Det är fart på Ekonomiklubbens paneldiskussion här i Almedalen i regi av Fores, Axess och Ekonomisk Debatt. Temat är varför ekonomiska kriser uppstår och de åtta panelisterna faller i varandras inlägg för att hålla med eller säga emot.
Förre riksbankschefen Bengt Dennis säger att “billiga pengar” alltid leder till kriser. Han syftar då på alltför låga räntor som gör det möjligt att låna till alla möjliga onyttiga ändamål eller för att driva fram bubblor, som när fastighetsmarknadens priser går i höjden genom köpare med lånade pengar.
Lars Jonung, just nu verksam i Ecfin (inom EU), har studerat krisernas historia och menade att de flesta kriser har en dubbeldykning. Efter det första raset sker en viss återhämtning innan ekonomin rasar brant igen. Däremot vill han inte göra en prognos att det blir likadant den här gången, alltså att det kommer ett nytt ras inom någon tid.
Hans T:son Söderström, ordförande i Aktiespararna och adjungerad professor vid Handelshögskolan i Stockholm, menar att politiker och riksbanker lärt sig läxan. De enorma belopp som nu pumpas in i den amerikanska ekonomin innebär att 1930-talskrisen inte upprepas.
Andreas Berg, författare och ek dr vid Lunds universitet, frågade sig om man verkligen vet om stimulanserna har någon effekt. De kan ju istället leda till andra obalanser. Det höll Lars Jonung med om. De enorma budgetunderskott och statsskulder som nu byggs upp kan resultera i en ny kris som vi sitter här och diskuterar om några år, sa han. Jonung vill hellre se stimulanser på utbudssidan. Med det menade han färre regleringar som gör det enklare att driva och utveckla företag.
Cecilia Hermansson, chefekonom på Swedbank, fick med sig de andra på att skulden för den nuvarande krisen måste delas mellan politiken och marknaden.
Men Jonung påpekade att krisen uppstod i de mest reglerade delarna av finansmarknaden. Inte i de totalt oreglerade hedgefonderna, som många hade förutspått. Att reglera ekonomin och finansmarknaden behöver alltså inte hjälpa. Regleringar kan, är min analys, skapa en falsk trygghet som gör att vaksamheten går förlorad.
Ja, staten ska stå för vissa institutionella regleringar. Det skiljer ju liberalism från anarki. Men de ska vara få och noga motiverade. Annars skapar de bara elände.
(Andra intressanta bloggar om politik, Almedalen, Almedalsveckan, företagarna, Visby, Gotland, Val 2010, Fores, Ekonomisk Debatt, Axess)