Dick Erixon och Stockholm City

Veckans citat

torsdag 12 oktober 2017 · 16:21

Några ord ur nyhetsflödet. . .

Ofta är kraven på det tysta biblioteket kryddade med en god portion främlingsfientlighet eller en väl tilltagen dos klassförakt. Stöket på biblioteket blir på så vis mest ett slagträ mot Den Andre.

Roger Mogert (S), kulturborgarrådet i Stockholms stad i debattartikel. Själv anser jag det tvärtom: stök och bråk som stör studiero drabbar främst dem som kommer från studieovana familjer.
.

Skolresultaten sjunker på de skolor som får högst socioekonomisk ersättning.

Tidningen Dagens Samhälle återger studier som visar att extra ekonomiskt stöd till problemskolor inte förbättrar elevernas kunskapsnivå. Kommunerna lägger reda mångmiljardbelopp på utsatta skolor och Gustav Fridolin lovar i statsbudgeten ytterligare sex miljarder. Det lilla ordet disciplin saknas i ekvationen.
.

Ingen som kommer till kommunen ska behöva mötas av en klädstil som signalerar religiösa eller politiska åsikter.

Rita Paulsson Svensson (L), gruppledare i Trollhättan
.

Mitt obehag inför uniformen handlar nämligen om vad polisen strängt taget har möjlighet att göra med mig.

Kristina Lindquist, DN-kolumnist, vägrar känna tacksamhet snarare än olust inför poliserna som skyddar medborgarna från kriminella
.

Var Ellen Key nazist?

Ulrika Knutson, kulturskribent i Fokus, konstaterar att de radikala i 1900-talets början var intresserade av rasbiologi. De “stockkonservativa”, som Vitalis Norström, var ensamma om att försvara handikappade barns människovärde

Tema: Allmänt

Inga vapenlagar hade stoppat Las Vegas-massakern

tisdag 10 oktober 2017 · 21:57

Demokratiske tungviktaren, senator Dianne Feinstein, konstaterar att inga vapenlagar hade hindrat massmördaren i Las Vegas som sköt ihjäl 59 personer och skadade över 500.

Äntligen ett ärligt svar från vänstersidan.  Vapenlagar hindrar inte kriminella. Hon pekar på att han skulle passerat alla kontroller eftersom han inte varit straffad förut eller hissat några varningsflagg hos myndigheterna.

Dessutom kan man ju tillägga att massmördaren hade sprängämnen till förfogande. Det är vanligt att massmördare har innehav av sådant som är olagligt, också i USA. Det betyder ju att de skulle skaffat sig skjutvapen, även om de varit förbjudna.

Jag begriper inte hur vänstern kan missa den självklara logiken: den som planerar att mörda folk, hindras inte av lagliga förbud mot skjutvapen.  Det är ren idioti att dra upp skärpta vapenlagar i denna typ av fall.

Det är i normala situationer, i vardagen, som skjutvapen kan ställa till med tragedier om innehavaren inte har utbildning och kunskaper om hur de ska hanteras och förvaras. Då kan vådaskott eller barn komma åt vapen. Därför  kan man som svensk tycka att viss kontroll måste ske, precis som ingen får köra bil utan körkort.

Men när medierna drar upp vapenlagar vid masskjutningar demonstrerar man bara sin känslostyrda dårskap och oförmåga att resonera logiskt.

PS
Dianne Feinstein har också meddelat att hon ställer upp för omval som senator från Kalifornien 2018. Hon är idag 84 år. Det betyder att hon vill fortsätta som senator till dess hon är åtminstone 91 år. Det skulle ingalunda göra henne till den äldste någonsin. Det var James Strom Thurmond som dog på sin post 100 år gammal, år 2003.

Tema: Amerika

Clintonstrateg: Trump vinner omval

måndag 9 oktober 2017 · 22:56

Medierna gör allt för att fälla Donald Trump. Men det snarare hjälper än stjälper honom. Varför? Jo, Trumps väljare valde honom av personliga skäl, inte ideologiska. Väljarna valde honom för att han skulle djävlas med etablissemangen. Så länge han fullföljer det löftet behöver han inte bredda sin väljarbas för att bli omvald 2020.

Den som skriver detta i Washington Post är inte en Trump-supporter, utan Bill Clintons tidigare kampanjstrateg Doug Sosnik. I debattartikeln Trump is on track to win reelection konstaterar han att det politiska klimatet förändrats. Väljarna är inte längre lojala till något av de två partierna. Valet är personligt, inte ideologiskt.

Trump behöver heller inte bredda sin väljarbas, så som alla tidigare presidenter strävat efter. Om bara hans lojala väljare från 2016 inte sviker, sitter han säkert. Presidenter behöver inte nå egen majoritet i valet, säger strategen åt Bill Clinton som valdes med minst väljarstöd i modern tid: 1992 fick han 43,0 procent av rösterna. Donald Trump fick 46,1 procent. (I Clintons fall fick tredje-partiets kandidat ovanligt många röster, medan i Trumps fall hade han sina väljare spridda i flest delstater medan Hillary Clinton hade dem koncentrerade i storstäderna.)

Med tanke på det låga förtroende de två gamla, etablerade partierna har förutspår Sosnik att oetablerade partiers presidentkandidater kommer att få större uppmärksamhet inför 2020 och därmed splittra upp anti-Trump-väljarna på flera kandidater. Det skulle naturligtvis gynnar Trump enormt.

Så här långt har Trump ett tillräckligt stort förtroende i väljarkåren för att bli omvald, dessutom har opinionsinstituten alltid underskattat Trumps stöd. Glöm inte heller, skriver Sosnik, att Trump var skicklig på att demonisera sina motståndare.

Och eftersom Trump gör det han sa att han skulle göra, ställa till ett helvete för etablissemanget i Washington, har han goda chanser att behålla deras stöd. Därför kommer Trump att fortsätta skapa konflikt och skandaler.

Bara om oppositionen mot Trump kan enas bakom en enda kandidat, och dessutom återvinna vit arbetarklass i rostbältet, kan man besegra Trump 2020.

Denna analys är det bästa jag läst hittills, eftersom den håller sig till verkligheten och inte till ekokammaren i medierna som tar för givet att Trump inte kan bli återvald. De som lever i vänsterns fantasivärld är helt off. Och jag ser gärna att de fortsätta vara det…

Tema: Amerika

När idrottsmän politiserar sporten

måndag 25 september 2017 · 14:19

Det är tragiskt att se hur Amerika slits isär och hur politiska motsättningar sprids till allt fler samhällsområden. Nu har också sporten dragits in, genom att idrottsmän som tjänar miljoner hånar amerikanska flaggan och nationalsången i direktsänd TV varje helg.

Amerikansk fotboll och dess nationella liga NFL, har tappat mycket tittare under året, sedan spelare börjat med sina politiska provokationer.

I fredags fick president Trump nog och uppmanade lagledningarna att sparka spelare som sitter ner under nationalsången. Svenska medier har, som vanligt, givit en grovt vinklad bild av händelsen, varför jag här citerar en ledare ur Wall Street Journal som bättre beskriver läget, The Politicization of Everything:

Det råder ingen tvekan om att de flesta amerikaner håller med Trump om att de inte vill att flaggan ska vanhelgas, särskilt inte av spelare som tjänar miljoner … Klubbarna blev tvingade att försvara sin sport, även om deras klagomål om att Trump skapar splittring glömmer bort att det var spelaren Colin Kaepernick och hans supportrar inom media som tog politiken in i fotbollen.

Amerikaner vill inte ta av idrottsmän deras yttrandefrihet, men att vanhedra nationalsången skapar motsättningar om symbolen för nationen som tusentals har dött för. Spelare som inte står upp under nationalsången kan inte bli förvånade om fansen buar ut dem.

Självklart skulle inte Donald Trump attackerat idrottsmännen, om han inte kände att han har folkmajoriteten med sig. Folk är rasande över att rika och kända hånar landet. Och att CNN och andra medier radar upp ännu fler rika kändisar som går ner på knä för att håna Trump och hans försvar av patriotiska symboler, visar att de fortfarande ingenting begriper om varför Trump vann i november.

Folk är trötta på, och nu alltmer förbannande över, etablissemang som tar sig friheter som är hånfulla för dem som arbetar och sliter i vardagen.

Tema: Amerika · Realism/idealism

Veckans citat

lördag 16 september 2017 · 10:42

Några minnesvärda ord ur nyhetsfloden…


Jag ville visa att det finns borgerliga politiker som vill bedriva oppositionspolitik

Riksdagsman Finn Bengtsson (M) I DI om varför han röstade med SD:s misstroendeförklaring mot statsminister Löfven

Dagens politiska skörd; centerpartiet går mot S. Det är kanske logiskt, de båda partierna har lång erfarenhet av samarbete.

Kolumnisten Lotta Gröning (S) om att C hellre räddar försvarsminister Hultqvist än håller ihop Alliansen

Och när både ETC och Aftonbladet kittlas av att rekrytera dömda mördare i kampen mot borgarna, betyder det väl något.

Fokus chefredaktör Johan Hakelius i ledaren Söta, rara huligan

Färdtjänstnotan växer trots rekordfå resor.

Dagens Samhälle konstaterar att 10,9 miljoner resor gjordes 2016, vilket är 3,5 miljoner färre än 1998. Styckepriset per resa har nästan fördubblats, inflationen borträknad.

Det här har ingen mening. Jag ville hitta det mest meningslösa jag kunde komma på. Så, här är jag.

Skådespelaren Jim Carrey på röda mattan för New Yorks modevecka

Tema: Allmänt

Mitt första år med Sverigedemokraterna

lördag 9 september 2017 · 12:50

“Du kommer att ångra dig!” Många reagerade mot att jag förra sommaren tog uppdraget som chefredaktör för tidningen Samtiden, som ägs av Sverigedemokraterna. De som finns inom partipolitiken och medievärlden var särskilt negativa. En del har slutat bjuda in mig, som Axess.

“Du är kontaminerad”, som en pensionerad länspolismästare sa till mig häromveckan, halvt på skämt, halvt på allvar.

Jag räknade med dessa reaktioner. På samma sätt blev reaktionerna i min privata sfär utanför politiken de jag väntat mig: respekt för att jag gör det jag tror på. En och annan har också talat om för mig i förtroende att de röstade på SD i senaste valet.

Men blev kontakten med Sverigedemokraterna den jag förväntade mig? Eller hade varningarna någon substans?

Självfallet granskade jag viktiga dokument som partiprogram och annat innan jag tog steget. Och de dokument som partiet beslutat i demokratisk ordning stämde överens med bilden jag fått av Jimmie Åkesson, Mattias Karlsson och de andra företrädarna i debatter och intervjuer: övertygade demokrater som har full respekt för den kristna synen på människors värde, som förespråkar frihandel och marknadsekonomi och därmed respekterar äganderätten. Det var vetofrågor för mig. Partiet gör, som alla partier, vissa ingrepp i dessa principer. Skatt är ju ett ingrepp i äganderätten, lagar inskränker marknadsekonomin. Men SD respekterar dessa värden, åtminstone lika mycket som gamla partier.

Partiet skiljer sig däremot i att våga stå för att demokrati kräver gränser och att Sveriges välfärd inte kan omfatta hela världen utan är till för dem som skapat det framgångsrika svenska samhället.

Det är här jag menar att de gamla partierna fallit för en kosmopolitisk utopism som är lika omöjlig som Pol Pots kommunistiska Kambodja. Tar jag inte i nu? Jo. Pol Pot och Röda Khmererna fördrev den egna befolkningen från städerna och tillämpade kommunistiskt förtryck som kostade flera miljoner människors död.

Men Pol Pot drevs av samma sorts hjärnspöken som härjar i de gamla partierna: politiken går före verkligheten, idéerna är viktigare än människorna. Man vill i grunden göra om samhället. I ena fallet från buddistiskt till kommunistiskt, i andra fallet från en homogen bondebefolkning som genom stark gemenskap och arbetsmoral skapat ett tryggt och rikt land till ett multikulturellt samhälle där tilliten raseras, motsättningarna ökar och inga gemensamma nämnare finns.

Det enda parti som inte spelar med i denna kulturrevolution är Sverigedemokraterna.

Alla som vill försvara de svenska traditionerna, sederna och kulturen utmålas följdriktigt som främlingsfientliga. Allt svenskt blir per definition rasistiskt. Medan angrepp på det svenska aldrig blir det. Inte ens rasistiska terrordåd, som det på IKEA i Västerås där gärningsmannen erkänner att han högg ihjäl de som såg mest svenska ut, skapar tillnyktring. Tvärtom. Detta dåd tystades ner. Dagens Nyheter agerar politisk kommissarie och fördömde varje offentlig person som vågade nämna att gärningsmannen var asylsökande.

Den enda kraft som står upp mot denna förvridna, ja, galna idévärld är Sverigedemokraterna.

Och mina möten med partiet, som är min uppdragsgivare i min roll som redaktör, har också bekräftat att SD är en bred och folklig rörelse som genomsyras av demokrati, människovärdighet och - det som egentligen gör dem kontroversiella - konservativa ståndpunkter till försvar för Sverige som nation och kultur.

SD vill inte göra om Sverige till något sorts historielöst kosmopolitiskt drömrike. SD vill att det svenska samhället ska bygga på sin egen tradition, som man inte skäms för (så som de gamla partierna). Fredrik Reinfeldt har sagt att det svenska bara står för “barbariet”. Detta djupa förakt för Sverige står i stark kontrast till SD:s stolthet över det samhälle vi och våra anförvanter byggt. Här har frihet, trygghet och gemenskap präglat samhället.

Respekten för och stoltheten över det svenska betyder inte att det ska vara oföränderligt eller att allt var bättre förr. Men det nya ska bygga på och förädla det gamla, inte föraktfullt kasta ut barnet med badvattnet - vilket är innebörden av kosmopolitisk utopism.

Inte heller är SD populistiskt. Dels går man ju emot medievänstern och drabbas därför av monumentalt negativ, för att inte säga hatisk bevakning. Bara tack vare det faktum att medborgarna är tänkande varelser och ser mediernas orättfärdiga agerande för vad det är, har Sverigedemokraterna överlevt.

Dels företräder SD åsikter som inte alls kan anklagas för att vara populistiska, det vill säga lättköpta, populära slagord. Ta bara den senaste debatten mellan Jimmie Åkesson (SD) och civilminister Ardalan Shekarabi (S) om vinster i välfärden. Där var det Åkesson som stod för ett komplicerat budskap om att vinst både kan resultera i nyskapande effektivitet och girigt urholkande, medan Shekarabi ägnade sig åt just lättköpta slagord i en svartvit retorik om att vinst är utsugning.

Efter den debatten kände jag glädje över mitt beslut förra sommaren att börja arbeta för en SD-ägd verksamhet.

Sverigedemokraterna hemfaller inte åt det enkla, det fega. Partiet vågar stå för sina värderingar, hur vindarna än blåser.

Denna ärlighet, som är en konsekvens av att man står på en solid värderingsbas, förklarar partiets framgångar i opinionen. Medan de andra partierna vacklar, bortförklarar och allmänt uppträder undflyende, agerar SD rakt och tydligt i alla tidens viktiga aspekter.

Jag lämnade partipolitiken år 1999 eftersom jag tröttnat på förljugenheten, tröttheten och fegheten. Jag återvände till den politiska sfären som redaktör eftersom jag såg att SD vågar stå för det som krävs i vår tid, även om det blåser snålt. Sådant inger stor respekt hos mig.

Och efter drygt ett år, har den respekten inte avtagit utan bekräftats.

Tema: Idédebatt · Inrikespolitik

Vad Trump har som Obama saknade

onsdag 30 augusti 2017 · 14:08

En av de mest omtalade böckerna det senaste året i USA är “Hillbilly Elegy” av JD Vance. Där berättar han om sin uppväxt i fattiga landsbygden i Kentucky och sedan i en fallerande småstad i rostbältets Ohio. Hans mamma var drogmissbrukare och hennes pojkvänner kom och gick.

Tack vare sin mormor, en fattig men tuff och stolt dam som hotade döda dem som gav sig på hennes barnbarn, fick JD tillräckligt med uppbackning och energi för att vilja göra något av sitt liv. Han blev marinkårssoldat och tjänstgjorde i Irak. Sedan sökte han till Yale, utan att egentligen tro på det - men kom både in, fick finansiellt stöd (som är bättre för låginkomsttagare ju högre prestige universiteten har, något han inte visste) och framförallt visade sig klara av studierna (trots att han ofta tvivlade på sin förmåga, ingen i släkten hade varit i närheten av universitetsstudier).

JD Vance retade sig på den ensidiga och fördomsfulla politiska debatten om lågutbildade och låginkomsttagare, så han skrev boken om sitt unga liv och publicerade förra sommaren. Då var han 32 år gammal.

Timingen var perfekt. Donald Trump lyftes upp av just vita låginkomsttagare, och när Trump till den politiska klassens totala chock vann presidentvalet, blev JD Vance en mycket efterfrågad författare och föredragshållare.

När han intervjuas tidigare i år av brittiska vänstertidningen Guardian får han fråga om vad han menar med det han skrivit om Barack Obama.

Det finns ett drag av arrogans hos Obama, säger han, som gör att det blir mycket svårt att gilla honom. “Han talar på ett sätt som du förväntar dig av en ung juriststuderande. Trump talar som gubbarna du träffar på baren i West Virgina. Trump snackar som min farsa vid matbordet.”

Det är den bästa analysen av de två presidenterna jag läst.

Folk är trötta på mässande, besserwissrar till politiker som tror sig vara så mycket bättre än verklighetens folk. De vill ha makten men vet egentligen ingenting om folket de vill styra. Då är det bättre med en Donald Trump, som lyckats i affärer utanför politiken och blivit rik nog att inte behöva bry sig om någon i den politiska och mediala klassen.

Valet av Trump var för väljarna ett sätt att ge ett mycket långt finger åt alla dem som fattat besluten som resulterat i den skit Amerika nu sitter. Trump är autentisk, äkta, medan det mesta vi ser i medierna är påklistrat, tillrättalagt och framfört av bluffmakare.

Och var det inte Tage Danielsson, som en gång i visan sa, “Ge mig hellre en glad amatör” för dessa “tvärsäkra pratfenomen … ger jag ingenting för”.

JD Vance har lyft fram verkligheten. Det är den som måste vara utgångspunkten för samhällsdebatten.

Västvärlden behöver politiker som kommer ur verkligheten, förstår verkligheten och som inte tror sig vara förmer än verklighetens folk.

Själv uppfattar jag Trump som en åskledare, han fångar upp den folkliga energi som behöver ta vägen någonstans och därmed förhindrar att huset brinner upp genom att avlägsna etablissemangets arroganta politiker och partier, men kanske inte är den som kan omvandla energin till något nytt, produktivt och framåtblickande. Men i hans efterföljd måste de politiker komma som kan göra det. Se verkligheten som den är, inte rabbla floskler om hur det i utopin borde vara. Politiker som utgå från verkligheten och pragmatiskt tar steg som för upp vår västerländska civilisation på banan igen.

Tema: Realism/idealism

Veckans citat

måndag 28 augusti 2017 · 10:00

Några tänkvärda budskap i nyhetsflödet. . .

Demokrati definieras ibland som folkets rätt att välja sin regering. En bättre definition är folkets rätt att avsätta regeringen. Välja får medborgare göra också i auktoritära stater, även om det kan finnas brister i den valproceduren. Men att tvinga en regering eller statsråd att avgå och att det sker under fredliga former, utan blodspillan och inbördeskrig, är något unikt för folkstyrelsen. Ansvarsutkrävande i stället för statskupp är faktiskt demokratins yppersta kännetecken.

Leif Lewin, statsvetarprofessor på DN-Debatt

Regeringen kan inte regera, oppositionen kan inte opponera. Alla är missnöjda, utom sverigedemokrater med tålamod.

Viktor Barth-Kron i DN om dagens politik, efter att ha citerat Göran Persson som efter valet 2002 får frågan ”Varför ska du förnedra dig till att samarbeta med några du inte litar på?” och svarar: ”Vad har jag för alternativ?”

Ingen lagstiftning i världen kan garanter att alla elever lyckas.

Arne Engström, docent i matematikdidaktik, menar att utbildningsminister Gustav Fridolins läsa-skriva-räkna garanti bygger på tankefel.

Tondöv tårta för tankarna till Marie Antoinette

Paulina Neuding i Dagens Samhälle om att Annie Lööf glatt twittrade om att hon och alliansledarna skulle äta tårta med Stefan Löfven samma dag som två jihadistiska terrordåd sker i Europa (Barcelona och Åbo) och flera dödsskjutningar utförs i Sverige.

Tema: Inrikespolitik

Känner enorm glädje över denna nyhet

lördag 26 augusti 2017 · 11:36

Mycket går åt fel håll, därför blir jag förbaskat glad när en nyhet visar att vissa saker fungerar utmärkt, kompetent, snabbt och effektivt.

Jag har just lagt ut en artikel på Samtiden som återger uppgifter om att säkerhetspolisen och militärens underrättelsetjänst agerade mycket tidigare än vad som hittills varit känt, som en följd av säkerhetsläckaget på Transportstyrelsen.

Redan innan generaldirektören satte igång överlämnandet av säkerhetsklassade it-system till okända personer i utlandet, fick Säpo kännedom om vad som var på gång. Förmodligen av datakillarna på Transportstyrelsen som vägrade lämna ut systemen utan generaldirektören skriftligen beslutade att göra “avsteg” från svensk lag.

Säpo, Must och Noa höll hemliga möten i hösten 2015 och kunde agera innan systemen hamnade i okända händer i utlandet.

Jag blir så glad av att se att vissa i statsförvaltningen är vakna och har förmåga att agera snabbt och effektivt. Lite av den gamla kompetensen som kännetecknade svenskt ämbetsmannaskap finns kvar. Inte överallt har pladdrande, fega och handlingsförlamade ja-sägare tagit över.

Under den högsta nivån, med generaldirektörer, styrelser och politiker, finns erfarenheten, insikterna och förmågorna. Det som behövs är att den högsta nivån rensas från alla pratkvarnar utan varken integritet eller kunskaper.

För det krävs en ny regering. Och det ligger i svenska folkets händer.

Tema: Inrikespolitik

Ska moderaterna nu välja sin ‘Håkan Juholt’?

fredag 25 augusti 2017 · 15:59

Jag har många minnen av hur partiinterna strider går till. Efter Olof Johanssons uppgörelse med S-regeringen om ekonomiska politiken 1995 blev jag fly förbannad på hur det Centerparti som jag då givit 15 år av min tid, kunde lägga sig platt för socialister. Johansson hade inga stämmobeslut, ingen som helst förankring i partiet, för att ge Göran Persson grönt ljus. Det var en statskupp av ledningen, mot partimedlemmarna.

Eftersom Olof Johansson så flagrant brutit förtroendet mot partiet, såg jag ingen anledning att inte göra allt för att få bort honom. Jag var då redaktör för ExAnte, organ för Centerns Högskoleförbund (detta var före internet, då betydde tryckta medier något) och satt i ledningen för Stockholmscentern, och var veteran från anställning på Riksorganisationen för ungdomsförbundet. Instanser som dessa är viktiga inom ett parti. Det ger kanaler till många medlemmar. De kan skapa ringar på vattnet.

Ett sätt att undergräva partiledaren, och som jag ansågs bära “skulden” för, eftersom en person i mitt gamla distrikt i Göteborg verkställde det, även om jag inte föreslagit det, är att begära votering på stämman i val av partiledare. Även om den okände medlem som föreslår sig själv, naturligtvis inte har en chans, är det för det första ett skott mot partiledarens auktoritet att det blir omröstning om dennes position, för det andra ger det alla ombud som vill visa sitt missnöje möjlighet att markera mot partiledaren. Sålunda fick Olof Johansson bara drygt hälften av stämmoombudens röster, resten avstod från att rösta eller röstade blankt. Sådant biter.

I riksdagsvalet 1998 drev jag en personvalskampanj (första gången det införts kryss i svenska val) som explicit sa att jag vill ta Olof Johanssons riksdagsplats. Johanssons medarbetare förstod att något sådant skulle kunna ske, så de försökte få mig petad från riksdagslistan. Men det misslyckades. Folk frågade om jag ville att de skulle gå upp och försvara mig, men jag sa att ingen ska behöva offra sig för min skull. Om jag inte kan försvara mig själv internt, har jag inget i politiken att göra. Och jag fick min plats på riksdagslistan, strax bakom Johansson. På valdagen fattades det 937 röster för att jag skulle kommit in. Johansson hann avgå som partiledare före valet, och Stockholm förlorade sitt riksdagsmandat.

Men personstrider som dessa är fruktansvärt energikrävande och bryter ner engagemanget. Det är ju inte för att gräla och bråka som man givit sig in i politiken. Jag lämnade partipolitiken efter valet 1998.

Nu är jag, 18 år senare, tillbaka i bevakning av partipolitiken på nära håll. Men det är definitivt inte för att gräla, utan därför att samhällsutvecklingen går åt helvete, rent ut sagt. Jag kan inte sitta still och se på hur de gamla partierna förstör Sverige med omöjlig kosmopolitisk utopism.

Men hos moderaterna har de interna striderna just stegrats. Nu när partiledaren fallit, blir fighten om posterna än hårdare.

I Expressen avslöjas hur riksdagsman Niklas Wykman, tidigare synnerligen intrigerande MUF-ordförande, och hans falang planerat attackerna mot Anna Kinberg Batra. Nu vill “Wykman-falangen” ta så många poster som möjligt och återgå till Reinfeldts öppna gränser.

Jag tycker det är något grundläggande fel med svenska valsystemet som “låser in” så mycket av politiska avgöranden bakom stängda dörrar inom partierna. Det beror på våra kollektiva valsedlar, där den som bestämmer rangordning har makten. Allt medan väljarna har mycket små möjligheter att påverka vilka personer som får makten.

Det var denna kultur av interna falangstrider som gav Socialdemokraterna en partiledare med namnet Håkan Juholt, när man avpolletterat Mona Sahlin.

Ska falangstrider inom M nu blockera de erfarna så att någon mindre lämplig personlighet blir partiledare, kanske Niklas Wykman själv?

Tema: Inrikespolitik

Dilbert: så avslöjar du masshysteri

måndag 21 augusti 2017 · 8:45

Serietecknaren bakom Dilbert, Scott Adams, förutsåg mer än ett år före valdagen att Donald Trump skulle bli president, vilket rapporterades i denna blogg här.

Nu har Scott Adams tagit upp den masshysteri som härskar i vänsterkretsar i USA (och i Europa) och som tar sig uttryck i bland annat galna uppfattningar om att Trump skulle relativiserat nazister (som SvD skriver idag), How To Know You’re In a Mass Hysteria Bubble.

Scott Adams ger verktyg så att du kan upptäcka om du själv har fångats av masshysterin eller inte.

Vilket av följande alternativ låter rimligt och vilka låter galna?

1. En sittande president, som är expert på varumärkesbyggande, ansåg det var en bra idé att vara mjuk mot mordiska nazister som ett sätt att öka hans popularitet…

eller…

2. USA valde en rasist till ledare som blinkar åt KKK och vitmaktfolk att de har fria händer att nu starta raskrig…

eller…

3. En mentalsjuk, labil clown skicklig på bedrägerier besegrade 16 andra republikanska kandidater i primärvalet och vann presidentposten. Han fortsätter göra galna, impulsiva rasistiska saker, men av någon anledning går ekonomin starkt, sysselsättningen ökar, Nordkorea taggar ner, IS är på fallrepet och Högsta domstolen har fått en kvalificerad domare. Det är bara tur.

eller…

4. Mannen i fråga lovade aldrig att vara vår moraliska ledare, och uppträder inte som det. Han talade då, och nu, om lag och ordning och likabehandling för alla sidor. Hans kritiker omformulerar det till att vara mjuk mot nazister.

Ett av alternativen är mindre galet än de andra.

Ja, de som tror på alternativ 1-3 har drabbats av masshysteri, ungefär som på 1600-talet då kvinnor (och en del män) brändes på bål för att de var häxor.

Trumps budskap är att “alla sidor” har att följa lagarna. Det handlar inte om att relativisera historien, presidenten talar om att likhet inför lagen ska gälla.

Det får vänstermedier att gå i taket och misstolka budskapet som att han likställer nazister med medborgarrättsaktivister. Det är, som Adams konstaterar, en hysterisk omskrivning av fakta. Trump har aldrig hävdat att han är en moralisk ledare och uppträder inte som det. Han hävdar bara att alla demonstranter, vad de än tycker, ska följa lagarna. Dessutom (som togs upp i förra blogginlägget) var det våldsverkare på båda sidor, Alt-right mot AntiFa.

När  svenska medier försöker vinkla det på andra sätt är det fejk news. Hysterisk vänsterpropaganda. Inget annat.

Tema: Amerika · Mediegranskning

Humor i en allt galnare tid

söndag 20 augusti 2017 · 10:42

Vänstern i USA förstör nu statyer på samma sätt som IS och andra islamister. Och alla etablissemang inom politik och media står på deras sida. Jag anser västvärlden blir allt galnare. Då är det befriande att ta del av riktigt kompetenta amerikanska satiriker (som vi tyvärr inga har i Sverige längre).

Det blir lättare att andas när man får ta del av satirteckningar av exempelvis Steve Kelley :


- Vänstern kommer inte att tillåta tankar och tal som går emot vad vi anser acceptabelt.
- Vi kommer att förstöra egendom när vi anser det främjar vår sak…
- Vi tänker rensa historien från allt som vi anser kränkande!
- Varför vill ni göra allt det?
- Motverka fascism, naturligtvis

Eller ännu hellre prisbelönte satirikern Chip Bok:


- Jag tror han motsatte sig transexuella trupper.


.
- Kan inte någon stoppa de där två?!
- Två…?

Denna sista teckning tar upp något som är större än att förstöra statyer och förfalska historien. Det handlar om hur medierna fullständigt blundar för vänsterns våld och angrepp på yttrandefriheten, som man istället applåderar som de “goda” krafternas svar på de “onda”. Inget kan vara mer fel.

I Charlotteville och Boston har högerextrema (Alt-right), vad man än tycker om dem och deras budskap, fått laglig demonstrationstillstånd, medan vänsterextremistiska motdemonstranter (AntiFa) attackerade demonstrationerna och med våld avsåg att hindra yttrandefriheten. Våldet trappades upp av högerextrema, vilket naturligtvis också är fullständigt oacceptabelt. Men sett till fakta, är vänsterextremister lika, eller mer, skyldiga till våldsamheterna. Men i medierna beskrivs dessa våldsverkare, kriminella och fiender till yttrandefrihet som hjältar. Det är groteskt!

Vi har en liknande situation på Medborgarplatsen i Sverige, där kravet för sittdemonstrationen är amnesti för främst afghanska unga män som fått avslag på asylansökan i domstol. De som samlades till motdemonstration med svenska flaggor häromdagen beskrivs som extremister och nazister. Men det är ju sittdemonstrationen som försvarar brott mot svensk lag. Har man fått avslag ska man lämna landet.

Men polisen utför inte det som regeringen sagt ska prioriteras, dvs inre gränskontroll för att samla upp dem som fått avslag så att de kan avvisas. Polisen kontrollerar inte de som sittdemonstrerar, och olagligen befinner sig i landet. Skälet är att politikerna stöder lagbrottet.

Och i medierna hyllas det olagliga beteendet, medan man fördömer dem som vill att svensk lag ska verkställas.

Detta är groteskt!

Om denna attityd får fortsatta att spridas kommer Stefan Löfvens regering att vara den som avskaffade lag och ordning i Sverige och lät anarki få fäste.

Det här är riktigt allvarligt. Flera riksdagspartier ställer nu öppet upp för anarki och lagtrots.

Varför ska vi andra medborgare följa några som helst lagar, om inte riksdagspartier och regeringsmedlemmar anser sig behöva följa dem?!

Tema: Kultur & humor