot zombiesjuka (även om sprutan inte hjälpte utan bara gav oss narkolepsi). Vi skulle kräva ministrars avgång, medan de levande döda tuggade sig genom befolkningen, eftersom vi lärt oss att myndigheterna ska ta hand om oss.
Sydstatarna skulle inte gnälla. De skulle dra ut i skogen med ”all kinds of guns”. Och de skulle antagligen ha Jesus på sin sida.
En poppkulturell analys som överträffar allt om USA i svenska nyhets- och samhällsprogram på årtionden.
(Andra intressanta bloggar om politik, USA, Newt Gingrich, media, kultur)