Nestorn i utrikespolitik, förre amerikanske utrikesministern Henry Kissinger, vill i Wall Street Journal lyfta fram positiva möjligheter efter britternas beslut att lämna EU, Out of the Brexit Turmoil: Opportunity:
Storbritannien vill fortsätta ha nära band med Europa men lätta på den omfattande EU-lagstiftningen och de byråkratiska begränsningarna. EU-ledarnas ambitioner är nästan motsatsen. De vill inte belöna britternas beslut att lämna genom att medge dem bättre villkor än de hade som fullvärdiga medlemmar. En bestraffande attityd kommer därför troligen att genomsyra EU:s förhandlingsposition.
Många av oss som vuxit upp med och beundrat Europas strävan efter gemenskap hoppas att EU kommer att överträffa sig själva genom att inte fångas av hämndbegär utan förhandla i ett klimat som återskapar möjligheter till gemenskap. EU borde inte behandla Storbritannien som en fånge som flytt fängelset utan som en potentiell landsman.
Bestraffningar av britterna kommer inte att lösa frågan om hur man leder en gemensam valuta i avsaknad av gemensam statsbudget för länder med olika ekonomiska förutsättningar, eller hur man definierar en union vars förmåga att uppnå gemensam politik saknar grundläggande ekonomiska och administrativa verktyg. Britterna måste, å sin sida, tala om hur ett koncept för autonomi i enlighet med folkviljan kan förenas med grundläggande samarbete över gränserna.
Bilden av britterna som fångar på flykt från EU-fängelset är tankeväckande…
Hittills har EU agerat helt enligt de farvågor som Henry Kissinger framfört. Man är ute efter att bestraffa britterna. Man säger efter toppmötet igår att Storbritannien inte kan få frihandel utan att acceptera alla andra delar av EU-projektet.
De säger således: allt eller inget!
Det är en rent ut sagt dåraktig position.
Hur kan ledare inom EU villkora frihandel med att britterna måste acceptera all deras politik, från regler om böjda bananer till att betala flyttkarusellen mellan Strasbourg och Bryssel?
Det är motsatsen till det fundamentala mål som startade europasamarbetet: ökad handel mellan länderna för att skapa fred och välstånd.
Reaktionerna från Bryssel visar att David Cameron gör rätt som väntar med att lämna in landets utträdesansökan. Sydeuropéerna behöver uppenbarligen tid att få sina heta och irrationella känslosvall under kontroll.