Dick Erixon och Stockholm City

När bör regeringen avsättas?

torsdag 23 oktober 2014 · 8:07

Sverige har en regering som kritiseras från alla håll för att göra motsatsen till vad som behövs för att skapa jobb. Svenska Dagbladet skriver i ledare denna dag, då regeringen överlämnar sitt budgetförslag till riksdagen, Avsätt regeringen:

När i dag statsbudgeten bärs fram genom huvudstaden till riksdagen är det en promenad som snarare bär karaktären av Golgata än Eriksgata. Förtroendet för finansministern har redan skadats svårt av den lika ovanligt flitiga som skarpa offentliga kritiken från en rad prestigefulla institutioner.

Ökade skatter på arbete, dyrare kostnader för att anställa unga, ansvarslös bidragspolitik för sjukskrivna, den famösa utredningen om entreprenörer i välfärden som nu kommer att fungera som effektiv stoppkloss för investeringar i sektorn – sammantaget ser vi en skadlig politik som kommer att hämma samhällsutvecklingen. Dessutom: Det är en politik som går mycket längre till vänster än vad väljarna gav stöd för i valet.

Redaktionen menar att en misstroendeförklaring bör riktas mot regeringen senare i denna vecka:

Efter att budgeten har lagts fram bör oppositionen därför rikta en misstroendeförklaring i riksdagen mot regeringen. Skälen är uppenbara: denna regering har på ett för Sverige skadligt sätt fört landet i en riktning som saknar stöd i val eller parlament, därtill i en situation då hotet mot landets säkerhet och dess ekonomi gör en sådan riktning oacceptabel. Oppositionen bör därför inte acceptera att regeringen i dess nuvarande sammansättning ges fortsatt förtroende.

Att regeringen bör avsättas är självklart. Den är fullständigt oduglig. Politiken saknar stöd av svenska folket och attityden som denna historiskt svaga regering intagit, att näsvist låtsas att man ensam styr riket, är osund.

Men jag tycker riksdagen ska vänta med att avsätta regeringen till dess en statsbudget är antagen. Mot den vänsterbudget som idag presenteras kommer Alliansen att lägga ett motförslag och det blir votering i december. Om Alliansens budget blir antagen, har landet antagit en ekonomisk politik och därtill en sundare sådan än den regeringen föreslår. Först därefter är läge att sparka ut denna värdelösa regering med huvudet före. Då är ekonomin tryggad innan regeringskrisen blir akut.

Tema: Rödgröna

Ledarskap viktigare än partier

lördag 18 oktober 2014 · 16:14

I veckan lyssnade jag på föredrag om en studie av kvinnors betydelse för effektivitet i börsbolags ledningsgrupper. Slutsatsen var att två kvinnor i en ledningsgrupp gav bättre effekt än ingen kvinna och sämst effekt blev det med bara en kvinna i en ledningsgrupp.

Slutsatsen är knappast förvånande, men jag fastnade för det sätt att objektifiera människor som studier av detta slag innebär. “Två kvinnor” — vilka som helst, är bättre. Det spelar ingen roll vilka erfarenheter, kunskaper och karaktär i form av uthållighet, mod och ärlighet dessa kvinnor har. Denna objektifiering av människor är direkt farlig. Människovärdet reduceras om vi bara ser oss som tillhörande en eller flera kollektiva identiteter som kan stämplas i pannan: kvinna, etnisk minoritet, vit man, funktionshindrad, homosexuell.

Just detta, att inte se de enskilda personerna, berördes på ett helt annat seminarium i veckan, “25 år efter murens fall”. Hos Axess talade utrikeskorrespondenten med många år i kommunistiska Östeuropa, Kjell Albin Abrahamson, och författaren Torbjörn Elensky om hur kommunismen reducerar människan för att istället fokusera på utopin som ska ge det perfekta samhället.

Idag säger inte vänstern att den är kommunistisk, men partier som V, FI och MP, innehåller tydliga drag av utopism där människan är underordnad. Och eftersom målet är så gott, anser man sig ha rätt att håna, hota och tysta motståndare. Vem vågar idag ifrågasätta och rationellt diskutera “antirasism”, feminism och klimathot?

Trots kommunismens historiska brott med tiotals miljoner mördade människor på dess samvete, fördöms den inte på samma sätt som nazismen. Och bland unga idag har kommunismen och dess utopiska efterföljare stark dragningskraft. Abrahamson menar att det beror på att kommunismen alltid talar om framtiden. Man tar inte ansvar för verkligheten idag, eftersom dess brister beror på kapitalismens tillkortakommanden. Det gör dem immuna mot kritik eftersom man i en politisk diskussion inte kan utkräva konkreta svar och ansvar av en utläggning om ett framtida lyckorike. Därför har den nya vänstern ett övertag i samhällsdebatten.

Det liberala och borgerliga samhället har ingen utopi, annat än att människor ska vara så fria som möjligt att förverkliga sina egna drömmar byggda på tidigare generationers erfarenheter och kunskaper. Det finns inte och kommer aldrig att finnas ett ideologiskt program för hur ett fritt samhälle ska nå lyckoriket.

Därför tror jag vi som är liberaler och konservativa måste se på partipolitik på ett nytt sätt. Hittills har partier varit de avgörande bärarna av idéer i politiken. Det är inom partier medlemmar kan utkristallisera vad man anser ska prioriteras. Men detta synsätt utgår från det kommunistiska tänkandet om att politiken är till för att sträva efter en utopi. Politiken ska använda tvång och våld för att uppnå dessa mål.

Det är därför de borgerliga partierna under 1900-talet varit så svaga. De har verkat i en kommunistiskt formad syn på politik där kollektiv bestämmer.

En borgerlig ledare som inte föll för partier var Sveriges första statsminister Louis De Geer (1818-1896). Om partibildningar i den tvåkammarriksdag han skapade sa han: “När svansen styr huvudet” (läs mer i min artikel i Moderna Tider). Denna skepsis framgår också av självbiografier av andra ledande politiker, som liberalen Johan Widén (1858-1933). Han krävde att han inte behövde följa FP:s partiprogram för att ställa upp på partiets valsedel i tidigt 1900-tal.

Idén om att en människas tankar ska underkastas ett kollektiv är… kommunistisk. Det är därför den äldsta och den starkaste demokratien (England och USA) bara har två dominerande partier där det ena formar regeringsmakten medan det andra i opposition är beredd att ta över. Inom dessa partier finns stor bredd och de väljer ledare som passar tidens svängningar. I Sverige krävs ständigt nya partier när andra frågeställningar än de rådande gör sig gällande: miljö, kristna värderingar, invandringskritik och feminism.

I USA internaliseras nya frågeställningar, deras betydelse och uttolkning genom vilka man väljer till presidentkandidater, senatorer och kongressledamöter. Man behöver inte skapa nya partier hela tiden. Med den ökande mångfald vi ser, kommer den sorts partier vi har i Sverige inte att fungera.

Om man inte skapar en överbyggnad, så som exempelvis Allianssamarbetet är. Men Alliansens framgångar har sammanfallit med Fredrik Reinfeldts framgångar. Nu gör vänstern allt för att försöka få Alliansen upplöst. Folkpartiet och Centerpartiet ska lockas att knäcka denna styggelse, så att Sverige kan gå tillbaka till ordningen, dvs en permanent S-ledd regering.

Min tanke efter de föredrag jag hört i veckan är att de liberala och borgerliga inte kan mäta sig med vänstern i glorifierade framtidsutopier. Men man kan mäta sig med vänstern genom att ställa fram skickliga ledare som kan göra en samlad politisk riktning såväl personlig, konkret och trovärdig som autentisk och levande.

Jag tror inte det är en slump att de borgerliga vunnit regeringsmakten när de haft starka ledare — Thorbjörn Fälldin, Carl Bildt och Fredrik Reinfeldt — medan man förlorat när man saknat ledare av denna kaliber. Det spelar ingen roll hur välformulerade partiprogram man har. Om man vill vinna val måste de borgerliga gå samman under ett tak och ha ledare som kan förmedla de borgerliga värderingarna till folket.

Därför är Moderaternas partiledarval helt avgörande för Sveriges framtid. Väljer man att följa vänstern och anser att identiteten som kan stämplas på ledaren är viktigare än ledarens personliga kvalifikationer, då kommer det att gå åt skogen. Väljer man någon som visat sig ha kompetensen som krävs, då har man alla chanser att övertrumfa utopisterna som reducerar människor till objekt.

Tema: Feminism · Frihet · Identitet

Beviset på smalare åsiktskorridor

fredag 17 oktober 2014 · 11:04

När det framförs kritik mot att bara ett paradigm tillåts dominera medier och samhällsdebatt — vänsterns — fnyser olika etablissemang åt påståendet och menar att alla åsikter får komma till tals i Sverige.

I veckan fick vi ett tydligt bevis som konkret och brutalt visar hur smal åsiktskorridoren är, därtill i universitetsvärlden där det borde vara extra högt i tak.

Uppsala universitet hoppade av en konferens om trafficking och drottning Silvia ändrade sin plan på att närvara för att ta emot pris för sina insatser för barn.

Varför? Därför att den arrangerande organisationen också arbetar mot aborter.

I Svenska Dagbladet skriver Thomas Idergard och Stefan Gustavsson, Hade Moder Teresa fått fredspriset i dag?

Självklart måste vi i en demokrati dra en gräns mot dem som vill upphäva själva demokratin eller som använder våld och förtryck som metod. Men det är ­något helt annat än att vara kritisk mot utformningen av en ­enskild lag, vilket i stället är ett uttryck just för demokratins ­väsen. Det handlar om rätten att få tänka själv och driva debatt och opinion /…/

Både den fria debatten och arbe­tet mot trafficking bygger på en högaktning av människan som person. Varje människa har värde, har förmåga att resonera och ska visas respekt. Hon får inte förtryckas, förslavas eller förtingligas. Just därför är kampen mot trafficking så viktig. För den som är konsekvent väcker denna människosyn – som utgör grund för kampen mot trafficking – förstås frågor om abort. Vad innebär det om både kvinnan och barnet hon väntar har värde och ska visas respekt? Det är ingen tillfällighet att många människor som är aktiva i kampen mot trafficking också är kritiska till abort /…/

Frågan är då varför har de som sjunger olikhetens, öppenhetens, toleransens och mångfaldens lov så snäva gränser?

I kristna Världen idag skriver Lukas Berggren, Gillade ni olika, Aftonbladet?

Låt oss titta närmare på de skäl som Eva Franchell [ledarskribent i Aftonbladet] anger till att prisutdelningen, som hon kallar “inget annat än en pr-kupp”, borde ställas in. Två grundläggande skäl kan skönjas, bland alla “guilt by association”-argument. Det ena handlar om abortmotstånd. [Arrangören] är en del av anti-abortrörelsen /…/
Det andra skälet som framkommer har att göra med inställningen till “hbtq-rättigheter” och samkönade äktenskap. Särskilt graverande verkar följande vara: ‘På [arrangörens] twitterkonto finns flera påhopp på RFSL’. /…/

Det är möjligt att det finns lokala ordningsföreskrifter bland kultureliten på Södermalm, som innebär att man inte får säga emot RFSL. Men i resten av Sverige har vi något som kallas åsikts- och yttrandefrihet och det innebär att man både får ha och yttra andra uppfattningar än de som godkänts av RFSL eller Aftonbladets ledarredaktion. Vi kallar det demokrati. Vi trodde att det var det Aftonbladet också menade med sin slogan “Vi gillar olika”. Men de menar uppenbarligen något helt annat. “Tyck som oss, eller var tyst” vore kanske en mer passande devis.

Vad man än tycker om abort är detta sätt att tillgripa totalitära metoder för att stoppa en åsikt från att framföras djupt problematiskt för det svenska debattklimatet.

Ingen som tittar på det här exemplet kan hävda att Sverige är ett öppet samhälle där man får tycka olika. I Sverige respekteras inte längre motståndares rätt att framföra sina åsikter. De ska tystas.

Tema: Frihet · Livsfilosofi

Islamist i regeringen?

torsdag 16 oktober 2014 · 7:33

Vi ser en oroande utveckling i Sverige där våldsbejakande extremister tar allt mer plats. Ett tecken på det är att nye bostadsministern Mehmet Kaplan (MP) anklagas för att inte vara tydlig i sina värderingar. Ystads Allehanda skriver i ledare,

En av de hårdaste kritikerna av Mehmet Kaplan är Nalin Pekgul, tidigare framträdande riksdagsledamot för Socialdemokraterna. ”Nu sitter en islamist i regeringen”, säger hon till SR Radio P4. ”Det skadar den svenska regeringens förtroende bland människor med muslimsk bakgrund, som har flytt från islamistiskt förtryck.”

Mehmet Kaplan ställde på tisdagen upp i en lång intervju i P4 Extra. Han förklarade att politik och religion inte hör ihop, men det tog upprepade frågor innan Kaplan gjorde tydligt att han inte är islamist …

Kaplan har varit nära eller över gränsen för olämpliga uttalanden så många gånger att det är rätt att han granskas extra kritiskt.

Problemet är ju, som Nalin Pekgul påpekat, att svenska medier inte vågar granska någonting alls som har med det muslimska att göra. Man upprätthåller en fundamental självcensur.

Det är djupt tragiskt att Sverige blivit tyst i försvaret av demokrati och pluralism bland nya svenskar. Om inte Nalin Pekgul vågade ta upp ämnet skulle det aldrig någonsin komma upp i medierna. Och de politiska partierna är ännu värre. De tystnar omedelbart när frågor av detta slag belyses.

Men att stoppa huvudet i sanden kommer bara att förvärra situationen.

Här nedan finns länk till Nalin Pekguls debattartikel och några nyhetsartiklar som följde. Men någon mer granskning än en första nyhetsartikel och sedan kommentar från den anklagade har det inte blivit. Frågan kommer nu att dö ut. Annat var det när borgerlige kulturminstern inte betalt TV-licensen. Då blev artiklarna och inslagen hundratals då man gick till botten med hur det hänt och varför. Men när en ministers värdegrund är ifrågasatt, då tiger medierna.

MP-ministerns dolda agenda (Dagens Industri 14/10)
Anklagar Kaplan för islamistisk agenda (Expressen 14/10)
Anklagar minister för att vara islamist (Världen idag 14/10)
Kaplan: Svepande anklagelser (DN 14/10)
En fara för svenska regeringen (Sveriges Radio 14710)
Pekgul: Kaplan har ”dold agenda” (Svenska Dagbladet 15/10)
Kaplan slår tillbaka om islamist-påstående (Expressen 15/10)
Pekgul: “MP-ministern har en dold agenda” (Aftonbladet 15/10)
Kaplans islamism allvarligt problem för regeringen (Dagens samhälle)
Kaplan på gränsen (Ystads Allehanda 15/10)
Problemet Kaplan (Corren 16/10)
En omöjlig minister (Norrköpings Tidningar 16/10)

Tema: Integration · Islam · Mediegranskning

Sosseadeln flyttar in

onsdag 15 oktober 2014 · 12:16

Fick följande via en mejlgrupp jag är med i:

Noterar fö att Tora Heckscher, brorsdotter till förre S-ministern Sten Heckscher, börjat jobba på justitiedepartementet efter en lång karriär som producent av Lets Dance och Fångarna på Fortet hos TV4.

Gissar att hon fyller tomrummet som uppstått medan Tomas Bodströms barn växer till sig.

Om inte väljarna sätter stopp 2018….

Tema: Rödgröna

Rakbladsvass borgerlig eftervalsanalys

söndag 12 oktober 2014 · 10:35

Denna morgon fick en bra start av att läsa Tove Lifvendahls söndagskrönika i Svenska Dagbladet. Hon tar upp det som jag anser vara den allra mest avgörande värderingsfrågan för de borgerliga partiernas seger i nästa val: formulera ett tydligare samhällskontrakt mellan medborgare och stat.

Lifvendahl pekar på samhällskontraktet när det gäller skattepolitik och utbildningspremien:

Redan från början ska det vara uppenbart att både individ och stat gör en ömsesidig satsning Staten tillhandahåller en högkvalitativ utbildning som står sig utmärkt i konkurrens med andra länder. Studenten investerar sin tid, ambition och i det fall behov finns, tar lån för att klara ekonomin under studietiden.

Det är viktigt att denna investering, liksom kommande insatser i flit och ambition, otvetydigt uppmuntras och belönas genom att skatter på arbete och företagande hålls låga, oavsett löneläge. Ingen ska känna tveksamhet över ifall det lönar sig att anstränga sig extra, jobba och satsa mer i Sverige.

Alliansen och främst Nya Moderaterna har av valtaktiska skäl inte talat om hur skattepolitiken hänger ihop, annat än kameralt. Nu måste man stå upp för den moraliska dimensionen och tydligare tala om vad politiken ska uppmuntra och hur. Man kommer att möta en rasande vänster som hävdar jämlikhet utan hänsyn till hur ambitiösa människor är. Men den verkliga hjärtlösheten är att inte belöna dem som arbetar hårt och anstränger sig. De borgerliga partierna måste våga stå upp för dem som gör rätt för sig.

Detta resonemang togs också upp på en eftervalsdebatt inom MUF i veckan, där jag och riksdagsman Johan Forssell (M) diskuterade varför det gick som det gick och vad man i Moderaterna och Allianspartierna borde göra inför nästa val.

En annan aspekt på samhällskontraktet som jag berörde är den om hur politiken och lagarna förhåller sig till invandring. Om Forssell och jag var överens i övrigt, så var vi det inte här. För jag menar att migrationsuppgörelsen med Miljöpartiet är ett moraliskt haveri som sätter principen om samhällskontraktet ur spel. Att först ha en asylprocess där domstol avgör vilka som har rätt att stanna och vilka som inte har det, för att sedan ge dem som enligt lag ska lämna landet (de sk “papperslösa”) ändå rätt till fri sjukvård och välfärd, är en logisk kullerbytta utan intellektuell anständighet.

För att förtydliga dessa abstrakta och filosofiska resonemang tog jag ett personligt exempel. Jag kommer ur arbetarklass och jag har nära släktingar som röstade på Sverigedemokraterna. När jag diskuterade varför, kom just de papperslösa upp: varför ska vissa få tillgång till svensk välfärd även om de inte behöver betala skatt och följa svenska lagar?! Jag måste erkänna att jag blev svarslös. Jag kunde inte argumentera emot i sakfrågan. Naturligtvis kunde jag ta upp den allmänna kritiken mot SD som parti, dess historia, men jag kunde inte bemöta den berättigade sakfrågan.

Det var första gången i mitt liv jag blev svarslös i en viktig och central politisk fråga. Jag kunde bara kapitulera och erkänna att Alliansens politik är ologisk och intellektuellt ohederlig i denna sak.

Forssell försvarade migrationsöverenskommelsen eftersom det var det enda pragmatiska val som Alliansen hade med de maktförhållanden som rådde i riksdagen efter valet 2010.

Jag menar att man står för en förljugen politik och därför måste skapa sig en ny politik som är logisk och intellektuellt hållbar. Och i skapandet av en sådan ger principen om samhällskontraktet en helt avgörande vägledning. Jag har här i bloggen (28/9) och i gästkolumn i Världen idag (6/10), pekat på att de länder som har låga skatter och liberalare arbetsmarknader har färre invandrarkritiska partier, medan fler av de länder med hög skatt och stor grad av fackliga arbetsrättsregleringar har sådana partier i parlamentet.

Detta beror på att människor i länder med låg skatt inte ser invandrare som bidragstagare som kostar pengar, av den enkla anledning att det inte finns särskilt många bidrag att söka. I liberala samhällen vet alla , både infödda och nya medborgare, att var och en har att försörja sig själv. Så även invandrare. Därmed upprätthålls samhällskontraktet. Därmed saknas grund för invandrarkritiska partier.

Om man däremot följer vänsterns politik och har höga skatter och starka fackliga rättigheter som ger höga ingångslöner och stor trygghet åt dem som redan har jobb, då följer att invandrare med dåliga språkkunskaper och låg utbildning inte kommer in på arbetsmarknaden utan är hänvisade till att leva på bidrag. Då bryts samhällskontraktet. Vissa ska arbeta och betala skatt, medan andra inte arbetar och lever på bidrag. Det skapar stark grogrund för främlingsfientlighet.

Här menar jag att det viktigaste eftervalsarbetet står att göra för de borgerliga. Man måste finna en avvägning mellan hur öppet landet är för invandring och hur liberal arbetsmarknaden och den ekonomiska politiken är. Ju högre invandring desto mer nyliberal ekonomisk politik krävs.

De jag känner och som röstat på SD har av mig fått frågan om de har något emot arbetskraftsinvandring och de har alla svarat nej. De som kommer och arbetar och betalar skatt gör rätt för sig. Inga problem. Återigen visar detta hur djupt samhällskontraktet finns i vårt tänkande. De som arbetar uppfyller kriterierna för samhällskontraktets balans mellan rättigheter och skyldigheter. De som följer lag och betalar skatt fullföljer sina skyldigheter, då ska de också komma i åtnjutande av rättigheterna.

Jag vänder mig därför starkt mot påståenden om att invandrarkritik och “främlingsfientlighet” drivs av rasism. Invandrarkritiken handlar i högre grad om att politiska etablissemang medvetet bryter mot idén om samhällskontraktet. Vissa människor slipper skyldigheterna, men ges tillgång till rättigheterna.

Ett första steg i borgerlig eftervalsdebatt är att följa rådet som socialdemokratiske redaktören Widar Andersson i Folkbladet framför i ledarartikel till Stefan Löfven: “Förr eller senare måste även Åkessons ingångsvärden tas på allvar”. Anständigheten och verkligheten kräver att man från etablerade partier diskuterar med företrädare för landets tredje största parti.

Men jag förstår varför man inte gör det. Man har helt enkelt ingen politik som hänger ihop och kan bemöta den samhällskritik som framförs från det hållet. Och då är mitt enkla råd: skaffa en politik som hänger ihop! Våga erkänn misslyckandet, gå till botten med frågeställningarna och ge svar som håller i enlighet med idén om samhällskontraktet.

Tema: Integration

Demokrater skäms över Obama

fredag 10 oktober 2014 · 8:20

Politik är ofta oberäknelig. Och avslöjande, även om svaren från politiker inte alltid är särskilt raka och ärliga. Men något sorts världsrekord i undvikande svar tar nu en ledande demokratisk senatorskandidat, Alison Lundergan Grimes. Hon vägrar svara på frågan om hon röstat på president Obama i tidigare presidentval, rapporterar Washington Post: 40 painful seconds of Alison Lundergan Grimes refusing to say whether she voted for President Obama.

Så impopulär är Obama att hans eget partis främsta kandidater vägrar svara på om de röstat på honom. Men att skämmas över sin röst och försöka dölja vad man gjort är knappast rätt väg, skriver tidningen:

2008 var ett historiskt år, en framgångsvåg för demokraterna då Obamas förtroende var skyhögt. Självklart röstade hon på honom! Att undvika svaret ger intryck av att hon försöker dölja sin uppfattning, vilket aldrig är en position du vill hamna i, särskilt när konservativa anklagar henne för att dölja sin uppfattning i andra frågor.

Nej, att vägra säga att man röstade på Barack Obama är ju rent ut sagt korkat. Hennes chanser att i mellanårsvalet om tre veckor slå ut republikanske tungviktaren Mitch McConnell i Kentucky har knappast ökat efter den här intervjun.

En satirteckning av Michael Ramirez som säger något om stämningsläget:


– Va inte orolig, herr president. Ni kan inte ställas inför riksrätt för att bara vara fullständigt inkompetent.

Tema: Amerika

Annie Lööf (C) statsminister i december?

onsdag 8 oktober 2014 · 17:00

I Svenska Dagbladet har Sanna Rayman rätt i att det inte automatiskt blir nyval om den historiskt svaga Löfven-regeringen förlorar voteringen om budgeten i riksdagen (ledare). Men Rayman faller för vänsterns maktspråk när hon med automatik utgår ifrån att ett borgerligt parti efter en Löfvensk budgetförlust måste bli stödparti åt Socialdemokratin i december.

Allianspartierna har faktiskt fler mandat än nuvarande Löfvenregering (141 mot 138). Om Löfven faller borde det självklara vara (i alla parlament utom i Sverige) att den största aktören i riksdagen får chansen att bilda regering.

Eftersom Moderaterna är ledarlösa fram till nästa år skulle de fyra partierna kunna komma överens om att Annie Lööf som partiledare för näst största Allianspartiet får leda en ny fyrpartiregering fram till nästa riksdagsår börjar i september 2015. Då kan Moderaterna i lugn och ro i vår utse ny partiledare, som får komma på plats i ordnade former och sedan ta över statsministerposten efter sommaren.

En statsminister Annie Lööf har det budgetbeslut som blev Löfvens fall att bygga på. Då är ju - faktiskt - redan Alliansens budget antagen.

Anständigheten och verkligheten i riksdagen kräver, menar jag, att en ny statsminister samtalar både med MP och SD.

När Lööf lotsat Sverige genom den regeringskris som Löfven skapat, kan hon lämna över till Moderaternas nye partiledare när riksdagen samlas till öppnande i september 2015.

Om det däremot visar sig vara omöjligt att styra landet med de maktförhållanden som råder i riksdagen, kan Annie Lööf och hennes regering ensamt besluta om att utlysa nyval.

Tema: Alliansen

Regeringstrubbel direkt

tisdag 7 oktober 2014 · 17:52

Statsminister Stefan Löfven blev KU-anmäld redan första dagen på jobbet. I regeringsförklaringen tillkännagav han att den svenska regeringen kommer erkänna Palestina som stat, något som inte har beretts i riksdagen. Riksdagsledamoten Annicka Engblom (M) anmäler honom nu till Konstitutionsutskottet för brott mot grundlagen, rapporterar SVT:

– När jag i fredags satt i kammaren och lyssnade reagerade jag skarpt på den starka formuleringen om erkännandet. Det är en fråga av så stor utrikespolitisk dignitet att den ska gå genom utrikesnämnden, det står i grundlagen. Jag tycker det finns anledning att pröva om Stefan Löfven har följt grundlagen och därför lämnar jag in en KU-anmälan, säger Engblom.

Men Palestina-utspelet skapar också osäkerhet om Sverige i utlandet. Svenska Dagbladet rapporterar i Oklart om Sveriges roll i världen:

Efter bara fyra dagar med Stefan Löfvens socialdemokratiska och miljöpartistiska regering väcker Sveriges utrikespolitik redan frågetecken … Genom löftet att erkänna Palestina tar S-MP-regeringen ett nytt steg, men utan att det förankrats i EU … Nu agerar Löfven-Wallström solo. Medan Norge, som förhandlade fram Oslo-avtalet, anser att ett tidigt erkännande av Palestina inte är ändamålsenligt

Miljöminister Åsa Romson har som miljöpartist kraftigt fördömt båtfärger som innehåller koppar, men nu har Expressen avslöjat att hon själv använder det på familjens båt, Romson målar med förbjuden färg:

Sveriges nya miljöminister och vice statsminister Åsa Romson, MP, lever inte upp till sina egna miljökrav. Hon har använt förbjuden giftfärg för att bottenmåla sin husbåt.

Idag avslöjar Sveriges Radio att budgetförhandlingarna inte sköts på ett övertygande vis, Sjöstedt förvånad över budgetbesked:

– Jag tycker det är rimligt att man först blir överens och sedan går ut med innehållet.
– Det är ju så att vi fortfarande förhandlar om budgeten, och då är det förvånade att man gick ut med delar av skattepolitiken, säger Jonas Sjöstedt till Ekot.

Intressant är att medierna låter påskina att regeringens budgetförhandlingar mellan S-MP-V är avgörande. Så är inte fallet. De tre partierna kan bli hur överens som helst, men det betyder inte att riksdagen kommer att anta deras förhandlingsresultat. De är i minoritet och måste få (minst) passivt stöd av Sverigedemokraterna för att lyckas. Jimmie Åkesson har framfört krav för att inte rösta ner Löfvens budget. DN rapporterar:

Åkesson vill nu att Stefan Löfven ska samtala med SD om hur vinster ska begränsas.
– Delar av förslaget skulle vi kunna stötta. Om Socialdemokraterna och Miljöpartiet vill ha igenom det här är det en smart idé att samtala med oss, säger Åkesson.

Men Löfven vägrar att tala med SD. Om Löfven spelar högt i prestigespel kan naturligtvis Åkesson svara med samma mynt. Och då har Åkesson sista ordet: Löfvens budget faller och Löfven får avgå.

Ska statsmnistern krypa till korset och samtala med Sverigedemokraterna, eller kommer han att hålla på prestigen och falla på svärdet?

Löfven-regeringen kan bli en av de kortvarigaste i svensk historia. Kanske lika bra det, med tanke på alla tabbar och brister denna regering uppvisat på kortare än en vecka på taburetterna.

Tema: Rödgröna

S-MP prat om Förbifart kostar 700 miljoner

söndag 5 oktober 2014 · 7:29

Under regeringsförhandlingarna meddelades att byggandet av motorvägen som ska gå förbi Stockholm, istället för genom centrum, ska stoppas ett halvår. Detta så att S och MP kan förhandla om trafikpolitiken över vintern.

Skattebetalarna får för denna pratstund betala 700 miljoner kronor, rapporterar Trafikverket. Bara SvD-Näringsliv och SVT:s regionala nyheter ABC har rapporterat detta på framskjuten plats. Varför mörkar riksmedierna dessa gigantiska kostnader? Detta är regeringens första stora beslut.

SvD Näringsliv skriver Uppskjuten Förbifart kan kosta över 700 miljoner:

Osäkerheten är total efter att Socialdemokraterna och Miljöpartiet gjort upp om att skjuta på bygget av Förbifart Stockholm. Projektet kostar redan 4 miljoner kronor per dag. Trafikverket riskerar att få betala stora skadestånd till kontrakterade företag som redan är igång med jobbet, om de stoppas. … Det innebär i så fall att kostnaden under det halvår som projektet kanske skjuts upp kan bli en bra bit över 700 miljoner kronor.

Detta påverkar naturligtvis hela landets infrastruktursatsningar. S och MP är beredda att slösa bort enorma resurser på att prata sig ihop. Men när man pratat färdigt är risken stor att det inga pengar finns kvar att bygga någonting för.

Vilken sorts regeringsduglighet är detta?

Tema: Ekonomi

Svagaste regeringen någonsin

lördag 4 oktober 2014 · 9:10

Sverige har aldrig haft en så svag regering. Det kunde man säga redan innan ministerlistan blev känd, eftersom S-MP-regeringen bara har 138 mandat bakom sig i riksdagen. Alliansen har 141 mandat.

Den nya ministären är också svagare än Ullstens regeringen 1978-79, eftersom Ullsten kunde luta sig mot C och M och då uppnå majoritet i riksdagen. Något sådant alternativ har inte Stefan Löfven. Även om V lydigt skulle sluta upp saknas det 16 mandat till majoritet, 175 mandat. Aldrig någonsin i modern tid har Sverige parlamentariskt haft en så svag regering.

Sedan kom ministerlistan. Då blev regeringen ännu svagare. Aldrig har en regering haft så många oerfarna ministrar utan dokumenterad kompetens. Då menar jag inte bara politisk erfarenhet, utan kompetens inom det samhällsområde man som minister ska hantera.

Här är några mediekommentarer om nya ministrarna:

Sjukvårdsminister Gabriel Wikström: “En 29-åring utan utbildning får greppa en av det absolut största utmaningarna nämligen sjukvården. Här är det nog många landstingspolitiker som sitter stumma av förvåning. Sjukvården är komplex. Det behövs kunskap, kompetens och erfarenhet för att driva ett sådant departement. Här undrar jag hur Stefan Löfven tänkte.” (Lotta Gröning i Expressen 3/10)

Bostadsminister Mehmet Kaplan: “Till det mer uppseendeväckande hör att Kaplan ens kom på fråga som minister. Så sent som i somras sa han att unga svenska jihadister som åker ner till Syrien för att kriga inte är något större problem, utan att jämföra med de svenskar som frivilligt stred på Finlands sida under vinterkriget.” (Ledare i Dagens Nyheter 4/10)

Högskoleminister Helene Hellmark Knutsson: “Har lång tid bakom sig inom politiken, dock inte inom utbildningsområdet. Någon högskoleexamen har hon inte. – Hon har läst enstaka kurser, men har inte tagit någon examen, säger hennes nya pressekreterare.” (Svenska Dagbladet 4/10)

Det har också “avslöjats att hon haft parkeringstillstånd för rörelsehindrade, trots att hon inte är det.” (Expressen 4/10)

Justitieminister Morgan Johansson: “Att Morgan Johansson blir justitieminister är varken oväntat eller speciellt glädjande … Den nye justitieministern känner inte riktigt av vilken typ av ställningstaganden som kräver ordentliga överväganden.” (Ledare i Dagens Nyheter 4/10) Johansson är inte jurist.

Sjukförsäkringsminister Annika Strandhäll: “Hennes ansvar spänner från sjukförsäkringen, över arbetsskadeförsäkring och a-kassa till pensioner och föräldraförsäkringen. Området innebär ansvar för många hundratals miljarder där små förändringar snabbt slår igenom i statskassan.” (Göteborgs-Posten 4/10) Strandhäll är inte ekonom och saknar erfarenhet från riksdag och regering.

Finansmarknadsminister Per Bolund: “Inte för att vara elak, men regeringen ska inte vara någon skola, utan den ska helst bestå av folk som redan har kapacitet och erfarenhet … Bolund känns kanske lite orutinerad i de här frågorna om jag ska vara riktigt ärlig. Jag tror man måste ha en viss teknisk kompetens. Har man inte egen djup kunskap så är det väldigt lätt att påverkas. Vilket leder till ytliga och bristfälligt genomtänkta beslut. Man tar intryck från tidningsrubriker snarare än sakfrågor.” (Finansmannen Gabriel Urwitz till SvD-Näringsliv 4/10)

Infrastrukturminister Anna Johansson: “Därför kliver nu riktig sosseadel in på näringsdepartementet: Anna Johansson är dotter till den legendariske pampen Göran Johansson.” (Expressen 3/10). “Jag hade mina aningar. Det kom inte som någon stor överraskning för mig, säger Göran Johansson strax efter att den nya regeringen presenterats.” (Göteborgs-Posten 4/10)

“Det kan tyckas ironiskt att hon har fått ansvar för just infrastrukturfrågorna i regeringen. Är det något som inte har gått hennes väg den senaste tiden är det just infrastrukturfrågor. I valet nu i september sa Göteborgarna blankt nej till trängselskatt, Anna Johansson stred för ja-sidan.” (Svenska Dagbladet 4/10)

“Johansson avslöjades i SVT:s Uppdrag Granskning att ha attesterat klädköp som lunchnota. Hon har inte betalt TV-licensen och hon har haft betalningsanmärkningar.” (Expressen 4/10)

Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson: “Kritiseras för sin delaktighet i en spektakulär konkurs i it-branschen. Bolaget Att veta AB skulle enligt planerna blivit ”landets största enskilda satsning på e-lärande för vuxna på gymnasienivå” men blev i stället ett jättefiasko. Johansson hade en lön på 116.000 kronor i månaden – vilket under en period motsvarade bolagets omsättning.” (SVT 4/10)

Inrikesminister Anders Ygeman med ansvar för polisväsendet: “Jag frikändes i tingsrätten och dömdes till dagsböter i hovrätten, säger han.” (Expressen 4/10)

Civilminister Ardalan Shekarabi: “Var fram till 2005 ordförande i SSU, men tvingades bort från posten efter flera skandaler. 2004 avslöjade Upsala Nya Tidning att Shekarabi slussat pengar från en intern fond till hans personvalskampanj. Pengarna sattes in på ett hemligt konto och användes bland annat till taxiresor, alkohol och kontantuttag.” (Expressen 4/10)

Framtids- och strategiminister Kristina Persson: “Utnämningen förbryllar även om hon varit vice riksbankchef. För hon har varit borta länge. Och för att hon stod bakom flummet Tankekraft på 90-talet: Den påkostade kampanjen startades på initiativ av Persson, som berättade att hon kunde minnas flera tidigare liv – bland annat som piga. Arbetslösa fick gå kurser i astrologi. Rätt som strategiminister? Nja.” (ledare i Sydsvenskan 4/10)

Statsminister Stefan Löfven: ”Löfven är stor i orden men liten i riksdagen” (Ledare i Norrbottens Kuriren 4/10). Sedan demokratins införande har aldrig tidigare en statsminister saknat såväl erfarenhet från riksdag som regering, så som Löfven.

Helheten: “Det är inte direkt nån församling som det sprakar omkring” (Lena Mellin i Aftonbladet 3/10)

Noterbart är att Sveriges Radio och TV4 inte granskat regeringens nya ministrar, även om man var mycket aktiv i jakten på borgerliga ministrar 2006.

Tema: Rödgröna

Alliansen borde bilda skuggregering

fredag 3 oktober 2014 · 10:10

Nye statsministern Stefan Löfven har just presenterat sin regeringsdeklaration och ministerlista. På SVT.se skriver jag idag ett debattinlägg om vad borgerliga oppositionen borde göra: Alliansen borde bilda skuggregering:

Författaren Alexandre Dumas mantra “En för alla, alla för en” borde vara alliansens rättesnöre också i opposition. Det är bästa vägen för att rädda så mycket som möjligt av det ur europeiskt perspektiv mycket framgångsrika politika arv man lämnar efter åtta år.

Det är också bästa metoden att snabbt kunna komma tillbaka till makten. Och låta Löfvens rödgröna regering bli en kort parentes.

Tema: Alliansen