Varför utrikes- och säkerhetspolitiken sitter fast i det förgångna, i det sedan länge överspelade, framgår av politikernas reaktioner på folkrättsprofessorn Ove Brings uttalande om att neutraliteten är död och alliansfriheten ett tomt skal. Till DN (ej online) säger han:
— På sina egna kanslier kan politikerna dela med sig av analysen att neutralitetspolitiken hör det förflutna till. Men de klarar inte att förmedla det till befolkningen och sina väljare, säger han . . .
I de högtidliga sammanhangen har begreppet neutralitet bytts ut mot alliansfrihet. Men inte heller det tycker Ove Bring är relevant.
— Det blir alltmer ett tomt skal. Gränsen mellan politiska och militära allianser har suddats ut.
På detta reagerar socialdemokratiske försvarspolitikern Håkan Juholt instämmande när det gäller neutralitetspolitiken, men avvisar att den militära alliansfriheten spelat ut sin roll: ”att stå utanför Nato är fortfrande en socialdemokratisk profilfråga”.
Försvarsminister Sten Tolgfors (m) menar att det bara är socialdemokraterna som har problem att förklara Sveriges roll i en ny värld, men han avvisar Bring på exakt samma sätt som socialdemokraterna: ”militär alliansfrihet betyder just att vi inte är medlemmar i vare sig Nato eller någon annan förvarsallians.”
Snacka om godayxskaft-svar. Istället för att problematisera alliansfriheten, exempelvis fråga sig vad den betyder om Finland går med i Nato och Sverige därmed blir isolerat och helt omgärdad av Nato-länder, så fortsätter både vänster och höger att leva i en låtsasvärld där man för svenska folket bakom ljuset. Snacka om brist på statsmannakonst!
(Andra intressanta bloggar om politik, försvaret, säkerhetspolitik)