I dag skriver Göteborgs-Postens politiska chefredaktör Fredrik Tenfält en krönika om kriminalpolitik, Viktigt med andra chans:
De nuvarande massutdragen från straffregistret är stötande. I ett civiliserat samhälle måste det finnas möjligheter till en andra chans, när människor väl är beredda att ta den …
Men även straff för mindre grova brott tenderar i dag att bli av livstidskaraktär. Förra året begärde 100.000 personer ut uppgifter om sig själva från straffregistret. Detta för att tillmötesgå krav från tilltänkta arbetsgivare.
Här i bloggen uttrycks krav på hårdare straff, särskilt vid våldsbrott. Ett skäl till detta är att, om brott ger kännbara straff, så kan man enligt min moraliska syn få en ny chans att bli en skötsam medborgare, när straffet är avtjänat.
Men med vårt svenska socialistiska kriminalpolitik döms lindriga straff ut, det kostar inte mer än några månaders inlåsning att ta livet av en annan människa. Och sedan kan man söka in på läkarutbildning på Karolinska.
Denna flathet och ovilja att döma ut straff får till följd det massmissbruk av straffregistret som Tenfält tar upp.
Istället för snabba och kännbara straff, döms kriminella till en livstids utestängning från normalt liv och berövas möjligheter att söka jobb och till och med att driva eget företag. Vägverket tillåter inte att en tidigare straffad får yrkestrafiktillstånd att ens köra budbil. Jag skrev om det i Finanstidningen: Hårda straff – och försoning.
Vi borde självklart göra upp med denna irrationella socialistiska kriminalpolitik.