På tal om äldre fordon (se förra inlägget) så rapporterar Stockholms regionala nyhetsprogram ABC ikväll:
— En sådan här extrem dag i kollektivtrafiken kräver extraordinära insatser. Eller vad sägs om den här veteranen?
— En spårrensare från 1909 fixar snöröjningen på Roslagsbanan. Med hjälp av en eldriven motorvagn från 1934, som ingår i Spårvägsmuséets samlingar, så stretar den fram i 30 km/timmen.
Gamla erfarenheter och maskiner är inte alltid överspelade…
En annan aspekt som spelar an på förra inlägget står en läsare för, när han skriver:
Min åldrige far, som upplevt några snövintrar sedan 20-talet, skakar på huvudet och undrar varför den moderna människan tror att kommunikationer m m skall fungera lika bra under stark kyla och mycket snö som under mer “normala” förhållanden.
Hans senaste muttrande lät ungefär som “tur att inte svenskarna bor i jordbävningszoner för då hade de väl gapat om olagade vägar inom en timme och om hur uselt informationen fungerar. Men det blir väl så när folk är uppfostrade till att tro att staten skall ta hand om allt.”
Ja, vi har en och annan existentiell aspekt att fundera över i dessa snöiga tider.
Mer i medierna: DN, AB. (Andra intressanta bloggar om politik, järnväg, tåg, vinter, snö, SL, SJ, Banverket, kyla, trafik, teknik, pendling, Roslagsbanan)