Lyft fram personligt ägande

På en punkt ger jag den politiska vänsterns kritik av marknadsekonomin rätt, och det gäller att kvartalskapitalismen fått ta över. Spekulationerna på marknaderna står i centrum, inte skapandet av den produktion av varor och tjänster som utgör förutsättningen för ekonomin. Det är jakten på snabb avkastning, inte att bygga bra verksamhet, som styr diskussion och mentalitet.
Och det är den här jakten på snabba pengar – utan koppling till eller ansvar för företagens egentliga verksamhet – som skapar ”bubblor” och det institutionella aktieägandet vars syfte enbart är spekulativt. Vi som är övertygade om marknadsekonomins överlägsenhet, måste bli bättre på att kritisera avarterna. Ett sådant exempel visar Nya Wermlands-Tidningen på i dagens ledare, Lyft fram personligt ägande:

Svenskt Näringslivs vd Urban Bäckström har lyft frågan om ägarskap i en debattartikel och vid en företagarkonferens som hölls nyligen. Ett dynamiskt näringsliv kräver ett stort mått av enskilt ägande och individuell ägarstyrning, betonade han. Kollektivisering innebär risk för korporativa inslag och då går dynamiken förlorad. Det är förstås lätt att hålla med om detta och då blir det viktigt att underlätta framför allt för familjeägda företag. Sverige behöver många fler sådana.

Och de som har lite sparkapital att placera borde i högre grad titta närmare på andra former än aktiefonder. Exempelvis finns det som på ekonomispråk kallas Private Equity. Det innebär att kapitalplacerande aktörer istället för passivt och utspritt aktieägande på börserna, köper aktiemajoriteten och styr företag som ägare, aktivt och ansvarsfullt. Meningen är att dessa ofta mindre företag ska kunna växa och etablera sig som större företag, och sedan börsintroduceras eller köpas upp av multinationellt bolag.
Detta är ett sätt att skapa mer riskvilligt kapital för dem som vill utveckla företag. Det finns säkert andra. Men det viktiga är att vi alla sätter större fokus på vad företagen gör, vad de är till för, och inte riktigt samma fokus på aktiekursutvecklingen det sista kvartalet.
Spekulationsekonomin liknar ju paradoxalt nog socialismen och kommunismen: man fokuserar på vad man kan få ut av makten över företagen — politisk kontroll eller snabb avkastning — inte på vad företagen är skapade för, den samhällsnytta de utför för sina kunder.
Detta ovanifrånperspektiv är skadligt om det får dominera. Det borde finanskrisen lära oss.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , )