Dick Erixon och Stockholm City

Vänsterextreme Michael Moore: Trump vinner

torsdag 28 juli 2016 · 14:50

Den så kallade dokumentärfilmaren Michael Moore tjänade stora pengar på att hata George W Bush under 00-talet. Han ligger långt ut på vänsterkanten, men nu anger han fem skäl till varför Donald J Trump kommer att bli nästa president.

1) Välkommen till rostbältets Brexit: folk vill protestera mot sämre villkor i globaliseringens spår och Trump är deras budbärare mot etablissemanget i Washington.

2) Sista striden för arga vita män: sedan kommer kvinnor och minoriteter att vara i majoritet.

3) Hillary är problemet: det är inte Trump som är problemet för demokraterna, det är den egna kandidatens svagheter som urtypen för etablissemang och hennes låga förtroende.

4) Besvikna Sanders-supporter: de kommer inte rösta på Trump, men de kan stanna hemma eller rösta på något litet parti. Clintons val av vice kan öka benägenheten att bli soffliggare.

5) Ilskan i väljarkåren: i valbåset råder valhemlighet och många väljare är arga på den politiska klassen och vill ge den en känga. Att rösta på Trump innebär just det.

Det är lite lustigt att se en gränslöst flummig “imagine all the people”-kulturnisse börja agera snustorr statsvetare, men Michael Moore har en intressant poäng:

I presidentvalet 2012 förlorade Mitt Romney med 64 elektorsröster. Summera nu elektorsrösterna för rostbältet - Michigan, Ohio, Pennsylvania and Wisconsin. Det blir 64. Allt Trump behöver göra för att vinna är att ta hem traditionella republikanska delstater från Idaho till Georgia, vilket han förmodligen gör (de kommer aldrig att rösta för Clinton), och dessutom ta rostbältet. Han behöver inte Florida. Han behöver inte Colorado eller Virginia. Bara Michigan, Ohio, Pennsylvania och Wisconsin. De ger honom segern. Och det kommer att ske i november.

Han publicerar sin artikel på Huffington, en nättidning långt ut på vänsterkanten, så avsikten är säkert att väcka demokraterna och få dem att lämna sin låtsasvärld och ta sig an verkligheten.

Men hur ska demokraterna neutralisera de fem punkterna? Särskilt punkt 3 och 4 är centrala. Färre demokratiska sympatisörer än på länge deltog i primärvalet i våras, medan republikanernas sympatisörer slöt upp i större mängd än någonsin. Det finns en trötthet och ett utbrett oengagemang i demokratiska väljargrupper, så som det brukar vara för partiet som innehaft Vita huset i åtta år. Hillary Clinton är inte personen som kan entusiasmera dessa väljare.

Valresultatet kommer i stor utsträckning att avgöras av valdeltagandet och vems sympatisörer som går och röstar.

Tema: Amerika

Trump: ‘hallå Ryssland, har ni Clintons mejl också?’

onsdag 27 juli 2016 · 22:49

Demokratiska partiet och hela journalistkåren har gått i taket och håller på att explodera ikväll över Donald Trumps senaste uppmaning - till Ryssland:

– Hallå, Ryssland! Om ni lyssnar hoppas jag ni förmår finna de 30.000 mejl som försvunnit. Jag tror ni kommer att bli belönad av vår presskår. Jag hoppas de har hennes mejl, som hon deletade, för där finns säkert många fina pärlor. Om min kampanj hade diskuterat religion och ras som dom, hade jag förmodligen fått avsluta min kampanj.

Det pågår ett högt maktspel där hela journalistkåren gör allt för att rädda Hillary Clinton efter läckan av mejl från sju chefer i demokratiska partiets kampanjledning, som visar att de diskuterade hur man skulle kunna vända det faktum att Bernie Sanders är jude, och dessutom icke troende, mot honom. Och en massa annat skumrask.

Metoden att döda skandalen med mejlläckan: att anklaga Trump för läckan! Och att Putin hjälpt honom!

Hittills har den strategin varit framgångsrik, i den meningen att journalister bara diskuterat konspirationen om rysk inblandning, och inte det allvarliga i att demokratiska partiet diskuterar hur religion ska användas mot andra kandidater. (Gissa om det är första vinklingen som svenska medier kommer att rapportera…)

Nu slår Trump tillbaka. Med full kraft. Han dunkar näven i bordet och länkar den nya mejl-läckan till den såriga frågan om utrikesminister Clintons privata mejlserver var en kriminell handling som borde ge henne fängelse för vårdslös hantering av statshemligheter.

NBC:s Jake Novak konstaterar att Trump nu tar uppmärksamheten från demokratiska konventet och åter sätter ljuset på Clintons tvivelaktiga agerande med mejlservern. Novak konstaterar också att demokraterna var dumma nog att nappa på Trumps senaste uttalande och därmed gjort det till en stor sak.

Upprördheten över att Trump uppmanar Ryssland att spionera på amerikaner, som är demokraternas upprörda argumentationslinje, får hela väljarkåren att le. Alla vet att Trump gör detta för att angripa Clinton, inte för att ändra säkerhetspolitiken. Och han gör det som den icke-politiker, den outsider han är. Och folk älskar outsiders detta valår.

Se mer: NBC i The Democrats just fell for Trump’s Russian email-hack bait, Commentary i Did Trump outfoxed Dems?

Tema: Amerika

Läsarfrågor om Trump

onsdag 27 juli 2016 · 7:11

Mediebilden av Donald Trump är ju groteskt förvriden. Och lögnaktig. Medierna skrev om kaos under republikanernas konvent därför att en tidigare presidentkandidat, Ted Cruz, i talarstolen vägrade uppmana folk att rösta på Trump. Han gratulerade enbart Trump till segern. Vilken skandal! Otroligt! Kaos!

Men när demokratiska konventet veckan därpå tvingas avbryta möten och det öppet från deltagarna buas när Hillary Clintons namn nämns, då rapporteras det bara i förbigående. Medierna förmedlar sedan det partiet vill nå ut med. Partiskheten är total och skiljer sig inte från Sovjettidens Pravda, etablissemangens “sanning”.

Eftersom jag här har en annan, och mer balanserad rapportering om amerikansk politik, dyker frågor upp från läsare. Här är några frågor eller läsarkommentarer, och mina svar.

Blekinge Läns Tidning har en ledare om 13 punkter ur republikanernas manifest som kan få håret att resa sig i nacken. Kommer du skriva någonting om detta?

Amerikansk politik är annorlunda. Konventen antar valprogram för partiet, men det har aldrig någon betydelse. Minns att presidentkandidat Bob Dole 1996 fick frågor om punkter i programmet som hans parti antagit. Hans korta svar var: “Jasså, jag har inte läst det.”

Konventen har tre uppgifter, och de handlar inte om sakpolitik: 1) att välja presidentkandidat, 2) bygga allianser och knyta personliga kontakter, 3) ge en så god image i media som möjligt.

Sakpolitiken är upp till de officiella presidentkandidaterna att formulera under valrörelsen, ofta i kontakt med viktiga senatorer och kongressledamöter. Men oftast spelar sakpolitiska program ingen roll, eftersom verkligheten som president efter segerval är något annat än före val.

Trump saknar ju en genomarbetad politik. Det enda som ligger på hemsidan är 7 positioner.

Har någon presidentkandidat haft genomarbetad politik? Som man sedan fullföljt, menar jag. Presidenten har inte makten över lagstiftningen eller skatterna, den finns hos kongressen. Inrikesfrågor ligger också i hög grad på delstaterna. Därför har politiska program, till skillnad från lilla Sverige, väldigt liten betydelse.

Trump har ju också gjort en poäng av att USA inte ska visa alla kort inför internationella förhandlingar. En objektivt klok position för den part som fått ut minst på världspolitikens arena, samtidigt som man betalar mest. Det är ju vansinne att tidigare presidenter accepterat att Nato-medlemmar inte uppfyller sin försvarsbudget utan lägger alla kostnader på USA.

På de områden där Trump talat om sin hållning anser jag den vara minst lika rationell som andra kandidaters, om än kontroversiell och utanför boxen.

Hans aggressiva stil är medietaktik, han behövde uppmärksamhet vilket han fick genom att ständigt ligga steget före medierna - som ju alla är vänster och var ute efter att sänka honom.

Språkbruk, tonfall, tillspetsningar kan man reta sig på, men jag anser det vara rökmoln och inte funtamenta i en presidentkampanj, en del av showen.

Självklart behöver han nu värva ett kompetent team och det blir centralt för trovärdigheten. Inte att det är etablissemangens tunga/prestigefulla namn men att teamet har bredd, kunskap och erfarenhet. Lyckas han inte här, kan också jag bli tveksam. Men än så länge är hans begåvning som kampanjpolitiker imponerande.

Lite ironiskt att många av de som tidigare förfasats över att ”USA åker runt och köper inflytande” nu är skräckslagna inför en presidentkandidat som går till val på att sluta göra just det.

Ja, USA har ju regelmässigt anklagats för att vilja vara världspolis. Trump har inga sådana ambitioner, utan vill att Natos medlemsländer ska betalar sina andelar och inte lämpar över försvarskostnader på USA. Nu är anklagelserna kring denna sänkta ambitionsnivå lika hårda. Kritik mot USA är oftast hycklande, ologisk eller rent fördomsfull.

Hur kan du se något positivt med Trump, han är ju en narcissist, mobbare och hämndlysten. Är det rätt personliga egenskaper för en president?

Likt många nya fenomen i tiden talar folk förbi varandra. Trump imponerade på mig, igen, i intervjun för Meet the Press. Varför? Jo, han får frågan om Syrien.

Han konstaterar att Europa har sig självt att skylla för terrordåden eftersom man tillämpat öppna gränser och inte kontrollerat vilka som kommer in i landet.

Ingen annan i hög maktställning säger detta, men det är ju den uppenbara sanningen.

Han tänker inte ta in några till USA utan “extreme vetting” och får frågan vart flyktingarna ska ta vägen. Han svarar att det ska skapas frizoner, safe havens. Och gulfstaterna ska betala - de är rika men gör ingenting.

Ingen annan i hög maktställning säger detta, men det är ju den uppenbara sanningen.

Folk vill ha politiker som säger som det är. Trump gör det. När män från Mellanöstern nu begår det ena terrordådet efter det andra, är det bara han som säger det uppenbara. Syriska flyktingar ska ha hjälp, men i hela världshistorien har flyktingar stannat så nära sina hem som möjligt, inte färdats hundratals mil bort till andra kontinenter. Självklart borde Saudiarabien och de andra som finns i regionen hjälpa sina muslimska systrar och bröder. Men ingen annan än Trump säger det.

Det är därför jag gillar honom. Jag är trött på politiker som inte erkänner verkligheten. Varför gör de inte det?

Och det är ju därför att man blundat för verkligheten som Trump har fått sin chans. BARA därför!

Tema: Amerika

Verklighetens kommissarie Columbo

tisdag 26 juli 2016 · 21:58

Dokumentärer är bäst på TV. Det talas mycket om dramaserier och underhållningsprogram, men TV:s bästa genre är dokumentärer. Och just nu är min klara favorit kommissarie Joe Kenda som i “Mordutredarens egna fall” i TV4 Fakta berättar om de nära 400 mordfall han arbetat med under sin karriär i Colorado Springs, USA.

Hans dokumentärserie är nu inne på sjätte säsongen och får betyg 8,9 på filmsiten IMDb (vilket är högre än vad många Oscarvinnande filmer får).

Joe Kenda har fått kritik för att vara slafsigt klädd och för sitt släpiga sätt att tala. Men allt han säger är intressant. Han fokuserar på fakta och använder små detaljer för att hitta fram till mördaren i det mordfall ur verkligheten som varje avsnitt behandlar.

Han kryddar också beskrivningarna av spaningsarbete och kriminaltekniska uppgifter med djupa moraliska insikter om mänskligt, kriminellt tänkande. Han skapar sig inga teorier och dömer aldrig i förväg, utan låter alltid fakta leda honom.

Uppklarningsprocenten av mord i Colorado Springs under hans tid var 92 procent. Ibland kunde det ta många år innan ett mordfall klarades upp. Kenda glömde dock aldrig bort ett ouppklarat fall och nya spår kunde dyka upp långt senare.

Han har också några återkommande standarsfraser. Som när en misstänkt avslöjats som lögnare, “Well, my, my, my…”

I en intervju om karriären som TV-stjärna säger han, “Jag har inget manuskript. Jag säger vad som faller mig in. Sedan får de klippa ihop det.”

Kenda gör ingen hemlighet av att han anser kriminella ska låsas in. Och att oskyldiga inte ska dömas.

Det som gör denne sävlige 70-åring så intressant är att hans moraliska kompass är fullständigt glasklar. Inga men, inga om, inga undanflykter eller bortförklaringar. Har vi bevis? Då finns inga betänkligheter om att den skyldige ska straffas. Har vi inga bevis? Då får vi jobba hårdare så att det står klart vem förövaren är. “Det är vi skyliga de mördade och deras anhöriga”, säger han ofta.

Joe Kenda får mig att tänka på den fiktive kommissarie Columbo. Det är något visst med dem som avvikter från majoriteten, genom att underprestera när det gäller vissa sociala konventioner, men samtidigt visar häpnadsväckande briljans i att lösa stora gåtor, som när människor bragts om livet.

Tema: Kultur & humor

Dem-konvent: Kaos och burop mot Clinton

tisdag 26 juli 2016 · 1:15

Demokratiska partiet skulle på sitt stora konvent visa sig vara stabila, seriösa och eniga i motsats till republikanerna. Men första dagen på demokratiska konventet blev rena anarkin, långt mer kaotiskt och oorganiserat än republikanerna.

Istället för att hylla partiets presidentkandidat Hillary Clinton buade delegaterna ut henne varje gång hennes namn nämndes från talarstolen. Se CBS-video: Sanders Supporters Start Booing Invocation When Hillary Clinton Is Mentioned.

Och när socialisten Bernie Sanders försökte få sina anhängare att ställa upp på Clinton, blev också han utbuad. Se video: Bernie Booed as he urges they vote for Clinton.

Skälet är att partiledaren i demokraterna Debbie Wasserman tvingats avgå sedan det avslöjats att hon agerat partiskt och gynnat Clinton före Sanders under primärvalet. Se henne utbuad i förmöte till konventet i CBS-video: DNC chair Wasserman booed, heckled by protesters.

Svenska medier, som DN, har kritiserat republikaner för att ropa “Lås in henne!” pga Hillary Clintons ansvarslösa hantering av topphemliga säkerhetsdokument. Men nu ropar Bernie Sanders demokratiska supportrar exakt samma sak utanför demokratiska partiets konventhall i direktsänd TV. Se video: Bernie supporters chant “Lock her up!” on MSNBC

Det politiska etablissemanget har det inte särskilt lätt i demokratiska partiet heller.

Tema: Amerika

Har Schumpeters ‘kreativa förstörelse’ nått politiken?

måndag 25 juli 2016 · 9:55

Många borgerliga i Sverige och Europa har mycket svårt för Donald Trump. Men vad är han om inte någon som rubbar cirklarna för etablerade aktörer som blivit slöa, liknöjda och fast i gamla lösningar?

Exakt det liberalismen förväntar sig av marknadskrafterna.

Den kloke politiske kommentatorn Michael Barone utvecklar detta i kolmnen, Is America Ready for a Disruptive President?

Apple rubbade musikindustrin, Uber rubbade taxinäringen, Amazon rubbade bokhandelsbranschen. Global konkurrens har utmanat och rubbat amerikansk verkstadsindustri i årtionden. (…) Genom historien har Amerika till stor del byggts på att rubba cirklarna.

Ekonomen Joseph Schumpeter förklarade varför något han kallade “kreativ förstörelse” utgjorde marknadsekonomins motor och varför detta med förstörelse kunde vara gott. Det är något positivt när nya lösningar kan utmana gamla om det höjer produktiviteten i verksamheter och nyttan med arbete. Det är här marknadsekonomi skiljer sig från socialistisk planekonomi eller blandekonomi, som håller fast vid gamla lösningar till dess systemen kollapsar pga ineffektivitet.

Vi har sett denna mekanism av kreativ förstörelse förstärkas genom globaliseringen. Vi i väst har kunnat köpa billigare teknikprylar och annat, samtidigt som fattiga människor fått jobb och höjda löner.

Nu har globaliseringen gått vidare från varuexport till att omfatta människor vilket leder till krockar mellan civilisationer med mycket olika värderingar och människosyn.

Nuvarande synsätt har visat sig vara fullständigt oförmögna att hantera denna krock, som man istället förminskar, förtränger och förnekar. Är det då inte dags för kreativ förstörelse, eller rubbade cirklar, inte bara för marknaderna utan också i politiken?

Donald Trump har med sin kandidatur visade sig vara annorlunda än republikanska kandidater brukar vara. Istället för skattesänkningar, frihandel och kulturkamp lyfte han fram amerikanska intressen i handel, säkerhet och migration. Med det har han rubbat cirklarna för partipolitiken i USA.

På republikanernas konvent talade PayPal-skaparen och teknikmiljardären Peter Thiel, och han sa att rubbade cirklar är något gott när gamla lösningar, och särskilt gammal politik, inte fungerar längre.

Utifrån marknadsliberalt perspektiv borde somliga kanske tänka om när det gäller Donald Trump…

Tema: Amerika · Ekonomi · Realism/idealism

Thorbjörn Fälldin var en av 1900-talets stora

söndag 24 juli 2016 · 9:59

När han fyllde 90 år i april skedde det utan uppvaktningar och därför är det ingen större överraskning att det nu meddelas att han har gått bort: Tidigare statsministern Thorbjörn Fälldin är död.

Han är 1900-talets viktigaste borgerlige politiker. Han bröt ett 40-årigt socialdemokratiskt maktinnehav. Skälet till att de borgerliga kunde vinna majoritet i valen 1976 och 1979 var att Fälldin ingav förtroende i svenska folket på ett sätt som ingen annan borgerlig politiker i modern tid.

Från 1973 till 1982 var det en kamp mellan Thorbjörn Fälldin och Olof Palme. Första valet, 1973, blev det oavgjort 175-175 i riksdagsmandat. 1976 och 1979 seger för Fälldin. 1982 seger för Palme. Man kan säga att det blev 2-1 till Fälldin mot Palme och en oavgjord match. (I valet 1985 var Ulf Adelsohn oppositionsledare.)

Under regeringarna 1976-82 var det Fälldin personligen som utgjorde “Alliansen” och höll ihop regeringsarbetet. Alla andra stred för sin sak, både övriga i hans eget parti och i koalitionspartierna. Det är en bedrift som inte fått den uppmärksamhet det förtjänar.

Mats Svegfors har uttryckt det som att det idémässiga regeringsskiftet kom 1980. Då bröt Sverige för första gången efter andra världskriget utvecklingen mot ständigt högre skatter. Året därpå förslog regeringen också den första begränsningen i den kvartssekel långa utvecklingen mot ständigt högre bidrag, genom att man införde karensdag i sjukförsäkringen.

Det var alltså Fälldin som slog om från den socialistiska politiken till en mer frihetlig, en utveckling som sedan (men mer ryckigt) fortsatt under årtionden därefter och som givit medborgarna större utrymme att bestämma mer själva.

Fälldin slutade aldrig att se sig som småfolkets representant i statsmakten. Han blev aldrig en del av det förnäma etablissemang som flyger långt ovanför folket. När han fick frågan vad han skulle göra efter partiledarjobbet svarade han alltid att han åker hem till gård’n. Till fåren och skogen.

Då och då tog han emot skolklasser när lärare ringt och frågat om de kunde komma förbi. Telefonnumret stod i alla år i telefonkatalogen. Statsminister, ja. Men alltid medborgare bland alla andra.

Se mer Fälldins tal. Se mer i bloggen genom att söka på Fälldin.

Tema: Historia · Inrikespolitik

Obama flinar och skämtar om Münchenattacken

lördag 23 juli 2016 · 13:52

Den amerikanske presidenten tycks inte längre orka med nya terrorattacker, utan börjar tänka på annat. När han kommenterara fredagkvällens attack i München när nio dödades av iransk attentatsman börjar han flina och skämta om familjeangelägenheter. Daily Mail/Reuters rapporterar i Grinning Obama JOKES during statement on Munich carnage.

Via länken finns video som visar hur journalisterna också skrattar högt med Obama.

För mig är det ett nytt exempel på hur världsfrånvända etablerade politiker är. De lever inte i samma verklighet som folk. De har mentalt lämnat oss andra för att sväva på de rosa, utopiska molnen där allt är frid och fröjd.

Bara en timme innan hade Obama vid en annan presskonferens anklagat Trump för att svartmåla verkligheten. CNN rapporterar i Obama: Trump’s doom-and-gloom doesn’t match reality.

Förmodligen var det för att bevisa att allt inte är så illa ändå, som Barack Obama tycke han skulle skratta och skämta när han kommenterade att barn blivit skjutna i München. Och de lydiga journalisterna skrattar med.

Det finns en växande klyfta i synen på verkligheten mellan etablissemangen, som alltid bortförklarar och blundar för den negativ utvecklingen, och befolkningarna som i allt högre utsträckning känner oro och ilska över våld och extremism.

Obamas skratt medan barn skjuts ihjäl är i sanning en talande bild över sakernas tillstånd sommaren 2016…

Av någon anledning kommer jag att tänka på franska drottningen Marie-Antoinette, som när det rapporterades att de fattiga inte hade bröd att äta ska ha undrat, “varför äter de inte bakelser?”

Tema: Amerika · Realism/idealism

Clinton väljer högerdemokrat som vice

lördag 23 juli 2016 · 12:54

Det är ett mått på hur osäker Hillary Clinton är på att vinna presidentvalet, när hon väljer senator Tim Kaine till sin vice presidentkandidat. Han finns på demokratiska partiets högerkant.

Demokratiska konventet som börjar på måndag förväntas anta det mest vänstervridna valprogrammet på länge. Det är priset för att få Bernie Sanders och hans vänsteranhängare att sluta upp bakom Clinton.

Därför vågar hon inte utse ett nytt namn, en vänsteraktivist eller en representant för en minoritet på valsedeln. För att inte framstå som extremt vänster väljer hon en vit man och abortmotståndaren som tillhör makteliten.

Frågan är om ytterligare en etablissemangspolitiker är det rätta i årets val.

Tema: Amerika

Trumps effektiva konventtal ett steg mot valseger

fredag 22 juli 2016 · 11:14

Det har sagts att Donald Trump i natt höll det viktigaste talet i hans liv. Han har redan satsat ett års arbete på att nå delmålet att bli republikanernas presidentkandidat. Ska han nå slutmålet att bli Amerikas president krävdes ett tal på konventet som inspirerar gräsrötter och väljare.

Så, nådde han målet?

En skarp politisk analytiker, Peggy Noonan, skriver i Wall Street Journal:

Hans tal var varken elegant eller högtflygande, men det var kraftfullt.

Brittiska tidskriften Spectator skriver i Trump’s speech could win him the White House:

Donald Trumps tal i natt var inte direkt poesi, men det var klart och förvånansvärt sammanhängande. Det var smart, på sätt och vis. Och det kan hjälpa honom att vinna valet i november. Folk uppfattar det oroväckande, men Trumps antiglobalism, Amerika-först och lag och ordning-fokus speglar väl väljaropinionen 2016. Amerikaner är allt mindre intresserad av att höra plattityder om “frihet” i dessa dagar. De vill höra banaliteter om lag och ordning istället. De är mer oroade över samhällets sammanbrott och ekonomisk otrygghet än något annat.

Hans framförande av talet var inte heller så illa. Visst var det nyckfullt och för långt, men det var klart bättre än hans tidigare skrivna tal. Och trots hans udda talarstil gick budskapet fram. Amerika först. Lag och ordning. Det är budskap som fungerar.

I ett annat magasin, The Week (som är anti-Trump), skriver prisbelönte journalisten Marc Ambinder, The political genius of Donald Trump’s big speech:

Låt oss distillera det politiska målet med hans tal: spränga Obamas koalition av väljare genom att skilja idealisterna från realisterna och motivera, genom en mix av höga ambitioner och rädsla, vita arbetare som anser sig bortglömda att gå och rösta i rekordnivåer. (…) Om han lyckas kan han vinna.

Ja, det som överraskade “experterna” under primärvalet var att Trump lyckades få många miljoner nya väljare att delta i valet. Det Trump visade med sitt tal på konventet i natt var att han inte ändrat ton, inte taggat ner sin energi, inte börjat anpassa sig till etablissemangens slätstrukna budskap som inte ska reta någon. Jag tror det är en viktig signal till väljarkåren: jag är er kandidat och jag skiter i vad eliterna säger!

Jag tror att det som avgör valet i november är om Trump får dessa nya väljargrupper att gå och rösta. Då kan han rita om den politiska kartan, så som sagts ovan. Då kan delstater som varit demokratiska i årtionden plötsligt tillfalla republikanske kandidaten.

Det är intressant att se hur “experterna” inte räknar med nya väljare, utan utgår ifrån att allt ska bli som tidigare val. Ett grundfundament i Trumps kandidatur är att han vill ändra på status quo. Visst är det intressant att detta inte gått in i huvudena på de så kallade experterna…

Se mer: utskrift av talet eller lyssna på YouTube video

Tema: Amerika

Trump till Europa: ta er i hampan om försvaret!

torsdag 21 juli 2016 · 18:15

Presidentkandidat Donald Trump fortsätter göra uttalanden som avviker från etablissemangens språkbruk. Han har i ny intervju med New York Times upprepat att han av övriga Nato-medlemmar kräver att de bidrar till försvarssamarbetet i lika hög grad som USA. Annars kommer inte USA till undsättning om medlemsland utsätts för angrepp.

Det har väckt ett ramaskri i Europa. Men Trump har rätt. Nato har beslut på att alla medlemsländer ska avsätta två procent av BNP till försvaret, men 2012 uppfylldes detta av bara fyra länder: USA (med 5 procent), Storbritannien, Estland och Grekland.

Sedan länge har europeiska länder skurit ner sina försvarsbudgetar till omkring en procent (Luxembourg som talar så mycket om samarbete satsar bara 0,5 procent) och lämpat över ansvaret för deras militära försvar på USA. Med tanke på detta svek är det inte mer än rätt att Trump sätter hårt mot hårt.

Europa måste ta sig i hampan och betala för sin egen säkerhet, är innebörden i budskapet från Trump.

Svenska medier vrider det till att Trump inte vill försvara Baltikum, men det stämmer ju inte. Estland är ett land som uppfyller de villkor som Trump kräver för att USA ska ställa upp.

Men, säger kritiker, när Trump skapar osäkerhet om USA tänker försvara sina allierade kan det innebära att aggressiva aktörer som Putins Ryssland får för sig att det är fritt fram att fortsätta ockupera landområden, så som man gjort med Krim. De missar bara en liten detalj: Krim-ockupationen ägde rum under Barack Obamas tid. Och vad gjorde han?!

Skälet till ockupationen av Krim var att Ryssland såg Europa och Obamas USA som svaga och fega aktörer som inte skulle ingripa när Putin annekterade Krim. Och Putin hade ju rätt. Svaga och fega ledare skapar långt större osäkerhet i världen än de som är tydliga med sina villkor.

Europa kan ju också enkelt åtgärda osäkerheten som Trump skapar. Hur? Genom att höja sina försvarsbudgetar så man uppfyller det man sedan årtionden lovat leva upp till.

Om Trump med sitt uppläxande uttalande förmår Europa till ett större militärt engagemang har vi ett tydligt och högst önskvärt resultat: ökad säkerhet i Europa.

Återigen anser jag att Donald Trump agerar smart, ändamålsenligt och rationellt. Att han dessutom bryter mot etablissemangens etikettsregler för hur man uppför sig, gör det dessutom otroligt underhållande.

Se mer: New York Times i Donald Trump Sets Conditions for Defending NATO Allies Against Attack, Bloomberg i
Trump’s NATO Skepticism Raises Alarm for Allies Near Russia.

Tema: Amerika · Europa · Ryssland · Säkerhetspolitik

Kraftfullt tal av Mike Pence

torsdag 21 juli 2016 · 11:00

I natt höll republikanernas kandidat till vicepresident tal på konventet, guvernör Mike Pence från Indiana.

Även om han är lugn och solid blir hans framförande kraftfullt. Mike Pence utstrålar styrka och auktoritet trots att han håller sig till traditionell talarteknik. Alltså en helt annan stil än Donald Trump. Och han skämtade om det i talet:

Ni vet, jag är ny i den här kampanjen och ärligt talat trodde jag inte att jag skulle stå här. Men så var jag i New York för några dagar sedan och träffade mannen som vunnit 37 delstater, besegrat 16 andra kompetenta kandidater och på vägen fick miljontals med nya väljare att rösta i republikanska primärvalet.

Ni vet, han är känd för att vara en stor personlighet, ha en färgstark stil och massor med karisma. Så, därför, gissar jag, valde han mig för att balansera valsedeln.
(skratt)

Och, för de av er som inte känner mig, vilket är de flesta av er…
(skratt)

… jag växte upp med den amerikanska drömmen. Min farfar immigrerade till detta land. Jag uppfostrades i en liten stad i södra Indiana, i en stor familj med majsfält runt hörnet. Även om vi inte var en politisk familj, var mina hjältar i ungdomen president John F Kennedy och pastor Martin Luther King.

Jag såg min mamma och pappa skapa allt som betyder något: en familj, ett företag och ett gott namn. Jag uppfostrades att tro på hårt arbete och på familjen. Min far, Ed Pence, var veteran från Koreakriget. Han drev en bensinstation i vår lilla stad. Jag önskar att han kunde vara här idag och jag tror han hade uppskattat det, men varit rätt så förvånad.
(skratt)

Men det är med stor glädje som jag kan berätta att min mor är här. Vill ni förena er med mig i att välkomna ljuset i mitt liv, min mamma Nancy.

(…)
Under min ungdom startade jag faktiskt mitt politiska engagemang i det andra partiet, till dess jag hörde rösten och idéerna från Amerikas 40:e president och förenade mig med Reagan-revolutionen.

(…)
Nu ska veta, att medan Donald Trump övervägde om jag skulle bli hans partner på valsedeln, gjorde också jag mina observationer. Jag har sett hur han arbetar med folk på alla nivåer i hans företag. Och jag har sett hur de känner för att arbeta för honom.

Okej, jag medger att han kan bli lite hård och rå mot politiker på scen, och jag räknar med att vi kommer att se mer av det.
(skratt)

Men jag har sett denne gode man på nära håll, hans totala anspråkslöshet, hans respekt för folk som arbetar för honom och hans tillgivenhet för hans familj.

Det är här valet kommer att avgöras, tror jag. Etablissemang i politik och media - dem Trump utmanar på ett sätt de aldrig förut blivit utmanade - medger nu att Trump är smart, kompetent och handlingskraftig. Men den nya anklagelsen lyder att han är sociopat, sjukligt egocentrisk, saknar självdisciplin och impulskontroll. Psyksjuk med andra ord.

Självklart kan inte USA välja en psykiskt sjuk person till president.

Amerikanska folket har att avgöra detta under hösten. Jag tror inte ett ögonblick på dessa nedlåtande anklagelser. De framförs därför att hans motståndare inte kommer åt honom på annat sätt.

Frågan är vem det är som är djävligast, fulast och minst omdömesgilla - den som utmanar makten eller etablissemangen som, likt i diktaturer, anklagar oliktänkande för att vara sinnessjuka.

Se talet här och utskrift här.

Tema: Amerika