Dick Erixon och Stockholm City

Läget i FBI-Ryssland-Trump-affären

söndag 10 december 2017 · 16:27

Hög tid för lite uppdatering om amerikansk politik. Ensidigheten i medierapporterna är total, och det är bara tack vare digitala tekniken och sociala medier som vi kan skapa oss en mer balanserad bild av världen. Min drivkraft är inte att jag tycker Donald Trump skulle vara någon att beundra, men Trump har rätt i att attackera medierna för falska nyheter och så vinklad rapportering att den kan kallas propaganda.

Ett område där detta manifesteras om och om igen är den så kallade affären med rysskontakter. Ingen etablerad redaktion har ens försökt ge en balanserad bild av vad striden handlar om.

Det vi vet idag är att Trumps förste säkerhetsrådgivare general Michael Flynn tvingades avgå sedan han ljugit om sina kontakter med Rysslands USA-ambassadör veckorna före julen 2016 (alltså efter att Trump vunnit valet, men då Obama fortfarande satt i Vita huset - det är mer än två månader mellan valdagen i november och tillträdet i januari).

Den världskände juristprofessorn Alan Dershowitz skriver i nättidningen The Hill att Flynn ljög för FBI, kanske därför att han trodde han avhandlat frågor som var olagliga, men som inte var det. Flynns lagbrott var alltså att undanhålla polisen uppgifter i förhör, inte att han förhandlade med Ryssland.

Flynn ville agera för att ge tillträdande president Trump handlingsutrymme, efter att utgående presidenten Obama - i strid med respekten för valutslaget och den tillträdande presidenten - tänkte avvika från USA:s officiella politik i FN om att lägga in veto mot Israelfientliga resolutioner. Obama ställde alltså medvetet till en röra för den inkommande demokratiskt valde presidenten. Ett sabotage mot demokratin.

Det Obama gjorde kan jämföras med om en svensk regering som förlorat valet, dagen efter fattar avgörande policybeslut i utrikespolitiken som försvårar för dem som vunnit regeringsmakten. Ett sådant agerande skulle få svidande kritik, med all rätt. Men eftersom medierna skyddar Obama och gärna tvålar till Trump, har amerikanska medier ställt upp på sabotaget mot demokratin.

I vetskap om detta sabotage tog Flynn kontakt med ryske ambassadören för att höra om hans nation var beredd att fördröja eller motsätta sig att FN:s säkerhetsråd röstade om den Israelfientliga resolutionen till dess Trump tillträtt.

“Denna förfrågan var ingalunda olaglig, den var tvärtom rätt sak att göra”, skriver Dershowitz. Obamas vägran att lägga in veto stred inte bara mot Trumps politik, utan också mot kongressens majoritet och mot större delen av amerikanska folket. Obamas agerande “var inte bra för Amerika, för Israel eller för freden”.

De vänstermedier som hänvisat till en gammal lag, Logan Act, om att privatpersoner inte får agera som företrädare för amerikanska regeringen, vet att den lagen inte har använts på 200 år och att den är icke-konstitutionell eftersom den strider mot yttrandefriheten. Båda presidenterna Ronald Reagan och Jimmy Carter förhandlade med främmande makt före tillträdet respektive efter avgång, och skulle om lagen gällde ha blivit åtalade.

Den andra frågan man kan ställa sig, är varför FBI-åklagaren Robert Mueller alls åtalar Flynn för att ha ljugit i förhör med FBI. Detta förstör ju Flynns trovärdighet som vittne, om Mueller skulle, som medierna alltid hoppas, kunna åtala president Trump för oegentligheter. Dershowitz slutsats är att åtalet mot Flynn är ett tecken på att det inte finns något mot Trump, inte så som medierna spekulerar, att det är början på slutet för Trump.

Svenska medier spekulerar ändlöst i Trumps eventuella rysskontakter, men har du på svenska läst denna initierade analys? Nej, just det.

En annan fråga är hur detta med Ryssland alls kunnat bli en så stor sak. Vem har blåst upp frågan? Och varför? I New York Post skriver den konservative kolumnisten Paul Sperry en god bakgrund om hur det gick till.

“FBI-utredaren Peter Strzok lät inte bara Hillary Clinton komma undan, han kan ha använt Demokratiska partiets uppslag som ursäkt för att spionera på Trumps presidentvalskampanj. Strzok blev en så stor belastning att FBI-åklagaren Robert Mueller tvingades sparka honom från utredningen om rysskontakter. Det skedde sedan justitiedepartementet fått tag på meddelande som Strzok skickat till sin älskarinna, som också arbetade för Muellers utredning, och som avslöjade stark avsky mot Trump och stort stöd för Hillary Clinton.

Strozoks tjänstefel sände chockvågor genom huvudstaden eftersom det var han som i juli 2016 avslutat utredningen om Hillary Clintons mejlserver och dessutom registrerade de dokument som öppnade utredningen om möjligt samarbete mellan Trumpkampanjen och Ryssland. Strozoks fingeravtryck finns överallt i båda utredningarna, varav den ena kritiserades för att mörka anklagelser mot Clinton och den andra för att vara en smutskastningskampanj.”

Och det slutar inte med det.

Enligt uppgifter var det en av Hillary Clintons kampanj anlitad säkerhetsagent, Christopher Steele, som i augusti 2016 (under valrörelsens slutskede) tipsade FBI om att han hade en dossier om Trumps Rysslandsaffärer, en dossier som efteråt har är helt avfärdad. När tipset hamnade hos Strzok tog FBI kontakt med Steele. Man var beredd att köpa dossiern för 50.000 dollar, skriver Paul Sperry.

Jag har upplevt hela ryss-saken som konstlad. Medierna har hela tiden talat om att “snart” kommer avslöjanden, “snart” kommer Trump att fastna i klistret, allt medan man bara rapporterat lösa spekulationer som grund. Flynn-åtalet ska ju vara första spiken i Trumps kista, men jag tror mer på Dershowitz, dvs att Flynn-åtalet snarare är ett tecken på att man inte har något mer än ett undanhållande av uppgifter, om lagliga kontakter, under ett polisförhör.

Har du hört den analysen i svenska medier? Knappast.

Det är därför jag lägger upp denna sida av saken i bloggen. Jag tycker detta borde publicerats av stora svenska redaktioner som vill ge balanserad nyhetsbevakning. Men de är helt upptagna av kampanjjournalistik mot Trump. Då är fakta inte intressant, medan lösa - och oftast ogrundade - spekulationer lyfts fram som sensationella “nyheter”.

Tema: Amerika

Stor ekonomisk optimism i Trumps USA

fredag 3 november 2017 · 18:13

Lägsta arbetslösheten på 17 år i USA, rapporterar Wall Street Journal idag.

Medierna är så upptagna av smutskasta Donald Trump att de missar att rapportera vad som händer i landet. Om man gjorde det skulle man finna några skäl till att väljarna inte sviker sin president.

Jag har summerat några ekonomiska data i Samtiden.

Sedan Donald Trump valdes i november 2016 har Dow Jones börsindex stigit med över 30 procent.

Konsumenternas ekonomiska tillförsikt om framtiden är högre än vad som uppmätts sedan före terrorattackerna 11 september 2001.

På bostadsmarknaden stiger priserna snabbt och slår nya rekord.

Är det inte dags för medier att börja bevaka verkligheten i Amerika, och släppa den sjukliga upptagenheten med Trump som person?

Tema: Amerika

Därför saknas måttfullhet i samhällsdebatten

tisdag 31 oktober 2017 · 21:34

Vill tipsa om två artiklar jag skrivit om debattklimatet i Sverige, inspirerade av ett intressant reportage i Fokus.

I kulturartikeln Vem är måttfullhetens röst i ett annars hysteriskt debattklimat? summerar jag åtta vassa skribenters syn på hätskheten och hatet i opinionsbildningen - och ger mina kritiska kommentarer.

I ledarartikeln Etablissemangen sviker måttfullheten ger jag idag min egen syn på varför läget är så illa som det som borde vara en öppen och fri demokratisk debattlusta.

Kommentera gärna på Samtidens Facebooksida.

Tema: Frihet · Mediegranskning

‘Ryssåtal’ berör inte Trump

tisdag 31 oktober 2017 · 0:18

Mycket falska nyheter nu. Sanningen är att den specielle åklagarens åtal idag inte berör Donald Trump eller hans presidentvalskampanj.

Paul Manafort jobbade för Trumpkampanjen, men det han nu åtalas för handlar om helt andra konsultuppdrag i hans bolag. Han och hans kollega Rick Gates, som inte haft med valrörelsen att göra, åtalas för ekonomisk brottslighet - för penningtvätt och skattesmitning.

George Papadopoulos, som inte varit anställd av Trumpkampanjen utan frivilligarbetande volontär i kampanjen, åtalas för att han ljugit för polisutredningen om sina kontakter. När han föreslagit att Trumpkampanjen skulle möta ryska företrädare avvisades dessa.

Det finns alltså ingenting från den specielle åklagaren Robert Mueller som handlar om Donald Trump eller hans kampanj. Att en tidigare medarbetare åtalas för brott för egen del är naturligtvis ingen fördel för Trump, men friar Trump från “samröre” med Ryssland.

Se hela åtalet här.

Mueller har inte lagt ner sin utredning, så fler åtal skulle kunna väckas. Men samtidigt är det tradition att en speciell åklagare inte gärna lägger ner sin utredning även om det man skulle studera inte givit något. Så länge man håller liv i utredningen utgår höga arvoden, dessutom vill oppositionspartiet gärna låta oklarheter om möjliga oegentligheter fortsätta hänga över en president.

Det kan också vara så att demokratiska lobbyister kan ha fastnat i FBI:s nät. Tony Podesta, bror till Hillary Clintons kampanjchef, avgick idag från sin egen konsultfirma. Det spekuleras i att han kan bli åtalad för liknande brott som Manafort.

Tema: Amerika

Clinton betalade för ryss-rapport

torsdag 26 oktober 2017 · 19:46

Hillary Clinton och demokratiska partiet betalade för att en tidigare brittisk underrättelseagent skulle skriva en rapport som utan bevis solkade ner Donald Trump med anklagelser om ryska förbindelser, skriver bland annat Seattle TimesClinton campaign, DNC helped pay for work on dossier about Russia and Trump

En medarbetare till Clinton-kampanjen, Marc Elias, uppdrog åt konsultfirman Fusion GPS i Washington DC att utföra efterforskningar. Firman anlitade förre brittiske agenten Christopher Steele som skrev en rapport som anklagade Trump för samröre med Kreml men endast byggd på lösa spekulationer och inga bevis. Denna rapport hamnade hos FBI som “råkade” läckta den “hemliga” rapporten till medierna.

Clinton-kampanjen betalade konsultfirman för olika uppdrag fram till sista oktober 2016, dagar före valdagen.

Trump twittrade i helgen att FBI borde offentliggöra vem som betalat för rapporten, vars uppgifter ingen har kunnat styrka.

Det ryska spåret är, när det gäller anklagelser mot Trump, en bluff där Clinton, demokratiska partiet och FBI samverkat för att försöka smutskasta en presidentkandidat. Det är lika allvarligt sabotage mot valet som att ryska aktörer - oberoende av Trump - hackat mejlkonton och försökt ta sig in i delstaternas datasystem.  När politiskt utsedda chefer (av Obama) inom federala polismyndigheten deltar i ett partis lögnaktiga smutskastning av motståndaren, då börjar det likna bananrepublik.

Det är Hillary Clinton som är skurken - ungefär så som Trump sa och väljarna såg det.

Däremot inte medierna, akademierna, kändisarna….

När det gäller medierapporteringen, som ju är konstant negativ om Trump, vill jag bara ge ett konkret bevis för att massmedierna fylls med falska nyheter: kampanjinsamlingarna. Detta är en viktig del av amerikansk demokrati. Många miljoner medborgare ger små bidrag till det parti man vill stödja. Det gäller de väljare som är snäppet mer engagerade än att de på valdagen går och röstar, men inte deltar i partiarbete.

Hur mycket de två stora partierna samlar in per månad är en god indikator på hur populära partierna är.

Och håll i det nu!

Republikanerna samlade i september in mer än dubbelt så mycket som demokraterna. 10,8 miljoner dollar mot 4,8 miljoner. Och den trenden gäller för hela 2017, då republikanerna samlat in 104,1 miljoner dollar mot 51,1 för demokraterna.

Det är nog att dra det för långt att säga att republikanerna mår dubbelt så bra som demokraterna, men ni förstår vems väljare som är mest engagerade och angelägna om att stödja partiet…


YTD: hittills insamlat i år, COH: likvida medel, DEBT: skulder

Tema: Amerika

Veckans citat

torsdag 12 oktober 2017 · 16:21

Några ord ur nyhetsflödet. . .

Ofta är kraven på det tysta biblioteket kryddade med en god portion främlingsfientlighet eller en väl tilltagen dos klassförakt. Stöket på biblioteket blir på så vis mest ett slagträ mot Den Andre.

Roger Mogert (S), kulturborgarrådet i Stockholms stad i debattartikel. Själv anser jag det tvärtom: stök och bråk som stör studiero drabbar främst dem som kommer från studieovana familjer.
.

Skolresultaten sjunker på de skolor som får högst socioekonomisk ersättning.

Tidningen Dagens Samhälle återger studier som visar att extra ekonomiskt stöd till problemskolor inte förbättrar elevernas kunskapsnivå. Kommunerna lägger reda mångmiljardbelopp på utsatta skolor och Gustav Fridolin lovar i statsbudgeten ytterligare sex miljarder. Det lilla ordet disciplin saknas i ekvationen.
.

Ingen som kommer till kommunen ska behöva mötas av en klädstil som signalerar religiösa eller politiska åsikter.

Rita Paulsson Svensson (L), gruppledare i Trollhättan
.

Mitt obehag inför uniformen handlar nämligen om vad polisen strängt taget har möjlighet att göra med mig.

Kristina Lindquist, DN-kolumnist, vägrar känna tacksamhet snarare än olust inför poliserna som skyddar medborgarna från kriminella
.

Var Ellen Key nazist?

Ulrika Knutson, kulturskribent i Fokus, konstaterar att de radikala i 1900-talets början var intresserade av rasbiologi. De “stockkonservativa”, som Vitalis Norström, var ensamma om att försvara handikappade barns människovärde

Tema: Allmänt

Inga vapenlagar hade stoppat Las Vegas-massakern

tisdag 10 oktober 2017 · 21:57

Demokratiske tungviktaren, senator Dianne Feinstein, konstaterar att inga vapenlagar hade hindrat massmördaren i Las Vegas som sköt ihjäl 59 personer och skadade över 500.

Äntligen ett ärligt svar från vänstersidan.  Vapenlagar hindrar inte kriminella. Hon pekar på att han skulle passerat alla kontroller eftersom han inte varit straffad förut eller hissat några varningsflagg hos myndigheterna.

Dessutom kan man ju tillägga att massmördaren hade sprängämnen till förfogande. Det är vanligt att massmördare har innehav av sådant som är olagligt, också i USA. Det betyder ju att de skulle skaffat sig skjutvapen, även om de varit förbjudna.

Jag begriper inte hur vänstern kan missa den självklara logiken: den som planerar att mörda folk, hindras inte av lagliga förbud mot skjutvapen.  Det är ren idioti att dra upp skärpta vapenlagar i denna typ av fall.

Det är i normala situationer, i vardagen, som skjutvapen kan ställa till med tragedier om innehavaren inte har utbildning och kunskaper om hur de ska hanteras och förvaras. Då kan vådaskott eller barn komma åt vapen. Därför  kan man som svensk tycka att viss kontroll måste ske, precis som ingen får köra bil utan körkort.

Men när medierna drar upp vapenlagar vid masskjutningar demonstrerar man bara sin känslostyrda dårskap och oförmåga att resonera logiskt.

PS
Dianne Feinstein har också meddelat att hon ställer upp för omval som senator från Kalifornien 2018. Hon är idag 84 år. Det betyder att hon vill fortsätta som senator till dess hon är åtminstone 91 år. Det skulle ingalunda göra henne till den äldste någonsin. Det var James Strom Thurmond som dog på sin post 100 år gammal, år 2003.

Tema: Amerika

Clintonstrateg: Trump vinner omval

måndag 9 oktober 2017 · 22:56

Medierna gör allt för att fälla Donald Trump. Men det snarare hjälper än stjälper honom. Varför? Jo, Trumps väljare valde honom av personliga skäl, inte ideologiska. Väljarna valde honom för att han skulle djävlas med etablissemangen. Så länge han fullföljer det löftet behöver han inte bredda sin väljarbas för att bli omvald 2020.

Den som skriver detta i Washington Post är inte en Trump-supporter, utan Bill Clintons tidigare kampanjstrateg Doug Sosnik. I debattartikeln Trump is on track to win reelection konstaterar han att det politiska klimatet förändrats. Väljarna är inte längre lojala till något av de två partierna. Valet är personligt, inte ideologiskt.

Trump behöver heller inte bredda sin väljarbas, så som alla tidigare presidenter strävat efter. Om bara hans lojala väljare från 2016 inte sviker, sitter han säkert. Presidenter behöver inte nå egen majoritet i valet, säger strategen åt Bill Clinton som valdes med minst väljarstöd i modern tid: 1992 fick han 43,0 procent av rösterna. Donald Trump fick 46,1 procent. (I Clintons fall fick tredje-partiets kandidat ovanligt många röster, medan i Trumps fall hade han sina väljare spridda i flest delstater medan Hillary Clinton hade dem koncentrerade i storstäderna.)

Med tanke på det låga förtroende de två gamla, etablerade partierna har förutspår Sosnik att oetablerade partiers presidentkandidater kommer att få större uppmärksamhet inför 2020 och därmed splittra upp anti-Trump-väljarna på flera kandidater. Det skulle naturligtvis gynnar Trump enormt.

Så här långt har Trump ett tillräckligt stort förtroende i väljarkåren för att bli omvald, dessutom har opinionsinstituten alltid underskattat Trumps stöd. Glöm inte heller, skriver Sosnik, att Trump var skicklig på att demonisera sina motståndare.

Och eftersom Trump gör det han sa att han skulle göra, ställa till ett helvete för etablissemanget i Washington, har han goda chanser att behålla deras stöd. Därför kommer Trump att fortsätta skapa konflikt och skandaler.

Bara om oppositionen mot Trump kan enas bakom en enda kandidat, och dessutom återvinna vit arbetarklass i rostbältet, kan man besegra Trump 2020.

Denna analys är det bästa jag läst hittills, eftersom den håller sig till verkligheten och inte till ekokammaren i medierna som tar för givet att Trump inte kan bli återvald. De som lever i vänsterns fantasivärld är helt off. Och jag ser gärna att de fortsätta vara det…

Tema: Amerika

När idrottsmän politiserar sporten

måndag 25 september 2017 · 14:19

Det är tragiskt att se hur Amerika slits isär och hur politiska motsättningar sprids till allt fler samhällsområden. Nu har också sporten dragits in, genom att idrottsmän som tjänar miljoner hånar amerikanska flaggan och nationalsången i direktsänd TV varje helg.

Amerikansk fotboll och dess nationella liga NFL, har tappat mycket tittare under året, sedan spelare börjat med sina politiska provokationer.

I fredags fick president Trump nog och uppmanade lagledningarna att sparka spelare som sitter ner under nationalsången. Svenska medier har, som vanligt, givit en grovt vinklad bild av händelsen, varför jag här citerar en ledare ur Wall Street Journal som bättre beskriver läget, The Politicization of Everything:

Det råder ingen tvekan om att de flesta amerikaner håller med Trump om att de inte vill att flaggan ska vanhelgas, särskilt inte av spelare som tjänar miljoner … Klubbarna blev tvingade att försvara sin sport, även om deras klagomål om att Trump skapar splittring glömmer bort att det var spelaren Colin Kaepernick och hans supportrar inom media som tog politiken in i fotbollen.

Amerikaner vill inte ta av idrottsmän deras yttrandefrihet, men att vanhedra nationalsången skapar motsättningar om symbolen för nationen som tusentals har dött för. Spelare som inte står upp under nationalsången kan inte bli förvånade om fansen buar ut dem.

Självklart skulle inte Donald Trump attackerat idrottsmännen, om han inte kände att han har folkmajoriteten med sig. Folk är rasande över att rika och kända hånar landet. Och att CNN och andra medier radar upp ännu fler rika kändisar som går ner på knä för att håna Trump och hans försvar av patriotiska symboler, visar att de fortfarande ingenting begriper om varför Trump vann i november.

Folk är trötta på, och nu alltmer förbannande över, etablissemang som tar sig friheter som är hånfulla för dem som arbetar och sliter i vardagen.

Tema: Amerika · Realism/idealism

Veckans citat

lördag 16 september 2017 · 10:42

Några minnesvärda ord ur nyhetsfloden…


Jag ville visa att det finns borgerliga politiker som vill bedriva oppositionspolitik

Riksdagsman Finn Bengtsson (M) I DI om varför han röstade med SD:s misstroendeförklaring mot statsminister Löfven

Dagens politiska skörd; centerpartiet går mot S. Det är kanske logiskt, de båda partierna har lång erfarenhet av samarbete.

Kolumnisten Lotta Gröning (S) om att C hellre räddar försvarsminister Hultqvist än håller ihop Alliansen

Och när både ETC och Aftonbladet kittlas av att rekrytera dömda mördare i kampen mot borgarna, betyder det väl något.

Fokus chefredaktör Johan Hakelius i ledaren Söta, rara huligan

Färdtjänstnotan växer trots rekordfå resor.

Dagens Samhälle konstaterar att 10,9 miljoner resor gjordes 2016, vilket är 3,5 miljoner färre än 1998. Styckepriset per resa har nästan fördubblats, inflationen borträknad.

Det här har ingen mening. Jag ville hitta det mest meningslösa jag kunde komma på. Så, här är jag.

Skådespelaren Jim Carrey på röda mattan för New Yorks modevecka

Tema: Allmänt

Mitt första år med Sverigedemokraterna

lördag 9 september 2017 · 12:50

“Du kommer att ångra dig!” Många reagerade mot att jag förra sommaren tog uppdraget som chefredaktör för tidningen Samtiden, som ägs av Sverigedemokraterna. De som finns inom partipolitiken och medievärlden var särskilt negativa. En del har slutat bjuda in mig, som Axess.

“Du är kontaminerad”, som en pensionerad länspolismästare sa till mig häromveckan, halvt på skämt, halvt på allvar.

Jag räknade med dessa reaktioner. På samma sätt blev reaktionerna i min privata sfär utanför politiken de jag väntat mig: respekt för att jag gör det jag tror på. En och annan har också talat om för mig i förtroende att de röstade på SD i senaste valet.

Men blev kontakten med Sverigedemokraterna den jag förväntade mig? Eller hade varningarna någon substans?

Självfallet granskade jag viktiga dokument som partiprogram och annat innan jag tog steget. Och de dokument som partiet beslutat i demokratisk ordning stämde överens med bilden jag fått av Jimmie Åkesson, Mattias Karlsson och de andra företrädarna i debatter och intervjuer: övertygade demokrater som har full respekt för den kristna synen på människors värde, som förespråkar frihandel och marknadsekonomi och därmed respekterar äganderätten. Det var vetofrågor för mig. Partiet gör, som alla partier, vissa ingrepp i dessa principer. Skatt är ju ett ingrepp i äganderätten, lagar inskränker marknadsekonomin. Men SD respekterar dessa värden, åtminstone lika mycket som gamla partier.

Partiet skiljer sig däremot i att våga stå för att demokrati kräver gränser och att Sveriges välfärd inte kan omfatta hela världen utan är till för dem som skapat det framgångsrika svenska samhället.

Det är här jag menar att de gamla partierna fallit för en kosmopolitisk utopism som är lika omöjlig som Pol Pots kommunistiska Kambodja. Tar jag inte i nu? Jo. Pol Pot och Röda Khmererna fördrev den egna befolkningen från städerna och tillämpade kommunistiskt förtryck som kostade flera miljoner människors död.

Men Pol Pot drevs av samma sorts hjärnspöken som härjar i de gamla partierna: politiken går före verkligheten, idéerna är viktigare än människorna. Man vill i grunden göra om samhället. I ena fallet från buddistiskt till kommunistiskt, i andra fallet från en homogen bondebefolkning som genom stark gemenskap och arbetsmoral skapat ett tryggt och rikt land till ett multikulturellt samhälle där tilliten raseras, motsättningarna ökar och inga gemensamma nämnare finns.

Det enda parti som inte spelar med i denna kulturrevolution är Sverigedemokraterna.

Alla som vill försvara de svenska traditionerna, sederna och kulturen utmålas följdriktigt som främlingsfientliga. Allt svenskt blir per definition rasistiskt. Medan angrepp på det svenska aldrig blir det. Inte ens rasistiska terrordåd, som det på IKEA i Västerås där gärningsmannen erkänner att han högg ihjäl de som såg mest svenska ut, skapar tillnyktring. Tvärtom. Detta dåd tystades ner. Dagens Nyheter agerar politisk kommissarie och fördömde varje offentlig person som vågade nämna att gärningsmannen var asylsökande.

Den enda kraft som står upp mot denna förvridna, ja, galna idévärld är Sverigedemokraterna.

Och mina möten med partiet, som är min uppdragsgivare i min roll som redaktör, har också bekräftat att SD är en bred och folklig rörelse som genomsyras av demokrati, människovärdighet och - det som egentligen gör dem kontroversiella - konservativa ståndpunkter till försvar för Sverige som nation och kultur.

SD vill inte göra om Sverige till något sorts historielöst kosmopolitiskt drömrike. SD vill att det svenska samhället ska bygga på sin egen tradition, som man inte skäms för (så som de gamla partierna). Fredrik Reinfeldt har sagt att det svenska bara står för “barbariet”. Detta djupa förakt för Sverige står i stark kontrast till SD:s stolthet över det samhälle vi och våra anförvanter byggt. Här har frihet, trygghet och gemenskap präglat samhället.

Respekten för och stoltheten över det svenska betyder inte att det ska vara oföränderligt eller att allt var bättre förr. Men det nya ska bygga på och förädla det gamla, inte föraktfullt kasta ut barnet med badvattnet - vilket är innebörden av kosmopolitisk utopism.

Inte heller är SD populistiskt. Dels går man ju emot medievänstern och drabbas därför av monumentalt negativ, för att inte säga hatisk bevakning. Bara tack vare det faktum att medborgarna är tänkande varelser och ser mediernas orättfärdiga agerande för vad det är, har Sverigedemokraterna överlevt.

Dels företräder SD åsikter som inte alls kan anklagas för att vara populistiska, det vill säga lättköpta, populära slagord. Ta bara den senaste debatten mellan Jimmie Åkesson (SD) och civilminister Ardalan Shekarabi (S) om vinster i välfärden. Där var det Åkesson som stod för ett komplicerat budskap om att vinst både kan resultera i nyskapande effektivitet och girigt urholkande, medan Shekarabi ägnade sig åt just lättköpta slagord i en svartvit retorik om att vinst är utsugning.

Efter den debatten kände jag glädje över mitt beslut förra sommaren att börja arbeta för en SD-ägd verksamhet.

Sverigedemokraterna hemfaller inte åt det enkla, det fega. Partiet vågar stå för sina värderingar, hur vindarna än blåser.

Denna ärlighet, som är en konsekvens av att man står på en solid värderingsbas, förklarar partiets framgångar i opinionen. Medan de andra partierna vacklar, bortförklarar och allmänt uppträder undflyende, agerar SD rakt och tydligt i alla tidens viktiga aspekter.

Jag lämnade partipolitiken år 1999 eftersom jag tröttnat på förljugenheten, tröttheten och fegheten. Jag återvände till den politiska sfären som redaktör eftersom jag såg att SD vågar stå för det som krävs i vår tid, även om det blåser snålt. Sådant inger stor respekt hos mig.

Och efter drygt ett år, har den respekten inte avtagit utan bekräftats.

Tema: Idédebatt · Inrikespolitik

Vad Trump har som Obama saknade

onsdag 30 augusti 2017 · 14:08

En av de mest omtalade böckerna det senaste året i USA är “Hillbilly Elegy” av JD Vance. Där berättar han om sin uppväxt i fattiga landsbygden i Kentucky och sedan i en fallerande småstad i rostbältets Ohio. Hans mamma var drogmissbrukare och hennes pojkvänner kom och gick.

Tack vare sin mormor, en fattig men tuff och stolt dam som hotade döda dem som gav sig på hennes barnbarn, fick JD tillräckligt med uppbackning och energi för att vilja göra något av sitt liv. Han blev marinkårssoldat och tjänstgjorde i Irak. Sedan sökte han till Yale, utan att egentligen tro på det - men kom både in, fick finansiellt stöd (som är bättre för låginkomsttagare ju högre prestige universiteten har, något han inte visste) och framförallt visade sig klara av studierna (trots att han ofta tvivlade på sin förmåga, ingen i släkten hade varit i närheten av universitetsstudier).

JD Vance retade sig på den ensidiga och fördomsfulla politiska debatten om lågutbildade och låginkomsttagare, så han skrev boken om sitt unga liv och publicerade förra sommaren. Då var han 32 år gammal.

Timingen var perfekt. Donald Trump lyftes upp av just vita låginkomsttagare, och när Trump till den politiska klassens totala chock vann presidentvalet, blev JD Vance en mycket efterfrågad författare och föredragshållare.

När han intervjuas tidigare i år av brittiska vänstertidningen Guardian får han fråga om vad han menar med det han skrivit om Barack Obama.

Det finns ett drag av arrogans hos Obama, säger han, som gör att det blir mycket svårt att gilla honom. “Han talar på ett sätt som du förväntar dig av en ung juriststuderande. Trump talar som gubbarna du träffar på baren i West Virgina. Trump snackar som min farsa vid matbordet.”

Det är den bästa analysen av de två presidenterna jag läst.

Folk är trötta på mässande, besserwissrar till politiker som tror sig vara så mycket bättre än verklighetens folk. De vill ha makten men vet egentligen ingenting om folket de vill styra. Då är det bättre med en Donald Trump, som lyckats i affärer utanför politiken och blivit rik nog att inte behöva bry sig om någon i den politiska och mediala klassen.

Valet av Trump var för väljarna ett sätt att ge ett mycket långt finger åt alla dem som fattat besluten som resulterat i den skit Amerika nu sitter. Trump är autentisk, äkta, medan det mesta vi ser i medierna är påklistrat, tillrättalagt och framfört av bluffmakare.

Och var det inte Tage Danielsson, som en gång i visan sa, “Ge mig hellre en glad amatör” för dessa “tvärsäkra pratfenomen … ger jag ingenting för”.

JD Vance har lyft fram verkligheten. Det är den som måste vara utgångspunkten för samhällsdebatten.

Västvärlden behöver politiker som kommer ur verkligheten, förstår verkligheten och som inte tror sig vara förmer än verklighetens folk.

Själv uppfattar jag Trump som en åskledare, han fångar upp den folkliga energi som behöver ta vägen någonstans och därmed förhindrar att huset brinner upp genom att avlägsna etablissemangets arroganta politiker och partier, men kanske inte är den som kan omvandla energin till något nytt, produktivt och framåtblickande. Men i hans efterföljd måste de politiker komma som kan göra det. Se verkligheten som den är, inte rabbla floskler om hur det i utopin borde vara. Politiker som utgå från verkligheten och pragmatiskt tar steg som för upp vår västerländska civilisation på banan igen.

Tema: Realism/idealism