Opinionsmätningarnas tjusning och förbannelse

Tidigare hade jag en strategi om att låta bli att diskutera opinionsmätningar, eftersom deras tillförlitlighet är begränsad. Men det visade sig vara omöjligt. Mätningar av olika slag har blivit ett centralt inslag i samhällsdebatten. Och när andra aktörer använder opinionsmätningar i politiska syften – exempelvis lyfta fram mätningar som stärker vänstern, medan man inte alls uppmärksamma mätningar som gynnar borgerliga värderingar – då kan ju inte vi andra aktörer låta bli att göra samma sak – fast lyfta fram mätningar som vänstermedierna förtiger.
Den i och för sig vettiga kritik som Helsingborgs Dagblad framför i ledaren Viljan att läsa våra tankar kan omöjligen hanteras på det sätt ledaren förespråkar: förbud. En öppen samhällsdebatt kan inte bli friare genom att censureras.
Däremot är det riktigt och viktigt att framföra den kritik tidningen lyfter, och hos oss alla som mediekonsumenter och samhällsmedborgare återkommande påminna om opinionsmätningarnas allvarliga och många svagheter. Opinionsmätningar har ingenting med sanning att göra. De ger alltid ett vinklat och ofta felaktigt intryck.
Ett sätt är att göra mätningarna så många som möjligt, så att de tar ut varandra. Då minskar deras påverkansmöjlighet. Och det är viktigt att lyfta fram när mätningar tydligt visar sig vara ett uselt verktyg, så som gjorts här i bloggen (se exempelvis Valets största förlorare: opinionsmätningarna).
Vi kommer aldrig att bli av med opinionsmätningar. Deras förment konkreta utfall har för stor lockelse. Det handlar därför att lära sig tolka dem för vad de är och på det sättet minska deras påverkan på samhällsdebatten. (Andra intressanta bloggar om )

Rulla till toppen