Demonstrationerna i Iran började sedan regimen försökte komma undan med ett ovanligt klumpigt försök till valfusk i ett redan riggat presidentval. Det var som att folk fick nog av ayatollornas lögner och manipulationer.
Efterhand har kraven från protesterna skärpts. Från kritik mot valfusk till kritik mot regimen som sådan. Men någon samlad opposition har inte funnits. De tre motkandidater som tillätts ställa upp mot Ahmadinejad kan knappast kallas opposition. De hade ju det religiösa väktarrådets stöd att ställa upp, medan nära 470 kandidater förvägrats möjlighet att delta. Oppositionen var med andra ord blockerad och förbjuden redan från början.
Det som hänt de senaste dagarna är att allt fler röster med position inom nuvarande system kritiserat den högste ledaren, ayatollah Ali Khamenei. Det är något av en revolution i sig. Att också en av de tillåtna presidentkandidaterna, Hossein Mousavi, öppet trotsar Khamenei, liksom den inflytelserike förre presidenten Hashemi Rafsanjani, visar att det finns tydliga sprickor inom den högsta ledningen inom rådande totalitära styre.
Men frågan är fortfarande, vad kan detta leda till? Vad händer om regimen inte lyckas tygla protesterna, trots att man arresterat tusentals personer och hittills dödat tiotals?
Är det bara fråga om att byta ut Khamenei med en annan ayatollah som fortsätter förvägra iranska folket frihet och demokrati? Eller kan protesterna rasera hela den islamistiska förtryckarapparaten och ge makten till den verkliga oppositionen?
Iranexperten Fariborz Ghadar vid Center for Strategic and International Studies tolkar ikväll demonstranternas budskap i Fox News:
När demonstranterna ropar “Mousavi – ge oss vår flagga tillbaka!” betyder det att man vill få bort den religiösa texten i iranska flaggan, en text som lades till efter den islamistiska revolutionen 1979. Budskapet betyder alltså att demonstranterna vänder sig emot det religiösa ledarskapet som sådant.
Det är ju mycket uppmuntrande om detta är representativt för vad demonstranterna nu kräver.
Men för att lyckas, även om man inte blir nedslagen av polis och militär, krävs att nya ledare träder fram.
Att inget sådant ledarskap trätt fram anser jag är är största svagheten i utvecklingen. När Sovjetunionen var på fallrepet krävdes ändå att en stark ledare höll i yxan när kommunistpartiet och Sovjetunionen upplöstes. I Moskva 1990 var den mannen Boris Jeltsin. Han hade gjort karriär som traditionell kommunistledare, men hamnat i onåd och degraderats.
Mousavi har, bland annat som Irans premiärminister, tillhört kärnan bakom den islamistiska revolutionen. Han har varit en aktiv del i förtrycket i 30 år och han har agerat för det iranska nukleära programmet. Men man kan hoppas att Mousavi — likt Jeltsin — förstått att det system han tjänat i hela sitt liv är genomruttet och måste störtas.
Det är därför demonstranternas formulering om flaggan är så intressant. Kommer Mousavi att ställa sig bakom detta budskap om att rulla tillbaka 30 år av totalitär islamism på samma sätt som Jeltsin upphävde kommunistpartiet och Sovjetunionen?
Se mer: Split deepens among top clerics in Iran, Iranian Police Use Force to Break Up Election Protests, Police break up new Tehran rally, Iran Council Finds Some Poll Irregularities.
(Andra intressanta bloggar om politik, Iran, val, protester, demonstrationer, Ahmadinejad, fundamentalism, terrorism, islamism, Mellanöstern, Mellanösternkonflikten)