Diskussionen om vilka de viktigaste händelserna under 2008 var fortsätter. I Sunday Telegraph menar man att en sådan var avslöjandet av global uppvärmning som en bluff, 2008 was the year man-made global warming was disproved:
Med lätthet var en av 2008 års viktigaste nyheter den om alla bevis som innebär vändpunkten för den stora världsomspännande paniken över global uppvärmning skapad av mänsklig aktivitet. Just när politiker i Europa och Amerika hade börjat anta de mest kostsamma och skadliga åtgärder politiker någonsin föreslagit, i syfte att motverka detta påstådda hot, har vinden vänt i tre viktiga avseenden.
För det första har temperaturen i hela världen sjunkit på ett sätt som varit helt oförutsett i de datormodeller som har använts för att skrämma upp befolkningen … Efter flera års utplaning i temperaturhöjningar har den globala temperaturen fallit skarpt nog för att ta ut alla höjningar under 1900-talet…
För det andra är 2008 året då varje anspråk på att tala om “vetenskapligt konsensus” om att global uppvärmning orsakad av människan kollapsade som ett korthus. Till slut … har hundratals av framstående forskare, inklusive några av världens mest ansedda klimatexperter, motsatt sig talet om “konsensus” vilket bara var ett politiskt påhitt …
För det tredje har bankkrisen och det faktum att den globala ekonomin hamnat i den värsta lågkonjunkturen på årtionden inneburit att den hårda verkligheten till slut krossat det självbedrägeri till drömmar som under så lång tid fångat politiker i väst. Senast märkbar tidigare denna månad i Poznan-konferensen, när 10.000 politiker, tjänstemän och “miljöaktivister” samlades för att förbereda efterföljaren till Kyotoavtalet i Köpenhamn: panikslagna politiker vaknar upp till verklighetens realiteter om att världen inte har råd att “bekämpa växthuseffekten” på det sätt som man gladeligen talat om under godare ekonomiska tider.
Det sista är väl inget argument. Om en klimatkris stod för dörren, är ju inte ekonomisk konjunktur ett motargument. Men de två första skälen är tunga nog: datamodellerna som varnat för växthuseffekt har fått fullständigt fel och forskare vågar nu säga som det är: miljöpanelen IPCC är en politisk överenskommelse, inte vetenskaplig.
Den som under 2009 vill bli tagen på allvar i miljödebatten måste utgå från dessa två faktum. Återstår att se om svenska politiker begriper det, eller om de fortsätter tro på en datamodell som visat sig totalt värdelös och fortsätter blunda för forskare som är kritiska.
(Andra intressanta bloggar om politik, miljö, klimat, växthuseffekten, global uppvärmn, klimathotet, klimatförändring, klimatförändringar, klimatpolitik)