Dick Erixon och Stockholm City

Robert Kennedy-medarbetare röstar på Trump

lördag 24 september 2016 · 9:58

När John F Kennedy 1960 valts till president och Robert Kennedy utsågs till justitieminister flyttade Adam Walinsky till Washington för att jobba för bröderna. När Robert Kennedy ställde upp i senatorsvalet 1964 blev han dennes talskrivare, något han fortsatte med till dess också Robert Kennedy som presidentkandidat mördades 1968.

I en uppmärksammad debattartikel i Politico förklarar Walinsky varför han kommer att rösta på Donald Trump i november: I Was RFK’s Speechwriter. Now I’m Voting for Trump. Here’s Why.

Walinsky ogillar att Hillary Clinton förespråkat så många militära insatser, inte minst i Libyen.

Dagens demokrater har blivit ett parti för krig (…) Vi har amerikansk militär baserad i 80 länder och militär personal i upp till 130 länder. Generaler annonserar vår nationella politik. Befälhavare i fält är våra främsta ambassadörer. Vårt första svar på problem eller opposition verkar alltid vara att sätta in militär.

I olika intervjuer vänder sig Walinsky mot amerikansk utrikes- och säkerhetspolitik sedan Sovjetunionens fall, på samma sätt som Donald Trump deklarerat att USA:s internationella politik länge varit en katastrof.

Walinsky menar att också bröderna Kennedy agerade annorlunda än etablissemanget:

John Kennedy beundrade politiskt mod. Under hans första kampanj till kongressen sa han om kalla kriget, “Vi måste arbeta för fred. Vi får inte hamna i ännu ett krig.” Många år senare, under Kubakrisen 1962, övervann bröderna Kennedy starkt motstånd från militära befälhavare och opinionsbildare när de fann en väg att förhindra krig med Sovjetunionen. Robert Kennedy sa senare att om någon annan i beredningsgruppen varit president hade Kubakrisen kunnat sluta i kärnvapenkrig.

Walinsky menar att USA måste dra sig bort från många konflikthärdar i världen och börja föra samtal med Kina och Ryssland. Han avslutar:

Trots de brister han har säger Trump mer av sanningen än politiker i vår tid. Och viktigast, han erbjuder en väg bort från ständiga krig, en väg med affärsmässiga uppgörelser med alla seriösa ledare och länder, en väg som koncentrerar våra styrkor och insatser på verkliga fiender till vår civilisation. Därför är det fel att vältra sig i Trumps brister och undvika de stora frågorna om krig och fred, liv och död för våra medborgare och vårt land. Du och jag får se till att kompensera för hans underskott av hyfs i utbyte mot hopp om fred, så som Lincoln hoppades, mellan oss själva och med alla nationer.

Mycket intressant.

Gemensamt för de som inte fördömer utan ger Donald Trump sitt stöd är att de som insett att amerikansk utrikes- och säkerhetspolitik efter Sovjetunionens fall 1990 är en katastrof och att båda partierna har misslyckats. Det är därför en outsider behövs, som dels inser läget och dels inte är bunden till de gamla etablissemangen som misslyckats. Och därför vågar ifrågasätta Status quo.

Tema: Amerika · Säkerhetspolitik

Saknad efter gubbar med integritet

fredag 23 september 2016 · 18:02

I förrgår meddelades att tidigare S-ministern Jan O Karlsson, 77, har gått bort och idag kom beskedet att radiokorrespondenten Kjell Albin Abrahamson, 71, också lämnat oss.

Abrahamson var länge korrespondent i östra Europa och så sent som i våras sa han i SVT, ”Alla borde vara antikommunister” och i bloggen refererade jag honom (här) från ett seminarium om murens fall. Abrahamson tänkte själv, analyserade och förmedlade kloka analyser med personlighet som yngre journalister saknar.

Migrationsministern Jan O Karlsson var färgstark, alltför färgstark för att vara svensk minister. Han var en av “Palmes pojkar” och fanns länge i bakgrunden. När han lyftes upp som minister anklagades han för många grodor i medierna. Rättframma svar kan upplevas som förolämpande, men behöver inte alls vara det. Det jag minns av honom är dock en skarp analys han gjorde på seminarium om varför så många migranter räknas som flyktingar, när de inte är det. “Det blir så, eftersom det står flyktingmottagning på dörren”, sa Karlsson och menade den bildliga dörren in i Sverige. Kort, kärnfullt och sant. Sådant gillar jag. Få politiker har den förmågan, och den är inte efterfrågad med tanke på att medierna så gärna slår ner på sådan rättframhet.

Två starka och självständiga personer färre i en redan slätstruken svensk samhällsdebatt.

Se mer: Dagens Industri, Expressen, SVT.

Tema: Historia

Kritik av vänsterns normer inte okej

fredag 23 september 2016 · 9:03

“Normkritik” är inom vänstern och medierna ett högt skattat förhållningssätt. Problemet är bara att de fortfarande är inriktade mot normer som fanns på 1950-talet, men knappast idag. Men att starta normkritik av vänsterns normer är inte accepterat inom medierna. Den som exempelvis gör det inom public service organisationen UR, utbildningsradion, blir avskedad.

I magasinet Kvartal skriver folklivsforskaren Dan Korn en vass artikel under rubriken När kritik av normkritiken bryter mot normen.

Den nu före detta UR-anställde Per-Axel Janzon berättar för Dan Korn om en temadag om mångfald som UR hade på Filmhuset, där filmkonsulenten Baker Karim kritiserade ett produktionsbolag som UR anlitat, därför att de lät vita intervjua mörkhyade. Vita vet för lite om mörkhyade för att kunna göra detta, enligt Karim.

När Janzon ifrågasatte resonemanget, fick Karim för sitt försvar intensiva applåder som visade vem UR uppskattade och att den som ifrågasätter drabbas av utfrysning. Detta även om det här var Janzon som ägnade sig åt normkritik. Kritik av det fokus på ras som så kallade antirasister, paradoxalt nog, är helt besatta av. De ser bara ras och strukturer, inte personen bakom hudfärgen.

Om detta skriver Dan Korn:

Normkritik låter så enkelt. Det är kritik mot normer. Det ser så bra ut, men i vårt samhälle är de normer som normkritiken brukar kritisera inte längre norm. Alla politiska partier utom SD deltar i Prideparader. Är det då normkritik att vara homofob? I ett land där försvarsmakten delar ut handböcker om hur kön är en social konstruktion, måste det väl rimligen vara normkritik att försvara gamla könsroller?

I ett företag [som UR] där normkritiken har blivit norm, måste det väl vara normkritik att vara motståndare till normkritiken?

Det är här någonstans i resonemanget det blir så uppenbart att själva begreppet normkritik i sig är en social konstruktion och en fullständigt meningslös sådan.

Vi människor är normsökande varelser. Vi behöver normer för att ordna tillvaron, för att vår verklighet inte ska bli för krånglig. När vi därför utmanar gamla och förlegade normer ersätter vi dem omedelbart med nya. Att i vår tid kritisera normer som har varit ute ur bilden i flera årtionden är därför inte det minsta radikalt eller nytänkande.

Slutsatsen blir:

Visst vill alla ha mångfald, men bara en viss form av mångfald.

Det som är tragiskt är att de borgerliga partierna fullständigt kapitulerat för extremvänsterns normkritik. Man är rädd för att utmana den galenskap som ligger i detta tänkande.

Snacka om att svenska samhällsdebatt har lågt i tak och saknar den mångfald man så falskt påstår sig omfamna.

Tema: Idédebatt · Mediegranskning

Benåda inte Edward Snowden

onsdag 21 september 2016 · 22:53

Såg filmen Snowden på bio ikväll. Regissören Oliver Stone övertygar inte. Håller med kritiker som kallar filmen “tandlös”, “blek” och “inställsam”.

Verklighetens Edward Snowden ställer oss inför ett antal allvarliga frågor där olika värderingar står emot varandra: privat integritet mot säkerhet och förebyggande av terrorattacker.

Så som datakille kom Edward Snowden i ett sorts snabbspår rakt in i hjärtat av amerikanska underrättelsetjänsten och fick informationer som han varken var tränad att hantera eller utbildad att förstå. Han blev upprörd över den information som staten samlade in.

Men han slog inte larm genom de kanaler som finns i en demokrati, det vill säga rättsväsendet eller de folkvalda politiker som övervakar underrättelsetjänsten. Istället läckte han hemligt material till medierna och därigenom till västvärldens fiender och konkurrenter. Däremot läckte han ingen känslig data om Ryssland eller Kina, trots att han enligt filmen arbetade med att kontra hackattacker därifrån. Filmen blir ologisk när man ena stunden talar om just diktaturers ständiga försök bryta sig in i västvärldens datasystem, men samtidigt dömer ut västvärldens försvar mot sådana angrepp som omoraliska och olagliga.

Om Snowden endast läckt sådant som skulle kunna vara olaglig övervakning av civilpersoners kontaktmönster hade han kunnat betraktas som “visselblåsare”, men han offentliggjorde även sådant som var helt laglig spionverksamhet, till stor skada för USA. I dessa delarna glider han över och bli “förrädare” som hjälper främmande makter.

Därför har Washington Post rätt när man inte ställer upp på kampanjen om att Snowden ska benådas. I en ledare skriver tidningen, No pardon for Edward Snowden:

Komplikationen är att Snowden stal och läckte information om NSA:s utländska internetbevakningsprogram PRISM, som dels var lagligt och dels inte var något hot mot privata integriteten. Och värre, mycket värre, är att han läckte detaljer om helt försvarbara internationella underrättelseoperationer, så som samarbetet med [svenska FRA] om spaning mot Ryssland samt operationer riktade mot Usama Bin Ladens närstående liksom mot Kina.

Ingen amerikan har lidit skada till följd av NSA:s metadataprogram inom telefoni som Snowden avslöjat. Däremot har hans offentliggörande om NSA:s internationella operationer stört lagligt underrättelsearbete och orsakat omfattande skada för USA:s nationella säkerhet enligt en partssammansatt rapport från Kongressens underrättelseutskott. Vilka högre syften tjänade dessa läckor?

Det är ingen slump att Snowden fått uppehållstillstånd av Vladimir Putin. Snowden har givit Ryssland ovärderlig information om amerikanskt underrättelsearbete. I dessa avseenden är Snowden en spion som borde ställas inför rätta. Han står inte över lagen bara därför att han också avslöjat sådant som kan vara mer tveksamt.

Både när det gäller Snowden och Wikileaks har den demokratiska västvärlden varit måltavla och fått hemligheter röjda, medan diktaturer som Ryssland, Kina och Iran inte skadats av dessa självutnämnda hjältar. Varför?

Tema: Kultur & humor · Säkerhetspolitik

Veckans citat

onsdag 21 september 2016 · 9:30

Några tankeväckande citat:

Uppdraget för museet verkar inte längre vara att förmedla kunskap, utan att driva propaganda för önskvärda idéer.

Johan Hakelius i Fokus om Statens museer för vilka kulturministern utnämnt ny chef

Att värdigt och uppriktigt erkänna misstag kan rensa luften … Pedagogikprofessor Jonas Linderoth bad förbehållslöst om förlåtelse för att ha varit med och sargat den svenska skolan genom att sprida naiva idéer om att den klassiska läraruppgiften var hopplöst förlegad och att det numera var peppning och coachning istället för kunskapsöverföring som gällde.

PJ Anders Linder i Axess om skillnaden mellan ärliga och oärliga offentliga ursäkter

Det är intressant att se hur samtalet har skiftat från att invandringen behövs för tillväxten till att vi nu talar om hur vi ska ha råd med effekterna av invandringen.

Alice Teodorescu, politisk redaktör på Göteborgs-Posten i SVT om regeringens budgetproposition

Det finns inte några rimliga svar på integrationsproblemen. Därmed består tudelningen i den svenska ekonomin.

Tobias Wikström, Dagens Industri, i ledare om regeringens budgetproposition

Om Attendo och de andra privata företagen försvann skulle det få långtgående konsekvenser.

Anders Teljebäck, Västerås kommunalråd (S) i Dagens samhälle om lagförslaget om vinsttak

Tema: Allmänt

Blir Kristalina Georgieva FN-chef?

tisdag 20 september 2016 · 13:46

Efterträdaren till Ban Ki-moon ska utses snart. Hittills har gallringen givit portugisiske socialisten Antonio Guterres ett övertag. Men nu är han från västra Europa och dessutom man. Röster har höjts för en kvinna, och Ryssland ligger på om att det borde bli någon från östra Europa.

De som till slut avgör är de fem permanenta medlemmarna, de har ju vetorätt. Rykten går nu att man kan komma att kasta in ett nytt namn, bulgariska ekonomen Kristalina Georgieva, 63, som arbetat på Världsbanken 1993-2010. Hon är nu EU-kommissionär i Bryssel för budgetfrågor och var förra perioden kommissionär för bistånd. Socialistpartiet ville blockera hennes utnämning som kommissionär, eftersom hon är med i ett center-högerparti som ingår i kristdemokratiska/moderata partigruppen EPP.

Georgieva utsågs till “Årets europé 2010″ av The Economist. Hon är ekonomie.dr från universitetet i Sofia, Bulgarien, och har studerat vid London School of Economics och vid Massachusetts Institute of Technology.

Rykten säger att Bulgarien kommer att kasta in hennes nominering i slutet av september. Att hon talar flytande ryska kan underlätta stöd från Ryssland.

I Europa har hon fått beröm både från höger och vänster. Georgieva låter som ett mer spännande namn än de flesta andra.

Se mer: Daily Telegraph i Who wants to be the next UN Secretary-General? , Devex i Kristalina Georgieva isn’t running for UN secretary-general — yet

Tema: FN

Idag är det 40 år sedan ‘statskuppen’ i valet 1976

måndag 19 september 2016 · 16:48

Tänk vad åren går. Den 19 september 1976 vann de borgerliga en historisk seger och majoritet i riksdagen. Socialdemokratin såg det som en statskupp. För första gången på över 40 år var det inte de som höll i taktpinnen längre.

Är det så att valet 2018 kommer att bli ett lika avgörande år i att ändra det politiska landskapet igen? Om det resonerar jag i ledare i Samtiden:

Thorbjörn Fälldin tog en stor politisk risk, och satte sitt personliga ledarskap på spel, när han tog in Moderaterna och bildade en bred borgerlig regering. Det är svårt att idag förstå hur djupt kontroversiellt det beslutet var, men faktum är att många i C och L argumenterade hårdare mot moderater än mot socialdemokrater.

Vi är nu i ett liknande skede, där Sverigedemokraterna har tagit Moderaternas position som det parti som av vissa i högljudda tonfall stämplas som spetälska och till varje pris ska hållas ute i kylan och borta från regeringsmakten.

I efterhand kan saker som är modiga, djärva och förutseende när de sker i efterhand av historien upplevas som självklara. Kanske är det därför så få vågar vara modiga i politiken - man tror inte att det behövs för att påverka utvecklingen…?

Tema: Historia · Valkampanj

Trump knappar in i avgörande delstater

måndag 19 september 2016 · 8:24

Det amerikanska presidentvalet avgörs inte på nationell nivå, utan i delstaterna. Den kandidat som får flest röster i en delstat vinner alla elektorer i delstaten (några delstater räknar segrare per valdistrikt).

På denna nivå har Hillary Clinton haft en betryggande ledning hela sommaren. Men nu är ställningen mycket jämn. Om man räknar snittet på de senaste opinionsmätningarna har Donald Trump nu 245 elektorer (de röda i kartan nedan), sedan han tagit ledningen i Florida och Ohio, två delstater som republikanen Mitt Romney förlorade i förra valet.

Trump behöver alltså 25 elektorer till för att nå upp till 270 som är det magiska talet för att bli president. Om han tar de tre delstater som markerats med rosa nedan - North Carolina (som Romney vann), Virginia och Nevada - når Trump 279 elektorsröster. Gemensamt för dessa tre är att Clintons ledning minskat till mindre än 2 procentenheter här.

I många andra delstater har Clintons ledning minskat till fem procentenheter, vilket är nära den statistiska felmarginalen.

Valet blir allt jämnare. Allt mer spännande.

Se mer: RealClearPolitics.

Tema: Amerika

Skolor i Riga - vilken skillnad

fredag 16 september 2016 · 8:13

Jag har varit på studieresa till Lettland med Rotary och Frälsningsarmén för ett projekt där vi stöder skolor för handikappade barn. När projektet startade efter kommunismens fall i början på 1990-talet behandlades funktionshindrade mycket illa. Utvecklingsstörda satt i källarlokaler utan fönster och hygienen var fruktansvärd. För syn- och hörselskadade var det inte mycket bättre på internat dit barnen lämnats av föräldrarna.

Nu är det något helt annat. Vi var på Rigas internatskola på grundskolenivå för hörselskadade igår. Otroligt rent och snyggt. Till och med dekorationer på väggarna i korridorerna. Inget klotter, ingen vandalisering.

Jämför det med svenska skolor som framstår som rena svinstiorna i jämförelse. I en svensk skola hade tavlorna rivits ner och vandaliserats inom några timmar. Här har de hängt sedan de nyrenoverade lokalerna invigdes för sex år sedan.

Eleverna satt också lugnt och stilla och tog del av informationen när vi vuxna presenterade vårt ärende, tolkat från engelska till teckenspråk av syster till tidigare elev på skolan.

Man blir så förbannat glad av att se unga människor som har värdighet för sig själva och respekt för vuxenvärlden som de snart ska bli en del av.

Sverige framstår i jämförelse som ett u-land, ett mentalt vrickat samhälle som medvetet förstör sina unga genom att inte upprätthålla någon som helst disciplin i skolan. Resultatet blir ett beteende där man nedvärderar sig själva till fån, utan vare sig vilja att lära sig eller ambition att träna sina intellektuella förmågor.

Gustav Fridolin och Anna Ekström borde åka över Östersjön och studera hur man på baltiska sidan fortfarande har respekt för pedagogik och undervisning - och därmed tar de ungas skolning på allvar, inte bara som något man kan flumma bord i trams och dåraktig snällism.

Tema: Inrikespolitik

Namnkunnigt avhopp från Clinton till Trump

tisdag 13 september 2016 · 9:40

James Woolsey nominerades av president Bill Clinton för att bli CIA-chef 1993. Nu meddelar han att han ger råd i säkerhetspolitiska frågor till Donald Trump.

Men det är inte Hillary Clintons största problem. Det är hennes egen hälsa. I svenska medier framstår det som att det bara är en lunginflammation. Så är det nu inte. Hon har haft hjärnskakning som resulterat i minnesluckor och en lång rad andra problem med hälsan.

Men mer betydelsefullt är att hon försökt dölja detta. Att föra folket bakom ljuset ger ingen bra image.

Och än viktigare, det är inte första gången hon försöker dölja något och kallar kritiska frågor för illvilliga konspirationer. Det är snarare ett mönster som följt henne hela hennes politiska karriär.

Det är detta som är det riktigt allvarliga: mörkandet om lunginflammationen och försöket att smita från ceremonin utan att det skulle märkas stärker bilden av Hillary Clinton som en manipulativ politiker som mer bryr sig om hur saker ser ut än hur de faktiskt är.

Det är en fråga om karaktär, och sådana aspekter är mycket viktiga i ett presidentval.

Tema: Amerika

Clintons sjukdom inte längre en ‘konspiration’

måndag 12 september 2016 · 9:05

Störtfloden av nedlåtande artiklar om Donald Trump som person har något vägts upp av andra aktörers granskning av Hillary Clintons hälsa, något denna blogg rapporterade för en månad sedan: Clintons sjukdom och temperament.

Denna granskning har i medier dömts ut: ”Utspel om Clintons hälsa är idiotiska” skrevs så sent som för några dagar sedan i Politico.

Men nu, sedan hon nästan blev buren in i bil inför kameror, kan ingen kalla frågor om hennes hälsa för “idiotiska”. Konservativa magasinet Commentary skriver i A Conspiracy Theory No Longer:

En presidents sjukdom är ingen liten sak. Med så stor makt samlad hos en person, blir nödvändigheten av en vicepresident som alltid är redo att ta kontroll helt central. Det är lika viktigt att allmänheten inte hålls ovetande om hälsan hos en möjlig president. (…)

Clintonkampanjen måste förstå att diskussionen inte längre är en konspirationsteori utan om hur hon tycks bli utsliten av den stress som kampanjen innebär. Hon kan mycket väl återhämta sig efter vila och medicin, och vara redo att tjänstgöra som president. Men om vi inte får en fullständig redogörelse om hennes hälsa, inklusive om hennes hjärnskakning 2012, har väljarna rätt att ifrågasätta allmänna försäkringar att hon mår bra.

Ja, nu tycker ju jag att hälsofrågor överdrivs hos historiska personer. Winston Churchill hade inte klarat dagens hälsokrav. Inte John F Kennedy eller Franklin D Roosevelt heller. Hälsoproblem är en aspekt som ska vägas mot personliga förtjänster, inte minst ledaregenskaper. En nykter och kärnfrisk medelmåtta hade aldrig kunnat ersätta Churchill, som fick flera hjärtinfarkter under kriget. Det viktiga var att han, trots detta, kunde utöva sitt ledarskap.

Problemet i jämförelse med Hillary Clinton är dock att vi kan dra slutsatsen om hälsans inverkan i efterhand när det gäller historiska personer. När det gäller Clinton är det en riskbedömning om framtiden. Det gör frågan om vilken roll hälsan ska spela mer svårbedömd.

Och i ett intensivskede i valrörelsen är sådana aspekter inget plus.

Tema: Amerika

Fack avslöjar Fridolins bondfångeri

måndag 12 september 2016 · 7:34

Till och med Lärarförbundet är kritiskt mot att utbildningsminister Gustav Fridolin anklagar Alliansregeringen för att ha skurit ner på personal i skolan, skriver Per Gudmundson i Svenska Dagbladet.

I själva verket har antalet elever per pedagog förbättrats – både under Alliansen och under sittande regering – så att det nu går färre elever per anställd med pedagogiskt uppdrag än tidigare (11,4 år 2006, 11,2 år 2013 och 10,7 i dag). Därmed ramlar ytterligare en av Gustav Fridolins retoriska luftpastejer ner i det egna ansiktet. Skolan skulle fixas på hundra dagar. Kolbiten visade sig vara till salu i Tyskland. Och nu detta.

Kanske får MP leka politik utanför riksdagen efter nästa val…

Tema: Rödgröna