Dick Erixon och Stockholm City

Nu är sidan uppe igen!

fredag 9 november 2018 · 14:12

Har varit dålig att uppgradera PHP och Wordpress. Till slut betyder det att internet inte längre kan läsa hemsidan. Så nu får jag steg för steg gradera upp sidan från 2008-års version… Så småningom kommer också andra nya inlägg.

Tema: Allmänt

Så är läget inför USA:s mellanårsval

måndag 5 november 2018 · 16:27

Hur går det i valet imorgon? För att republikanerna ska behålla majoriteten i representanthuset får de inte tappa mer än 23 ledamöter. De har idag 241 mot demokraternas 194. Det parti som får 218 har majoriteten i kammaren som består av 435 ledamöter.

Normalt brukar en nyvald president tappa stort i mellanårsvalet.

Barack Obama förlorade 63 ledamöter två år efter tillträdet, från 256 till 193 ledamöter. Bill Clinton förlorade 54 mandat, från 258 till 204 ledamöter i valet 1994. Ronald Reagan förlorade 28 ledamöter i valet 1982.

Historiskt borde alltså Donald Trumps parti vara chanslöst. Men nu är Trump inte som andra.

Enligt opinionsmätningarna är det endast “säkert” att han förlorar 13 ledamöter. Ytterligare netto 24 mandat är i farozonen (egentligen är 31 mandat i farozonen för republikanerna, men också 6 ligger illa till för demokraterna att gå över till republikanerna).

Om hälften av de osäkra valkretsarna (”tuss ups”) förblir republikanska, förlorar partiet 13+12 = 25 och därmed majoriteten i representanthuset.

Stalltipset är alltså att republikanerna förlorar majoriteten i representanthuset. Men säkert är det inte, inte minst med tanke på hur fel opinionsinstituten hade om Trump-väljarna i förra valet 2016.

Men samtidigt: en förlust av bara 25 vore ett bättre valresultat än Ronald Reagan…

Senaten
Sedan får vi inte glömma den mäktiga första kammaren, senaten med 100 mandat totalt. Där brukar också sittande president förlora stort i mellanårsval. Barack Obama förlorade 6 senatorer 2010, Bill Clinton förlorade hela 9 senatorer två år efter han flyttade in i Vita huset.

Enligt opinionsmätningarna kommer Trumps parti att vinna 1 senator netto. Det ser ut som att republikanerna förlorar Arizona, men tar mandat från demokraterna i Missouri och i North Dakota.

Om opinionssiffrorna stämmer gör republikanerna ett historiskt mycket bra mellanårsval - bättre än de flesta administrationer. Man stärker sin majoritet i senaten, man tappar den i representanthuset.

Tema: Amerika

Kan storskrävlande egocentriker också vara kompetenta?

fredag 12 oktober 2018 · 9:10

Bob Woodwards bok om Donald Trump är i hög grad läsvärd. Inte bara därför att den redan sålt i över en miljon exemplar. Läsarna får ta del av väldigt personliga samtal och känsliga relationer i maktens centrum.

Eftersom Woodward är känd för att använda gamla journalistiska kvalitetskrav och därför varit noga med källorna, finns det hög trovärdighet i att det refererade också är det sagda.

Woodward har en märklig dubbel strategi. Han återger omdömen om presidenten som är de vanliga, att han inte förstår, att han är impulsiv osv. Men när det kommer till exakt vad Trump gör, växer en annan bild fram. Han både lyssnar på rådgivare och visar stor tacksamhet för dem som arbetar för honom.

För mig kokar det hela ner i det som jag tycker blir en träffande rubrik i min recension i Samtiden: Kan en storskrävlande egocentriker också vara kompetent?

Tema: Amerika

Valresultatet i för mig intressanta valdistrikt

söndag 16 september 2018 · 20:36

Riksdagsvalet är färdigräknat. Jag har en tradition av att kolla hur det gick i de valdistrikt som jag bott i (mer än ett år). Valdistrikt är de minsta enheterna med omkring 1.000 röster. Alltså grannarna i det närmsta grannskapet.

Min första bostadsort var Sikfors i Piteå kommun, Norrbotten. Där hade mina morföräldrars bostad ovanpå järnvägsstationen Vargbacken. Här röstade hela 412 personer av 447 röstberättigade i söndagens val. Det ger ett valdeltagande på hela 92,2 procent!

Socialdemokraterna förlorar stort, -11,2 procent, men blir ändå störst med 37,4 procent. För två val sedan hade man egen majoritet med marginal. Sverigedemokraterna är näst störst med 19,3 procent (+7,1). M får 11,7 procent och V får 11,2 procent.

1963 flyttade jag med mina föräldrar till Göteborg och Annedal, stadsdelen jämte Haga. Då fanns här fallfärdiga landshövdingehus med utedass på gården och enbart rinnande kallvatten. Nu finns moderna bostadshus i denna centrala stadsdel. I “Annedal södra” är 2018 Moderaterna största parti med 22,4 procent. S får 21,8 och V får 14,3 procent, medan SD får 13,7 procent.

1969 flyttade vi ut till Björkekärr, de nybyggda personalbostäderna jämte Östra sjukhuset. Förra helgen blev i valdistrikt “Björkekärr östra” Socialdemokraterna störst med 24,4 procent, V fick 14,3 och M 14,1 procent. SD fick 12,3 procent.

Min första egna lägenhet låg i Olivedal i Göteborg, där Moderaterna blev störst med 24,7 procent, S fick 17,7 och V 15,0. C fick 11,0 och SD 9,6 procent.

När jag 1985 flyttade till Stockholm hamnade jag i Västerhaninge. I valdistriktet “Haninge 56 Ribby” blev SD störst med 22,6 procent (+9,0). M fick 22,0 och S fick 21,9 procent.

Sedan flyttade jag till Kungsholmen, Stockholm. Valdistriktet “S:t Göran Thorildsplan” backade M från 31,2 till 25,8 procent. S fick 16,8 och C fick 16,2 procent. V fick 11,0 och SD 6,8 procent.

Min nuvarande bostad finns i Matteus församling, Stockholm. I valdistriktet backade M från 40,3 till 32,2 procent. S ökade från 11,7 till 16,5 procent. SD blev 5:e största parti med 7,0 procent (+2,7).

På landet, Muskö i Haninge kommun där 499 personer röstade, är Sverigedemokraterna nu störst med 26,2 procent (+11,8). S backade till 23,6 och M backade till 19,4 procent.

Det är lite kul att se variationerna. Storleken på partierna i dessa små valkretsar kan variera mycket, men trenden tycks slå igenom obevekligen. Partier som går upp, gör det överallt. Liksom de som tappar, de tappar överallt.

Mina bostadsorter har varierat, så ock den politiska färgerna. S, M och SD har varit störst i minst två av dem.

Tema: Inrikespolitik

Kitsch och chefsopinion

onsdag 22 augusti 2018 · 17:15

Det rör på sig i valrörelsen. Enligt tidningen Chef är Sverigedemokraterna nu näst största parti bland svenska chefer. Välutbildade, välavlönade, väletablerade tar nu steget över till den enda riktiga oppositionen mot en bedrövlig utveckling.

Och Sveriges Radios konstkritiker tvingas idag konstatera att Sverigedemokraterna överträffar alla andra i sitt bildval till Fotografiska:

SD “gör ett utstuderat konceptuellt, provokativt - och ganska lyckat - konstnärligt ingrepp på en utställning som i övrigt består av politisk kitsch, levererad av partier som annars gärna står upp för den moderna konsten”.

Ja, dessutom tar partiet, ensamt, strid för yttrandefrihet och mot att våldsbejakande terrorister får skrämma konsten till tystnad. De andra hukar, fegar och låter sig styras av extremister.

Se mer: SD näst störst bland chefer, Lars Vilks rondellhund inkuppad på Fotografiska, Ombytta roller på Fotografiska

Tema: Inrikespolitik

Mauricio Rojas nu kulturminister - i Chile

söndag 12 augusti 2018 · 18:12

Det var bara meningen att det skulle bli en nyhetsnotis i Samtiden, att min gamle kollega från Timbro blivit kulturminister. Men artikeln växte under författandet ut till att bli något mycket mer - en konkret bekräftelse över den svenska borgerlighetens totala förfall.

Läs det som blev dagens ledare: Yrkesförbud i Sverige, kulturminister i Chile.

Jag skrev tre rapporter åt Rojas i hans stora välfärdsprojekt på Timbro 1999-2002 och var redaktör för en fjärde. Det var ett projekt som präglades av nyfikenhet och engagerad jakt på ny kunskap och nya insikter. Jag var inte alltid överens med Rojas, men inom detta projekt uppskattade han mina bidrag.

Det var dock som tf vd som Rojas senare avslutade mitt engagemang på Timbro under ganska förnedrande former. Vi var exempelvis inte på samma sida inför EMU-folkomröstningen 2003, där jag röstade nej. Då man inte höll sig inom ramen för Rojas åsikter, kunde han vara brysk.

Men ändå hyllar jag honom i dagens ledare. Hans betydande insatser som idéutvecklare och samhällsanalytiker ska inte skymmas bara därför att han och jag inte drog jämt i vissa frågor.

Det viktiga är det jag tar upp i ledaren:

Det intellektuella raset inom detta parti, från Rojas till stöd för utvisningssabotage, är enormt. Från att ha varit akademiska föregångare med vassa analyser och redskap för att tolka samhället, till slappa handhjärtan och känslosamma utfall som undergräver rättsstaten.Och Liberalerna är ju inte ensamma om denna utveckling.

Den gäller också övriga allianspartier. Fallet Rojas är ett exempel på hela svenska borgerlighetens moraliska och intellektuella förfall.

Jag anser att de borgerliga partierna numera saknar allt: skärpa, idéer, insikter, förmåga, kompetens. Allt det är kastat överbord. Istället har partierna blivit daghem där man sitter och gör handhjärtan och blir kränkt av verklighetens hårda villkor. På Pride fick vi också se att de saknar integritet och ledarskap.

Det är mycket sorgligt, men man måste inse realiteter. Tiderna förändras. Företag som är dominerande, som Facit, försvann när de inte förstod tidens nya villkor. Detsamma borde gälla om politiska partier som slutar vara nyfikna och inte tolkar värderingar i nya tider.

Tema: Alliansen

Erixon i två radiopaneler: SR och Kvartal

torsdag 21 juni 2018 · 7:52

De senaste dagarna har det blivit mycket prat från min sida. I söndags var jag med i direktsända panelen hos Godmorgon världen! i Sveriges Radio tillsammans med Göran Greider och Susanne Nyström.

Tre teman: beslut i Eskilstuna om tillståndsansökan för tiggeri, Löfvens folkomröstning om välfärden och Björn Söders utspel om minoriteter.

Och idag lägger tidskriften Kvartal upp sin Veckopanelen, där jag medverkar i ljudfil tillsammans med Lars Ohly och Anna Dahlberg.

Tre teman: Vad göra åt dödsskjutningarna, Public service-utredningen och efterdyningarna till MeToo.

Det är med viss tvekan jag lägger upp länkarna, för ärligt talat är jag inte nöjd. Även om man förberett sig genom att tänka igenom de ämnen som kommer upp, blir budskapet när man snackar fritt inte så rakt och tydligt som jag önskar. Det är lättare för mig att skriva ledare och blogginlägg. Då gör jag råmanus och sedan förbättra det i flera omgångar. När man snackar får man bara en chans.

Men diskussionerna är aktuella och handlar om intressanta ämnen, så den som vill kan lyssna genom att klicka på länkarna.

Ha en skön Midsommar!

Tema: Inrikespolitik

Reinfeldt än större belastning för Kristersson

torsdag 7 juni 2018 · 13:40

Fredrik Reinfeldt gått ut med budskap som är häpnadsväckande och skadar helt uppenbart nuvarande M-ledaren Ulf Kristersson mitt i valrörelsen.

Avgångna partiledare bör hålla tyst. Det är en klok gammal praxis, eftersom föredettingen lätt kan ställa till det för efterträdaren. Dagens exempel illustrerar det på ett dramatiskt tydligt sätt.

Reinfeldt hävdar att det inte behövs fler poliser, istället borde mammor patrullera offentliga platser.

Men det är inte det enda hårresande utspelet. Han menar också att folk inte ska fokusera på brottslingarna, utan se till att brottstillfälle inte uppstår.

Det är alltså de hederliga medborgarna som ska anpassa sig efter de kriminella.

Huvudlöst - och helt i strid med den profilering som Moderaterna försöker skapa trovärdighet för inför valet 9 september.

Varför agerar Reinfeldt på det här sättet? Det är lika oförklarligt som hans fasthållande vid “öppna era hjärtan” och att vi i Sverige har så mycket skog att många miljoner migranter skulle kunna bo där. Det går inte se några rationella skäl. Kanske är han bara ute efter att provocera svenska folket som hämnd för att han förlorade valet 2014?

Reinfeldt blir bara mer och mer obegriplig. En mycket märklig utveckling för en tidigare statsminister.

Tema: Brott & straff

Idealisten Bernard Lewis blev 101 år

onsdag 23 maj 2018 · 12:53

Den världsberömde Mellanöstern-historikern Bernard Lewis har dött, 101 år gammal. När jag bloggade som mest intensivt på 00-talet och Irakkriget dominerade debatten, var Bernard Lewis en viktig inspirationskälla.

Han trodde att den muslimska världens länder kunde utvecklas till demokratier, därför var han för att avsätta diktatorer som Saddam Hussein i Irak. Jag ville så gärna tro att det var sant. Om vi i väst hjälper till att få bort våldshärskarna, kan befolkningarna i Mellanöstern bygga sina samhällen i fred. Jag trodde att alla människor, om de slipper förtryck, vill skapa ett bättre liv, ge sina barn en bättre framtid i trygghet och fred.

Men det var en idealistisk dröm utan verklighetskontakt.

American Thinker har om Lewis skrivit att han bevisligen totalt missuppfattat utvecklingen:

“De”, det vill säga den muslimska lokalbefolkningen i Afghanistan och Irak, har valt att avvisa möjligheten att etablera den västvärldens frihet “vi” ville förse dem med, för att istället eftersträva hurriyya där frihet är liktydigt med slaveri under Allah.

När diktaturerna föll - Saddam i Irak och Kaddafi i Libyen - utbröt genast inbördeskrig mellan olika klaner och mellan olika grenar av islam. Just därför hade diktaturer vuxit fram, det var enda sättet att styra - med järnhand och stor brutalitet. När förtryckarna försvann utbröt blodigt kaos. Idag ser det tydligast i Syrien, även om diktatorn al-Assad håller sig kvar.

Utvecklingen visar att vi i väst inte - direkt - kan påverka den muslimska världen, inte i dess grundläggande värderingar. Däremot kan vi genom våra framsteg, vårt välstånd, vår tekniska och vetenskapliga utveckling visa vad människor kan göra.

Därför ska vi inte på några som helst villkor ge efter för den muslimska kulturen i väst. Vi ska hävda våra kristna värden och avvisa alla krav på anpassning till islam. Därför ska böneutrop förbjudas i Sverige. Därför ska no-go-zoner inte bara hållas i schack, utan avvecklas.

Det är genom att vi upprätthåller vår kultur här hemma, som vi kan göra störst nytta för den ofria delen av världen. Vi kan däremot inte påskynda andra civilisationers utveckling och styrelse genom att ingripa hos dem.

Ändå minns jag nu Bernard Lewis, hans artiklar och böcker med glädje. Han ville väl, han ingav hopp. Detta trots att jag nu vet att han hade fel. En märklig känsla. Jag borde ju vara arg över att han inte förstod bättre, för att många tusen amerikanska ungdomar dog som soldater i Irakkriget vars mål inte var möjligt att uppnå.

Men hoppet om att hjälpa irakierna till demokrati, är en dröm som var god. Även om den i verkligheten endast ledde till att väst offrade soldater i onödan. Irakier dog i än större omfattning, men även utan västlig invasion hade dödstalen varit höga. Se på Syrien. Där får USA kritik för att man inte intervenerar. Där kan muslimer i ännu högre grad än i Irak döda varandra.

Kanske är det just liknande drömmar som många förespråkare för ökad invandring till Sverige har fångats av. Det känns bra att drömma. Det är som en drog. Man mår bra av den känsla som uppkommer när man tror sig stå för något gott. Det kan ju inte vara fel!

Jo, det är just det drömmar har: fel. Därför blir de farliga när politik byggs på dem.

Verkligheten är något annat än drömmar. Vilken plattityd! Borde vara självklart, men så svår att ta in i det egna känslolivet. Man vill tro på den goda drömmen.

Det är ju därför det heter: “Vägen till helvetet är kantad av goda avsikter”.

Drömmar ger inte de goda resultat vi hoppas på. Verkligheten är mer sammansatt och mångfacetterad för att rymmas i en dröm. Därför måste politik hålla sig till den krassa verkligheten och inte till drömmar. Vi måste, särskilt när osäkerhet och nya lägen uppstår, ha båda fötterna på jorden.

Men drömmarna är så starka och lockande. Därför kan jag inte känna mig sviken av att ha tagit till mig det Bernard Lewis skrev. Det var fel att tro på att Irak skulle kunna bli som väst, men tänk om. . .

*

Se mer: Princeton University i Bernard Lewis, one of the world’s foremost historians of Islam and the Middle East, died May 19, New York Times i Influential Scholar of Islam dies at 101, Economist i Bernard Lewis was the doyen of Orientalists, Spectator i Bernard Lewis was right about ‘the return of Islam’.

Tema: Historia · Irak · Mellanöstern

Lars Leijonborg var underskattad

tisdag 24 april 2018 · 21:21

Tänkte göra lite reklam för min recension av förre FP-ledarens memoarer. Boken har en helt annan tyngd än Fredrik Reinfeldts och Maud Olofssons plågsamma floskler.

Jag håller många gånger inte med Leijonborg, men det är befriande med en avgången och erfaren politiker som vågar skriva vad han tänker. Och då visar sin intellektuella spänstighet, som det är roligt att utmana i en recension.

Min text i Lars Leijonborg: vi vågade men orkade inte, blir en diskussion om hur vi borde och kan se på migrationen.

(Bilden tog jag på landet, där jag i förra veckans första riktiga vårvärme satt ute när jag läste och skrev om boken)

Tema: Alliansen

Svenska Akademien och eliternas förfall

onsdag 11 april 2018 · 10:24

Min analys av samhälle och politik bekräftas av Svenska Akademins kris. Jag var ju först ut med att efterlysa kungens ingripande. Men mer viktigt är att reflektera över varför detta händer. Inte bara i denna förut så uppburna akademi, utan i alla etablissemang.

Utvecklar det i dagens ledare, Svenska Akademien har blivit Paradise Hotel. Ett utdrag:

Krisen visar att den mänskliga moralen är viktigare än institutioner och regelverk. Återigen får grekiske filosofen Aristoteles rätt, som för 2400 år sedan ägnade stor energi åt att kartlägga människan som moralisk varelse.

Så vad är lösningen? Inte bara Svenska Akademien utan alla delar av samhället behöver överge den nihilism som successivt kom att prägla landet under 1900-talet, då moraliska aspekter förnekades. Konkreta förmågor, som språklig, matematisk, biologisk, juridisk begåvning, räcker inte när vi ska utse personer till ledande och upplyfta positioner i samhället. De som ges makt över viktiga funktioner måste också besitta moralisk resning, se till helheten och inte bara till egna fördelar. De måste helt enkelt besitta: sunt förnuft.

Vi har uppnått hög grad av jämlikhet i människosyn, men det kräver att vi samtidigt håller hårt på meritokrati. Utan att belöna dem som på varje område är dugligast, betyder jämlikhet att kunskapsförakt och kompetensförakt får fäste. Då blir en helt okunnig persons åsikt lika mycket värd som den person som jobbat med ämnet i 40 år. Denna utveckling måste brytas.

Särskilt när det kommer till ledarskap - i politik, myndigheter och Svenska Akademien.

Tema: Livsfilosofi

Viktor Orbán är den sanne demokraten

måndag 9 april 2018 · 18:13

Tänk, Ungerns konservativa partiet Fidesz fick 49,2 procent av väljarna - det är lika mycket som S och M fick TILLSAMMANS i senaste Demoskop (25,9+22,2). Snacka om demokratiskt väljarstöd. Dessutom i ett val med historiskt högt valdeltagande. Och livliga och kritiska oppositionspartier.

Kan en regering och premiärminister ha en större demokratisk legitimitet än Viktor Orbán. Svaret är: nej.

Orbán är nu den främste politiske ledaren i Europa. Allt medan Angela Merkel knappt blir omvald av förbundsdagen, trots en storkoalition med de båda tidigare regeringsbärande partierna, CDU/CSU och SPD. Allt medan den så hyllade Emmanuel Macron i första valomgången i franska presidentvalet bara fick 23,5 procent av väljarna (endast när alla andra än en motståndare var bortsorterade kunde han vinna majoritet).

Det är alltså en i vår tid anmärkningsvärd prestation att vinna över 49 procent av väljarnas stöd i ett flerpartival.

Smutskastningen i medierna fortsätter dock. Jag fick chansen att balansera något i radions Studio Ett nu på eftermiddagen. Lyssna här.

Där hann jag med att framföra min huvudinvändning mot kritikerna: man kan inte jämföra Ungern (eller Polen) med paradiset. Man måste tillämpa samma måttstock som man har gentemot västländer som Sverige.

När man gör det finner man att upprördheten är obefogad kring att lagarna ändrats så att domstolarna “blivit politiserade”, eftersom politiker kommer att utse domare i Högsta domstolen. Men i Sverige är det regeringens statsråd, alltså politiker, som utser domare i Högsta domstolen. Hur kan det vara demokratiskt i Sverige, men bli exempel på demokratisk avveckling i Ungern? Bara för den som är enögd propagandist.

Jag hann inte ta upp det brittiske författaren Tibor Fischer (med bakgrund från Ungern) skrivit i vänstertidningen Guardian, eftersom den också deltar i smutskastningen, nämligen att det bara är de som inte kan ungerska som varnar för att medierna stryps i Ungern. Den som kan ungerska vet att man har tillgång till en rad TV-kanaler, radiostationer och andra redaktioner som kritiskt granskar Orbán och regeringen, skriver han.

Den lag som miljardären Soros kritiserar gällande hans universitet i Ungern, handlar om att likställa alla universitet i ungersk lag. Den som säger sig vara för rättsstat borde acceptera att Soros verksamhet inte kan ha särskilda privilegier, skriver Fischer. Men i medierna framställs det som att forskning och utbildning kvävs, vilket alltså är en falsk nyhet.

På en punkt finns skäl att rikta kritik mot Orbán: hans retorik är tillspetsad och det ger motståndarna ammunition eftersom de gärna vill missförstå. Men ibland består det också av rena språkliga missförstånd, skriver Tibor Fischer. När man på ungerska talar om “liberal” och “illiberal” bygger det på att Ungern har samma uttolkning av ordet som USA, alltså att “liberal” betyder vänsterradikal.

På punkt efter punkt är den konkreta kritiken av Ungern aningslös, fördomsfull och har ett bestämt propagandistiskt syfte: att svartmåla den konservativa regeringen och Viktor Orbán, eftersom man förstår att hans framgångar kan upprepas i andra europeiska länder. Man vill stoppa folkopinionen, innan den kommit ur flaskan.

Detta har naturligtvis ingenting med demokrati att göra. Det är snarare kritikerna som använder totalitära metoder för att hindra Orbáns framgångsvåg som består i just folkstyre. Ungern har en regering som lyssnar på folket. Tänk om vi kunde få en sådan i Sverige också!

Se mer av mig: Få har lika starkt demokratiskt stöd som Orbán och Dunderseger för Orbán.

Tema: Europa · Realism/idealism