Vi pratade förbi varandra i Studio Ett, Heidi Avellan och jag (Lyssna här: Budgetläckor – hot mot demokratin?).
Det är bra för demokratin att regeringen sprider ut presentationen av budgetpropositionen, så att vi medborgare får veta så mycket som möjligt. Att ta ett sakområde i taget ger tillfälle till att öka politikens utrymme i medierna. Det är bra för oss medborgare. Och jag ser det som regeringens jobb.
Det Avellan inte tar till sig är att alltihop är en process, där regeringens presentationer är första fasen. Då har regeringen ett övertag i att publicera nyheter i budgeten.
Andra fasen startar när regeringen lagt fram sin proposition inför riksdagen. Då är det oppositionens tur att attackera och kritisera. Och det kan oppositionen göra obehindrat, eftersom de inte behöver lägga fram sina förslag förrän flera veckor senare. Oppositionen kan därför dundra på utifrån en offensiv position.
Först när också oppositionen lagt sina konkreta budgetförslag till riksdagen som motioner inträder den tredje fasen. Det är först då den samlade debatten om budgetförslagen kan starta. Då har alla lagt sina kort på bordet.
Heidi Avellan vill hamna i fas tre omedelbart, men det är ju en praktisk omöjlighet. Det borde politiska journalister förstå.
Jag skulle gärna se att den samlade debatten i fas tre utspelas i riksdagen. Att så inte sker beror ju inte på regeringen, utan på att oppositionen inte tar för sig. Man ställer inte upp med sina tyngsta namn i riksdagens intepellationsdebatter (i diskussionens hetta sa jag i radion att “lägre stående riksdagsledamöter” får ta debatten, en mindre väl vald ordalydelse…).
Avsaknaden av skarpa debatter innebär att diskussionen om budgeten flyttas ut från riksdagen och in hos medierna.
(Andra intressanta bloggar om politik, demokrati, frihet, yttrandefrihet, riksdagen, regeringen, budgetproposition, budget, media, medier, mediekritik, journalistik, Sveriges Radio, Studio Ett)