Musikern och kompositören Björn Ulvaeus lyfter i Newsmill fram vad fildelning i grunden handlar om, Ska det vara så förbannat besvärligt att betala för sig?
Förverkligandet av en idé blir möjlig eftersom upphovsmannen och hans finansiärer vet att de, om de lyckas, får en ersättning för sitt arbete.
Är det så jävla svårt att förstå? Låt oss stanna upp och glömma problematiken om den föreslagna lagstiftningen är lämplig eller inte för ett tag och ställa en enkel fråga: Är det så förbannat besvärligt att betala för sig?
Och det är om detta hela saken handlar. Se bara på de åtalade i Pirate Bay. Alla har betalningsanmärkningar. De anser helt enkelt inte att de ska behöva betala för något. Alla ska ge dem vad de vill ha.
Detta beteende är primitivt och inget samhälle kan överleva om alla börjar bete sig på det här sättet. Vi måste alla, var och en, arbeta och försörja oss. För de inkomsterna vi förtjänar kan vi sedan köpa varor och tjänster av andra. Pirate Bay-filosofin går tvärtom ut på att sno det man vill ha och skita i alla andra. Det betyder anarki.
Tekniken har satt de gamla regelverken på ända. De behöver ändras. Här står musik- och filmindustrin för en allt mer restriktiv tolkning av upphovsrätt medan Pirate Bay mfl vill avskaffa alla regler. Men den rimliga vägen är att, likt Ulvaeus, sätta upphovsmännen i centrum och utforma regler som gör det möjligt att leva på sitt skapande. Varken mer eller mindre.
(Andra intressanta bloggar om politik, fildelning, The Pirate Bay, Pirate Bay, rättegång, Björn Ulveaus, upphovsrätt)