Dick Erixon och Stockholm City

Vem efterträder Löfven som S-ledare?

söndag 4 december 2016 · 9:43

Enligt DI Weekend räknar man inom S med att Stefan Löfven avgår efter nästa val, 2018. Han tog uppdraget av plikt i en nödsituation 2012 och efter två val borde “ordinarie” kandidater finnas och som duger.

DI skriver, “Kanske börjar partiet åter bli moget för en riktig politiker?”

Men samtidigt är trenden i västvärlden att man inte vill ha proffspolitiker ur etablissemanget, utan riktiga människor.

Kanske är det faktum att Stefan Löfven mer har en aura av att vara facklig ledare inom industrin än att var politiker, som gör att Socialdemokraterna trots stora svårigheter att regera inte sjunkit mer i opinionen. Flera påpekade efter veckans SCB-mätning att regeringen inte ligger sämre till än den borgerliga oppositionen, trots regeringsinnehavet. Det är ovanligt.

Men att Stefan Löfven vill avgå så fort hans värnplikt inte längre behövs, låter rimligt.

DI pekar ut två tydliga alternativ: Anders Ygeman och Ardalan Shekarabi. De har en sak gemensamt, de är båda yrkespolitiker i den form som amerikanska folket så utomordentligt tydligt avvisade i presidentvalet.

Men i det långa reportaget framgår att de haft mer brokiga karriärer än vanliga politiker. Anders Ygemans steg mot toppen stod mycket länge still. Han blockerades från högre uppdrag eftersom han sågs som alltför vänster och en obehaglig intrigmakare från Stockholm. Ardalan Shekarabi fick se sin karriär krossas redan i ungdomsförbundet, där han anklagades för att vara högersosse och tvingades avgå som SSU-ordförande pga tvivelaktigt finansierade kampanjer.

Trots problemen har de inte givit upp utan fortsatt kämpa sig fram i partiet. Med Löfvens minoritetsregering fick de till slut chansen att visa vad de går för. Och båda har tagit sig an statsrådsarbetet med hull och hår. Därför framstår de nu som framtiden i partiet.

Ironiskt nog har vänstersossen Ygeman i sin roll som inrikesminister blivit populär därför att han inte ber om ursäkt för att lag och ordning upprätthålls. Hans framtoning är nu höger, trots hans vänsteridentitet.

För Shekarabi är det tvärtom. I rollen som civilminister har han haft kollektivavtal och andra vänsterfrågor på sin agenda och blivit populär bland fackförbundet. Hans framtoning är nu vänster, trots att hans högerprofil i partiet.

Det visar att de är skickliga politiker. De anpassar sig och gör det bästa av de uppgifter de tilldelas.

Men frågan är om det är proffspolitiker väljarna vill ha. Kan de lyfta sig över de plattityder och den tröttsamma, inövade retoriken som politiker använder och stöter bort väljarkåren?

Ygeman verkar förstå. Retoriskt har han en no-nonsens attityd i intervjuer. Han talar klartext om terrorhot och att lagstiftningen ska följas. Men i handling backar han upp den största demoraliserande kraften inom polisen, dvs politrucken Dan Eliasson, med titeln rikspolischef.

När Shekarabi mötte Jimmie Åkesson i Bromölla i höstas framstod han som en vanlig politiker med halvsanningar och tillspetsad retorik i debatten. Det var 70-tal över hans stil. Han talade utan att lyssna. Men i handling har hans arbete med utstationeringsdirektiv och kollektivavtal ett delvis gott syfte. Han rör sig också utanför traditionella S-miljöer.

De båda fångar också mycket av identitetspolitiken som är så viktig för vänstern. Shekarabi är flyktingbarnet som blev akademiker. Ygeman framställs i DI som arbetargrabb från Hagsätra, men hans far var journalist och chefredaktör inom fackföreningsrörelsen. Men han är en folkrörelsemänniska och började som tonåring sätta upp valaffischer. (Jag träffade honom första gången på Sergels torg efter midnatt då valaffischer fick börja sättas upp, tror det var 1988. Han för S, jag för C. Ungdomsförbunden tävlade sedan många val om vem som kunde få upp flest affischer utmed räcket ovan plattan.)

Nu har det ju inte varit särskilt bra att bli utpekad som blivande partiledare inom S. Det skapar högre krav och intrigerna fördjupas. Men nog måste Stefan Löfven avgå vid något tillfälle, och kanske blir det redan till 2018.

Tema: Rödgröna

Humor: Patton och de värdelösa männen

fredag 2 december 2016 · 15:32

Fredag! Lite aktuell satir. Här är Steve Breens tolkning av att general James “Mad Dog” Mattis nominerats till att bli USA:s nästa försvarsminister.

Mattis energiska ledning av strider i Bagdad och Fallujah gav honom smeknamnet och han har sedan dess jämförts med andra världskrigets pansargeneral George S Patton. Och likt Patton har han uttalat sig drastiskt om motståndare, som Iran.

I Sverige för vi ju en annan sorts strid, den mellan olika grupper och identiteter. Här Kalle Strokirks tolkning.

Tema: Kultur & humor

Trump fortsätter att chocka etablissemangen

torsdag 1 december 2016 · 20:47

Sedan valsegern har Donald Trump överraskat på många sätt. Här är några.

1)
Trump-skrapan i New York är politikens epicentrum. Ministerkandidater och topptjänstemän kommer och går genom lobbyn inför öppen ridå. Det har aldrig hänt i USA:s historia att medierna kan se vilka kända och okända personer den tillträdande presidenten och hans stab håller möten med.

Riktigt så revolutionerande är det kanske inte, om man jämför med Storbritannien. En nytillträdd premiärminister kallar ministerkandidater till Downing Street nr 10, som bevakas av medierna. Men nog är det ett smart PR-trick att ge medierna vad de vill ha: action, fototillfällen med kändisar och stimulans till spekulationer.

2)
Han har nominerat flera kvinnor. Elaine Chao till infrastrukturminister. Hon blev den förste kines-amerikanske kvinnan att bli amerikansk minister när hon under åtta år var arbetsmarknadsminister hos George W Bush.

Guvernör Nikki Haley, som gick hårt åt Trump under primärvalet, är nominerad till FN-ambassadör.

Betsy DeVos, tidigare ordförande för motsvarande Rädda Barnen, har nominerats till utbildningsminister.

3)
Flera miljardärer kommer att ingå i regeringen. Betsy DeVos är en. Finansministerkandidaten, bankmannen Steven Mnuchin är en annan. En tredje miljardär är handelsministerkandidaten, finansmannen Wilbur Ross.

4)
I arbetet med nomineringar och utnämningar upprätthåller Trump en balans mellan utmanande outsiders och erfarna tungviktare. Många av Trumps väljare avskyr etablissemangets Mitt Romney, men Trump bjuder honom på golf och middagar. Dock inget toppjobb än. En annan som Teaparty-rörelsen ogillar är “partisekreteraren” Reince Priebus, som Trump dock gjort till stabschef i Vita huset, normalt den högsta tjänstemannen runt presidenten. Detta för att skapa god kontakt med Kongressen.

5)
Trump har, redan innan han tillträtt som president, talat med flera storföretag som tidigare meddelat att de ska flytta arbetstillfällen till Mexiko. Flera bolag har nu dragit tillbaka flytten.

6)
I kväll talar Donald Trump hos teknologiföretaget Carrier i Indianapolis, där man lovat behålla 800 hyggligt betalda arbeten. Det har chockat etablissemanget, inte minst journalistkåren, att Trump nu ger sig ut för att möta väljarna. Något sådant har aldrig hänt förr, mellan valdagen och tillträdet i januari.

Men jag gissar att Trump vill motverka och väga upp den ständigt negativt vinklade medierapporteringen han fått efter valet. Normalt brukar man i medierna efter valet tala om segraren som en vinnare, men numera är medierna så vänstervinklade att de snarare sett valet som en förlust, som något negativt. Trump vill ta udden av denna attityd.

Ja, jösses. Det är en helt ny politisk verklighet i Washington. Och ändå är det sju veckor till dess Trump svär in och faktiskt tillträder som Amerikas 45:e president.

Tema: Amerika

Ett klokt inlägg om ministerns skämt

onsdag 30 november 2016 · 17:27

En läsare påpekar att DN-kolumnisten Lena Andersson faktiskt framfört samma poäng som denna blogg i diskussionen om vad som inte får sägas i samhällsdebatten.

“Alla” medier sköt ner en okänd webbkommunikatör på Moderaternas kansli för vad han skämtat om när han trodde mikrofonen var avstängd. Här i bloggen (länk) påpekades att det han argumenterade emot, ett galet budskap från socialförsäkringsminister Annika Strandhäll, var ett värre uttalande. Hon hade i Facebook skrivit: ”Den här idén om mäns rösträtt i USA, är det inte dags för omprövning”.

Om det skriver Lena Andersson, Ministern och rösträtten:

Det är allvarligare att en regeringsmedlem offentliggör sina lättsamma tankar om omprövning av ett demokratiskt fundament än att en partitjänsteman luftar en sexistisk förolämpning aldrig avsedd att höras av den förolämpade.

Hoppet är kanske inte helt ute för gammelmedierna… Ibland skrivs det klokt också där.

Tema: Mediegranskning · Säkerhetspolitik

Inte mot öppenhet utan mot förljugenhet

tisdag 29 november 2016 · 15:59

Hur vi ser på verkligheten börjar verkligen glida isär. I DN-ledarkrönika idag beklagar Amanda Björkman att väljarna sviker etablissemangen:

“Man hade kunnat hoppas att det allvarliga läget skulle få människor att prioritera, att Brexit, valet av Trump … det stundande franska valet … skulle få människor att värdera den öppenhet som vi har kunnat vänja oss vid i väst. Men nej.”

Har verkligen väljarna röstat emot öppenhet som princip?

Nej, det man röstat emot är etablissemangens förljugenhet.

Ta den svenska gränskontrollen. Före november 2015 ansåg regeringen och massmedierna liksom den borgerliga oppositionen att det var höjden av rasism, slutenhet och byggande av murar att förespråka ID-kontroller vid landets gränser. Efter november 2015 införde samma regering med stöd av samma opposition just en skärpt gränskontroll.

Är gränskontrollen ett hot mot öppenhet? Nej, tvärtom. Bara genom att införa gränskontroll kunde det öppna samhället räddas från sönderfall.

Att etablissemangen ljög och införde det man förut kallat rasism och slutenhet, förändrar inte verkligheten.

Ett civiliserat land skyddar sina gränser. Så att man kan värna sin öppenhet, demokrati och rättsstat.

Öppenhet är, precis som alla andra värden, en fråga om balans. Total öppenhet i betydelsen gränslöshet, leder till anarki och att människors frihet hotas. Öppenhet uppnår bara målet om medborgarnas frihet om den vägs samman med andra värden, som exempelvis rättsstatens krav på att lagar respekteras och följs av alla.

Det är här etablissemangsröster, som DN, fullständigt gått bort sig nu när globaliseringens avigsidor gjort sig påminda. DN och andra som hävdade att gränskontroll var rasism, har (i praktiken, om inte rakt ut) fått krypa till korset och medge att de ljög. Gränskontroll är inte  rasism eller slutenhet, utan en rimlig princip så att nationalstaten kan upprätthålla ordning och säkerhet.

Tänk att det ska vara så svårt att medge…

Tema: Realism/idealism

Veckans citat

söndag 27 november 2016 · 18:17

Några giftiga och smarta budskap ur veckans nyhetsflöde:

Journalister är jävla idioter! Bra killar med ett jobb att sköta: producera skitsnack. De är så jävla självbelåtna. Det är vad vanligt folk tycker som räknas.

Musikern Noel Gallagher, Oasis, i SVT:s dokumentärserie “Hitlåtens historia” (den bästa dokumentärproduktion SVT gjort).

I ny rapport påpekas att finska sjukhus levererar ungefär 40 procent mer vård för pengarna.

DN-ledare(!) lyfter studie av Svenskt Näringsliv som visar svensk offentlig sektor i fritt förfall.

Några av de värsta terrorgrupperna i historien har varit vänsterextremister. Men när en svensk myndighet ska granska våldsbejakande extremism anlitas en person som själv förefaller lojal med de grupper han skriver om - utan att det redovisas.

Journalisten Anna-Lena Lodenius i Dagens Samhälle om politisk korruption i svenska statsapparaten.

Politiken vill påfallande ofta förklara sig maktlös (…) På områden där politiken har ett direkt ansvar och måste ta beslut — polis, skola, vård — är resultaten nedslående.

Chefredaktör Johan Hakelius i Fokus om den bottenlösa inkompetensen i samma statsapparat.

Jag är glad att han är död, men jag firar hoppet.

Kuba-amerikanen Alex Pineiro, 32, till nyhetsbyrån AP medan han uppmärksammade diktatorn och massmördaren Fidel Castros död på Miamis gator.

Tema: Kultur & humor

Normkritik, rasifiering och andra dumheter måste utmanas

fredag 25 november 2016 · 17:42

Ett riktigt insiktsfullt inlägg om tillståndet i Sverige står Staffan Werme för i nya numret av Fokus. Han har efter snart 30 år i Folkpartiet, varav många i partistyrelsen och som kommunalråd i Örebro, lämnat partipolitiken. Den har helt enkelt blivit outhärdlig. Eller som han uttrycker det under rubriken, Sökandet efter en liberal värdegrund:

Tror du på det traditionella äktenskapets fördelar, med en man och en kvinna, är du homofob. (…)

Menar du att kristendom är bättre för samhället än islam, är du islamofob.

Menar du att reglerad invandring faktiskt innebär begränsad migration, är du xenofob.

Menar du att det finns skillnader mellan kvinnor och män, är du misogyn.

Staffan Werme är frikyrkligt aktiv och har alltså en annan bakgrund än mig, men jag delar fullt hans beskrivning av en antiintellektuell likriktning och brist på nyanser inom de gamla partierna:

Partierna blir alltmer lika de religiösa samfund de har tagit avstånd ifrån, med den skillnaden att den religion de nu tillhör saknar gud och politikerna är det statliga prästerskapet. Frälsningen uppnås när könen är subjektiva attribut, rasifieringen kopplat politik till hudfärg, identitetspolitiken kollektiviserat alla i subgrupper.

Hans förklaring är en ytterst träffsäker analys:

I dagens politik är det ytterligheterna som regerar. Den marxistiska synen på tes och antites får sin fulländning i 2000-talets politiska liv. Det finns bara två alternativ. Vitt eller svart. Ont eller gott. Sant eller falskt. Fel eller rätt.

Problemet är att få människor [utom kulturvänstern, min anm] är så svartvita i sina uppfattningar.

Det går att vara för en traditionell syn på äktenskapet, på familj och kön, utan att vara homofob. Etiska och moraliska värderingar behöver inte utmynna i att man inte respekterar den andre.

Det går att mena att kristendomens dogmer är överlägsna islams, utan att bli islamofob. Religionsfrihet innebär oftast för den troende att man visar respekt för andras trosuppfattning, oavsett om den är ateistisk eller teocentrisk.

Det går att vara för både reglerad invandring och globalt ansvar för att ge de fattigaste möjlighet att resa sig ur sin fattigdom.

Det går att vara för ett starkt skydd för minoriteter och samtidigt anse att såväl identitetspolitik och rasifiering som approprieringsdiskussioner är kontraproduktiva.

Exakt. Vi som har invändningar måste stå upp mot den galna marxistiska vänstern som genom sitt starka och oreserverade hat och aggressiva attacker driver samhällsdebatten ut över ett stup och ner i dumhetens groteska värld.

Och vänsterns normkritik, som inte själv tål att utsättas för normkritik, måste en gång för alla skrattas ut som det löjeväckande resonemang det är.

Alla sunda människor borde ta till sig de resonemang Staffan Werme framför, och istället för att knyta näven i fickan, säga emot när dumheterna framförs — även om stämningen blir dålig. Vi måste rädda landet från dårarna.

Tema: Realism/idealism

Tysklands roll i världen

torsdag 24 november 2016 · 10:54

I den värld som växer fram, med ett allt mäktigare Kina, ett bullrande Ryssland, ett självsäkrare Iran (efter Obamas eftergifter) och ett Saudiarabien som stöder terrornätverk, pressas västvärlden och de demokratiska värderingarna.

För ovanlighetens skull finns en intressant analys i DN, av ledarkrönikören Gunnar Jonsson, som tar upp Tysklands roll i denna inte alltför sköna värld, Merkel klarar inte världsordningen. Han har naturligtvis fel i att utmåla frihetens och demokratins helt avgörande garant, USA, som den som skapar oreda i världen. Det får tillskrivas vänstermediernas maniska behov av att alltid attackera USA.

Men när det gäller tyskarnas roll i Europa och världen har han rätt:

Tyskland är beroende av en fridfull värld, dit det går att exportera bilar, men klarar inte att forma den.

Nej, just det. Tyskland kan inte ersätta USA. Men varför då hela tiden hacka på USA? Massmediernas syn på verkligheten är lika desorienterad globalt som den är i inrikespolitiken.

Tema: Europa

Tintin och De Niro

onsdag 23 november 2016 · 17:44

Noterar att skådespelaren Robert De Niro taggat ner. Han har vräkt ur sig oförskämdheter om presidentkandidaten Donald Trump. Nu säger han, rapporteras det, att han hoppas den nyvalde presidenten ska visa gott omdöme — till skillnad från De Niro själv, då.

Jag förstår inte varför skådespelare allt måste komma ut som vänsterradikala politiska amatörer. Det förstör intrycket av deras arbete och kulturgärning.

Intressant att ett originalverk av Hergé från Tintin-äventyret ”Månen tur och retur” sålts på franskt auktionshus för motsvarande drygt 15 miljoner svenska kronor. Utropspriset låg på halva beloppet, rapporterar SVT.

Kul när stor konst uppmärksammas. Konst med både humor och där man vet vad det föreställer…

Tema: Kultur & humor

Identitetspolitik sliter sönder demokratin

måndag 21 november 2016 · 19:26

Min ledare Slutet för vänsterns identitetspolitik har blivit omdiskuterad i olika forum. I ledaren citerade jag Columbia-professorn Mike Lilla ur New York Times, där han i helgen skrev:

Vänstern har i en generation menat att vi ska bli mer medvetna om och ”hylla” våra olikheter. Vilket är en utmärkt pedagogisk princip, men katastrofal som grund för politiken i en demokrati. Amerikansk vänster har sjunkit ner i en sorts moralisk panik om ras, kön och sexuell identitet vilken har förstört vänsterns budskap och förhindrat vänstern från att bli en enande kraft i samhället kapabel att regera.

Reaktionerna har spänt från att fråga vad identitetspolitik är för något, till andra som anser det bara är demagogi att problematisera detta nya perspektiv.

Någon frågar, “Är politik som riktar sig till att förbättra kvinnors villkor ‘identitetspolitik’ eller ska man inte kanske snarare kalla det för vanlig politik?”

För mig är identitetspolitik rätt självklar. Det är att först identifiera en biologisk, religiös eller kulturell särart hos en person och endast därefter, i andra hand, avgöra hur denne person ska bemötas.

Identitetspolitiken vägrar att behandla oss bara som “människor”, som alla tillskrivs lika rättigheter och skyldigheter. Enligt identitetspolitiken ska mänskligheten först delas upp i grupper, sedan avgörs vad dessa får och inte får göra.

Exempelvis får i USA bara afro-amerikaner skämta om n-ordet. De kan i rappmusik upprepa detta i all evighet, utan att någon klagar. Men om en vit person skulle ta samma n-ord i sin mun är denne bränd som rasist i all evighet. Man betraktar inte n-ordet utifrån ordet som sådant, utan från vems läppar det kommer.

En “förebild” för demokrati i enlighet med identitetspolitik måste Libanon vara. De betraktar sig som demokrati och håller val, men det är obligatoriskt att premiärministern alltid ska vara sunnimuslim, presidenten alltid är kristen och talmannen alltid en shiamuslim.

Svaret på frågan om kvinnors villkor, är med andra ord: om kvinnors villkor behandlas separat och gäller enbart kvinnor, är det identitetspolitik. Att tala om medborgare och deras lika rättigheter och skyldigheter, är däremot motsatsen till identitetspolitik och bottnar istället i upplysningen framvuxen ur den kristna civilisationen.

Om vi inte ifrågasätter identitetspolitiken, som är vänsterns nya form av kollektivism, kommer snart krav på att också svensk lag ska stiftas så att vissa rättigheter endast gäller en viss identitetsgrupp.

Det vore slutet för upplysningen, demokratin och västvärldens fria samhällen.

Tema: Identitet

Veckans citat

söndag 20 november 2016 · 12:45

Några mer eller mindre tänkvärda ord ur nyhetsflödet…

En kort stund trodde jag att utbildningsministern tänkte ta tag i skolproblemen, men det handlade visst om Miljöpartiets riksdagsgrupp.

Riksdagsman Christer Nylander (L) kommenterar nyheten från TT att Gustav Fridolin ska öka pressen på skolkare

Det här med demokrati verkar inte alls tilltala den progressiva medelklassen.

Johan Hakelius i Expressen, om de sura reaktionerna på att Donald Trump vann i USA

Man kan inte kalla stora delar av valmanskåren för slödder och sedan tro att de ska rösta på en.

Statsvetaren Jan Kallberg i Dagens Samhälle om Hillary Clintons strategiska misstag.

Det är den här sortens idéer som slagit undan konsekvensneutraliteten inom journalistkåren.

Alice Teodorescu i G-P om Medieutredningens förslag att staten ska bestämma vilka åsikter som få mediestöd

Många federalister tycks fortsatt ha problem att släppa tanken på “ever closer union”, dvs målet om en allt fastare sammanslutning inom EU. Att tiden för sådana visioner är förbi råder det tyvärr ingen tvekan om.

Frida Wallnor i ledare i Dagens Industri

Tema: Kultur & humor

Helgläsning?

lördag 19 november 2016 · 11:23

Läsare undrar var mina kommentarer om svensk politik tagit vägen. Det har ju varit mycket USA nu. Ett skäl till att det blivit mer utrikesbevakning i bloggen är att jag skriver ledare i Samtiden, som har inrikesfokus.

Här är några ledare om svensk politik:

”När vi spottat på folket ska vi krama om det” - kommentar om DN-intervju av statsminister Löfven.

De representerar limousine-vänstern - kommentar till Gustav Fridolins försvar av etablissemanget.

Svenska modellen och ny fördelning av bördorna - om globaliseringens utmaning mot välfärdssamhället.

Varför förlorar etablissemangen val efter val? - där mitt svar, både för Sverige och väst är: de är inte ärliga.

Den goda jordmånen för folkligt-konservativt parti - om de folkliga reaktionerna på globaliseringens avigsidor.

Sluta förfäras, börja analysera - om mediernas snuttifiering och klickvänliga rubriker.

Demokrati byggs underifrån - om varför storregioner måste avvisas.

Tema: Inrikespolitik