Inför valdagen om lite drygt en vecka formuleras de sista argumenten för och emot de båda presidentkandidaterna i USA. Det kommer inte fram något nytt, utan det är avvägningar för och emot. Och genom att balansera dessa argument kommer olika ledarsidor och debattörer fram till vem de ska rösta på. Överraskningarna är få, men det intressanta tycker jag är hur man formulerar sig, vilka sakfrågor som fäller avgörandet. Den alltid vasse kolumnisten Charles Krauthammer skriver i Washington Post, McCain for president:
Vem vill du ska svara i telefonen i Vita huset klockan tre på natten? En man som gått en snabbkurs i ledarskap det senaste året, som aldrig i sitt liv haft att fatta beslut som berör ens en stad, ännu mindre världen? En novis i utrikes- och säkerhetspolitik som instinktivt hemfaller åt nonsens, allra helst högtravande snack om multilateralism (som att Berlinmurens fall inträffade därför att ”värden stod tillsammans som en”), och som kallar det mest planlagda attentatet sedan Pearl Habor för ”tragedin 11 september”, en beskrivning mer lämplig för en bussolycka?
Eller vill du som president se mannen som är den mest förberedda, kunniga och mest serösa utrikespolitiska tänkaren i USA:s senat? En man som inte bara har visat sig ha de bästa instinkterna utan som också med heder och mod satt, just det, landet främst, som när han under lång tid stred för motoffensiven (surge) som vände utvecklingen i Irak från katastrofalt nederlag till möjlig strategisk seger?
Också för mig är detta huvudskälet till att jag vill se John McCain vald. I en Hollywoodfilm är det ju trevligt att låta en ung, stilig man med en ovanlig bakgrund och utan erfarenhet få stiga fram och vinna. Det känns bra. Med betoning på: känns. Det är en ”må bra”-faktor i ögonblicket.
Men presidentval är på riktigt, inte en saga.
Och i världen av idag finns mäktiga fiender till individuell frihet och demokrati. Ska dessa värderingar överleva måste vi vara beredda att försvara dem. Så i den farliga verklighet vi faktiskt lever i, skulle det bli betydligt tryggare om en erfaren politiker väljs, som under årtionden visat att han har rätt omdöme och rätt karaktär.
Obama passar bra på film. Verkligheten mår bäst av McCain.
(Andra intressanta bloggar om USA, pres.valet, Vita huset, USA-valet, McCain, Palin, republikanerna, demokraterna,Obama)