En och annan läsare undrar om jag är medlem i moderaterna eller blivit “ackrediterad” bloggare hos detta parti, sedan en så kallad liberal bloggare, Blogge bloggelito, ondgör sig över att bloggare träffar politiker. Samma hysteriska hållning hade ledarskribent på konservativa Smålandsposten i höstas, Pressen ogillar konkurrens från bloggar.
Jag förstår mig inte på dem som är emot öppen diskussion, även med företrädare för makten. Det är så antiliberalt man kan tänka sig. Om jag i en mindre grupp kan diskutera med moderaternas partisekreterare eller statssekreterare HG Westberg, så gör jag gärna det. Jag skulle tacka ja till motsvarande träff med socialdemokraternas partisekreterare Marita Ulvskog också. Vad dessa möten erbjuder är en möjlighet att gå runt mainstreammediernas vinklade och styrda rapportering, direkt på aktörerna i svensk politik.
Jag gillar diskussion där man tar sakfrågor på allvar. Att avstå från diskussion med just makthavare tycker jag är en riktigt korkad hållning. De som ser det som något förskräckligt måste antingen vara livrädda att träffa makthavare därför att de tror sig bli hjärntvättade, eller också är man bara avundsjuk på att man själv inte fått vara med.
Till de som undrar har jag aldrig varit medlem i moderaterna, och under de senaste tio åren inte i något parti. Den som inte uppfattat att jag kritiserar regeringen, har inte följt den här bloggen särskilt väl.
Skälet till att möta makten är att få ställa MINA frågor och för att direkt till bloggens läsare tala om vilka mina slutsatser är. Och det är ju detta som är demokratins kärna – att så många röster som möjligt kan förmedla sina intryck och analyser av makten till andra medborgare utanför makten. Att kalla sig liberal och vara emot sakdiskussion hänger inte ihop. Vi som är för yttrandefrihet vill också använda den – på alla nivåer och i alla situationer. (Andra intressanta bloggar om politik, ackreditering, bloggare, moderaterna)