Anförande i Europaparlamentet mest sedda på YouTube

När Europaparlamentarikern Daniel Hannan på YouTube i tisdags laddade upp sitt 3-minutersanförande (och som lade ut här i bloggen) hade han ingen aning om att det på lite drygt två dygn skulle ha visats mer än 1.060.000 gånger.
Få tal i Europaparlamentet har någonsin haft en så stor publik.
I Daily Telegraph skriver han om händelseutvecklingen, Daniel Hannan is staggered by the huge global reaction to his home truths about the PM:

Jag laddade upp mitt tal och mejlade några journalister. De ignorerade det, föga överraskande: ”konservativ politiker attackerar Gordon Brown” är knappast en förstasidesnyhet. Sedan gick jag på middag … När jag kom tillbaka till mitt kontor på onsdagen stod det klart att något hänt. Min telefon var packad med SMS, min inkorg drunknade i mejl. Över natten hade mitt klipp visats 36.000 gånger på YouTube, vid lunchtid var det 170.000 och filmen var den mest sedda videon online. Bloggare, och framför allt amerikanska siten Drudge Report, hade fångat upp den. Klippet spelades upp i Rush Limbaughs radioshow, och jag blev intervjuad i Fox News. Nu har talet setts av mer än trekvarts miljon människor.

Ja, de nya medierna har sin egen logik. Skälet till att jag la upp talet var att Daniel Hannan var rak, kort och koncis i sin kritik av brittiska krispolitiken. Och jag hade fått tipset från Drudge Report.
Matt Drudge fungerar som en informationssorterare i Amerika, ungefär på det sätt jag tror att min blogg fungerar som informationssorterare för många av mina läsare.
I informationssamhället går det inte att följa alla nyheter och all information. För att finna det som är intressant, det som har betydelse för oss som mediekonsumenter, gäller det att på nätet finna de siter som har ungefär samma perspektiv och hållning till nyheter som en själv.
Matt Drudge gillar färgstarka debattinlägg som gärna utmanar det politiskt korrekta. Det gör jag också. Och det tror jag gäller många av mina läsare. Vi har en viss distans till nyheter och kan uppskatta god retorik, även om vi inte alltid håller med avsändaren. Det är en vanlig kommentar jag får i läsarmejl: man gillar att ta del av mina utläggningar i bloggen även om man inte alltid håller med.
Motsatsen gäller ju tyvärr i gammelmedia. Där ska man vara så politiskt korrekt och tråkig som möjligt. Man ska ingå i etablissemangen och tycka som alla andra. Medierna är till för att medieeliterna och politiska eliterna ska bekräfta varandra. Det ingår inte i uppdraget att utmana, att ifrågasätta de inkörda perspektiven och synsätten. Sådana utsvävningar ska tystas och trampas ner.
Tack och lov innebär internet — med bloggar och YouTube som två verktyg — att vi inte längre kan stoppas. Vi som är nyfikna, vi som vill utmana och ifrågasätta har här fått vår arena. Och Daniel Hannan framför ett retoriskt sett mycket starkt inlägg som vi sällan ser. Därför är det värt att uppmärksammas. Men typiskt nog har Hannans inlägg gått gammelmedierna förbi i Sverige.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , , , , , , )