Obamas domarval föga upphetsande

Läsare undrar varför jag inte skrivit om den senaste veckans största politiska händelse i USA: presidentens nominering av en ny domare till Högsta domstolen. Elena Kagan kan därmed blir den 100:e HD-domaren — sedan 1789. Det är en stor händelse.
Men jag tycker inte Elena Kagan har varit något att skriva om. Hon verkar finnas till vänster om den politiska mitten, men är förmodligen mindre vänster än den domare hon föreslås ersätta, 90-årige John Paul Stevens.
Kagan kommer alltså inte att förändra den filosofiska balansen i Högsta Domstolen.
Kritik har riktats mot att hon vill inskränka yttrandefriheten, så som många domare till vänster anser hon att staten ska ”jämna ut” möjligheterna att komma till tals. Det har resulterat i hårda restriktioner kring hur valkampanjer får finansieras. Hon fick hård kritik när hon förbjöd försvarsmakten att utföra rekryteringskampanj på Harvard-universitetets mark. Hennes beslut upphävdes av domstol.
Vissa misstänker också att hon vill förbjuda konservativa radiopratare, eftersom vänstern inte har några med samma genomslagskraft. Men trots att vänsteraktörer flera gånger försökt tillgripa närmast sovjetiska metoder för att stoppa högerns framgångsrika talk-radio, har man inte lyckats. Och jag kan inte se att Elena Kagan på något sätt förändrar någonting.
Utgångspunkten är ju att det är sittande president som nominerar. Och har landet valt en vänsterpresident blir det ofrånkomligt att han nominerar en domare med vänstersympatier.
Och Elena Kagan framstår inte som alltför vänster. Hon accepterar att kostitutionen föreskriver dödsstraff. Och hon har som juridisk rådgivare åt president Bill Clinton föreslagit att han skulle se över reglerna för mycket sena aborter, i 40:e veckan.
Skälet till att hon misstänks vara extremt till vänster är att hon som ung jurist var biträde åt en av Högsta domstolens mest vänsterintriktade domare genom tiderna. Men som New York Times kunnat visa (tidningen vill ju hjälpa en vänsterdomare) så hade hon inte alltid samma uppfattning som denne domare.
Främsta kritiken mot Kagan är att hon inte har någon erfarenhet alls som domare. Men istället har hon varit juristprofessor och dean för Harvard Law School och i den rollen chef för omkring 100 juristprofessorer vid en av världens mest prestigefulla universitet. Från professorer med konservativ filosofi får hon beröm för att hon respekterat alla filosofiska inriktningar. Vänsterakademiker brukar ju annars hata dem som står till höger.
Hon beskrivs som en lysande pedagog, vilket är en kvalifikation som inte behövs i Högsta Domstolen. Men hennes ambition att få tillstånd intressanta diskussioner i sak, kanske kan bidra till att ytterligare höja kvaliteten Högsta Domstolens beslutstexter. Dessa beslut får ju stor spridning i amerikanska medier, eftersom moralisk-juridisk filosofi har en helt annat ställning i USA än i Sverige.
Se mer: CNSnews i Kagan Argued for Government ’Redistribution of Speech’, Wall Street Journal i Grading Kagan as Dean, Los Angeles Times i Republicans wants Clinton-era papers on Kagan, Boston Globe i Kagan backers cite intellect, foes her slim written record, AP i Kagan heads back to the Hill for whirlwind visits, New York Times i Kagan’s Link to Marshall Cuts 2 Ways, Reason i Eugene Volokh on Elena Kagan’s First Amendment Academic Articles, Politico i Kagan’s journo friends.(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , , , )