Dick Erixon och Stockholm City

Dilbert: så avslöjar du masshysteri

måndag 21 augusti 2017 · 8:45

Serietecknaren bakom Dilbert, Scott Adams, förutsåg mer än ett år före valdagen att Donald Trump skulle bli president, vilket rapporterades i denna blogg här.

Nu har Scott Adams tagit upp den masshysteri som härskar i vänsterkretsar i USA (och i Europa) och som tar sig uttryck i bland annat galna uppfattningar om att Trump skulle relativiserat nazister (som SvD skriver idag), How To Know You’re In a Mass Hysteria Bubble.

Scott Adams ger verktyg så att du kan upptäcka om du själv har fångats av masshysterin eller inte.

Vilket av följande alternativ låter rimligt och vilka låter galna?

1. En sittande president, som är expert på varumärkesbyggande, ansåg det var en bra idé att vara mjuk mot mordiska nazister som ett sätt att öka hans popularitet…

eller…

2. USA valde en rasist till ledare som blinkar åt KKK och vitmaktfolk att de har fria händer att nu starta raskrig…

eller…

3. En mentalsjuk, labil clown skicklig på bedrägerier besegrade 16 andra republikanska kandidater i primärvalet och vann presidentposten. Han fortsätter göra galna, impulsiva rasistiska saker, men av någon anledning går ekonomin starkt, sysselsättningen ökar, Nordkorea taggar ner, IS är på fallrepet och Högsta domstolen har fått en kvalificerad domare. Det är bara tur.

eller…

4. Mannen i fråga lovade aldrig att vara vår moraliska ledare, och uppträder inte som det. Han talade då, och nu, om lag och ordning och likabehandling för alla sidor. Hans kritiker omformulerar det till att vara mjuk mot nazister.

Ett av alternativen är mindre galet än de andra.

Ja, de som tror på alternativ 1-3 har drabbats av masshysteri, ungefär som på 1600-talet då kvinnor (och en del män) brändes på bål för att de var häxor.

Trumps budskap är att “alla sidor” har att följa lagarna. Det handlar inte om att relativisera historien, presidenten talar om att likhet inför lagen ska gälla.

Det får vänstermedier att gå i taket och misstolka budskapet som att han likställer nazister med medborgarrättsaktivister. Det är, som Adams konstaterar, en hysterisk omskrivning av fakta. Trump har aldrig hävdat att han är en moralisk ledare och uppträder inte som det. Han hävdar bara att alla demonstranter, vad de än tycker, ska följa lagarna. Dessutom (som togs upp i förra blogginlägget) var det våldsverkare på båda sidor, Alt-right mot AntiFa.

När  svenska medier försöker vinkla det på andra sätt är det fejk news. Hysterisk vänsterpropaganda. Inget annat.

Tema: Amerika · Mediegranskning

Humor i en allt galnare tid

söndag 20 augusti 2017 · 10:42

Vänstern i USA förstör nu statyer på samma sätt som IS och andra islamister. Och alla etablissemang inom politik och media står på deras sida. Jag anser västvärlden blir allt galnare. Då är det befriande att ta del av riktigt kompetenta amerikanska satiriker (som vi tyvärr inga har i Sverige längre).

Det blir lättare att andas när man får ta del av satirteckningar av exempelvis Steve Kelley :


- Vänstern kommer inte att tillåta tankar och tal som går emot vad vi anser acceptabelt.
- Vi kommer att förstöra egendom när vi anser det främjar vår sak…
- Vi tänker rensa historien från allt som vi anser kränkande!
- Varför vill ni göra allt det?
- Motverka fascism, naturligtvis

Eller ännu hellre prisbelönte satirikern Chip Bok:


- Jag tror han motsatte sig transexuella trupper.


.
- Kan inte någon stoppa de där två?!
- Två…?

Denna sista teckning tar upp något som är större än att förstöra statyer och förfalska historien. Det handlar om hur medierna fullständigt blundar för vänsterns våld och angrepp på yttrandefriheten, som man istället applåderar som de “goda” krafternas svar på de “onda”. Inget kan vara mer fel.

I Charlotteville och Boston har högerextrema (Alt-right), vad man än tycker om dem och deras budskap, fått laglig demonstrationstillstånd, medan vänsterextremistiska motdemonstranter (AntiFa) attackerade demonstrationerna och med våld avsåg att hindra yttrandefriheten. Våldet trappades upp av högerextrema, vilket naturligtvis också är fullständigt oacceptabelt. Men sett till fakta, är vänsterextremister lika, eller mer, skyldiga till våldsamheterna. Men i medierna beskrivs dessa våldsverkare, kriminella och fiender till yttrandefrihet som hjältar. Det är groteskt!

Vi har en liknande situation på Medborgarplatsen i Sverige, där kravet för sittdemonstrationen är amnesti för främst afghanska unga män som fått avslag på asylansökan i domstol. De som samlades till motdemonstration med svenska flaggor häromdagen beskrivs som extremister och nazister. Men det är ju sittdemonstrationen som försvarar brott mot svensk lag. Har man fått avslag ska man lämna landet.

Men polisen utför inte det som regeringen sagt ska prioriteras, dvs inre gränskontroll för att samla upp dem som fått avslag så att de kan avvisas. Polisen kontrollerar inte de som sittdemonstrerar, och olagligen befinner sig i landet. Skälet är att politikerna stöder lagbrottet.

Och i medierna hyllas det olagliga beteendet, medan man fördömer dem som vill att svensk lag ska verkställas.

Detta är groteskt!

Om denna attityd får fortsatta att spridas kommer Stefan Löfvens regering att vara den som avskaffade lag och ordning i Sverige och lät anarki få fäste.

Det här är riktigt allvarligt. Flera riksdagspartier ställer nu öppet upp för anarki och lagtrots.

Varför ska vi andra medborgare följa några som helst lagar, om inte riksdagspartier och regeringsmedlemmar anser sig behöva följa dem?!

Tema: Kultur & humor

Demonisering som maktredskap

tisdag 15 augusti 2017 · 9:57

Det var surrealistiskt att lyssna på nyheterna igår om våldet i Charlottesville, USA. Exempelvis rapporterade radions Studio Ett att president Trump fått hård kritik för att han inte tillräckligt starkt fördömt händelserna. En direktör i läkemedelsindustrin hoppade av en av Vita husets arbetsgrupper i protest. Okej. Vad var då skillnaden i budskap mellan dessa två?

I nyhetssändningen rapporterades Donald Trump säga:

- Vi fördömer i starkast möjliga ordalag denna flagranta uppvisning av hat, fördomsfullhet och våld från många sidor, från många sidor.

Läkemedelsdirektören Kenneth Fraizer citerades:

- Alla ledare måste avvisa alla uttryck av hat, fördomar och rasism som strider mot de amerikanska idealen.

Okej. Men, frågar jag mig, vad är skillnaden på dessa två uttalanden?

Jag har tittat på hela Frazers uttalande, och han nämner inte heller exakt de grupper som deltog i våldet i Charlotteville.

Så vad är skillnaden?

Kritiken i medierna, också det Studio Ett hänger upp sig på, är att Trump inte nämnde de grupper som deltog i demonstrationen på ena sidan. På måndagskvällen gjorde därför presidenten ett nytt uttalande där han nämnde grupperna: Ku Klux Klan, nynazister och vita rasister.

Medierna är alltså ute efter att demonisera vissa grupper. Men inte alla grupper som hemfaller åt våld. Demonstrationer med “Black lives matter” har urartat i upplopp och skottlossning. Men detta våld fördöms inte i medierna.

Jag vänder mig mot denna relativisering av politiskt våld. Jag tycker man ska ta avstånd från allt våld, oavsett vilka extremister som utför det.

Och Trumps första uttalande gjorde just det. Men det var att han tog avstånd från våld “från många håll” som retade upp vänsteraktivister och medierna.

Det är allvarligt om våld från en grupp extremister fördöms, men inte från en annan.

I Charlotteville hade vita rasister begärt och fått tillstånd att demonstrera eftersom staden skulle ta bort en staty av sydstatsgeneralen Robert E Lee. Polisen ville flytta demonstrationen till en plats där de bättre skulle kunna upprätthålla ordningen, eftersom motdemonstrationer väntades. Detta avslog dock, märkligt nog, en domstol. Därför höll sig polisen i bakgrunden: de hade inte det taktiska övertag de ansåg sig behöva.

Demonstranterna och motdemonstrationerna fick således utkämpa slagsmål utan polisingripande. Det trappades upp när en extremist körde in bland demonstranterna med bil och en kvinna dödades. Det har av justitieminister Sessions kallats en terrorattack. Det är tveksamt, eftersom det kan ses som upptrappning av gatustrider där bil blev ett nytt tillhygge.

Alltihop är naturligtvis tragiskt. På flera plan.

Det är för det första illavarslande att våld får ersätta argumentation.

För det andra är det skamligt att vänstern och medierna inte fördömer allt våld. Jag menar att vit-makt-våld är lika illa som Black-lives-matter-våld. Att göra skillnad på våld och våld, är moraliskt att understödja det våld man inte fördömer.

Det är förskräckligt, för det tredje, att se hur vandalism nu sprider sig i USA, just som en följd av att medierna inte fördömer vänstervåld. SVT visar bilder på hur man börjar förstöra offentliga statyer utan demokratiska beslut. Pöbelväldet visar sitt fula tryne.

För det fjärde är det illavarslande att polisen inte känner sig rustad upprätthålla sin roll i en rättsstat, det vill säga stå för våldsmonopolet. Om polisen av säkerhetsskäl fått bestämma var den grundlagsskyddade demonstrationen ägde rum, hade man kanske kunnat hålla isär demonstranter och motdemonstranter.

För det femte finns inga politiska ledare i USA som kan uttala sig för och samla hela folket. Trump försökte, genom att fördöma allt våld (och våld hade ju tillgripits också av vänsterns motdemonstranter, som inte hade demonstationstillstånd). Men Trump har inget förtroendekapital att göra det. Och det har ingen annan politiker heller.

Västvärlden går mot anarki, påhejad av massmedier som tar ställning för våldsverkare på ena sidan.

Det bådar illa.

*

Lyssna på en Trumpsupporter med 4,6 miljoner följare: Tomi Lahren i Facebook-video.

Tema: Amerika · Identitet

Dags fälla Löfven och testa Anna Kinberg Batra

måndag 14 augusti 2017 · 13:52

Flera misstroendeförklaringar hänger i luften. Läget i svensk politik är i kaosartad. Det är dags att fälla statsminister Löfven. I dagens ledare ger jag tio skäl till varför Anna Kinberg Batra borde utses till statsminister när riksdagen öppnar efter sommaren:

Att misstroende hittills inte riktats mot Stefan Löfven beror på att Centerpartiet och Liberalerna inte vill sitta i en regering som är beroende av Sverigedemokraterna. Men den knuten kan enkelt lösas genom att Moderaterna bildar en enpartiregering fram till valet i september 2018. (…)

Det krävs dock att Anna Kinberg Batra och hennes närmsta krets har modet att gå på offensiven och inte be om ursäkt för det. Men eftersom man inget har att förlora borde man satsa allt och göra Anna Kinberg Batra till Sveriges första kvinnliga statsminister. Så fort riksdagen öppnar i september.

Om man tar politik på allvar, måste man ta makten när man kan. Och visa att man duger i regeringsställning. Annars ska man ägna sig åt något annat.

Tema: Inrikespolitik

Varför säger etablissemangen inte ifrån mot alla galenskaper?

onsdag 9 augusti 2017 · 9:59

Nu framställs mjölk som vit rasism. Mycket får man höra innan öronen trillar av. I en av landets största tidningar skriver en professor och en doktor i sociologi följande:

“Mjölk och mjölkdrickande historiska har kopplingar till rasism och förtryck av rasifierade, där mjölken använts som symbol för idéer om vit överlägsenhet. Och för kon som mjölken kommer ifrån, och som tvingats till ett liv i livslång fångenskap där hennes barn tas ifrån henne inom några timmar efter födseln för att bli kött på människors tallrikar, är ett glas mjölk alltid en fråga om makt och förtryck.”

Hur galen får samhällsdebatten bli? Och varför rider de gamla partierna på galenskaperna, när man borde säga ifrån. Man fegar ur och vågar inte säga emot av rädsla att stämplas som rasister. Detta hot används för att pressa in etablerade makthavare i ett hörn där de förlorar all integritet och trovärdighet i allmänhetens ögon.

Varför ser de inte att de som driver detta är en mycket liten klick, som visserligen släpps fram av massmedierna, men saknar all förankring i folkdjupet?

Och värst är Centerpartiet som hånar och bedrar sitt eget arv genom att inte stå upp för jordbruket och landsbygdens livsstil. Istället kryper man för allehanda galningar som säger sig stå för det mångkultur och kosmopolitisk hållning.

För det ovan citerade kan inte beskrivas som något annat är vrickat.

Tema: Realism/idealism

Tevekrönika: kul program i sommar

måndag 7 augusti 2017 · 12:23

När det regnar finns det faktiskt en del teve man kan se. Tidigare har jag hyllat dokumentärserien Hitlåtens historia, och det finns ingen anledning att dra ner på lovorden. Det är SVT:s bästa dokumentärserie någonsin.

Sommarplågan “Walking on sunshine” från 1985 med gruppen Katrina and the Waves avhandlas i senaste avsnittet (nr 2 i säsong 6). Historien om låten blir otroligt fascinerande, eftersom dokumentärfilmarna som vanligt fångar alla aspekter kring den, som udda låtskrivare, osannolika promoters, smarta ommixningar med blåsinstrument och framför allt förmås musiker och andra att öppenhjärtigt berätta.

Det handlar ju visserligen alltid om musikernas mest framgångsrika episod i livet, men jag har aldrig sett någon annan produktion så konsekvent få intervjuoffer att sänka garden och berätta. Och det blir väldigt lärorikt för den som inget kan om musikbranschen.

En annan dokumentär serie som jag inte missar är Cowboykåken. Kan det bli bra när en amatör bygger hus i Norrland? Absolut. Dick Beward har aldrig snickrat förut, men när han kämpar med att bygga sin egen cowboykåk i massivt timmer blir det intressant. Han både bygger och filmar själv. Med hjälp, naturligtvis, men hela grejen är motsatsen till professionella produktioner och därför befriande på ett härligt sätt.

Det är väl autenticiteten jag faller för i både dessa fall. De är äkta, okonstlade och raka på ett som vi inte får se så där särskilt mycket av annars.

Tema: Kultur & humor

Vänsterns ‘goda’ rasism

torsdag 3 augusti 2017 · 12:24

Palestinaaktivister utreds nu för hets mot folkgrupp sedan man i lördags, efter en demonstration mot Israel, lagt upp filmer där det framgår att man skanderat judehatiska slagord. Om man följer Justitiekanslerns beslut efter granskning av liknande hatfyllda budskap på ljudkasset som såldes vid Stockholms moské, är det helt okej. JK ansåg det vara inslag i debatt om internationell politik…

Det fick mig att idag skriva ledare med rubriken, Är vänsterns rasism den ‘goda’ rasismen?

Vänstern följer en skruvad maktteoretisk ”analys” där man anser rasism uppkommer när en starkare part riktar fördomar mot en svagare, ”underordad” part. Därför kan bara svenska majoritetsbefolkningen per definition vara rasister. Inte invandrare.

Man definierar alltså bort omfattande rasism och ger därmed frikort till vissa att agera rasistiskt. Kanske ser man det som ”god” rasism när minoriteter i självstärkande terapi tillgriper hat, hot och våld på rasistisk grund? Att då andra minoriteter ofta blir offer, tycks man med denna maktteori bortse ifrån – för det goda syftet skull, förmodar jag.

Det är naturligtvis bara ”bullshit” för att snacka i vänsterradikala termer. Utifrån internationella mätningar om rasism och fördomar, är det högst troligt att invandrare är mer belastade med rasistiska åskådningar än svenskar. Detta eftersom de kommer från regioner som i betydligt högre grad än Sverige präglas av rasism, fördomar och motsättningar mellan folkgrupper.

Svenskar är bland världens mest toleranta folk. Ju fler som kommer till Sverige från högriskområde beträffande rasistiska beteendemönster, desto mer utbrett tenderar rasistiska åsikter att bli i vårt land.

Min slutsats:

Rasism kan bara bekämpas om det sker med samma kraft oavsett från vilket håll hets, hot och våld kommer, och oavsett mot vem det riktas. Men dit tycks vägen lång.

Det finns ett stort hyckleri i den offentliga debatten om rasism, och det hyckleriet gör att rasismen snarare breder ut sig än bekämpas. Återigen lägger jag skulden på de etablissemang som inte vågar öppna ögonen och se verkligheten, utan istället svävar iväg på utopins rosa moln…

Se mer: Palestina-aktivister utreds för hets mot folkgrupp

Tema: Brott & straff · Realism/idealism

Vänstermagasin: Trump extremt framgångsrik bakom kulisserna

onsdag 2 augusti 2017 · 19:02

Jag älskar ärliga analyser. Ett tecken på ärlighet är när man berömmer politiska motståndare. Magasinet The Atlantic är center-vänster, och uttryckte officiellt sitt stöd till Hillary Clinton i förra årets presidentval.

Nu skriver redaktör David A Graham en artikel där han motvilligt tvingas konstatera att Donald Trump har uppnått betydligt mer än det ser ut som, Trump Has Quietly Accomplished More Than It Appears.

Om man följer amerikanska (och svenska) medier måste man komma till slutsatsen att Trump är värdelös, inkompetent, galen, handlingsförlamad och att Vita huset är i totalt kaos och inte lyckas genomföra någonting alls.

Den bilden bygger på systematiskt fejkad nyhetsrapportering. Man blåser hysteriskt upp enstaka möten och handskakningar med ryssar och mycket annat som är - fullständigt ointressant.

Politik är, när det kommer till fundamenta, inte vem som snackat med vem, utan i vilken värderingsbaserad riktning de oerhört många (alltför många) små beslut och förändringar som sker i statliga regelsystem. När det gäller lagstiftning i kongressen har Trump inte varit framgångsrik, men den exekutiva makten (regering och myndigheter) fattar många beslut som är lika viktiga för vilken värderingsgrund och principer som i praktiken blir styrande för samhället.

Och, menar Graham, i det tysta har under våren långtgående förändringar genomförts. Tricket här är att Trump-administrationen utnyttjar mediernas skandalvinklade fokus för att i tysthet reformera landets regelsystem på en rad områden.

Inte minst presidentens motståndare borde ta ett steg tillbaka från maktspelet i Washington och se vad presidenten gör för att uppfylla sina politiska mål.

”Låt mig säga så här”, säger bostadsminister Ben Carson, ”Jag är glad att Trump drar på sig så mycket mediekritik, då kan jag få saker gjorda.”

De två viktigaste segrarna enligt tidskriften är att gränsmyndigheterna rapporterar att den illegala invandringen minskat trots att Trump mött strid i domstol om sina presidentdikret. Hans retorik har signalerat till migranter att de inte är välkomna. Att stoppa illegal invandring var en av Trumps högst profilerade valfrågor, där han nu levererar.

Den andra stora framgången är att Trump kunnat utse ny domare i Högsta domstolen. Den starkt konservative Neil Gorsuch kommer nu att sätta avtryck på amerikanska juridiska beslut under flera årtionden (eftersom HD-domare utses på livstid).

Flera av de nio HD-domarna är över 80 år, vilket innebär att Trump kan komma att få utse fler domare och då kan han skapa en tydlig konservativ majoritet i HD, något ingen president i modern tid lyckats med. Men inte bara i HD. Artikeln citerar en demokratisk veteran som konstaterar att Trump “har visat sig vara fruktansvärt framgångsrik i en aspekt: han fyller de federala domstolarna med unga konservativa domare i rekordstor omfattning”.

Artikeln handlar om sakpolitik, det som påverkar folket. Och som ger väljarna sin bild av presidenten. Det är sakpolitik som - för det mesta - avgör val. Här har journalistkåren fått allt om bakfoten: de tror att deras spekulationer och konspirationsteorier avgör hur folk röstar. Efter förra årets valresultat kan man tycka att de borde fundera på den världsbilden…

Men det gör man inte. Självinsikten är noll. Man blåser på om skitsaker, och amerikanska folket gör just det - skiter i journalisternas fejkade “nyheter”.

Tema: Amerika · Mediegranskning

Trump har Ohio-väljarna på sin sida

tisdag 1 augusti 2017 · 11:57

Dags för lite korrigering av svenska mediers USA-bevakning. Etablissemangens lydiga journalistkår fortsätter svartmåla president Trump. Denne folkvalde president har blivit symbolen för att de gamla etablissemangen kan tappa makten, och därför ska han krossas till varje pris. Massmedierna agerar som de gamla makthavarnas redskap.

Ett och annat nedslag i verkligheten publiceras dock. Som detta reportage i Time som besökt för demokratiska partiets tidigare så starka fästet i nordöstra Ohio och talat med väljarna som röstade fram Trump, These Ohio Voters Made Trump President. They’re Still With Him:

För pessimistiska demokratiska politiker är den stora tillströmningen av publik till Trumps valmöte nyligen ett tecken på att det inte ens är värt att försöka återvinna delstaten i presidentvalet 2020. Utan denna region är det nästan uteslutet för demokratiska partiet att vinna Ohio, och utan Ohio är det nästan omöjligt att nå de 270 elektorer som krävs för att besegra Trump. Med andra ord, demokraterna måste ta tillbaka Mahoning Valley om de ska återvinna Vita huset. Och mot bakgrund av stödet för Trump här, kan det bli svårt.

Man intervjuar Logan, en väljare i Ohio som förut var registrerad som oberoende väljare, men som inför valet 2016 registrerade sig som republikan så att han kunde rösta på Trump i primärvalet. Han är alltså en av alla nya republikaner som Trump lockat till partiet. Han var på valmötet häromveckan och håller fortsatt på presidenten.

- Han är en rak sanningssägare (shoots straight from the gut). Han är ingen typisk politiker, säger Logan till Time. “Han är exakt vad vårt land behöver nu”.

- Han är den första politikern som rockar, tillägger hans fru Carol.

Under valmötet lovar president Trump nya jobb i dessa industriella avfolkningstrakter.

- Vi kommer att använda amerikanskt järn, amerikanskt stål och amerikanskt aluminum, säger Trump efter att ha utlovat nya broar, flygplatser och väger.

Demokraterna i delstaten gör allt för att visa att Trump inte är att lita på. Times skriver:

Men först måste demokraterna undergräva den tillit som Trump-lojala väljare har till hans stil. Det kommer inte att bli enkelt. “Han säger det han tycker. Det gör jag också.”, säger marinveteranen Kevin Lowdermilk som var på sitt sjätte valmöte med Trump. “Om jag ibland går för långt? Ja, ingen lever upp till Jesus standard”.

Betydelsen av personlighet, språk och stil har alltid underskattats i svensk politik. Så har det blivit på senare årtionden i USA också. Partipolitiker har stöpts i samma form, de agerar likadant oavsett parti och låter som robotar när de rapar upp sina inövade valtal vars avsikt är att inte reta upp någon. Därmed har de blivit totalt slätstrukna. Donald Trump bryter mot denna hopplösa trend. Det går inte att överskatta betydelsen av att Trump just retar upp etablissemangen genom att inte vara så som eliterna inom medier, akademier och partier anser att en politiker måste vara.

Eftersom de slätstrukna partierna i USA dessutom haft ovanan att lova sådant de sedan inte hållit när de vunnit val, har betydelsen av att politiker ger orealistiska vallöften urvattnats. Väljarna litar inte på att någon politiker håller löften, därför spelar det ingen roll att Trump lovar sådant som många förstår inte går att uppfylla. Eftersom alla tidigare politiker ljugit, gör det inget att Trump också gör det.

Det är därför jag själv blivit så kritisk till de etablerade partierna. De har bäddat som de nu får ligga. I Sverige har politiker inte ljugit lika friskt som amerikanska, men här har man istället tappat kontakten med verkligheten för att istället leva i en utopisk drömvärld. Den villfarelsen leder nu landet mot anarki och allt hårdare polarisering.

Partipolitiken både i USA och Europa har fullständigt spårat ur. Jag gissar att Trump för USA är katalysatorn som får samhället att tänka om. I mångpartisystemen i Europa är det nya partier som kan skaka om. Allt för att vi ska kunna göra om och göra bättre. De gamla eliterna har förbrukat sitt förtroende. De är slut. Nya krafter måste ta över. De som lever i verkligheten, säger som det är och vågar vidta nödvändiga åtgärder.

Tema: Amerika · Realism/idealism

Hur kan Löfven ta ansvar?

torsdag 27 juli 2017 · 9:16

Vi har två skandaler att hantera: säkerhetshaveriet på myndighet och ansvarskrisen inom politiken där alla vill ha makt men ingen vill ta ansvar. Båda är allvarliga för svenska folket, eftersom det handlar om vi har en statsförvaltning som fungerar eller är en chimär - en stat utan huvud, en lättviktig lekplats för ansvarslösa?

Mycket talar för att detta bara är toppen på isberget. Inkompetensen har tagit över staten på alla nivåer. Därför är det symptomatiskt att både ansvarig infrastrukturminister och statsminister skyller på en avskedad statssekreterare i näringsdepartementet. Han som åkte jorden runt på skattebetalarnas bekostnad för att roa sig.

Om Anna Johansson och Stefan Löfven fick bestämma skulle alltså hela rikets säkerhet hänga på en ung och korrupt statssekreterare, som de själva anställt.

Det håller naturligtvis inte. I måndags försökte statsministerns sopa igen spåren. Undertonen var: “äh, det där var väl inte så farligt. Nu går vi vidare. Ingen ska behöva gå för en sån sak, vi visste ju inget ändå…”

Den attityden är en säker väg till Sveriges undergång.

Normalt brukar näringslivet inte gilla politiska strider eftersom de tar fokus bort från att staten måste servera infrastruktur åt näringslivet. Men när Dagens Industri frågar företagsledare ställer de nu upp på allianspartiernas misstroendeförklaringar. Här svarar några på frågan “var det rätt agerat av Alliansen?”

- Jag tycker det är rätt. Har man fått ett ansvar så står man till svars för detta, säger Leif Östling, ordf Svenskt Näringsliv.

- Generellt måste man utkräva ansvar när allvarliga fel begåtts, precis som i företagsvärlden, säger finansmannen Christer Gardell.

- Jag tycker det är en tragedi. Regeringen har inte tagit ansvar, utan istället pekat på en före detta statssekreterare, säger finansmannen Sven Hagströmer.

- Att utkräva ansvar är helt rätt, säger Per Lindberg, vd Billerud.

- Det här är så allvarligt att Alliansen måste reagera. När man ser bristerna på koordination är det genant, säger Johan Andersson, vd industrikoncernen Mellby Gård.

- Det är viktigt att Sverige har ett ledarskap som fungerar och det har regeringen inte visat prov på, säger styrelseproffset Mariana Burenstam Linder.

Så vad ska statsministern göra. Utifrån vad man presterat borde han avgå. Sverige behöver nytt ledarskap som begriper att regeringsmakten inte är en lekstuga där man kan komma undan med att säga att man inte blivit informerad.

Men Socialdemokratin har i sitt DNA en osviklig vilja att regera. Det ger goda löner och möjlighet att hålla ihop partiet. Därför är min gissning, så här två timmar innan statsministerns ska framträda, att han accepterar oppositionens krav och fått in avskedsansökningar från de aktuella statsråden. För att visa handlingskraft borde han ha tre namn på deras ersättare. Tre nya statsråd.

Så skulle en maktspelare av rang agera. Då är den akuta krisen över. Eftersom man ändå har medierna på sin sida, ger man dem chansen att imponeras av regeringens dådkraft.

Men vad innebär tre nya statsråd för att ändra den grundläggande ansvarslöshetskulturen inom statsförvaltningen? Inte mycket.

Nu kommer ju skandalerna inte att försvinna. KU-utredningen innebär att inkompetensen  inte kommer att glömmas bort.  Att generaldirektörer på sina myndigheter beslutar att bli kriminella och bryta mot svensk lag, att statsråd struntar i att man får information om allvarliga säkerhetsläckage, att ledare håller sig borta från information om vad som händer i staten, det är attityder och mentaliteter som måste bort.

Ledare är alltid ansvariga och måste vara så nyfikna och intresserade av den verksamhet man leder, att man vet vad som händer.

Hur ska vi få in den attityden i politiker och etablissemangets karriärister?

Det är den verkliga frågan. Skandalerna har blottlagt att bristerna finns, men kommer något avgörande förändringar att ske? Jag tvivlar.  

 

Tema: Juridik · Rödgröna

Veckans citat

söndag 16 juli 2017 · 17:37

Några ord ur nyhetsflödet. . .

Är det inte dags att starta debatt om hur förluster i offentlig välfärd kan undvikas?

NIMA SANANDAJI om vinster i välfärden i ny ECEPR-rapport

Lika föredömligt som public servicebolagen närmar sig frågor om nazismens brott mot mänskligheten, lika ofta tenderar SVT att trassla in sig i märkliga resonemang, relativiseringar och rena felaktigheter när kommunismens grymhet skall skildras. Att inslaget överhuvudtaget sändes visar hur låga kunskaperna om kommunismens brott är inom SVT. Det är ett allvarligt underbetyg för ett public servicebolag.

NYA WERMLANDS-TIDNINGEN i ledare om TV-dokumentär där svältkatastrofen i Ukraina avhandlas och Stalins roll marginaliseras

Sydsvenskan blåste efter Almedalsveckan upp det faktum att författaren Ann Heberlein framträdde på Sverigedemokraternas scen. Som om detta var en skandal. Det var det inte. Om det säger något om Heberlein, som kandiderar till riksdagen för Moderaterna i valet 2018, så är det väl att hon är modig nog att tänka själv i stället för att gömma sig bakom fasader.

CAROLIN DAHLMAN i ledare i Kristianstadsbladet

Och den här vresiga, grälsjuka, misstrogna stämningen är ett varningstecken. Den kortsluter konstruktiva samtal och skapar nidbilder. Den fräter hål i själva samhällsgrunden. Och den är dessutom förbannat trist.

JOHAN HAKELIUS i ledarkolumn i Fokus om debattklimatet där man blockerar och bojkottar snarare än samtalar

Tema: Inrikespolitik

Games of Thrones: karaktärerna hämtade från Washington?

fredag 14 juli 2017 · 19:00

När det som blev världens mest populära TV-serie startade följde jag den inte, eftersom jag tycker det mesta av fantasy eller science fiction är skräp. Men underhållning som blir ett fenomen och som pågår år efter år måste man ju kolla upp.

Måste medge att George R. R. Martin verkligen har skapat en speciell värld och inte minst en egen moraliska dynamik. De onda vinner ofta, vilket strider mot den lättsamma underhållningens vanliga upplägg. Huvudkaraktärer dör oväntat. Brutalitet är ofta framgångsrikt. Svaghet är alltid förödande, om man inte har en stark beskyddare. Det är en darwinistisk värld.

Och - skrämmande nog - dit vi verkar vara på väg i den verkliga världen, (även om de onda i verkligheten alltid framställer sig som goda - verkligheten är ju mer komplex än den uppdiktade).

Kanske är det därför denna dystopi blivit så omåttligt populär. Den ligger i tiden.

Och Fox News-producenten Steve Kurtz tycks känna igen sig. Inför 7:e säsongens premiär  i dagarna har gjort en dråplig jämförelse mellan karaktärerna i tv-serien med makthavare och kändisar i Amerika, Washington edition.

*

Cersei Lannister - någon som bröt ner det gamla maktsystemet och chockerande steg till högsta makten: Donald Trump
.
.
.
.
.

Daenerys Targaryen - en blondin som trodde att högsta makten var hennes födslorätt och som gör allt för att nå makten: Hillary Clinton
.
.
.
.
.

Stormäster Pycelle - en gammal viktigpetter som pratar och pratar, men som förlorar när han utmanar en viljestark kvinna: senator Bernie Sanders
.
.
.
.
.

Hodor - en lojal medarbetare som har problem att uttrycka sig: Vita husets pressekreterare Sean Spicer
.
.
.
.
.

Jaime Lannister - en biträdande befälhavare som må undra vad han givit sig in på: vicepresident Mike Pence
.
.
.
.
.

Jon Snow - en ledare som försvinner men återkommer, inte för att försöka nå toppen utan för att varna om något han tror är än större: förre vicepresidenten Al Gore
.
.
.
.
.

Jorah Mormont - rådgivare till drottningen, men som blivit förvisad och radioaktiv: Bill Clinton
.
.
.
.
.

Kung Joffrey - någon som gillar att visa upp avhuggna huvuden av fienden: CNN-programledaren Kathy Griffin (som arrangerat bild där hon håller Donald Trumps blodiga och avhuggna huvud - som skämt)
.
.
.
.
.

Lady Brienne - den starkaste kvinnan och som inte tycker gender behöver nämnas: Serena Williams
.
.
.
.
.

Littlefinger - en man som sprider rykten i hopp om kaos: underrättelseagenten Christopher Steele som skrev falsk dossier om Trump
.
.
.
.
.

Lord Varys - bär lång rock, utövar makt men vet inte på vilken sida han står: HD-domaren Anthony Kennedy
.
.
.
.
.

Mance Rayder - a ledare som hatar muren som separerar hans folk från fördelarna på andra sidan: Mexikos president Enrique Pena Nieto
.
.
.
.
.

Melisandre - en kvinna med mystisk bakgrund som inte tror på att ta några fångar: senator Elizabeth Warren
.
.
.
.
.

Berget - en jätte till man som föll i strid men kom tillbaka för att göra än större skada: sparkade FBI-chefen James Comey
.
.
.
.
.

Nattens konung - ledare med kall, spöklik blick som kan störta allt i en apokalyps: Vladimir Putin
.
.
.
.
.

Ned Stark - en soldat som syntes ha befälet men hans rättspatos blev hans fall: John McCain
.
.
.
.
.

Septa Unella - en högt uppsatt kvinna som förföljer mäktiga personer och säger “skäms, skäms!”: Nancy Pelosi
.
.
.
.
.

Sansa Stark - en attraktiv dotter uppväxt i lyx och ser ut att vara osjälvständig men visar sina förmågor: Ivanka Trump
.
.
.
.
.

Stannis Baratheon - brodern till en tidigare ledare som trodde att högsta positionen tillhörde honom men misstog sig: Jeb Bush

Tema: Amerika · Kultur & humor