Dick Erixon och Stockholm City

Kaoset i svenska skolan värre än du tror

torsdag 11 januari 2018 · 11:27

Nu bjäbbar Björklund och Fridolin om skolan igen. Jag blir så trött. Ingen av dem har gjort något för att upprätta respekten för och i skolan.

I Samtiden har vi publicerat en artikelserie som visar hur illa det faktiskt är. Och hur frånvarande lag och ordning är. Lärare hotas att inte rapportera brottslighet. Kriminella håller på att ta över makten. Och etablissemangen rycker på axlarna. Det är riktigt illa.

Den svenska skolan
Del 1 – “Överallt demonstrerade de utländska killarna sin makt”
Del 2 – “Kriminella och klanledare är redan innanför väggarna”
Ledare - Haveriet i svenska skolan är bara början

Tema: Sjukvård/välfärd

Podd om amerikansk politik

lördag 30 december 2017 · 14:08

Hur går det i USA 2018? Jag medverkar idag i Ronie Berggrens radiopodd på Amerikanska nyhetsanalyser: Är demokraternas dröm om en storseger 2018 realistisk?

Jag nämner där att historiskt brukar det parti som vann presidentvalet i efterföljande mellanval förlora mandat i kongressen, två år senare. Det skulle tala för en demokratisk seger, men jag tror inte på det.

I radiopodden tar jag upp att 18 senatorsval anses jämna, av dem ska demokraterna försvara 14 mandat och republikanerna 4 mandat. Republikanerna har alltså goda chanser att vinna nya mandat, istället för att som Barack Obama förlora stort i mellanvalet.

Här är listan på de 18 delstater där senatorsvalet väger jämnt, så här 10 månader före valdagen i november. Först nämns den sittande senator som ställer upp för omval, eller om stolen är öppen. Sedan sorterar jag dem i ordning efter den procentmarginal med vilken Donald Trump vann delstaten (minussiffra betyder att Hillary Clinton vann).

West Virginia Joe Manchin (Dem) 42
N Dakota Heidi Heitkamp (Dem) 35
Tennessee Öppen stol (Rep) 25
Montana Jon Tester (Dem) 21
Indiana Joe Donnelly (Dem) 19
Missouri Claire McCaskill (Dem) 18
Texas Ted Cruz (Rep) 9
Ohio Sherrod Brown (Dem) 8
Arizona Öppen stol (Rep) 3
Pennsylvania Bob Casey (Dem ) 1
Wisconsin Tammy Baldwin (Dem) 1
Florida Bill Nelson (Dem) 1
Michigan Debbie Stabenow (Dem) 1
Minnesota Öppen stol (Dem) -1
Nevada Dean Heller (Rep) -2
Maine Angus King (Dem) -3
Virginia Tim Kaine (Dem) -5
New Jersey Bob Menendez (Dem) -14

Det är alltså fem demokratiska senatorer som vill bli omvalda i en delstat som Donald Trump vann med 18 procentenheter, eller mer, över Hillary Clinton i presidentvalet 2016.

Tema: Amerika

Så kan Trump krossa demokraterna i mellanårsvalet

onsdag 27 december 2017 · 17:23

2018 är det kongressval i USA. Normalt brukar en nyvald president och dennes parti förlorar stort i efterföljande mellanårsval. Men Trump har goda möjligheter att, återigen, gå på tvärs mot all vedertagen “sanning” i amerikansk politik.

Alla 435 kongressledamöter och en tredjedel av senatorerna står inför väljarnas dom i november 2018. Fem demokratiska senatorer som står inför omval, gör det i delstater där Donald Trump vann stort. Och i dessa delstater har Trump fortsatt ett stort folkligt förtroende.

Inför skattereformen som antogs före jul, bjöd Trump, till mångas förvåning, den demokratiske senatorn Heidi Heitkamp att flyga med honom ombord på Air Force One till hennes hemstat North Dakota. Trumps budskap var tydligt: “gör ditt jobb för Amerika, eller sök ett annat jobb”. Hon lät sig inte övertalas, utan röstade emot skattereformen i likhet med alla andra demokrater.

Nu borde Trump, skriver konservative kolumnisten Marc Thiessen i Washington Post, kampanja mot de fem demokratiska senatorer som röstade mot skattesänkningar och är från delstater som Trump vann stort. Utöver Heitkamp i North Dakota (där Trump vann med 36 procentenheter över Clinton) gäller det Joe Manchin III från West Virginia (+42 procentenheter), Jon Tester från Montana (där segermarginalen var 20 procentenheter), Claire McCaskill från Missouri (+19 procentenheter) och Joe Donnelly från Indiana (också +19).

Det var ett stort misstag av de sårbara demokraterna att rösta emot Trumps skattereform, skriver Thissen. De hade möjlighet att samarbeta över partigränserna, men det strider mot demokratiska partiets taktik som går ut på att vara emot allt Trump gör.

En av senatorerna, Manchin avfärdade propåerna om att stödja presidentens reform med, “Det skiter jag i. Jag bryr mig inte om ifall jag blir omvald, jag bryr mig inte om jag blir besegrad. Vad sägs om det?”

Vänsterns hat mot Trump är nu så stort att demokratiska politiker inte bryr sig om ifall de förlorar väljarnas stöd - det enda viktiga är att rösta emot allt Trump föreslår. Tack och lov kan de 68 procent av väljarna i West Virginia som röstade på Trump se till att Manchin åker ut i höst.

Det är som om etablissemangen tappar allt mer verklighetskontakt. När de utmanas försöker de inte samla sig för att presentera bättre förslag och politik, utan hemfaller åt känslor som bara stärker deras hat mot omgivningen. Etablerade partier i väst liknar alltmer från väljarna isolerade sekter.

Tema: Amerika

Dags för lite politiskt julrim

lördag 23 december 2017 · 15:35

Visst kan man skoja med partierna genom att ge traditionella julsånger nya texter. Viktor Barth-Kron har lyckats väl med alla åtta riksdagspartier. Se och lyssna här.

Om KD på melodin för En sockerbagare,
Om V på melodin Emils snickarvisa,
Om SD på melodin till Bjällerklang,
Om M på Hej tomtegubbar
Om S på Nu är det jul igen
Om L på Nu tändas tusen juleljus
Om MP på melodin för Mössens julafton
Om C på Vi komma från pepparkakeland

God Jul!

Tema: Allmänt

Islamiska statens kalifat är besegrat - varför tar ingen notis?

måndag 18 december 2017 · 13:12

 Det som var ett av Barack Obamas största utrikespolitiska misslyckande, Islamiska statens utropade kalifat i Syrien och Irak, och som förväntades bli en dominerande och långt utdragen historia i världspolitiken, har nu vänts till en stor framgång för väst. IS är besegrat i dess grundläggande form: anspråken på att bygga en stat på bokstavstrogen sharialag.

Varför har så få tagit notis, frågar  New York Times konservative kolumnist (varför har inte svenska medier sådana?) Ross Douthat i A War Trump Won.

En förklaring är att massmedier inte vill ge Trump några pluspoäng. Hellre mörka en god nyhet än att ge Trump positiv bevakning.

Douthat menar att Trumps återhållna hökaktighet mot Iran, att han (mot såväl republikaners och demokraters utrikespolitiska talesmän) tolererat Assad och undvikit att trappa upp spänningarna med Ryssland har varit framgångsrik. Det är en gott resultat att det mini-kalla krig som råder förblivit kallt och att USA och Ryssland inte krigar mot varandra i Syrien.

Denna historiska framgång drunknar i all missinformation, påstådda skandaler och maktspel mellan medierna och presidenten. Under Obama ansågs IS vara det största hotet och dess expansion framställde USA som impotent, och var därför en förklaring till att Donald Trump vann presidentvalet.

I Los Angeles Times skriver Max Abrahms and John Glaser i debattartikeln The pundits were wrong about Assad and the Islamic State, att IS inte besegrades på det sätt som många utrikespolitiska experter föreställt sig utvecklingen. Det krävdes inte att USA gick i krig med Assad-regimen eller att en ny syrisk oppositionsarmé bilades. Därför har debattörerna i utrikespolitik inte heller någon anledning att tala om segern över IS - de kan inte ta åt sig äran.

En annan förklaring till tystnaden om segern över IS-extremisternas statsbyggande framförs i National Review av David French, Varför bryr sig ingen om att vi besegrat IS?: det finns ett antagande om att när en terrorgrupp besegras uppstår en annan. Och de överlevande IS-krigarna som nu är utan kalifat kan begå terrordåd utanför Syrien och Irak. Men det hindrar inte att vi borde se segern över Islamiska statens intentioner att bygga en stat har förhindrats.

Att presidenten inte försökt ta åt sig äran beror, tror jag, på att hans fokus är på amerikansk inrikespolitik. Det är där han har sina väljare. För dessa väljare blir utrikespolitik en viktig faktor om deras söner och döttrar dör som soldater på främmande mark, annars inte. USA anklagas ofta för att vara världspolis, men anklagas lika hårt när man minskar sin närvaro - då för att inte ta ansvar.

Jag varnade ofta här i bloggen för att den skoningslöst hårda kritik medier, akademiker och politiker i väst framförde mot George W Bush när han befriade Irak, skulle väcka det som är amerikanska folkets grundhållning: isolationism. USA är tillräckligt stort för att medborgarna inte anser sig behöva omvärlden. Om USA kritiseras när man offrar tusentals soldater för ett annat folks frihet, ja, vad annat är att vänta än att folket säger: då får det vara - Amerika First!

De som kritiserar Trump har sig själva att skylla. Det är medievänsterns och akademiska vänstern som skapat Trump. Han är ett resultat av det besinningslösa hatet mot USA i Europa och hos amerikansk vänster.

Som man bäddar får man ligga, heter ett gammalt ordspråk. Det stämmer utmärkt på alla Irakkrigskritiker. Man har fått USA att dra sig tillbaka. Då kan Ryssland, Iran och Kina ta för sig mer. Alla diktaturer. Vad Europa och demokratin har att tjäna på det har jag aldrig förstått. Men vänsteraktivister i media och akademier präglas ju sällan av eftertanke och konsekvensanalys…

Tema: Amerika

Läget i FBI-Ryssland-Trump-affären

söndag 10 december 2017 · 16:27

Hög tid för lite uppdatering om amerikansk politik. Ensidigheten i medierapporterna är total, och det är bara tack vare digitala tekniken och sociala medier som vi kan skapa oss en mer balanserad bild av världen. Min drivkraft är inte att jag tycker Donald Trump skulle vara någon att beundra, men Trump har rätt i att attackera medierna för falska nyheter och så vinklad rapportering att den kan kallas propaganda.

Ett område där detta manifesteras om och om igen är den så kallade affären med rysskontakter. Ingen etablerad redaktion har ens försökt ge en balanserad bild av vad striden handlar om.

Det vi vet idag är att Trumps förste säkerhetsrådgivare general Michael Flynn tvingades avgå sedan han ljugit om sina kontakter med Rysslands USA-ambassadör veckorna före julen 2016 (alltså efter att Trump vunnit valet, men då Obama fortfarande satt i Vita huset - det är mer än två månader mellan valdagen i november och tillträdet i januari).

Den världskände juristprofessorn Alan Dershowitz skriver i nättidningen The Hill att Flynn ljög för FBI, kanske därför att han trodde han avhandlat frågor som var olagliga, men som inte var det. Flynns lagbrott var alltså att undanhålla polisen uppgifter i förhör, inte att han förhandlade med Ryssland.

Flynn ville agera för att ge tillträdande president Trump handlingsutrymme, efter att utgående presidenten Obama - i strid med respekten för valutslaget och den tillträdande presidenten - tänkte avvika från USA:s officiella politik i FN om att lägga in veto mot Israelfientliga resolutioner. Obama ställde alltså medvetet till en röra för den inkommande demokratiskt valde presidenten. Ett sabotage mot demokratin.

Det Obama gjorde kan jämföras med om en svensk regering som förlorat valet, dagen efter fattar avgörande policybeslut i utrikespolitiken som försvårar för dem som vunnit regeringsmakten. Ett sådant agerande skulle få svidande kritik, med all rätt. Men eftersom medierna skyddar Obama och gärna tvålar till Trump, har amerikanska medier ställt upp på sabotaget mot demokratin.

I vetskap om detta sabotage tog Flynn kontakt med ryske ambassadören för att höra om hans nation var beredd att fördröja eller motsätta sig att FN:s säkerhetsråd röstade om den Israelfientliga resolutionen till dess Trump tillträtt.

“Denna förfrågan var ingalunda olaglig, den var tvärtom rätt sak att göra”, skriver Dershowitz. Obamas vägran att lägga in veto stred inte bara mot Trumps politik, utan också mot kongressens majoritet och mot större delen av amerikanska folket. Obamas agerande “var inte bra för Amerika, för Israel eller för freden”.

De vänstermedier som hänvisat till en gammal lag, Logan Act, om att privatpersoner inte får agera som företrädare för amerikanska regeringen, vet att den lagen inte har använts på 200 år och att den är icke-konstitutionell eftersom den strider mot yttrandefriheten. Båda presidenterna Ronald Reagan och Jimmy Carter förhandlade med främmande makt före tillträdet respektive efter avgång, och skulle om lagen gällde ha blivit åtalade.

Den andra frågan man kan ställa sig, är varför FBI-åklagaren Robert Mueller alls åtalar Flynn för att ha ljugit i förhör med FBI. Detta förstör ju Flynns trovärdighet som vittne, om Mueller skulle, som medierna alltid hoppas, kunna åtala president Trump för oegentligheter. Dershowitz slutsats är att åtalet mot Flynn är ett tecken på att det inte finns något mot Trump, inte så som medierna spekulerar, att det är början på slutet för Trump.

Svenska medier spekulerar ändlöst i Trumps eventuella rysskontakter, men har du på svenska läst denna initierade analys? Nej, just det.

En annan fråga är hur detta med Ryssland alls kunnat bli en så stor sak. Vem har blåst upp frågan? Och varför? I New York Post skriver den konservative kolumnisten Paul Sperry en god bakgrund om hur det gick till.

“FBI-utredaren Peter Strzok lät inte bara Hillary Clinton komma undan, han kan ha använt Demokratiska partiets uppslag som ursäkt för att spionera på Trumps presidentvalskampanj. Strzok blev en så stor belastning att FBI-åklagaren Robert Mueller tvingades sparka honom från utredningen om rysskontakter. Det skedde sedan justitiedepartementet fått tag på meddelande som Strzok skickat till sin älskarinna, som också arbetade för Muellers utredning, och som avslöjade stark avsky mot Trump och stort stöd för Hillary Clinton.

Strozoks tjänstefel sände chockvågor genom huvudstaden eftersom det var han som i juli 2016 avslutat utredningen om Hillary Clintons mejlserver och dessutom registrerade de dokument som öppnade utredningen om möjligt samarbete mellan Trumpkampanjen och Ryssland. Strozoks fingeravtryck finns överallt i båda utredningarna, varav den ena kritiserades för att mörka anklagelser mot Clinton och den andra för att vara en smutskastningskampanj.”

Och det slutar inte med det.

Enligt uppgifter var det en av Hillary Clintons kampanj anlitad säkerhetsagent, Christopher Steele, som i augusti 2016 (under valrörelsens slutskede) tipsade FBI om att han hade en dossier om Trumps Rysslandsaffärer, en dossier som efteråt har är helt avfärdad. När tipset hamnade hos Strzok tog FBI kontakt med Steele. Man var beredd att köpa dossiern för 50.000 dollar, skriver Paul Sperry.

Jag har upplevt hela ryss-saken som konstlad. Medierna har hela tiden talat om att “snart” kommer avslöjanden, “snart” kommer Trump att fastna i klistret, allt medan man bara rapporterat lösa spekulationer som grund. Flynn-åtalet ska ju vara första spiken i Trumps kista, men jag tror mer på Dershowitz, dvs att Flynn-åtalet snarare är ett tecken på att man inte har något mer än ett undanhållande av uppgifter, om lagliga kontakter, under ett polisförhör.

Har du hört den analysen i svenska medier? Knappast.

Det är därför jag lägger upp denna sida av saken i bloggen. Jag tycker detta borde publicerats av stora svenska redaktioner som vill ge balanserad nyhetsbevakning. Men de är helt upptagna av kampanjjournalistik mot Trump. Då är fakta inte intressant, medan lösa - och oftast ogrundade - spekulationer lyfts fram som sensationella “nyheter”.

Tema: Amerika

Stor ekonomisk optimism i Trumps USA

fredag 3 november 2017 · 18:13

Lägsta arbetslösheten på 17 år i USA, rapporterar Wall Street Journal idag.

Medierna är så upptagna av smutskasta Donald Trump att de missar att rapportera vad som händer i landet. Om man gjorde det skulle man finna några skäl till att väljarna inte sviker sin president.

Jag har summerat några ekonomiska data i Samtiden.

Sedan Donald Trump valdes i november 2016 har Dow Jones börsindex stigit med över 30 procent.

Konsumenternas ekonomiska tillförsikt om framtiden är högre än vad som uppmätts sedan före terrorattackerna 11 september 2001.

På bostadsmarknaden stiger priserna snabbt och slår nya rekord.

Är det inte dags för medier att börja bevaka verkligheten i Amerika, och släppa den sjukliga upptagenheten med Trump som person?

Tema: Amerika

Därför saknas måttfullhet i samhällsdebatten

tisdag 31 oktober 2017 · 21:34

Vill tipsa om två artiklar jag skrivit om debattklimatet i Sverige, inspirerade av ett intressant reportage i Fokus.

I kulturartikeln Vem är måttfullhetens röst i ett annars hysteriskt debattklimat? summerar jag åtta vassa skribenters syn på hätskheten och hatet i opinionsbildningen - och ger mina kritiska kommentarer.

I ledarartikeln Etablissemangen sviker måttfullheten ger jag idag min egen syn på varför läget är så illa som det som borde vara en öppen och fri demokratisk debattlusta.

Kommentera gärna på Samtidens Facebooksida.

Tema: Frihet · Mediegranskning

‘Ryssåtal’ berör inte Trump

tisdag 31 oktober 2017 · 0:18

Mycket falska nyheter nu. Sanningen är att den specielle åklagarens åtal idag inte berör Donald Trump eller hans presidentvalskampanj.

Paul Manafort jobbade för Trumpkampanjen, men det han nu åtalas för handlar om helt andra konsultuppdrag i hans bolag. Han och hans kollega Rick Gates, som inte haft med valrörelsen att göra, åtalas för ekonomisk brottslighet - för penningtvätt och skattesmitning.

George Papadopoulos, som inte varit anställd av Trumpkampanjen utan frivilligarbetande volontär i kampanjen, åtalas för att han ljugit för polisutredningen om sina kontakter. När han föreslagit att Trumpkampanjen skulle möta ryska företrädare avvisades dessa.

Det finns alltså ingenting från den specielle åklagaren Robert Mueller som handlar om Donald Trump eller hans kampanj. Att en tidigare medarbetare åtalas för brott för egen del är naturligtvis ingen fördel för Trump, men friar Trump från “samröre” med Ryssland.

Se hela åtalet här.

Mueller har inte lagt ner sin utredning, så fler åtal skulle kunna väckas. Men samtidigt är det tradition att en speciell åklagare inte gärna lägger ner sin utredning även om det man skulle studera inte givit något. Så länge man håller liv i utredningen utgår höga arvoden, dessutom vill oppositionspartiet gärna låta oklarheter om möjliga oegentligheter fortsätta hänga över en president.

Det kan också vara så att demokratiska lobbyister kan ha fastnat i FBI:s nät. Tony Podesta, bror till Hillary Clintons kampanjchef, avgick idag från sin egen konsultfirma. Det spekuleras i att han kan bli åtalad för liknande brott som Manafort.

Tema: Amerika

Clinton betalade för ryss-rapport

torsdag 26 oktober 2017 · 19:46

Hillary Clinton och demokratiska partiet betalade för att en tidigare brittisk underrättelseagent skulle skriva en rapport som utan bevis solkade ner Donald Trump med anklagelser om ryska förbindelser, skriver bland annat Seattle TimesClinton campaign, DNC helped pay for work on dossier about Russia and Trump

En medarbetare till Clinton-kampanjen, Marc Elias, uppdrog åt konsultfirman Fusion GPS i Washington DC att utföra efterforskningar. Firman anlitade förre brittiske agenten Christopher Steele som skrev en rapport som anklagade Trump för samröre med Kreml men endast byggd på lösa spekulationer och inga bevis. Denna rapport hamnade hos FBI som “råkade” läckta den “hemliga” rapporten till medierna.

Clinton-kampanjen betalade konsultfirman för olika uppdrag fram till sista oktober 2016, dagar före valdagen.

Trump twittrade i helgen att FBI borde offentliggöra vem som betalat för rapporten, vars uppgifter ingen har kunnat styrka.

Det ryska spåret är, när det gäller anklagelser mot Trump, en bluff där Clinton, demokratiska partiet och FBI samverkat för att försöka smutskasta en presidentkandidat. Det är lika allvarligt sabotage mot valet som att ryska aktörer - oberoende av Trump - hackat mejlkonton och försökt ta sig in i delstaternas datasystem.  När politiskt utsedda chefer (av Obama) inom federala polismyndigheten deltar i ett partis lögnaktiga smutskastning av motståndaren, då börjar det likna bananrepublik.

Det är Hillary Clinton som är skurken - ungefär så som Trump sa och väljarna såg det.

Däremot inte medierna, akademierna, kändisarna….

När det gäller medierapporteringen, som ju är konstant negativ om Trump, vill jag bara ge ett konkret bevis för att massmedierna fylls med falska nyheter: kampanjinsamlingarna. Detta är en viktig del av amerikansk demokrati. Många miljoner medborgare ger små bidrag till det parti man vill stödja. Det gäller de väljare som är snäppet mer engagerade än att de på valdagen går och röstar, men inte deltar i partiarbete.

Hur mycket de två stora partierna samlar in per månad är en god indikator på hur populära partierna är.

Och håll i det nu!

Republikanerna samlade i september in mer än dubbelt så mycket som demokraterna. 10,8 miljoner dollar mot 4,8 miljoner. Och den trenden gäller för hela 2017, då republikanerna samlat in 104,1 miljoner dollar mot 51,1 för demokraterna.

Det är nog att dra det för långt att säga att republikanerna mår dubbelt så bra som demokraterna, men ni förstår vems väljare som är mest engagerade och angelägna om att stödja partiet…


YTD: hittills insamlat i år, COH: likvida medel, DEBT: skulder

Tema: Amerika

Veckans citat

torsdag 12 oktober 2017 · 16:21

Några ord ur nyhetsflödet. . .

Ofta är kraven på det tysta biblioteket kryddade med en god portion främlingsfientlighet eller en väl tilltagen dos klassförakt. Stöket på biblioteket blir på så vis mest ett slagträ mot Den Andre.

Roger Mogert (S), kulturborgarrådet i Stockholms stad i debattartikel. Själv anser jag det tvärtom: stök och bråk som stör studiero drabbar främst dem som kommer från studieovana familjer.
.

Skolresultaten sjunker på de skolor som får högst socioekonomisk ersättning.

Tidningen Dagens Samhälle återger studier som visar att extra ekonomiskt stöd till problemskolor inte förbättrar elevernas kunskapsnivå. Kommunerna lägger reda mångmiljardbelopp på utsatta skolor och Gustav Fridolin lovar i statsbudgeten ytterligare sex miljarder. Det lilla ordet disciplin saknas i ekvationen.
.

Ingen som kommer till kommunen ska behöva mötas av en klädstil som signalerar religiösa eller politiska åsikter.

Rita Paulsson Svensson (L), gruppledare i Trollhättan
.

Mitt obehag inför uniformen handlar nämligen om vad polisen strängt taget har möjlighet att göra med mig.

Kristina Lindquist, DN-kolumnist, vägrar känna tacksamhet snarare än olust inför poliserna som skyddar medborgarna från kriminella
.

Var Ellen Key nazist?

Ulrika Knutson, kulturskribent i Fokus, konstaterar att de radikala i 1900-talets början var intresserade av rasbiologi. De “stockkonservativa”, som Vitalis Norström, var ensamma om att försvara handikappade barns människovärde

Tema: Allmänt

Inga vapenlagar hade stoppat Las Vegas-massakern

tisdag 10 oktober 2017 · 21:57

Demokratiske tungviktaren, senator Dianne Feinstein, konstaterar att inga vapenlagar hade hindrat massmördaren i Las Vegas som sköt ihjäl 59 personer och skadade över 500.

Äntligen ett ärligt svar från vänstersidan.  Vapenlagar hindrar inte kriminella. Hon pekar på att han skulle passerat alla kontroller eftersom han inte varit straffad förut eller hissat några varningsflagg hos myndigheterna.

Dessutom kan man ju tillägga att massmördaren hade sprängämnen till förfogande. Det är vanligt att massmördare har innehav av sådant som är olagligt, också i USA. Det betyder ju att de skulle skaffat sig skjutvapen, även om de varit förbjudna.

Jag begriper inte hur vänstern kan missa den självklara logiken: den som planerar att mörda folk, hindras inte av lagliga förbud mot skjutvapen.  Det är ren idioti att dra upp skärpta vapenlagar i denna typ av fall.

Det är i normala situationer, i vardagen, som skjutvapen kan ställa till med tragedier om innehavaren inte har utbildning och kunskaper om hur de ska hanteras och förvaras. Då kan vådaskott eller barn komma åt vapen. Därför  kan man som svensk tycka att viss kontroll måste ske, precis som ingen får köra bil utan körkort.

Men när medierna drar upp vapenlagar vid masskjutningar demonstrerar man bara sin känslostyrda dårskap och oförmåga att resonera logiskt.

PS
Dianne Feinstein har också meddelat att hon ställer upp för omval som senator från Kalifornien 2018. Hon är idag 84 år. Det betyder att hon vill fortsätta som senator till dess hon är åtminstone 91 år. Det skulle ingalunda göra henne till den äldste någonsin. Det var James Strom Thurmond som dog på sin post 100 år gammal, år 2003.

Tema: Amerika