Fram till finanskrisen var jag helt övertygad om att John McCain skulle vinna. Barack Obama är den mest lättviktiga politiker som någonsin nominerats till presidentkandidat. Dessutom ligger han långt till vänster. I Axess Debatt förra hösten sa jag att Obama ligger till vänster inom svensk socialdemokrati. Andra medverkande himlade med ögonen. Men DN:s förre chefredaktör Hans Bergström gjorde samma bedömning när han presenterade sin bok om John McCain häromveckan. Obama är emot individuella andelar i pensionssystemet (något som bara v är emot i svenska PPM). Han är emot skolpeng och han är emot friahandel. Entydiga vänsterpositioner.
Men i den turbulens som nu råder kan Obama vinna. Något som först väckte rysningar hos mig, av de skäl Bill Kristol anger i sin New York Times-kolumn, John McCain is on course to lose:
Huvudargumentet mot Obama är enkelt: han ligger för långt till vänster. För några månader sedan frågade jag en McCain-rådgivare vilken aspekt av Obamas vänsterpolitik man ansåg mest värd att exploatera. Han tittade förvånat på mig och förklarade tålmodigt att begrepp som höger och vänster är gammalmodiga.
Kanske. Men faktum är att de enda demokrater som vunnit presidentval de senaste 40 åren – Jimmy Carter och Bill Clinton – distanserade sig från vänsterns “rätta lära”. Obama är till skillnad från dem en typisk vänsterpolitiker. Han har dessutom tidigare associerat sig med radikalism.
Kristol menar att McCain kan vinna om han gör tydligt hur radikal Obama är. Det ligger en hel del i det. Men mina tankar går till frågan: vad skulle hända om Obama blir president? Det spontana svaret ger som sagt rysningar: USA skulle bli som Europa – ett sönderreglerat samhälle som är på väg att bli museum medan världens fokus flyttar till Asien, till Kina och Indien som växer och sprudlar av energi och ambitioner (medan väst mest talar om bidrag och hur man kan slippa jobba).
Men sedan inser jag att Obama kanske är just den väckarklocka USA behöver. Han kommer att ha en stor demokratisk majoritet i kongressen och vänstern kommer att kunna införa vilka regleringar de vill, och de kommer inte att kunna hålla fingrarna i styr när det gäller gigantiska skattehöjningar. Den amerikanska ekonomin kommer att störtdyka. Obama kommer att längta efter de popularitetssiffror som George W Bush haft. Och amerikanerna kommer att längta till tiden då Bush var president.
Obama kommer att stöka till amerikansk politik på samma sätt som Jimmy Carter. Och det var efter Carters misslyckande som Ronald Reagan kunde inleda 25 års dominans för frihetliga värderingar.
Eftersom nuvarande trend i väst är att alla ska samlas i mitten, och liberal paternalism är högsta mode, kan ett totalt fiasko för Obamas vänsterprojekt vara vad som behövs för att väcka idédebatten till liv igen och göra frihetens värderingar tydliga och de självklara alternativen till misslyckad vänster och mumlande mittenpolitik.
Obamas elitistiska och planekonomiska tendenser behövs, nu när sovjetunionen inte finns, för att få folk att inse hur farlig socialismen faktiskt är.
I utrikespolitiken skulle fundamentalisterna dra en lättnades suck när Bush lämnar över till Obama, som vill prata med Ahmadinejad istället för att stå upp för friheten. Det tryck som Bush har satt på allehanda terrornätverk genom att i handling visa att han svarar på alla angrepp — antalet attacker mot amerikanska intressen har varit rekordlågt med Bush i Vita huset — kommer att lätta med Obama. Jag skulle inte bli förvånad om den typ av angrepp som var vanliga under Clintons tid (bombningar av ambassader och krigsfartyg, avrättningar av amerikanska diplomater) kommer att öka dramatiskt när Bush avgått.
Nya attacker kan inträffa i USA om terroristerna uppfattar det som att Obama inte kommer att invadera Mellanöstern, så som företrädaren gjorde.
Först då blir det tydligt vad George W Bush åstadkom för amerikaner och västerlänningar — relativt lugn och stabilitet. Bush förde den väpnade kampen för frihet på fiendens hemmaplan, inte på amerikansk mark. Bush drev fundamentalismen på defensiven. De hade att försöka försvara sina “idéer” i Afghanistan och Irak genom att döda andra muslimer. När Bush är borta kan de resa till USA och självmordsbomba där utan större strategiska risker för amerikanska militära svar.
Bäst vore naturligtvis att detta inte behövde ske. Men så många har förlorat perspektivet och gör republikanerna ansvariga för de problem som finns, utan att tänka tanken att det kunde vara värre. Då är kanske den bästa medicinen att låta folk uppleva alternativet. För att i nästa val om fyra år rätta till kursen, så som när man sparkade ut Jimmy Carter och valde Reagan.
(Andra intressanta bloggar om USA, pres.valet, Vita huset, USA-valet, McCain, Palin, republikanerna, Bush, Bush, demokraterna,Obama)