I Helsingborgs Dagblad diskuteras det faktum att Förenta Nationerna förlorat mycket av sin glans och betydelse, FN:s irrelevans är inte bara generalsekreterarens fel:
Också i Sverige tycks intresset för FN ha svalnat: när det idag talas om internationella insatser för att främja fred och utveckling, handlar det om andra konstellationer.
Men när Daniel Braw går igenom orsakerna till att FN tappat betydelse glömmer han det som jag menar är den mest centrala: den ideologiska kamp som världen är indragen i mellan frihet och ofrihet, mellan demokrati och diktatur.
Ofrihetens krafter flyttar fram sina positioner eftersom västvärlden inte hållit sams om att det är rätt att sprida frihet och demokrati till allt fler människor, exempelvis i Afghanistan och Irak.
I det som heter Förenta Nationernas Råd för mänskliga rättigheter dominerar antidemokratiska och muslimska länder som motverkar mänskliga rättigheter, bland annat genom att kräva avskaffad yttrandefrihet och slopad religionsfrihet. I det syftet ordnades en skandalös rasistkonferens i våras.
En sådan organisation ska inte ha någon legitimitet.
FN är ingen riddare för goda värderingar. Tvärtom har FN blivit ett smutsigt redskap för förtryck.
Det är en viktig förklaring till att allt färre sätter sitt hopp till att FN ska göra något gott.
Om vi vill ha ett världssamfund som spelar en konstruktiv och uppbygglig roll måste vi starta en ny organisation. Efter Nationernas förbund kom Förenta Nationerna. Nu är det dags för Demokratiernas förbund.
(Andra intressanta bloggar om politik, FN, Ban Ki-moon, Förenta Nationerna, Durban, Genéve, rasism, antisemitism, fundamentalism, islamism, terror, demokrati, MR, frihet, yttrandefrihet)