I måndags avslöjade Timbro-rapporten Den Europeiska unionens börda att EU använder miljardbelopp av våra skattepengar till propaganda för överstatlighet.
På DN-debatt skrev Timbrochefen Maria Rankka och rapportförfattarna: Skattemedel för miljarder går till EU:s propaganda. EU-kommissionären med ansvar för informationsstrategi, Margon Wallström, svarade i DN, Målet är inte att få folk att älska EU.
Idag summerar Paulina Neuding debatten i Svenska Dagbladet, En dialog med EU vi klarar oss utan:
Wallström skriver också att unionen inte bedriver någon envägskommunikation, utan att den för dialog med medborgarna. EU är en lyssnande union, med andra ord.
Och det stämmer, på sitt sätt. När EU-medborgarna får en chans att säga sitt om EU, brukar svaret vara ett tydligt nej till ökad överstatlighet. Sverige och Danmark röstade nej till EMU-medlemskap 2003 respektive 2000, Irland röstade nej till Nicefördraget 2001 och nej till Lissabonfördraget 2008, och Frankrike och Nederländerna röstade nej till EU-konstitutionen 2005.
Det är ett budskap som byråkrater och politiker i Bryssel uppenbarligen har tagit till sig. Slutsatsen av dialogen med medborgarna är att medborgarna har fel.
Här sätter hon fingret på den verkligt ömma punkten. EU vill gärna ha folket med sig, men om folket inte ställer upp, skiter man fullständigt i folket och marscherar vidare ändå. Det är denna attityd som stör mig något så otroligt. Det finns en arrogans i EU som gränsar till diktatorfasoner. Propagandamiljarderna är till för att skyla över glappet, dölja de hårda nävarna. Också det en tendens som känns igen från ickedemokratiska styrelseskick.
Europavalet skulle kunna vara det val som ger EU-ledningen dess legitimitet, men också det valet är konstruerat så att hur medborgarna i Europa än röstar kan man inte rösta bort de ansvariga. Den verkställande makten är skyddad från folkets dom. Det är inte demokratiskt.
Den EU-president som ska utses, om Irland röstar ja 2 oktober, kommer inte att prövas i val. Naturligtvis inte. Det är korridormygel bland de mäktiga som avgör, inte väljarna. Som alltid i EU.
För mig är det en gåta att EU-entusiasterna inte förstår att hela Europaprojektet undergrävs av detta grova svek mot de demokratiska idealen.
(Andra intressanta bloggar om politik, Europa, EU, EU, EU-parlamentet, EU-toppmöten, propaganda, Margot Wallström, Timbro, EU-kommissionen, EU-ordförandeskap)