Dick Erixon och Stockholm City

Några vänliga ord om Trump

måndag 29 augusti 2016 · 11:51

CNN intervjuade på morgonen den brittiske förläggaren och affärsmannen Conrad Black, som tidigare kontrollerat bland annat Hollinger International, en av de största engelskspråkiga tidningsägarna i världen. Black är en av dem som gjort affärer med Donald Trump, bland annat byggde Trump en skyskrapa som ny redaktion åt Chicago Sun-Times.

- Han är en bra förhandlare, och en mittenman i alla avseenden utom några politiska frågor om handelsavtal och olaglig invandring. Han skulle få det politiska systemet att fungera, samarbeta med kongressen och få bollen i rullning.

- Hans skatteförslag är utmärkta utifrån den moderate person han faktiskt är. Han skulle bli en utmärkt president.

På frågan om inte Trumps handelspolitik är ett problem svarar Black:

- Han är inte ute efter att omförhandla Kanadas del av Nafta, men amerikanerna har rätt att inte tolerera ett så stort handelsunderskott med Mexiko. Det behöver omförhandlas.

- De andra handelsavtalen behöver diskuteras. Trump försöker skapa utrymme för ett bättre uppgörelser. Hans hotfulla uttalanden om handeln med Kina är inte värre än det kineserna säger hela tiden. Jag är inte oroad.

- Trumps uttalande är ibland osmakliga, men han är en resonabel person. Jag ser det som taktik för att locka de väljare som är missnöjda. De är trötta på politisk korrekthet och islamistisk terrorism.

- Om du lyssnar till hans senaste tal, fanns det inget av det där nonsens i dem. Vi kommer att få se en ny Donald Trump. Han har sänkt förväntningarna, och ni i medierna har nappat genom att betrakta honom som körd. Folk kommer att bli positivt överraskade när han framträder som en kompetent och resonabel kandidat.

På frågan om Trump verkligen är en god ledare, eftersom han redan har bytt ut sin kampanjstab tre gånger, svarar Black:

- Jag har gjort affärer med Donald. Han levererade exakt enligt tidplan. Han byggde en förstklassig skyskrapa som fått mycket beröm i Chicago. Han är en av de bästa samarbetspartner jag haft.

- Han är en mycket kompetent administratör, men han var en nybörjare när det kom till presidentvalskampanjer. Han var en outsider i republikanska partiet och det tar lite tid att få rätt folk på plats. Och han är smart nog att ändra organisationen när han ser att saker inte fungerar.

Det där sista fick mig att haja till. Vi som följer amerikanska valrörelser (likt galningar) vet att spelet om folks förväntningar är otroligt viktigt. Att kunna förmedla budskap om att man “knappar in”, att man “är ikapp”, att man “tagit över ledningen”, är guld värt att kunna säga under kampanjtalen. Att däremot leda från början och därmed riskera att “förlora ledningen”, ger ett jagat intryck.

Det är alltså synnerligen riskabelt att leda i opinionsmätningarna när kampanjen går in i slutskedet. Man har allt att förlora.

Om Trump tänkt ut detta och medvetet sänkt sig för att inte vara i ledningen inför slutskedet, är han mer hårdhudad och slugare än jag kunnat tro.

Men snart vet vi. Snart börjar det bli allvar inför valdagen i november.

Tema: Amerika

Nu börjar yttrandefrihet tas på allvar

söndag 28 augusti 2016 · 21:41

Chicago University är först i USA med att ta avstånd från “triggervarning”, dvs att lättkränkta får rätt att bli varnade för att åsikter som de inte håller med kan komma att framföras, rapporterade Forbes häromdagen. Universitetet talar också om för nya studenter i ett brev att universitetet framöver inte kommer att ställa in föredrag även om vissa studenter protesterar och hävdar att talarens åsikter kränker dem.

Our commitment to academic freedom means that we do not support so-called ‘trigger warnings,’ we do not cancel invited speakers because their topics might prove controversial, and we do not condone the creation of intellectual ‘safe spaces’ where individuals can retreat from ideas and perspectives at odds with their own.

Brevet har väckt stor uppmärksamhet och utgjorde ett inslag i Meet The Press idag. Det är första gången ett amerikanskt universitet på många år tar ställning för yttrandefrihet även om obekväma åsikter framförs.

I Sverige har kritiken varit stor mot att Bokmässan i Göteborg fallit för påtryckningar och beslutat att stänga ute ett förlag, trots att temat i år skulle vara yttrandefrihet. Hela Bokmässan framstår nu som ett amatörmässigt jippo för extremvänstern.

Och i Svenska Dagbladet skriver chefredaktören Fredric Karén:

När det blev känt att Nya Tider skulle ha en monter på mässan inleddes en massiv protestvåg. (…) Två dagar senare meddelades att Nya Tider inte var välkomna. (…) På samma mässgolv tillåts bokförlaget Oktober ställa ut. Ett litet förlag som ger ut kommunistisk och marxistisk litteratur. (…) Tål vi litteratur som hyllar Mao Zedongs massutrotningar måste vi också tåla en tidning som bland annat skriver okritisk om medborgargardet Soldiers of Odin.

Det känns på något sätt som att samhällsdebatten börjar mogna och bli vuxen. Människor som inte håller med extrem- och gapvänstern måste kunna yttra sig i debatten. De som har totalitära tendenser och känner sig kränkta av andras åsikter får naturligtvis gärna gå därifrån, men de kan inte få fortsätta att genom protester få tysta oliktänkande från att framträda på olika scener i samhället.

Tema: Frihet

Pedagogikprofessor imponerar

fredag 26 augusti 2016 · 10:39

Det var ett ovanligt “utspel” som professorn i pedagogik vid Göteborgs universitet Jonas Linderoth gjorde i debattartikel igår. Han konstaterar att det han och andra pedagoger bakom nya läroplaner på 90-talet gjorde, var att i ideologisk iver devalvera lärarnas roll och hävda att elever själva kunde inhämta den kunskap de behöver.

Det blev fel, och det ber han om ursäkt för.

Ett rakryggat agerande i en tid då eget ansvarstagande blivit unikt ovanligt inom etablissemangen.

Flumskolan är en katastrof för Sverige, inte enbart därför att antalet elever som inte lär sig skriva och räkna ökar dramatiskt utan också därför att avsaknaden av disciplin i skolan smittar av sig på övriga samhället. Allt ska vara fritt och “roligt”. Underhållande. Allt jobbigt låter man bli.

Men en civilisation kan inte överleva om alla struntar i det som är svårt, tungt och besvärligt. Det är recept för samhällets sönderfall.

Därför är det glädjande att en professor visar sig ha civilkurage, inser sina felsteg och ber om ursäkt. Till SVT säger han att han efter artikeln fått flera reaktioner från lärare som tackar honom för han genom sin ursäkter ger dem rätt som i motvind kämpat för att behålla klassisk undervisning.

Vi såg också en glimt av personlig integritet tidigare i augusti när skolminister Aida Hadzialic avgick utan en massa strunt och bortförklaringar när hon kört rattonykter.

Är det så att detta är två undantag som bekräftar regeln, eller är det början på ett trendbrott? Man kan ju alltid hoppas.

Se mer: Samtiden i Pedagoger ansvariga för kunskapsras i skolan.

Tema: Livsfilosofi

När kläder politiseras

torsdag 25 augusti 2016 · 8:59

En effekt av den pågående normupplösningen är att allt, precis allt, blir konfliktfyllt. Något så enkelt och vardagligt som att hälsa på motsatta könet blir extremt kontroversiellt. Normupplösningen sår nu split mellan människor i samhället. Motsättningarna ökar. Tilliten sjunker. Konflikterna blir fler och allt hårdare. Polariseringen ökar.

Detta är inte “svenska modellen”. Det är tragiskt att se hur förtroendet mellan människor, det som varit unikt starkt i Sverige och Norden, nu håller på att avvecklas. Allt i den politiska korrekthetens och den gränslösa toleransens namn.

Ett annat exempel på att där normerna försvagas går vettet ur, är kläderna. Stor uppmärksamhet har givits åt att Frankrike infört förbud mot “burkini”, dvs kvinnor som badar utomhus fullt påklädda. I Svenska Dagbladet skriver Ivar Arpi under den talande rubriken: I lagens namn: klä av dig!

Att bada fullt påklädd kan inte skada någon. Ett sådant förbud försvarar ingen väsentlig funktion. Därför är det ett felaktigt beslut.

Däremot är det märkligt att polisen har svårt att få gehör för att förbjuda rånarluvor och heltäckande slöjor på både arenor och övriga offentliga platser. Att dölja sin identitet genom att täcka ansikte och huvud är en förändring av normer (det har ju aldrig förr varit kutym att dölja sin identitet) som inte borde tillåtas. Det beteendet ökar risken för våld mot andra människor, och borde inte vara tillåtet på allmän plats. Och undantag för slöjor skulle urholka riskminimeringen eftersom slöjor då kan utnyttjas i kriminella intressen.

I vissa yrken blir det också fel att skylta med allehanda personliga preferenser om politik, kultur och religion. Uniformskrav, dvs av arbetsgivaren föreskriven klädsel, måste kunna formuleras under arbetstid. Exempelvis innebär slöjor där elever inte ser lärarens ansikte under lektionstid en kvalitetssänkning som går ut över eleverna. Förbud mot viss klädsel under arbetstid är ingen frihetsinskränkning eftersom man inte måste arbeta i ett yrke där kläder har betydelse.

Vid olika situationer borde alltså olika regler gälla. Förr var det självklart, eftersom så gott som alla i landet kände till normerna och förstod dem. Nu är det inte så att alla vet. Det betyder inte att normerna ska bort, utan att de behöver tydliggöras. De behöver motiveras. Det betyder inte att de måste ifrågasättas. Normerna är till för att underlätta nya mötet mellan människor. Det underlättar för alla att orientera sig i vardagen. De minskar polarisering och avstånd mellan människor. Om de behöver tydliggöras, bra. Låt oss göra det.

Då kan vi också avvisa det som inte behövs, som förbud mot att bada i sjön fullt påklädd. Det skadar ingen.

Tema: Frihet · Integra/migration

Religiös dialog? Men först krävs lite klarspråk

tisdag 23 augusti 2016 · 13:57

Många utanför mainstreammedia har reagerat på ärkebiskopen Antje Jackeléns debattartikel tillsammans med utpekad representant för Muslimska brödraskapet.

I Samtiden belyser Mohammad Omar islamska religiösa texter som faktiskt talar för det våld mot otrogna som extremister kan luta sig mot, och att förnekandet av detta försätter muslimer som vill reformera religionen i svagare position, När terrordåd hedrar islam:

De jihadistiska terroristerna ser inte sina våldshandlingar som brottsliga utan som heliga. De menar att deras handlingar hedrar, snarare än vanhedrar, religionen islam. De har också tydligt stöd för denna uppfattning i islams källor, Koranen och profeten Muhammeds undervisning. (…)

Och muslimer har en lära om det inre kriget, men som ett komplement till det yttre, fysiska kriget. Det inre och det yttre kompletterar varandra. Till exempel: om din tro är svag och din kärlek till livet i världen är stark så tvekar du att gå ut i jihad. Du behöver inre jihad mot synden för att klara yttre jihad. En av de största synderna är ju enligt Muhammed att hålla sig undan eller fly när det heliga kriget kallar.

Idag skriver Lukas Berggren i Världen idag på temat, Religionsdialog på sanningens grund:

Mest brännande blir det förstås när det kommer till Jesu person. (…) Jesus är i själva verket Gud. För islam är ett sådant påstående en hädelse. Den som tillber Jesus eller tror på treenigheten är enligt Koranen dömd till helvetet (Sura 5:72-73). Är det fortfarande samma Gud vi pratar om? Ur ett kristet perspektiv blir det synnerligen problematiskt om ett deltagande i religionsdialogen bygger på att Jesu anspråk måste förändras, förminskas eller förnekas.

Verklig religionsdialog måste rimligen bygga på ett samtal om både likheter och olikheter. Den måste ha sanningen som grund och inte förneka verkliga skillnader.

Det är inte meningsfullt med dialog på lögner och förnekanden av uppenbara faktum. Både dessa artiklar pekar på hur viktigt det är för svensk och västerländsk samhällsdebatt att nå ett första mål: tala sanning om religionerna och deras lärande.

Först när fakta erkänns kan vi komma vidare. Där är vi inte än. Och ärkebiskopen hjälper till att fördröja detta genombrott genom att sprida falska och förskönande omskrivningar.

Tema: Islam · Kristendom

Vänstern göder klassamhället som startar i skolan

söndag 21 augusti 2016 · 12:04

Det finns en samhällsinsats som är effektivare än alla andra om man är ute efter att minska inslaget av klassamhälle: ge alla elever en god start genom fungerande skolor.

Men detta vägrar vänsterpartierna, eftersom de är emot disciplin och anser det vara fascistiskt att lärarna bestämmer i skolan. Denna vänsterideologi, som ofta tillämpats också av borgerliga partier, har de senaste 50 åren förstört svenska skolan.

Det är en brist som mer än alla andra förklarar svenska elevers fall i Pisa och andra kunskapsstudier: skolk, sen ankomst och oordning i klassrummen. Sverige utmärker sig extremt negativt när det gäller just elevernas studiero.

Hur kan någon tro att unga lär sig något när man trotsar lärarna, pratar i mobilen eller spelar spel i telefonen under lektionstid?

Föräldrar som låtit sina barn spela in ljudet från klassrummet och sedan publicerat den nakna sanningen, klassrum helt i upplösning, har blivit anklagade för integritetsbrott. Något åt arbetsmiljön i klassrummen har inte vidtagits. Det vore ju förskräckligt om de vuxna sade till eleverna! De ska ju upptäcka världen på egen hand.

I Svenska Dagbladet konstateras i dagens huvudledare (ej online än):

[Forskningen visar att] det fanns genomgående vissa typer av arbetssätt som i efterhand har visat sig avgörande (Harvard Business Review 5/8). En av de kanske viktigaste faktorerna var att introducera ordning och reda. Barn som kommer från brokiga hem behöver för det första lära sig regler och struktur från annat håll, men sedan finns det även en viktig faktor i att det är omöjligt att lära sig i stökiga miljöer. Inte sällan hade problemet innan varit att en eller ett par elever tillåtits förstöra arbetsmiljön för hela klassen.

Alla har alltid vetat att detta gäller, ändå har man gjort exakt tvärtom. Av ideologiska skäl. Vänstern avskyr auktoriteter och disciplin för att förspråka gruppkramar och gullande. Alla ska vara vänner. Ingen överordning, ingen underordning.

Men denna ideologi knäcker skolan. Där krävs just motsatsen till flum, särskilt för elever från studieovana hem. Jag vet, för jag tillhörde själv den gruppen. Jag är otroligt tacksam att jag gick grundskolan på 1970-talet när lite av överordning och underordning fortfarande gällde. Vi sa “magistern” och “fröken” till lärarna. Vi ställde upp oss två och två i led utanför klassrummet när det ringde in. När läraren kom och öppnade dörren till klassrummet marscherade vi in. Vilken hemsk tanke det måste vara för alla med hjärnan full av vänsterflum!

Genom att ställa upp redan utanför klassrummet kunde ett lugn infinna sig, så att när de unga eleverna sedan gick in i klassrummet kunde lektionen omedelbart börja. Idag tar det ofta hela lektionen att ens skapa lugn att påbörja undervisning. Hur i hela helv-tet tror någon med vänstervärderingar att det blir något lärande i en sådan miljö?

Därför har ledaren i Svenska Dagbladet helt fel rubrik, den lyder “Det finns inga enkla lösningar”. Men det gör det. Studieresultaten skulle skjuta i höjden på några år, om disciplin och lärarnas överordning återskapades. Mycket enkelt i sak.

Svårigheten är att en sådan linje utmanar hela den ideologiska grunden för nuvarande makthavare inom skolan.

Jan Björklund försökte som utbildningsminister göra insatser i rätt riktning, men han har varit helt maktlös mot hela det utbildningsindustriella komplexet med universitet, pedagogflummare och lokalpolitiker från alla partier som följer vänsterideologin om att disciplin är onödigt och vulgärt.

Det krävs en regering som i sin helhet sluter upp bakom att skolan måste återfå arbetsro, med alla tillbuds stående medel. En regering som vågar utmana vänsterideologiskt flum inom akademier, skolorganisationer, medievänstern och bland politiker av alla färger.

Den uppgiften är inte enkel. Men den är självklar för alla som ser verkligheten och vill att svenska barn ska få en god start inför vuxenlivet.

Tema: Sjukvård/välfärd

Mer skattepengar med lägre skatter

fredag 19 augusti 2016 · 8:54

Något som vänsterfolk aldrig förstår, ja, det är nog själva definitionen på att vara vänster att inte förstå detta, men lägre skattesatser ger mer skattepengar till staten.

Det är nämligen en effekt av att respektera människors vilja att arbeta men ovilja att göra det om man bestraffas för det. Människor regerar på incitament. Det är något vänsterpartier aldrig accepterat. De utgår från att höjda skatter och hårdare styrning från politiken inte ändrar något annat än statens inkomster.

Så var det också när Socialdemokraternas nya partisekreterare presenterade sig. Örebroaren Lena Rådström Baastad lyckades i sitt första tal på tio minuter leverera flera felaktigheter och fördomar om ekonomi.

I huvudledare i Dagens Industri konstateras:

Den rimliga tolkningen av hennes ordvändningar var att skattesänkningarna har slagit mot välfärden. Det handlade alltså inte om profilen på alliansens skattesänkningar utan en kritik mot att det kom in mindre pengar till de gemensamma angelägenheterna.

Men skatteintäkterna ökade under alliansregeringens tid. Totalt sett steg de med 14 procent till 1.630 miljarder kronor.

Trots att befolkningen steg med 6 procent ökade den totala skatten räknad per invånare från 157.000 kronor till 170.000 kronor.

Även om flera skattesatser sänktes under alliansåren ökade alltså de totala skatteintäkterna. Förklaringen är förstås den starka svenska ekonomin under dessa år, trots finanskrisen. Räknat som andel av BNP minskade skattetrycket – från 46 till 43 procent.

Ändå blev det inte mindre pengar till den gemensamma kassan, utan mer.

Den som inte förstår detta, som inte begriper att låga skatter sporrar människor och företag att utveckla och förbättra sina verksamheter och därmed göra ekonomin starkare, bör inte få regera landet.

Tema: Ekonomi · Rödgröna

Åter jämt mellan Clinton och Trump

torsdag 18 augusti 2016 · 20:16

Det blev en stor sak i medierna om att Hillary Clinton gjorde ett skutt i opinionsmätningarna efter demokratiska partiets konvent. Men nu har vardagen återkommit och då har stödet mellan kandidaterna, som båda har rekordlågt förtroende, jämnat ut sig.

I Rasmussen Reports mätning, utförd 15-16/8, leder Hillary Clinton knappt, med 2 procentenheter, 41-39 procent.

I dagligt rullande mätning över de senaste 7 dagarna i Los Angeles Times leder Clinton med än mindre marginal: 0,6 procentenheter, eller med 44 mot 43,4 procent.

Kan det bli jämnare än så här, knappt tre månader före valdagen?

Tema: Amerika

‘Hur tänker du nu, Dick?’

tisdag 16 augusti 2016 · 13:42

Kommentarerna har varit fundersamma, om att jag “kommit ut” som sympatisör till Sverigedemokraterna, genom att bli styrelse och redaktör för den socialkonservativa tidningen Samtiden som ägs av partiet. Reaktionerna kan sammanfattas i frågan “Hur tänker du nu?”

Jag har ju varit aktiv i Centerpartiet som nu är det mest extrema partiet och som talat om att ta emot 40 miljoner migranter i ett Sverige med öppna gränser och fri invandring. Jag har arbetat för näringslivets tankesmedja Timbro, som förespråkar globalisering och öppen världsekonomi.

Men jag vill påstå att min ideologiska linje inte är vingligare än dessa aktörers. Och ärligt talat anser jag mig hålla en ganska rak linje. Det som hänt under åren är att verkligheten har förändrats och därmed lagt tyngdpunkten på något annat än det som stod i fokus tidigare.

Viktigaste faktor för min förflyttning av sympatier i partipolitiken är globaliseringen. Jag är fortfarande för frihandel och affärer över gränserna. Men jag har aldrig ansett att denna handel måste innebära fri rörlighet också för människor. Folkvandringar är något annat än frihandel med varor och tjänster. (Okej, arbetskraftsinvandring kan ingå i handel med tjänster. Och den är jag inte emot, precis som Sverigedemokraterna). Däremot måste motparterna respektera frihandel. Det kan inte vara så att Kina kan köpa strategiska teknikföretag i Tyskland, men européer inte köpa kinesiska företag. Då krävs motdrag.

Framför allt har globaliseringens negativa sidor börjat slå igenom och det är här de gamla partierna agerar på ett sätt som förvärrar situationen till sådan grad att vår civilisation står på spel. I natt brann mer än 60 bilar. Och ingen grips. Ingen gör något. Regeringen tiger och polisen vågar inte rycka ut.

Förmånen att kunna köpa en TV några tusenlappar billigare är inte värt priset av att landet sjunker ner i anarki och upplösning där man till slut inte vet om ens bostad finns kvar nästa vecka eller har bränts ner av ligister som tagit över samhället.

Frihandel, ja. Öppna gränser där kosmopolitiska etablissemang till Sverige välkomnar seder och bruk från misslyckade samhällen? Nej, tack.

Det är en filosofisk härdsmälta att jämföra global frihandel men fri rörlighet för människor.

Om få människor hade varit i rörelse, så som det var till Sverige fram till 1950-talet, är invandringen inget problem utan tvärtom den fördel som så många gärna talar om. Men allt handlar om volymer. Så länge utlandsfödda var några få procent av befolkningen kunde de absorberas och assimileras in i det svenska samhället. Och det svenska fick lite nya impulser.

När de utlandsfödda stiger till 20 procent av befolkningen har man skapat grogrund för enorma problem, som kanske aldrig går att komma tillrätta med. Att inte förstå skillnaden, och att låta det ske trots att man tvingas erkänna att man inte har en aning om hur man ska hantera situationen, är för mig oförlåtligt. Det är inkompetens och ansvarslöshet av historiska proportioner. Jag har inte ett uns av tillit eller förtroende för dem som inte tar ansvar. Bara Sverigedemokraterna är obelastade av skuld till denna utveckling.

Det jag saknar är proportionerna!

I de etablerade partierna råder en utopisk fanatism där så många nyanlända som möjligt är det moraliskt goda målet. Det är ett påhitt som aldrig fungerat i den mänskliga historien. Och ingen kan förklara hur det ska fungera nu.

Invandring i sig är ingen stridsfråga mellan riksdagspartierna. Också Sverigedemokraterna vill tillåta nyanlända. Det är ingen ideologisk skillnad i detta led. Det är ingen fråga om hudfärg eller något annat. Det är fråga om proportioner. En mindre ström av nyanlända är gynnsamt, en stor ström skapar kaos.

Och som Peggy Noonan skrev i Wall Street Journal i helgen. De politiska etablissemangen i Tyskland och Europa har bjudit in till folkvandringen, den var på inget sätt nödvändig för att rädda liv.

Självklart ska människor räddas till livet, men den som räddar liv kan rimligen inte bli ansvarig att försörja den räddade resten av dennes liv. De som räddats från Medelhavet skulle naturligtvis hjälpts tillbaka till Afrika, inte satts iland i Europa. Den “räddningen” har ju bara bevisat att det är värt att riskera livhanken: om man blir räddad hägrar Europa och all välfärd på kristen grund.

Globalisering har kommit att betyda att väst måste försörja alla som vantrivs i sina hemländer.

Den sortens globalisering ställer jag inte upp på. Hjälp till självhjälp, fanns det något som hette förr. Vi kan och ska hjälpa människor i deras närmiljö, men de måste stanna i sina länder och själva se till att göra dem framgångsrika.

När det kommer till nationell gemenskap vill en del tolka det som att jag lämnat en liberal samhällssyn från Timbro-tiden. Det är inte sant. Jag påpekade många gånger att jag är för ekonomisk liberalism, marknadsekonomi, så som överlägen välståndsskapande kraft. Däremot hade jag ofta invändningar när det gäller liberalism som individualismens triumf och lycka. Jag har alltid betonad behovet av gemenskap och sammanhållning. Särskilt har jag lyft fram folkrörelser och frivilligt medborgerligt socialt ansvarstagande. Det blir bäst om det inte hamnar hos den kalla, byråkratiska staten.

Sammanhållning är ju grunden för demokrati - att man sätter yttre gränser för vilka som får vara med och rösta. Och de som har rösträtt har ansvar och skyldigheter mot denna gemenskap, och först därefter rättigheter. Se exempelvis denna diskussion med blivande Timbro-kollega i studenttidskriften ExAnte från 1995/96: Min artikel Kommunitär moral modern medicin, fick replik av Fredrik Erixon (ej släkt) i Nyliberalismen är inte värdenihil, och mitt svar i Mikro före makro i kommunitär samhällssyn. Där skriver jag:

Människor har, i den blandning av socialism och liberalism som praktiseras i dag, givits rättigheter och frigjorts från skyldigheter. Frihet från ansvar har varit ett gemensamt mål för socialister (frihet från ansvar för sig själv) och nyliberaler (frihet från ansvar för andra).

Jag stod för det 1996 och står för det 2016. Då trodde jag dock att man kunde arbeta för denna sammanhållning i Centerpartiet. Nu tror jag de som bäst jobbar i denna riktningen är Sverigedemokraterna. Det är inte jag som ändrat uppfattning, vill jag påstå, det är de politiska aktörerna i riksdagen som förändrat spelplanen.

En tredje faktor som är konstant, är att jag på ett psykologiskt plan har lättare att identifiera mig med dem som står upp för småfolket än dem som tillhör de “fina” etablissemangen i Stockholm. Centerpartiet gjorde det under Thorbjörn Fälldin. Han släppte aldrig taget om hembyn Ramvik, och såg sig alltid som småfolkets representant i staten. Nu är C, likt de andra gamla partierna, sammanvuxna med statsmakten. Partierna företräder byråkratin mot medborgarna, inte som det borde vara: företräda medborgarna mot de mäktiga.

Det är med sorg i hjärtat jag sett hur de borgerliga sviker befolkningen för galna utopiska lyckoförhoppningar och därmed utsätter vårt samhälle för stor risk att bryta samman i våld, motsättningar och katastrofalt fall i den tillit till samhället som varit världsunikt hög i Sverige och Norden. Man kastar nu ut århundraden av strävsamt arbete, för att under sina minuter i rampljuset framställa sig som godhetens största apostlar. Egoismen i detta är grotesk. Jag föraktar den.

Tema: Historia · Integra/migration · Realism/idealism

Polisen som sköt i Milwaukee var inte vit

måndag 15 augusti 2016 · 8:10

Det är märkligt hur ras används av medierna. Efter nya upplopp bland svarta i USA, denna gång i Milwaukee, rapporterar medierna mycket gärna att de som är upprörda är svarta. Nyheten är att svarta är missnöjda. Rasen är helt avgörande för nyhetsvärderingen. När vita är upprörda över en dödsskjutning av polis, rapporteras det inte, som bloggen tidigare påpekat. Vita räknas inte. Det är svartas upprördhet som gäller. Deras ras är helt avgörande.

Men i samma nyhet döljs, mörkas och hemlighålls en annan aspekt om ras. Nämligen att den polisman som sköt ihjäl den svarte beväpnade mannen i Milwaukee var själv svart, rapporterar Milwaukee Journal och Top Right News.

Varför ägnar sig massmedia åt detta uppenbart vilseledande agerande?

När svarta dödar svarta blir det ju svårare att tala om vit rasism. Och det är inte rasism när polisen upprätthåller ordningen och stoppar kriminella aktiviteter. Det är främst laglydiga svarta som drabbas av kriminaliteten, så varför är massmedier emot att polisen upprätthåller ordningen?

Skälen till upploppen är att president Barack Obama i sju år uppmuntrat svart missnöje. Han har ställt sig bakom “Black lives matter”-aktivisterna som blivit allt mer våldsamma. I sommar har många polisen blivit skjutna till döds i bakhåll.

Tema: Amerika · Brott & straff

Till vad tjänar trivialiseringen av svensk kultur?

söndag 14 augusti 2016 · 15:34

Kosmopoliterna i etablissemangen är djupt upprörda över att flera riksdagspartier i Almedalen påstod att det finns svenska värderingar som kanske borde värnas.

Inget kan vara mer provocerande för dessa etablissemang. Svenskt!? Det är bara barbariet…

Och för att bevisa det återupprepar man som en trasig stenkaka det primitiva och föga intellektuella retoriska knepet att hävda att inga traditioner är svenska. Allt kommer någon annanstans från.

I P1-programmet “Godmorgon Kamrat!” är det kulturjournalisten Göran Everdahls tur att göra sig till åtlöje genom att putslustigt hänvisa till att kräftor minsann(!!!!) konsumerades någon annanstans innan det blev svensk tradition. Se där! Inget svenskt existerar!

Men denna fåniga lek “finn fem fel” så fort orden svensk kultur nämns, säger mer om de som ägnar sig åt den, än om Sverige.

Jag tänker nu låna och återupprepa norske historieprofessorn Kåre Lundens resonemang mot en kollega som just hävdade att ingenting är egentligen norskt:

Kan man verkligen anse att Göran Everdahl existerar? Det han uppfattar som sig själv är ju egentligen grundämnen som kol, väte, syre och så vidare. De finns överallt och är alltså inget som enbart kännetecknar Göran Everdahl.

Det sätt som han och andra dekonstruerar och nedvärderar nationella kulturer tyder på en fullständig okunnighet om vad kultur är. Kulturer utgörs av en samling traditioner, seder och bruk som sammansatts olika i olika delar av världen. Och deras främsta syfte är inte att i varje del vara världsunik, utan att skapa samhörighet, gemenskap och förutsägbarhet för människorna. Och därmed möjliggöra ett civiliserat samhälle.

När Göran Everdahl och hans fjantiga kompisar i Stockholms fiiina etablissemang gör sig lustig över civilisationens kit, är det inget mindre än att sabotera och undergräva dessa civilisationer.

Kanske är det så att Everdahl och hans kompisar önskar att Sverige blir ett nytt Syrien? Där spelar ju kulturell samhörighet ingen roll, där får man vara glad om man överlever dagen utan att bli lemlästad eller dödad. Ett ideal för svensk medial överklass, antar jag…

PS.
Källan till Kåre Lunden-resonemanget är Dan Korns nya rapport Svensk kultur - en förutsättning för integration (kommer att skriva mer om den)

Tema: Historia · Identitet

Synd att gymnasieministern måste gå

lördag 13 augusti 2016 · 11:51

En statsvetare säger om ministeravgången att den ”inte kommer att få några större konsekvenser för regeringen”. Gymnasieminister Aida Hadzialic är ju inte särskilt välkänd.

Men allt är inte mediebilden…

Det är som om kändisskap är den viktigaste aspekten här i livet. Inte kompetens i det vardagliga arbetet.

Så förbaskat ytligt och tramsigt.

I Sveriges historiskt svaga regering är det en minister som har överraskat mig positivt. Aida Hadzialic. Senast på ett seminarium om värderingar med en världskänd amerikansk professor gjorde hon ett gediget intryck.

De flesta ministrar hade aldrig ställt upp. Seminariet handlade om känsliga politiska frågor där det är mycket lätt att trampa fel. Knappt någon politiker idag vågar vara spontan i ett sådant sammanhang. Dessutom låg en akademisk bok till grund för seminariet, vilket kräver mer än slappa klyschor som svar. Som sista avskräckande aspekt var seminariet på engelska.

Men Hadzialic var både resonerande och tydlig, vilket framgick i mitt referat, S-minister: ‘Svenska modellen’ betyder assimilering.

Jag var faktiskt imponerad, vilket är något som sällan händer numera.

Därför är det tragiskt att hon nu tvingas avgå sedan hon fångats i en nykterhetskontroll med 0,2 promille alkohol i blodet.

Det skedde i går och hon avgår idag. Snabba ryck. Också det ett tecken på kompetens. Man kan inte som minister åka fast för rattonykterhet. Moraliskt är det ett glasklart olämpligt uppträdande som en politiker i hög ställning inte kan komma runt.

Hon är ung, inte ens 30 år fyllda (som de flesta höga politiker nuförtiden). Kanske visar detta att ungdom kan vara en black om foten, i alla fall för kompetenta politiska talanger. De kanske får för stort ansvar för tidigt. Mognad är inte medfödd. Erfarenhet kan inte inhämtas annat än med tiden.

Samtidigt innebär hennes ålder att hon kan komma tillbaka om ett antal år. Socialdemokratin lider oerhört stor brist på kompetent folk.

Tema: Rödgröna