Idag publicerar Realtid.se två högst läsvärda artiklar av Andreas Henriksson där han porträtterar finansminister Anders Borg: Hjärnan bakom Alliansens valförlust 2010? och Anders Borg – motsägelsefylld person. Henriksson skriver:
Ett citat som mer än någonting annat beskriver politikern Anders Borg – och som han själv ofta refererar till när han förklarar sin syn på politik – är: ”Ska man göra något, ska man göra det ordentligt”.
Det är en hållning som jag känner stor respekt för. Men problemet är att Anders Borg valt helt fel frågor att ”köra i botten”: förbud mot privata sjukvårdsförsäkringar, ekonomiskt driven försvarspolitik, statligt spelmonopol och totalfinansierad fastighetsskatteomläggning. Gemensamt för dessa är att de utgör Alliansregeringens största politiska fiaskon.
Henriksson är något på spåren när han frågar:
Fast det är en sak som fortfarande är höljd i dunkel. Hur kan en begåvad politiker som är så medveten om sin egen image och framtoning och vilken bild den sätter i media, vara så totalt okänslig i frågan om regeringens politiska image och framtoning och vilken bild den sätter hos väljarna?
Svaret är att Anders Borg är en lysande ekonom och ovärderlig som engagerad idéspruta. Men han är samtidigt seriellt dogmatisk på ett sätt som gör att han blir en usel politisk strateg. Han är så fångade i de perspektiv han för tillfället studerar att han inte ser de bredare implikationerna av ett förslag som isolerat är högst logiskt och rationellt, men som för borgerliga väljare upplevs stå i strid med de egna värderingarna.
Det intensiva idémässiga entreprenörskap som Anders Borg står för är en stor tillgång för Alliansen — om utfallet av idéerna prioriteras, tyglas och förpackas i värdebaserade argument av statsministern och partiledarna.
Andreas Henriksson visar hur Anders Borg gått förbi kontrollstationer och överrumplat partiledarna. Det är då det kan gå snett. Helhetsperspektivet har gått förlorat.
Alla förslag måste prövas utifrån en övergripande politisk strategi. Enskilda förslag kan vara hur bra som helst ur ett strikt nationalekonomiskt perspektiv, men om de bryter mot den värdebas regeringen arbetar utifrån måste förslagen avvisas även om finansministern är starkare, mer pådrivande och kunnigare än andra statsråd.
Men på en punkt håller jag inte med Henrikssons personporträtt. Anders Borg driver inte arbetslinjen ”ordentligt”. När frågor ställs till honom om en liberalare arbetsrätt, finner han invändningar mot arbetslinjen för att behålla LAS och andra regleringar, som här: Finansministerns svar om arbetsrätten.
Det är märkligt. För arbetslinjen är ju Alliansens huvudnummer. Ändå väljer Anders Borg att i denna fråga vara mindre dogmatisk än i andra ekonomisk-politiska frågor.
Jag anser att Anders Borg är den bästa finansminister landet haft sedan Gunnar Sträng, vilket uttryckts här i bloggen (här och här). Men regeringen kan inte ledas från finansdepartementet. Regeringen måste ledas av statsministern och partiledarna. Politik är något mer än ekonomi. (Andra intressanta bloggar om politik, moderaterna, alliansen, regeringen, Borg)