Lettland kontrasternas nation

Det är omtumlande att utifrån de fattigas och funktionshindrades perspektiv studera ett nyrikt EU-land som fallit tillbaka hårt som en följd av den globala krisen.
Kontrasterna här i Lettland är enorma. På ytan vill även de som inte har pengar visa upp en fasad. Därför framstår Lettland som vilket annat västland som helst när man rör sig som turist. Bilparken, butikerna, människors kläder och många av byggnaderna är oskiljbara från svensk standard.
Men när man talar med Frälsningsarmén om hur de sämst ställda har det, handlar det om brister som vi inte haft i Sverige på ett halvsekel.
Glädjande nog har attityderna mot märkbart handikappade, som syn- och hörselskadade förbättrats avsevärt.
Under kommunisttiden var teckenspråk förbjudet. Eftersom de politiska kommisarierna inte förstod vad som sades betraktades det som subversiv verksamhet. Först efter kommunismens fall har skolorna för hörselskadade kunnat utbilda i teckenspråk. Idag vågar hörselskadade använda teckenspråk när de talar med varandra ute på stan, någon de inte gjort för bara några år sedan.
Även rörelsehindrade och synskadade skulle gömmas undan. De skulle inte synas. Nu har man till och med ordnat demonstrationer till förmån för handikappades rättigheter.
När vi talade om hur Frälsningsarméns insatser finansieras, blev det klart att nästan alla resuser kommer från insamlingar i Sverige. I detta före detta kommunistland finns ingen som helst tradition om att som medmänniska ställa upp på någon annan. I Lettland finns inget som heter frivilligarbete.
Att samla in pengar till hjälpverksamhet har varit omöjlig, även under de två-tre senaste åren. Bortsett från några återvändande letter från Amerika, där man lärt sig moralen att bry sig om medmänniskorna.
Detta är ett tydligt bevis på att socialism inte leder till solitaritet, utan tvärtom avskaffar allt vad solidaritet heter.
När det gäller funktionshindrade barn och ungdomar har politikerna lärt sig de europeiska värderingarna om att de har rättigheter som alla andra. Jag trodde att de skolor ute på den lettiska landsbygden vi idag besökt, exempelvis hörselskadades skola i Valmiera, skulle vara nedgångna och förfallna skolor. Men icke. Skolbyggnaderna har rustats upp till standard som inte står Sverige efter.
Vi besökte också godset Skangal som ägdes av Olof Palmes morföräldrar, men vars förfallna byggnader donerades till Frälsningsarmén efter sovjetockupationen. Gården är nu upprustad och är ett ungdomshem för hemlösa och barn till missbrukare. Man restaurerar nu ytterligare en byggnad som kommer att vara krishem för unga mammor.
Däremot finns en underklass av rysktalande som ingen vill ha att göra med. Det finns barn som går i skolan, men som saknar pengar för lunch och som därför blir utan. Dessa unga får förmodligen ingen ordentlig frukost eller middag heller. Deras föräldrar kan vara missbrukare eller sjuka. De bor i vedervärdiga barackar utan vatten och avlopp.
Frälsningsarmén kommer, som jag uppfattar det, att rikta om fokus från de handikappade, som nu uppmärksammas och respekteras i Lettland, till de ekonomiskt mest utsatta.
Men här finns ännu en paradox. När vi i morse besökte svenska ambassadören i Lettland, Mats Staffansson, pekade han på att Riga i juni för första gången på 800 år valt en etnisk ryss till borgmästare: 33-årige Nils Ušakovs. Han har lyckats förena lettiska vänstern med de rysstalande, och därefter vunnit över de nationalistiska partierna.
Hans första utlandsresa för någon vecka sedan gick till Moskva, vilket retade upp de lettiska partierna. Men borgmästaren förklarade att syftet är att öppna Lettland för den ryska marknaden och på detta sätt skapa nya jobb i den nu rådande krisen.
Frälsningsarmén säger att de etniska ryssarna är antingen fattiga eller tillhör det rikaste skicktet i landet.
Valet av Ušakovs kan ses som ett bevis på att motsättningarna mellan etniska letter och de rysktalande som är ättlingar från den tidigare ockupationsmakten, har minskat. Men på frågan hur Lettland reagerade på Rysslands inmarsch i Georgien, medgav svenske ambassadören att ryggmärgsreflexen var mycket olika för etniska letter och ryska. Detta förstärktes av att de rysktalande tittar på Putins TV-kanaler, medan letterna tittar på lettiska TV-kanaler. Men trots det visade sig olikheterna endast i argument, aldrig i våldsamma manifestationer.
Ett problem för de fattiga rysstalande är att rika rysstalande inte bryr sig ett smack om de fattiga. Solidaritet i handling är som sagt något helt främmade för dem som vuxit upp med socialism och kommunism i blodet. Frälsningsarmén jobbar dock på trots motvinden och försöker etablera en kultur av frivilligarbete i socialt arbete.
Och om man kunnat bidra till att ge de funktionshindrade fullt människovärde, kan man hoppas på att det kan utsträcka sig också till de socialt utslagna.
(Andra intressanta bloggar om , ,, , , , , , , , , )

Rulla till toppen