Den 19 augusti 1809 startade det som blev sista slaget i krig på svensk mark: slaget vid Sävar, norr om Umeå. Sedan mars månad har ryska trupper marscherat söderut utmed
norrlandskusten. De stoppas upp först i Umeå. Svenska sidan beslutar sig för att med en kniptångsmanöver försöka omringa ryssarna.
General Fabian Wrede marscherar mot Umeå söderifrån och general Gustaf Wachtmeister landstiger med flottans hjälp norr om Umeå, i Ratan, och går söderut med 6.000 man. Den unge ryske generalen Nikolai Kamenskij förstår vad som är pågång och startar en språngmarsch med sina trupper norrut, för att undgå att bli fångade.
På morgonen den 19 augusti möts trupperna i Sävar och slaget pågår hela dagen. Wachtmeister, som leder de sista svenska reserverna, retirerar tillbaka till hamnen i Ratan när han får uppgifter om att ryssarna försöker gå runt hans flanker.
När ryssarna anfaller mot Ratan på eftermiddagen den 20 augusti avfyrar amiral Johan Puke den svenska flottans största kanoner mot ryssarna. De tvingas retirera. Inte bara från Ratan, utan tillbaka norrut efter den norrländska kusten. I sista stund når Sverige framgångar i finska kriget 1808-09.
Fred med Ryssland sluts i september, då Sverige förlorar Finland. Men slaget i Sävar och Ratan betyder att tsar Alexander I inte kan göra anspråk på territoriet norr om Kalix älv. Gränsen mellan Sverige och Finland hamnar i Torne älv. Därmed räddades Kiruna och malmfälten till Sverige i detta historiens senaste slag på svensk mark.
Se mer: Sveriges Radio. Mer i bloggen: Sverige 1809: risk för krig på fyra fronter.
Källor: Berättelser ur svenska historien, tionde bandet, Finska kriget 1808-1809 av Carl Otto Nordensvan, Svenska slagfält av Lars Ericson Wolke, Kärlek och krig : revolutionen 1809 av Anders Isaksson, (Andra intressanta bloggar om politik, kultur, samhälle, historia, svensk historia, militärhistoria, krigshistoria, krig, 1809, revolution, Sverige, Finland, frihet)