Arbetarklassen överger Demokraterna

Det blev ingen väljartillströmning efter det att Demokraterna röstade igenom Obamas sjukvårdsreform förra veckan. Trots allt tal om ”seger” har väljarna inte imponerats. Tvärtom skriver flera medier om att demokraterna är påväg att tappa arbetarklassen.
Vänstertidningen Salon frågar närmast desperat, What’s the matter with white people?
Center-högermagasinet National Journal förklarar i Dems Caught In Populist Crossfire:

Obama har redan skadats av uppfattningen att vinnarna med hans ekonomiska krispaket är storföretag, stora banker och de rika. Särskilt bland vita väljare med låg utbildning tror många att politikerna i Washington ökat förmånerna för dem som finns högst upp på inkomstskalan.
Nu kan sjukvårdsreformen hota demokraterna från andra hållet genom att underblåsa gammal rädsla, särskilt i vit arbetarklass, om att vänstern [via skatter och avgifter] tar deras inkomster och flyttar dem nedåt i inkomsttrappan till dem som inte arbetar.

Journalisten och författaren David Paul Kuhn skriver i dagstidningen Times Union, White men shun Democrats:

[Efter Obamas presidentvalsseger] såg det för ett ögonblick ut som att Demokraterna till slut nått fram till männen som speglas i Bruce Springsteens musik, och fått dem att stödja vänsterns värderingar så som Springsteen själv länge gjort. Men vänsterns valstrateger har inte förstått att dessa nya demokrater fortfarande är rotade i amerikansk moderation.
Opinionsmätningar frågar kontinuerligt om de vill se Demokraterna eller Republikanerna vinna i deras valkrets. I februari var stödet för Demokraterna bland vita tre procentenheter lägre än i februari 1994, året som gav Republikanerna en jordskredsseger. […]
Det är ingen tillfällighet att flykten från Demokraterna startat när regeringen talar om större roll för staten, såväl i banksektorn som i sjukvården. Bland vita föredrar 71 procent av männen och 56 procent av kvinnorna en begränsad statsmakt med färre förmåner framför en större stat med högre skatter.
Obamas vänsterprofilering är exakt den sort som driver bort dessa väljare. Mer likt Lyndon Johnson än Franklin Roosevelt betonar Obamas vänsterpolitik förmåner framför skattelättnader.

Han påpekar att Demokraterna också inför kongressvalet 1994 anklagade vita väljare för att vara arga och aggressiva (”angry white male”). Men att stämpla stora väljargrupper som simpelt arga var en dålig politisk strategi. Valet 1994 resulterade i en av partiets största förluster i modern tid.
Frågan är om partiet kommer att tappa lika mycket i höstens kongressval. Mycket talar för det. Iallafall just nu.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , )