Ska rödgröna samarbetet spräcka s inifrån?

Socialdemokratin är, brukar socialdemokrater själva säga, en stor koalition inom en rörelse. Den hålls samman genom en delikat balansgång mellan höger- och vänsterfalanger, mellan industrifack och miljöengagemang, mellan pampar och gräsrötter, mellan framtidsinriktade utvecklingsoptimister och välfärdsnostalgiker som längtar tillbaka till 1970-talet.
Nu utsätts denna koalition för en påfrestning den aldrig tidigare mött: ideologiskt näraliggande yttre partier i form av vänsterpartiet och miljöpartiet ska vägas in i balansgången.
När socialdemokratin tidigare samarbetat i regeringsställning har det varit med borgerliga partier. Då kan man värna sin särart, i kontrast mot de borgerliga.
Men nu ska man samarbeta med partier som har näraliggande ideologisk identitet, samma fokus på vilka frågor man är engagerade i. Det gör att dessa partiers företrädare kommer mycket närmare den egna ”själen”. Det gör att de kan rubba den delikata balansgång som råder inom socialdemokratin.
Jag undrar om det inte är det vi sett denna helg. Svenska Dagbladet rapporterade igår, Tungt s-distrikt utmanar Sahlin:

Socialdemokraternas tyngsta partidistrikt gör uppror mot Mona Sahlin. Skånepolitikerna kräver att partiledningen backar från sin strama budgetpolitik.

Därmed attackeras Mona Sahlin just på den punkt där hon precis fått vänsterpartiet och Lars Ohly att backa. Det är ju en utomordentligt svår prestigeförlust för socialdemokratiska partiledaren att egna företrädare nu för fram Ohlys tidigare ståndpunkter.
Och nu rycker andra krafter inom s ut till Sahlins försvar, Bråk i s om ekonomin:

Kravet från det tunga s-distriktet i Skåne att luckra upp budgetreglerna skapar ett internt bråk i partiet. I Halland ser man utspelet som ett påhopp på Mona Sahlin.

Det blir intressant att se hur socialdemokratin ska kunna leda ett regeringsalternativ med tre partier — samtidigt som man har fullt krig internt om vilken inriktning politiken ska ha.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , )