Irland går till folkomröstning imorgon. Igen. Om Lissabonfördraget. Nej-kampanjen använder riksdagsledamoten Birgitta Ohlsson (FP) som i sin megalomania anser sig ha rätt att diktera lagstiftningen i andra länder. Aborter är höjden av frihet. Fostren har inget världe. Så ska det vara på katolska Irland, utropar hon.
För att slippa diktat från Birgitta Ohlsson bör irländarna rösta nej, heter det i annonser.
Men andra faktorer gör att det ändå lutar mot ett ja. Helsingborgs Dagblad skriver, Imorgon folkomröstar Irland om Lissabonfördraget – igen:
Sist det begav sig var förra sommaren. Då blev det ett rungande nej. Nu talar opinionsmätningarna i stället för ett ja. Framför allt är det den ekonomiska krisen, som har drabbat Irland hårt, som är skälet till omsvängningen.
Men sedan får också Corren storhetsvansinne och skriver, med anledning av att Tjeckiens president kan komma att förhala ratificeringsprocessen även efter ett irländskt ja:
Sverige i egenskap av EU-ordförande måste spela en aktiv roll och visa Tjeckien var skåpet ska stå.
Vad är det för sorts ”samarbete” när svenskar gång på gång anser sig ha rätt att diktera vad andra ska tycka och göra? Vad hade Corren och Birgitta Ohlsson sagt om något annat land hävdat att Sverige ska göra si eller så?
Jag får ofta dåliga vibbar när EU-samarbetet diskuteras. Det låter som att överheten vädrar morgonluft: med Lissabonfördraget ska man tvåla till alla oliktänkande, hindra all debatt och köra över alla som inte lyder.
Detta är inte en demokratisk mentalitet. Det låter mer som Putins Ryssland.
Se mer: Svenska politiker hotar Irland.
(Andra intressanta bloggar om politik, demokrati, EU, EU, EU-valet,Lissabonfördraget, Europa, ordförandeskapet, Irland, Tjeckien)