Förre SSU-basen Niklas Nordström är kolumnist i Göteborgs-Posten, och han skriver idag att den reflex som Socialdemokratin har om att alla problem i välfärden kan lösas genom att ösa mer skattepengar på dem inte nödvändigtvis är den rätta.
En sådan klok insikt måste jag helt enkelt uppmärksamma och kommentera. Nordström skriver, Mer pengar löser inte allt:
Men jag tycker också alltför sällan att debatten handlar om de förändringar som kan göras inom ramen för befintliga resurser. Varje dag kan man i stort ha sett i vilken verksamhet som helst göra saker annorlunda och mer effektivt. Kanske till och med till bättre service.
Sverige och vi som skattebetalare lägger ofta hälften eller mer av vår inkomst på skatter och avgifter av olika slag. Det är oerhört mycket som varje individ och hushåll bidrar med varje månadsslut för att få maskineriet att snurra. Då är det också helt avgörande att politiker och tjänstemän möter detta inflöde av pengar med största respekt och noggrannhet i användandet.
Denna insikt är säkert oerhört smärtsam att göra för politiker på vänsterkanten. Det är därför stort att en socialdemokrat som Nordström har kommit så långt.
Men, men. Han har bara tagit halva steget i denna logiska analys.
Den som fullföljer tankebanan inser att “politiker och tjänstemän” aldrig någonsin kommer att kunna använda medborgarnas pengar respektfullt.
Varför?
Därför att vi medborgare har väldigt olika önskemål, olika livsval, olika framtidsplaner. Staten måste behandla alla lika, och politikernas prioriteringar, hur noggrant det än sker, kan inte tillgodose den mångfald av önskemål som människor idag har. Vilka beslut “politiker och tjänstemän” än tar, kommer miljontals människor att anse att staten prioriterar fel, satsar på fel trygghetsåtgärder.
Den enda logiska slutsatsen man kan ta — om man känner respekt inför medborgarna — är att låta dem själva avgöra hur de vill ha sina egna trygghetssystem. Vissa vill pensionsspara mer än statens lagar säger, andra vill spara mindre för att kunna köpa sig en lägenhet. Kan man det? Nej. Staten har lagt beslag på löneutrymme i form av arbetsgivaravgift och dikterar för dig hur mycket du ska betala i premie.
Sjukförsäkringen innehåller en karensdag. Men tänk om jag vill ha lägre premie mot att ha flera karensdagar. Eller att jag inte vill ha någon karensdag mot högre premie. Går det? Icke. Staten dikterar dina villkor! Du ska lyda!!! Och hålla käften.
På välfärdsområdet råder ett närmast feodalt styre där vi moderna medborgare inte anses myndiga att bestämma över våra egna pengar.
Självklart betyder det enormt resursslöseri och felalokering av pengar. Ineffektiviteten är kanske inte av sovjetiska proportioner, men nästan. Se bara på ATP. Bankruttförklarat.
Om Niklas Nordström (S) ändå kan ta halva tankebanan, hoppas jag att Alliansen eller åtminstone något av Allianspartierna kan fullfölja hela det logiska resonemanget och börja föreslå överflyttning av makt till medborgarna. Makten att bestämma över sina egna trygghetssystem.
Vi talar här om en gigantisk andel av svensk ekonomi. De offentliga transfereringssystemen omsätter över 600 miljarder kronor varje år.
Här kan makten över prioriteringar flyttas från politiker till enskilda medborgare. Tänk vilka välfärdsvinster om människor själva kunde sy ihop sina trygghetspaket och anpassa dem till de personliga preferenser man har. Snacka om egenmakt. Då skulle inte bara tryggheten öka, vi skulle också få ett verkligt effektivt system.
(Andra intressanta bloggar om politik, försäkringskassan, transfereringar, trygghet, egenmakt, socialpolitik, välfärd, tillväxt, ekonomi, Alliansen, regeringen)