Jag läser med stort intresse internationella kommentarer om president Obamas tal till den muslimska världen i Kairo igår. Här är en med riktiga rallarsvingar: i New York Post skriver Charles Hurt, Obama butters them up in Cairo:
Om världsfred uppnås genom att berömma dem på andra sidan till underdånighet, då har han gjort seriösa framsteg. Obama smörade verkligen för dem i Kairo.
Han tackade dem för allt från algebra till pennan, även om han egendomligt nog misslyckades att nämna att de ofta kastar folk i fängelse för att använda den.
Giftigt. Rakt. Rätt. Och här en kanske än viktigare analys i dessa pirattider:
Problemet med att prata för mycket är att du till slut börjar babbla och säger en massa saker som är obegripliga. Vid ett tillfälle vecklade han in sig i utlåtanden om framväxten av nya krafter som, till civiliserade människors skräck, sprider besatta och förvridna bilder av ”sexualitet” och ”meningslöst våld”.
Islamofascism?
Nej, internet.
President Obama sprider här moralpanik, som inte förekommit i Sverige på länge. Det är naturligtvis en bugning till islam, slöjan och den inskränkta yttrandefriheten.
Är det så att Barack Obama vill att västvärlden, för att blidka de religiösa ledarna inom den muslimska världen, på dessa områden ska ge vika och överge upplysningen?
(Andra intressanta bloggar om USA, Barack Obama, politik, internet, censur, integritet, övervakning, islam, fundamentalism, terrorism, Mellanöstern, Mellanösternkonflikten, demokrati, MR, frihet, yttrandefrihet)