FN:s Israelkritik var bestämd på förhand

Det är glädjande att en svensk säkerhetspolitisk expert som Magnus Norell har granskat rapporten om Gazakriget beställd av FN:s Råd för Mänskliga Rättigheter, FN skjuter skarpt och snett i Gaza.
Av de 47 medlemmar som sitter i FN:s MR-råd är endast 17 demokratier i någon mening. Det är alltså en lekstuga för diktaturer, vilket visas av att 19 av 20 sessioner de senaste åren handlat om ensidig kritik av Israel, och ingen kritik mot Kina, Kuba, Saudiarabien, Iran, Zimbabwe, Ryssland eller andra länder.
Rådet har naturligtvis givit uppdraget att skriva rapporten om Gazakriget till en känd motståndare till Israel. Magnus Norell påpekar att rapportören inte varit i Gaza, eftersom han provokativt försökt åka via Israel och där blivit avvisad. Och fortsätter:

Det är sålunda svårt att helt bortse från möjligheten att detta var helt enligt planerna och att rapportens slutsatser redan var klara. Om Richard Falk verkligen hade velat komma in till Gaza kunde han helt enkelt ha rest via Egypten … Rapporten om Gaza skrevs alltså utan att rapportören satt sin fot där. Ett problematiskt förhållningssätt, speciellt när det gäller så allvarliga saker som anklagelser om brott mot krigets lagar och brott mot de mänskliga rättigheterna …
Syftet för professor Falk är dock inte att gå in på detaljer. Tvärtom gäller det för rapportören att från början slå fast att hela operationen var olaglig och brottslig. Därmed försvinner ju också behov av att leda i bevis verkliga brott som kan ha begåtts. Vad som också inträder är att det i praktiken blir omöjligt för Israel att försvara sig militärt mot attacker från Gaza. För gör man det bryter man ju mot krigslagarna, i alla fall enligt professor Falk.

Enligt FN-rapporten är Israel det enda land på jorden som inte har rätt till självförsvar. Och någon kritik mot Hamas och Iran framförs givetvis inte. Norell avslöjar hur rapportören anpassar FN:s synsätt till Hamas:

Vidare ställs andra mer begränsade militära operationer i ett annat ljus, exempelvis de israeliska attacker som skedde förra året som svar på raketbeskjutningarna från Hamas. Enligt Falks logik var de också olagliga eftersom det ju enligt professorn inte går att skilja på militära och civila mål i Gaza. Detta resonemang passar ju också bra in på Hamas strategi, även om det inte nödvändigtvis är professor Falks avsikt. Hamas gör inte skillnad på sina olika delar, därför är det logiskt att etablera sin milis, inklusive avskjutningsramper för raketer och missiler, mitt bland civilbefolkningen. Ett faktum som rapporten förbigår med tystnad.

Det är denna förljugenhet i kritiken av Israel som gör att jag inte framför någon som helst kritik mot Israel i denna blogg. Det är inte mer kritik av Israel som världen behöver, utan press på Iran, Hamas och andra fundamentalister att sluta begå våldshandlingar mot Israel.
Det är en förutsättning för fredsförhandlingar är att tillräckligt förtroende och tillit skapas. All den ensidiga kritiken mot Israel verkar i motsatt riktning. När Sveriges Radio och andra medier pumpar ut antiisraelisk propaganda deltar man aktivt i kriget och trappar upp det. Sveriges Radio gör sig, vill jag påstå, till krigförande part på Hamas sida.
Vi som vill ha fred — och menar det — måste se till båda parters perspektiv, och se vilka handlingar som försvårar freden. Och det är ingen tvekan om att det är de fortsatta raketattackerna mot Israels folk som förhindrar fred. Och det är den ensidiga kritiken från omvärlden mot Israel som ger Hamas och Iran legitimitet att fortsätta striderna.
Ett slut på den ensidiga kritiken av Israel, och tydliga besked till Iran och dess hantlangare i Hamas, vilket man ger genom att uttalat acceptera israeliskt självförsvar, är vägen till fred.
Så enkelt är det.
Men Sveriges Radio och andra medier agerar för att utplåna Israel. Det är inte att agera för fred. Det är att agera för fortsatt krig. För judarna tänker inte en gång till låta sig förintas utan att göra motstånd.
(Andra om , , , , , , , , , , , , , , ,
, i)

Rulla till toppen