Den som sätter verklighetsbeskrivningen vinner valet 2010

Förr hette det att den som har problemformuleringsprivilegiet, alltså sätter dagordningen för den politiska debatten, vinner riksdagsvalet. Nu skulle jag vilja säga att det är den som får sätta bilden av hur verkligheten ser ut, som vinner. Det är ju vår bild av hur verkligheten ser ut, som avgör vad vi uppfattar som problem.
Och striden 2010 avgörs av vilket regeringsalternativ som lyckas sätta bilden av krisen. Den rödgröna opositionen vill lägga skulden för den globala krisen på Sveriges regering. Även i en balanserad S-märkt tidning som Folkbladet präglas nu av skadeglädje över krisens effekter, som i dagens ledare, Utanförskapet slår tillbaka:

På marginalen har säkerligen regeringens politik bidragit till en ökad arbetsvilja. Mer pengar i lön och mindre pengar i arbetslöshetsunderstöd har säkert fått fler människor att jobba mer.
Men det är alltid de reala ekonomiska konjunkturerna som står för lejonparten av de förändringar som skapar fler eller färre jobb.
Nu är snart en halv miljon människor arbetslösa. Enligt Arbetsförmedlingen är ofattbara 29,7 procent av ungdomarna utan jobb. Antalet sysselsatta människor har minskat med ungefär 70 000 människor under det senaste året —
Jag förstår att Per Schlingmann helst spänner bågen mot framtiden. Facit är inte så kul.

Under tidigare kriser (slutet av 1970-talet och början av 1990-talet) har Socialdemokraterna varit framgångsrika i att lägga skulden för internationella lågkonjunktur på ”borgarna”.
Frågan är om de ska lyckas nu också. Även om risken finns, så är förutsättningarna för sådant skuldbeläggande betydligt sämre nu. Människor är nu betydligt mer medvetna om hur beroende svensk ekonomi är av internationell handel.
Att tala om hur hög arbetslösheten blivit, hur långa köerna till arbetsförmedlingen är (som Palme gjorde i känt retoriskt tal), säger något om hur illa världsekonomin är. Inte något om regeringens kompetens eller regeringsduglighet.
Tidigare borgerliga regeringar var dåliga på att visa hur mycket värre Socialdemokratins ekonomiska politik varit för Sverige om deras oppositionsförslag blivit genomförd.
S, V och MP kommer göra allt för att påstå att de dystra siffrorna beror på ”borgarna”. Om de lyckas eller inte, avgör valet.
Här är det lätt för regeringen att hamna på defensiven, att försvara den förda politiken mot kritiska attacker från oppositionen. Där får man inte hamna. Istället måste man gå på offensiven, tala om vad man kommer att göra själv och attackera oppositionens alternativ.
(Andra intressanta bloggar om , , , , )