I veckan startade president Obama något som kommit att kallas YouTube-diplomati. Han har i ett TV-tal som lagts ut på YouTube vänt sig till det “iranska folket”. Flera svenska medier har beskrivit detta som något nytt och fräscht. Men hur ser mottagaren på budskapet? Sveriges Radio rapporterar att Ayatollah Khamenei kallsinnig till Obama.
Och det är inte så konstigt. Bloggen Amerikanska nyhetsanalyser jämför Barack Obamas tal med en intervju som George W Bush gjorde för persiska radiostationen Radio Farda för ett år sedan:
[D]et fanns det inga märkvärdigt stora nyheter vare sig i handlingen eller i talet i sig. Och det var precis tvärtom mot vad Aftonbladet beskriver som “klart annorlunda än hur det lät under företrädaren George W Bush” …
Obama talar precis som Bush om det iranska folket, deras storslagna kultur och historia och att USA respekterar det iranska folket. Däremot är Bush mycket tydligare än Obama när det gäller att sätta fingret på de frågor där USA helt enkelt inte håller med. Bush förklarar att Iran har rätt till kärnkraft – men att deras regering inte är pålitlig pg a att dessa talat om att förgöra andra länder (underförstått Israel) och tidigare dolt sina kärnkraftsprogram för omvärlden. Obama talar betydligt mer diffust, och nämner bara “Irans rätt att inta sin rättmätiga plats i nationernas gemenskap”. Men Bush är också betydligt tydligare i fråga om mänskliga rättigheter. Där Obama inte säger mycket alls.
Obama tonar ner mänskliga rättigheter. Där har vi den verkliga skillnaden mellan honom och företrädaren Bush. Är det en “utveckling” i rätt riktning? Att krypa för diktaturer?
I huvudledaren skriver Dagens Nyheter om Irantalet, Hotet finns kvar:
President Barack Obama vill samtala med Teheran. Det är bra politik, förutsatt att den också förenas med krav.
Men det är ju redan uppenbart, att Obama går i exakt motsatt riktning: Obama luckrar upp kraven. Obama böjer sig för tyranniet. För mig är det en feghetens, en ryggradslöshetens politik.
(Andra om politik, Iran, säkerhetspolitik, USA, Vita huset, Bush, Bush, demokrati,, MR, frihet, yttrandefrihet, fundamentalism, islamofobi, islamism, fundamentalism, i)