Miljöpartisten Yasri Khan som skulle väljas till partistyrelsen, men drog tillbaka sin kandidatur när det blev känt att han vägrar ta kvinnor i hand, anser att kurder ligger bakom hans avgång. Svenska Dagbladet skriver i ledarartikel:
Han skriver att personer som kritiserat honom – Amineh Kakabaveh (V), Gulan Avci (L), Nalin Pekgul (S), och hans partikamrat Jabar Amin (MP) – är ”kurder med kopplingar till PKK” som ”hatar oss [muslimer]”. (…)
Att anklaga meningsmotståndare för att ha terrorkopplingar på grund av deras etnicitet är allvarligt. Khan är generalsekreterare för Svenska muslimer för fred och rättvisa, och har kritiserat regeringens handlingsplan mot våldsbejakande extremism för att den skulle peka ut muslimer som potentiella terrorister. Men hans omsorg rör tydligen bara troende muslimer, inte sekulära. (…)
I inlägget spekulerar Khan vidare i att hans kritiker ”får bidragspengar för att säga att islam och praktiserande muslimer är onda”. Man kan undra om han känner andra som han känner sig själv; han är anställd av Svenska muslimer för fred och rättvisa, en organisation som uppbär offentliga bidrag.
Khan verkar vara ute efter att sprida konspirationer, hellre än att faktiskt diskutera en av de största frågorna för det muslimska civilsamhället just nu: problemen med islamister som försöker hindra förorternas flickor från att leva på samma vis som andra.
Identitetspolitiken där människor bedöms utifrån sin etniska bakgrund är inte något vi i Sverige är vana vid. Det är kulturer från andra delar av världen som tar detta tänkande till oss. Detta är rasism i sin värsta form: du är den klan eller gruppering du tillhör, inte en egen individ. Dina avsikter bedöms utifrån din bakgrund, inte utifrån vad du säger och argumenterar för.
Hela vänstersidan av politiken har börjat präglas av detta rasistiska synsätt. Det är djupt tragiskt och något som borde diskuteras, inte tystas ner och negligeras.