Söndag 2007-12-16 / 18.44länk SÅ KAN HILLARY PARKERA BILL OM HON VINNER. Det vore en helt unik situation om en tidigare president flyttar in i Vita huset igen. Konstitutionen förbjuder en president att sitta mer än 2 perioder och en tidigare president får inte ställa upp som vice president. Men ingen har tänkt på att förbjuda en nyvald president att ta med sig sin äkta hälft tillbaka till Vita huset.
Även om Bill Clinton är en formidabel kampanjpolitiker, är hans roll i Hillary Clintons eventuella administration en källa till oro. Både för anhängare och motståndare. Ska han överglänsa henne? Ställa till problem genom att inte kunna hålla tyst?
I Wall Street Journal,
Justice Clinton?, spekulerar man i hur Hillary kan ge honom uppdrag som gör att han inte får tid att bo i Vita huset: Bill Clinton kan av New Yorks demokratiske guvernör utses att fylla Hillary Clintons plats i senaten fram till nästa val. Men få tror att Bill skulle nöja sig med att bli en av 100, även om det är vad som brukar kallas "världens finaste klubb".
Att utse Bill till minister eller ambassadör förhindras förmodligen av amerikanska lagar mot korruption och nepotism.
Kvar finns Högsta domstolen. Några av de nio domarna på livstid är över 75 år gamla och borde gå bort inom de närmsta åren. Efter att vara president är HD-domare det finaste en amerikan kan bli. De har bara varit 118 domare sedan 1789. De har ett enormt inflytande över hur konstitutionen ska tolkas.
En tidigare president, William Taft, har också gått från Vita huset till Högsta domstolen. Wall Street Journal skriver:
En plats i Högsta domstolen skulle lösa Hillary Clintons dilemma om vad hon ska göra med sin make om hon blir president. Det skulle formellt hålla Bill borta från Vita huset och strukturellt hindra Bill att uttala sig i partipolitiska frågor...
Nu är det väl så att bara tanken på Bill Clinton i Högsta domstolen provocerar många konservativa väljare så till den milda grad att valdeltagandet skulle öka bara för att förhindra en Clinton-comeback på en federal post.
Artikeln speglar ännu en svaghet i en Hillary Clinton-kandidatur för demokraterna....
Söndag 2007-12-16 / 17.20länk PÅ TAL OM SCBs OPINIONSMÄTNING. Det är så lätt att tappa perspektiv när man talar om opinonsmätningar. Kolla det här diagrammet. Jag har vaskat fram skillnaden mellan det socialdemokratiska blocket och den borgerliga alliansen i
SCB:s senaste mätning i veckan, och tillbaka till 1974. Utslag över noll betyder borgerligt övertag i opinionen, under noll socialistiskt övertag.
Tydligare än så här kan det väl inte beskrivas att svenska folket alltid lutar år vänster - utom under korta perioder i valrörelserna 1976 och 1979 då Fälldin vann förtroendematchen mot Palme, en mätning hösten 1984 (ett år före valet 1985) och åren 1990-91 strax efter murens fall. Samt inför valet 2006. Bortsett från dessa fem korta perioder har vänstern dominerat.
Mellan valen ger alltså opinionsinstitutens mätningar alltid ett övertag åt vänstern. Under valrörelser kan väljarkåren, om socialdemokratin missköter sig eller de borgerliga visar på regeringsduglighet, rösta borgerligt. Men sedan går man direkt tillbaka till vänsterperspektiv.
Det glädjande här är att de borgerliga alltså är bättre i skarpt läge än under träning - alltså har man varit bättre på att vinna opinionen i valrörelser än mellan dem. (Moderaterna har ju här varit undantaget, som satt bilden genom att gå sämre i val än i opinonsmätningar. Men det har skapat en felaktig bild, eftersom de andra borgerliga partierna oftast gått bättre i val än i mellanvalsperioder.)
För att summera: det är normalt med stora vänsterövertag i opinionsmätningar mellan valåren. Därför finns inget som talar emot att Alliansen till valet 2010 kan hämta in den helt naturliga svackan i mellanvalsperioden som vi nu ser.
Inga Lantz, tidigare riksdagsledamot för vänsterpartiet, verkar ha en harmonisk tillvaro. Tiden går åt till att måla färgglada tavlor, skriva och fotografera. Och kommunicera telepatiskt med djur. ”Jag sitter på golvet i ett rum tillsammans med djuret och läser djurets tankar i form av just tankar eller ord eller känslor” berättar hon på sin hemsida. ”Lättast är att kommunicera med hästar, därefter hundar och sedan kommer katter, som ibland håller på sin integritet och vägrar att deltaga.”
Inga Lantz har 33792 kronor i månaden i inkomstgaranti alltsedan hon slutade sitt riksdagsuppdrag 1988.
Ja, och det är dessa personer som utformar våra bidragssystem. Varför väljs de överhuvudtaget! Vill svenska folket blir skinnade in på bara kroppen av dem som inte vill jobba coh bara flumma runt på andras inkomster?!
Söndag 2007-12-16 / 12.45länk USA: TIDNINGARNA BÖRJAR TA PARTI FÖR KANDIDATER.
I den speciella dynamik som uppstår när man har personval istället för partival blir det möjligt för olika opinionsbildare att profilera sig genom att ta ställning för en viss kandidat framför andra. "Endorsement" heter det på engelska. Att deklarera sitt stöd för en viss kandidat är något tidningarnas ledarsidor brukar göra, och även om deras opinionsbildande effekt är mindre idag än förr (medielandskapet är så mycket bredare nu att en viss röst inte betyder lika mycket bland alla andra).
Nu har redaktionerna börjat deklarera vilka de vill se bli respektive partis presidentkandidat. Det är intressant att se att de två center-vänstertidningarna Boston Globe och Des Moines Register i Iowa väljer olika demokrater, men samma republikan.
Sistnämnda tidning skriver: "Erfarenheten att leda skiljer henne (Clinton) från andra möjliga stjärnor i hennes parti, särskilt Barack Obama som också demonstrerat potential att bli en bra president."
Redaktionen menar att John McCain och Hillary Clinton är kandidaterna som är mest kompetenta och redo att leda landet. Boston Globe skriver:
Obama fyller Amerikas behov av en president med en intuitiv känsla för en vidare värld, och att McCain har gjort mer än de flesta för att undvika blockpolitik och stå för en ärlig diskussion om problemen som Förenta staterna möter.
Det är mindre viktigt vilken republikan dessa centervänstertidningar vill se, tidningarnas inflytande på republikanska väljare är minimal. Däremot antyder splittringen i valet av demokratisk kandidat att det kan bli en hårdare strid än vad Hillary Clinton hoppats på.
Söndag 2007-12-16 / 11.18länk GIULIANI PÅ OFFENSIVEN. Rudy Giuliani drog igång slutspurten på sin kampanj igår i Tampa, Florida,
A Time For Leadership. Budskapet kan sammanfattas i två av meningarna i talet:
En del människor ser på utmaningarna vi möter som nation och fruktar framtiden.
Jag välkomnar dem.
Det är ett tal med stark framtidsoptimism och tilltro till västvärldens värderingar. Just det USA behöver. Just vad världen behöver.
Lördag 2007-12-15 / 14.14länk RON PAUL - ENTUSIASM OCH FELTOLKAD FRIHET. Flera läsare har bett mig bevaka Ron Paul, den libertarianske kongressmannen från Texas som kandiderar till president inom republikanerna. Skälet till mitt ljumma intresse är det som Wall Street Journal avhandlar i
GOP Can Learn from Ron Paul.
Skälet till att den entusiasm som Ron Paul skapar bland väljare inte ger honom inflytande över favoriterna är att han blandar ett starkt frihetsligt budskap med dåraktiga (kooky views), skriver Kimberley Strassel, men fortsätter:
De (favoriterna) borde inte avfärda den passion han väcker. Om Ron Paul visat någonting så är det att många konservativa väljare fortsätter att tvivla på att det finns något "hjältemodigt" eller "omtänksamt" i en växande offentlig sektor som snor åt sig folkets surt förvärvade dollar för att stötta upp en illa fungerande stat.
Jag håller faktiskt med. De goda sidorna i Ron Pauls valbudskap borde inte dränkas av de ohållbara. Den entusiasm som hans kompromisslösa kritik mot statlig expansion väcker visar på vilket sätt republikanerna kan återskapa tilltron till partiet vars anseende är något tilltuffsat.
Med en viktig reservation: detta gäller enbart inrikespolitiken.
Det är i utrikesfrågorna som Ron Paul framstår som dåraktig. Man kan inte förespråka frihet för att i nästa andetag kräva att världens mäktigaste nation, och den enda nation på detta jordklot, som är beredd att ta strid för friheten, ska dra sig tillbaka från alla frontlinjer i kampen mellan frihet och tyranni.
Om Ron Pauls isolationism blev Förenta staternas, skulle det inte dröja länge innan demokratin och friheten i världen började rullas tillbaka. Totalitära och fundamentalistiska krafter skulle uppleva julafton varje dag. Friheten skulle krossas i land efter land. Även Europa skulle snart sättas under press från ett allt mer politiskt brutalt Ryssland och ett kärnvapenbestyckat Iran. Kina skulle ta kontroll över Afrika, och Sydamerika skulle åter falla i diktatorers händer.
Den isolationism som Ron Paul står för är den globala frihetens största fiende. Han - liksom vänstern - begriper inte hur viktigt USA är som frihetens främsta värn i en farlig värld. Inga andra frihetliga krafter har vapenmakt att försvara friheten med. USA utgör det sista skyddet mot förtryckets mörka krafter. Det skulle Ron Paul montera ner.
Men inrikespolitiskt, inom västerländska samhällen där friheten inte har fiender av samma kaliber, där kan Ron Pauls frihetsbudskap paradoxalt vara det rätta.
Lördag 2007-12-15 / 11.48länk VARFÖR STÄLLER AL GORE INTE UPP I PRESIDENTVALET? Om nu Al Gore anser att så mycket behöver göras och att det krävs "ledarskap" i klimatfrågan, varför ställer han inte upp i amerikanska presidentvalet? Vita huset borde vara platsen att leda miljökampen, konstaterar Newsweek-kolumnisten Michael Hirsh
i Why Isn’t Gore Running?
I en TV-intervju från Oslo, där han mottagit Nobelpriset, sa han att han inte utesluter idén om att återvända till "den politiska processen" i framtiden. Därför ställer Hirsh frågan:
Om man tror att vi istället för kallt krig står inför het global uppvärmning, så som Gore sa i sitt Nobeltal, varför i hela fridens namn nöjer han sig med att frottera med Hollywood-stjärnor i Oslo? ...
Det står klart att nationen och världen väntar på den rätte att bli Amerikas president. Varför inte du, Al?
Hirsh citerar en röst som säger att det inom demokraterna fanns stor ilska mot Gore efter förlusten 2000 och inför förra presidentvalet 2004, eftersom han inte ställde upp och försökte få revansch mot George W Bush. Men nu har han en hjältes status i partiet.
Ja, det är ytterligare en sådant där tecken på motsägelsefullhet hos Al Gore. Hans alarmism svarar inte mot hans egna handlingar i praktiken.
För att lösa knuten om Kosovos framtida status överväger EU att erbjuda Serbien en gräddfil till medlemskap i unionen.
Det är en osmaklig kohandel som pågår i korridorerna.
Men det här är inget nytt. EU har konsekvent belönat dem som mördar och bråkar, se bara på hela Mellanösternkonflikten där stödet till palestinierna blir större ju fler våldsdåd man begår.
Det är bara de som bråkar som får EU:s uppmärksamhet. Vilket naturligtvis skapar fler bråkmakare, inte färre.
Lördag 2007-12-15 / 10.45länk BILL CLINTON: MIRAKEL OM HILLARY VINNER IOWA. Som den sluge valtaktikern Bill Clinton är, skruvar han ner förväntningarna för hustrun i första verkliga mötet med väljarna i amerikanska presidentvalet 3 januari.
I en TV-intervju som sändes på fredagkvällen sa han att Barack Obama inte är redo att bli president, men att det vore ett mirakel om Hillary Clinton vann i Iowa,
Bill Clinton: 'Miracle' If Hillary Won Iowa.
Också republikanernas tidigare favorit Rudy Giuliani tappar stöd i opinionsmätningarna, såväl i Sydkarolina som i Florida, eftersom han inte är med och fajtas i Iowa och inte räknar med mer än en tredjeplats där.
Själv tror jag det är naturligt att favoriterna tappar några veckor före valet, eftersom väljarna för första gången på allvar börjar kolla upp vilka kandidaterna är inom respektive parti. Visst vore det kul med något helt nytt? Visst känns en ung senator spännande? Visst låter en pastor mer genuin än en politiker med lång och krokig erfarenhet i bagaget?
Det nya och fräscha har en självklar dragningskraft.
Men att tala om vem man tänker rösta på till ett opinonsinstitut via telefon, är faktiskt något helt annat än att på valdagen avge sin riktiga röst. Då kommer ändå frågan om erfarenhet att bli allt annat överskuggande. Man väljer faktiskt näste president som ska leda landet i åratal framöver.
Så på ett sätt är det bra att Giuliani och Clinton tappar sin självklara ställning i opinionen, så att alla kandidater får en chans att visa upp sig. Men när det där fräscha och nya har fått glänsa några veckor, kommer det tunga ansvaret, den personliga styrkan och erfarenheten att komma tillbaka i ekvationen hos väljarna.
Så hoppas jag iallafall att det blir. Att ha en lärling i Vita huset vore förödande för västvärlden.
Fredag 2007-12-14 / 15.25länk SATIR: TREDJE GÅNGEN GILLT FÖR UNDERRÄTTELSETJÄNSTEN. Tecknaren
Bob Gorrell fångar den skepsis som riktas mot senaste rapporten från amerikanska underrättelsetjänsterna, NIE, som hävdar att Iran "med stor sannolikhet" gjort uppehåll i kärnvapenproduktionen, åtminstone från 2003 till sommaren 2007:
EU pratar om att bojkotta USA i Bali, men Mugabe gick det hur bra som helst att skaka hand med...
Det visar väl var EU har sina sympatier.
Fredag 2007-12-14 / 9.16länk CLINTON TOG INTE TILLBAKA INITIATIVET. Gårdagens debatt mellan de demokratiska presidentkandidaterna i Iowa blev ingen framgång för Hillary Clinton som tappat ledningen i Iowa, delstaten som inleder valet av respektive partis presidentkandidat 3 januari. Däremot höjde John Edwards sin vänsterprofil. Det rapporterar exemeplvis bloggen myDD i
Post-debate Thread och det uttryckte flera andra bedömare, som Fred Barnes i Fox News.
Därmed har Barack Obama fortfarande initiativet i Iowa, där han leder med några procentenheter över Clinton, exempelvis enligt
Strategic vision.
Men opinionsmätningarna kan som sagts många gånger slå fel. Kommer verkligen folk att rösta på dem som gör en snabb spurt mot slutet, eller väljer man de mer etablerade kandidaterna när det verkligen gäller? Jag har en känsla av att väljare fantiserar och önsketänkere när de svarar på opinionsinstitutens frågor, men när de verkligen ska avge sin röst har en mer allvarlig hållning. Därför tror jag inte Obama med självklarhet kommer att vinna Iowa.
Påven har ju rätt i att det råder hysteri i frågan. Och de gälla tonerna skruvas nu upp mot panik. Därmed liknar det vilken tokig undergångssekt som helst. Hur ska frågan kunna återfå sina rätta proportioner?
Den mest spännande konflikten i svensk politik handlar nämligen om produktivitet ...
[Expressen-medarbetaren] Svend Dahls positiva inställning till nyttan av lågproduktiva arbeten ingår i ett klassiskt kluster av argument för lokalt och marknadsrelaterat satta löner. Dahls tes är att ett lågproduktivt, låglönejobb är bättre än inget jobb alls.
[Socialdemokraternas ekonomitalesman] Pär Nuder anför å sin sida mer samhälls - och makroekonomiska argument för sin sak. Han ställer heller inte upp på att många människor inte har något annat än ett låglönejobb som alternativ till arbetslöshet.
Nej, just det. Så gjorde Mona Sahlin och Pär Nuder, när de hade regeringsmakten, allt för att dölja arbetslösheten genom att sjukskriva och förtidspensionera dem som kan utföra det som på ekonomspråk kallas "lågproduktiva" arbeten.
Här demonstreras tydligt skillnaden i människosyn. Är produktivitetssiffrorna viktigast, eller att alla människor kan söka sig till och utföra jobb man klarar av? Jag anser det senare viktigast. Och vi ska inte glömma att de som startar i lågavlönade jobb kan efter att ha kommit in på arbetsmarknaden söka bättre avlönade jobb. Alternativet är evigt bidragsberoende.
Torsdag 2007-12-13 / 20.35länk EUs REFORMFÖRDRAG ANTAS I DET TYSTA.
Vår kontinent har fått en ny konstitution - i smyg. Suck. Stööön. Tala inte om skiten.
Jag är så trött på EU. Finns något tristare än EU? Svar: nej. Till och med entusiasterna döljer att man i dag skriver på ett fördrag som förut kallades konstitutionsfördraget men nu inte alls omnämns. Barometern fångar stämningarna i
Europa av i dag: ett fördrag antaget i det tysta.
Torsdag 2007-12-13 / 20.25länk ARBETSLÖSHETEN: 3,1 PROCENT.
I slutet av november var arbetslösheten nere i 3,1 procent, enligt Ams gamla sätt att räkna. Det är en förbättring med 0,6 procentenheter jämfört med för ett år sedan. Så låg har arbetsslösheten inte varit på 15 år, rapporterar Vestmanlands Läns Tidning i ledarsticket
Arbetslösheten är rekordlåg.
Nu gäller det att se till att den kan förbli låg också när konjunkturen mattas. Detta borde vara det viktigaste av regeringens mål.
Torsdag 2007-12-13 / 10.26länk TOLGFORS INGEN TOMHYLSA. Precis som förre försvarsministern Mikael Odenberg har den nye, Sten Tolgfors, kommit fram till att det inte går att spara mer på försvaret, skriver
Norrköpings Tidningar i dagens ledare,
Skarp eld från Tolgfors:
I Tolgfors fall må vi notera att marionettvarningarna måhända varit förhastade ... Åtminstone har Tolgfors överraskat dubbelt de senaste dagarna.
Sålunda ställer sig Tolgfors bland annat positiv till försvarssamarbete med de övriga nordiska länderna ... beskedet är nog ändå det klara svar överbefälhavare Håkan Syrén efterlyst.
Mest överraskar Tolgfors dock genom sin kritik av besparingsmöjligheter inom försvaret de närmaste åren. Han tror inte att det går att spara de ytterligare två till tre miljarder som förespås i finansplanen ... Samtidigt är det modigt av honom att uttrycka sig så relativt tydligt och framför allt öppet. Det kan tolkas som en utmaning mot finansminister Borgs nedrustningslinje. Den här gången borde utgången vara given. Statsminister Reinfeldt kan knappast kosta på sig ytterligare en onödig, förnedrande och farlig försvarsdebatt mellan sina statsråd.
Ja, om Tolgfors använder den starka förhandlingssituation som Odenberg givit honom, kanske det ändå kan sluta på rätt sätt i försvarspolitiken - att nedrustningen inte blir av och att försvaret bestämmer över vapensystem och inte ekonomer i finansdepartementet. Om Odenbergs avgång krävdes för att reda ut maktbalansen, så har Odenberg gjort en stor och självuppoffrande insats för Sverige.
Torsdag 2007-12-13 / 10.10länk BRA MED BILLIGARE TJÄNSTER. Med anledning av att finansminister Anders Borg nu fått grönt ljus för att sänka arbetsgivaravgiften för mindre företag i utvalda branscher skriver Göteborgs-Posten i dagens ledare,
Bra med billigare tjänster:
Det är naturligtvis mycket bättre och väsentligt enklare om arbetsgivaravgifterna sänks rätt av för alla tjänsteföretag - eller för alla företag...
Dock lever vi inte inte i värld där statsfinanserna tål hur mycket som helst - på en gång. När arbetsgivaravgifterna sänks sjunker statens inkomster omedelbart. Tanken är förstås att inkomstförlusten mer än kompenseras av lägre utgifter för arbetslöshet och högre intäkter från inkomstskatten - när fler får jobb. Men inkomsterna kommer, om operationen lyckas, först så småningom.
Därför torde det vara nödvändigt att börja med en mindre reform, riktad till branscher och företag där effekten, räknad i nya jobb, kan förväntas bli som störst. Då är det svårt att se annat än att restauranger, frisörer, bilverkstäder, taxiföretag, hotell med mera är väl valda testbranscher.
Lyckas skattesänkningen bör den vidgas till fler företag och fler branscher. För det är orimligt dyrt att producera och köpa tjänster i Sverige.
Snusförnuftigt. Försiktigt och i mindre steg. Det är väl så en regering ska jobba. Men fartfyllt och engagerande? Njeääää.
Onsdag 2007-12-12 / 23.40länk DET SLÅR GNISTOR NÄR AYAAN HIRSI ALI MÖTER THIMOTY GARTON ASH. Såg just en lysande diskussion i Axess-TV mellan två av vår tids främsta debattörer: Ash företräder det västerländska etablissemangets undfallenhet mot islam, medan Ali står upp för att västvärldens upplysning och yttrandefrihet också måste omfatta muslimer. Programmet kan ses på nätet:
video,
ljudfil. Inspelat hos Royal Society of Arts i London 21 november 2007 på temat "The Encounter of Islam with Europe".
Ali menar att islam förslavar och skapar en fatalism som går ut på att allah bestämmer och att man inte kan påverka sin egen situation. Det förklarar, säger Ali, varför den muslimska världen saknar ekonomisk utveckling och varför muslimer i Europa har högre arbetslöshet. "Religionen ger ursäkt för lathet".
Samtidigt tillägger hon: "Islam är en otrevlig doktrin, men inte en obotlig eller ärftlig sjukdom. Med andra ord är islam inte ett biologisk fenomen. En muslim är inte född till muslim, utan uppfostras till en. Likt varje medborgare i ett liberalt samhälle kan muslimen tänka om, reformera och till och med revolutionera de moralläror man fått lära sig av sina föräldrar."
Hon avfärdar, i förbifarten, "den vite mannens skuld". Titta på Rwanda! Afrikaner är inte alls mindre ondskefulla än européer, säger hon.
Ali avslutar i hoppfulla tongångar: hon ser att väst - och inte minst Garton Ash i den just förda debatten - börjat förstå att man inte längre kan acceptera islams totalitära doktrin i ett liberalt Europa. "Alla måste hållas ansvariga efter samma moraliska standard ... Mångkulturalismen är slut".
Onsdag 2007-12-12 / 21.47länk GIULIANI OCH HUCKABEE VINNARE. CNN gav en grupp registrerade republikanska väljare i Iowa mentometerknappar och de två starkaste utslagen kom när
Rudy Giuliani i kvällens debatt talade om att minska budgetunderskottet och spara i statens utgifter, samt när
Mike Huckabee talade om att politiker är folkets tjänare inte dess herrar och att det gäller att försöka ena nationen.
Själv tycker jag också dessa två, tillsammans med Fred Thompson klarade det sterila debattformatet bäst. Giuliani - och flera av de andra - talade om valfrihet i val av skola. Han fick till och med publikens sympati när han försvarade sin position om abort - att han personligen är emot abort och vill erbjuda adoption som alternativ, men att han inte kan neka enskilda kvinnors rätt att bestämma. När Giuliani la till att han håller fast vid sina värderingar även om han inte skulle få Alan Keyes röst i valet, gav publiken ett av få hörbara sympatiyttringar (Keyes var en av de andra debattörerna som kritiserade Giuliani).
Onsdag 2007-12-12 / 20.34länk "FRIHANDEL AV ALDRIG TIDIGARE SKÅDAT SLAG". Just nu sänder CNN den sista debatten mellan republikanska presidentkandidater innan Iowa går till val 3 januari, arrangerad av Iowas största tidning Des Moines Register. Och det är härligt att höra kandidat efter kandidat (med något obetydligt undantag) tala starkt för frihandel och se den som en möjlighet istället för som ett hot (som amerikanska fackföreningar gör).
Det är svårt att överträffa senator John McCain som säger att med honom i Vita huset kommer vi att få se frihandel av "aldrig tidigare skådat slag".
Kandidaterna försöker också överträffa varandra om skattesänkningar. Något man aldrig någonsin hör i Europa...
Onsdag 2007-12-12 / 16.34länk O'ROURKE OM ADAM SMITH II. Även om förra kommentaren innehåller tunga citat, är detta viktiga budskap paketerat i en underhållande och lättsam stil som är typisk för PJ O’Rourke.
Så för att göra boken rättvisa kan jag nämna att en kapitelrubrik lyder: "Varför är Om folkens välstånd så förbaskat lång?"
Det korta svaret är: "Det var inte så mycket på tv" på 1700-talet.
Även om grundprinciperna i Smiths tänkande är enkelt är det inte helt enkelt att leva upp till. O'Rourke skriver:
Likafullt har oförklarligheter sina goda sidor, på samma sätt som förklaringar har sina avigsidor. Vi kan illustrera detta med två saker som Adam Smith förklarade: 1) pengar har inget objektivt värde, och 2) pengar är ett sätt att notera subjektivt värde, eftersom båda gör den bästa affären när två personer byter saker med varandra.
Det är inte det att vi som får detta förklarat för oss är idioter. Men varje överbetald modern vd har försökt ge oss den första förklaringen. Och varenda bilförsäljare försöker med den andra när vi vill byta in vår gamla bil.
Om "osynliga handen" skriver O'Rourke:
Men Smith visste att den handen kunde ta ett hårt grepp: "Människor i samma bransch träffas sällan ... utan att samtalet utmynnar i en sammansvärjning mot folket."
Detta med tanke på att branschorganisationer gärna lierar sig med staten för att förhindra nya uppstickare att kunna konkurrera med etablerade företag.
Jag gillar när O'Rourke tolkar Smith rakt på sak:
Smith predikade mot den mängd av makt och privilegier som enligt tyngdlagen alltid drabbar vårt leverne när den får möjlighet till det.
Alltså: marknadsekonomi har kraftfulla fiender i oss alla - som gärna vill tvinga omgivningen att göra det just vi vill. Djupt och samtidigt lättillgängligt. Det kallar jag underhållning.
Onsdag 2007-12-12 / 15.32länk DET BLIR UNDERHÅLLANDE NÄR PJ O'ROURKE LÄSER ADAM SMITH. Den humoristiske skriftsställaren PJ O’Rourke har skrivit en
bok om Adam Smith och hans klassiska verk Om folkens välstånd. O’Rourke finns nu i
pocket på svenska.
Jag har bara hunnit börja läsa, och har redan många citat som är högst värda att återge. O’Rourke skriver:
Smith satte ekonomins mysterium i blixtbelysning: "Konsumtion är det enda syftet och ändamålet med all produktion."
Det finns alltså inget mysterium ... Inte ens intellektuella bör ha någon svårighet att fatta Smiths idéer.
Ja, jämför med Karl Marx och andra som i det dagliga arbetet lägger mängder med andra syften och konspirationer... O’Rourke fortsätter:
Det ligger inget självklart felaktigt i att hävda egenintresset. Detta var Smiths främsta insikt.
Och mot detta ska ställas:
Vad all auktoritet i grunden går ut på är att lägga sig i andra människors angelägenheter. Furstar och präster [och politiker, skulle jag vilja tillägga] kan aldrig motstå frestelsen att skapa hinder för hävdandet av egenintresse, arbetsfördelning och frihandel - så framgångsrikt företagande innebär en utmaning av överheten.
Ja, gissa varför socialister ser företagare som den värsta sortens bovar...
När det gäller ekonomin är jag helt med Adam Smith och den marknadsekonomiska grundprincipen om egenintresset. Jag återkommer om Smiths moralfilosofi - han var ju faktiskt professor i just detta ämne.
Eftersom medierna försöker ge sken av att republikanska väljare är desillutionerade och inte kommer att gå och rösta, räknade demokraterna med att kunna utöka sin majoritet i representanthuset sedan två ledamöter dött och nyval hållits. Men republikanernas färska kandidater vann lätt.
Och det borde inte förvåna någon. President Bush har betydligt större popularitet än den demokratiskt styrda kongressen. I senaste
Gallup anser 37 procent av amerikanerna att presidenten gör ett bra jobb, medan bara 22 procent anser att Nancy Pelosi och övriga demokrater gör ett bra jobb i kongressen.
Onsdag 2007-12-12 / 10.20länk AL GORE AVSTÅR FRÅN ATT STÖDJA PRESIDENTKANDIDAT. Just nu håller nobelpristagaren och USA:s förre vicepresident presskonferens i Sveriges Riksdag. Han får frågan vilken kandidat han stödjer inför nästa års presidentval i USA. Han ler och undviker frågan.
Det kanske är lika bra. För ganska exakt fyra år sedan gav han sitt stöd till den då i opinionsmätningarna ledande vänsterkandidaten - Howard Dean. CNN skrev:
Al Gore endorses Howard Dean.
En månad senare var Dean en slagen man.
Onsdag 2007-12-12 / 9.34länk FÖRSÄKRINGSKASSANS ORDF ANSVARIG FÖR MÅNGMILJARDFUSK. Förre fackbossen Inger Efraimsson tillsattes av Göran Persson som ordförande för Försäkringskassan och hennes mandat går ut om två veckor. Därför passar hon på att göra ett politiskt utspel i samband med att hennes förordnande inte förlängas, och påstår att hon avgår i protest mot regeringens tuffare tag mot fusket.
Denna charad sväljer naturligtvis vänsterinriktade medier,
Försäkringskassans ordförande avgår – protesterar mot regeringens politik
Efraimsson är ansvarig för det enorma fusk som förekommer i socialförsäkringarna och som är en viktig förklaring till att regeringen skärper reglerna. I höst har det visat sig att fusket är betydligt mer omfattande än vad man tidigare beräknat, uppemot
25 miljarder kronor betalas ut felaktigt varje år.
Detta svinn borde Efraimsson ta ansvar för. Men istället försöker hon smita undan genom partipolitiska dimridåer.
Det kan vara värt att uppmärksamma, även om partiledningen inte gjort stort väsen av saken.
Det är en orgie i bortförklaringar av förtryck, förföljelse och död som präglar vänsterpartiets historia. Och man har fortfarande inte gjort upp med grundorsaken till att kommunism och socialism leder till systematisk förföljelse och förnedring av människan som tänkande och aktiv varelse.
För mig är det ju självklart att kollektivismen, alltså kraven på att individen ska underordna sig gruppen i allt, leder till fångläger för dem som har karaktär nog att tänka själva. Kollektivismen förutsätter att hjärntvätt fungerar. Men det gör den inte. Människan har ett fantastiskt intellekt och det går inte tukta, något vänsterpartiet fortfarande inte begriper.
Onsdag 2007-12-12 / 9.08länk GLÖM INTE HUR VIKTIG PERSONLIG KARAKTÄR ÄR I USA. I National Journal påpekar Charlie Cook, nu när Rudy Giulianis ledning över andra republikanska presidentkandidater minskat, något som vi ur svenskt perspektiv glömmer bort eller inte riktigt förstår: hur oerhört viktig den personliga karaktären är i valet av president,
A Rudy Awakening.
När republikanernas motståndare ständigt lyfta fram att Giuliani är skild och omgift - för det är faktiskt vänstern som hårdast försöker (naturligtivis därför att de vet att han vore den svåraste republikanen att besegra) - glömmer man att den största av konservativa hjältar - Ronald Reagan - också var det. Cook skriver:
Om Giuliani kan få republikanska väljare att känna sig tillfreds i sitt parti eller inte kommer nu att testas. Republikaner tenderar att glömma att Reagan inte bara var frånskild - många undrar om det kan vara diskvalificerande för en republikansk kandidat - utan som Kaliforniens guvernör signerade USA:s mest liberala abortlagar. Och ändå var och är han en stor idol för socialkonservativa.
Väljare har en förmåga att selektivt välja vad man fäster sig vid. De väljer vad de ser och accepterar, avvisar eller ignorerar.
Under de kommande veckorna kommer vi att se Giulianis svagheter på nära håll, och om väljarna accepterar, avvisar eller ignorerar dem.
Ja, som jag skrivit förr - alla människor har svaga sidor. Man kan inte döma folk efter enbart dem. Och i Rudy Giulianis fall tycker ju jag att hans starka sidor är så mycket större än de svaga som läggs honom till last. När det gäller att bedöma en ledare, är ofta stora fördelar förknippade med betydande baksidor. Det som gör en stor ledare är när fördelarna bedöms så mycket viktigare än nackdelarna. För inga ledare är slätstrukna - då är man inte en ledare.
Tisdag 2007-12-11 / 17.23länk USA-VAL I MÖJLIG EFTERKRIGSANDA. Kolumnisten David Brooks menar i New York Times idag att framgångarna i Irak är så stora att frågan nu försvinner från dagordningen och att presidentvalet nästa år därför kan komma att domineras av inrikespolitiska frågor,
The Postwar Election. Det skulle stärka Barack Obama över Hillary Clinton, och Mike Huckabee över Rudy Giuliani menar Brooks, eftersom de förstnämnda saknar utrikespolitisk tyngd men är profilerade i inrikespolitiken.
Först är det synnerligen intressant att kolumnister nu - men bara mellan raderna - säger att USA vunnit i Irak. Om frågan försvinner från dagordningen är det ju ett tecken på att frågan sköts på ett sätt som opinonen inte är emot.
Självklart är det ett gott tecken. Seger i Irak betyder demokrati och ljusare framtid för irakierna.
Det var ett riktigt lågvattenmärke när professor Jan Hallenberg vid försvarshögskolan i P1 i helgen påstod att republikaner tycker "kriget i Irak är bra och ska fortsätta". Dagisnivå i analytisk skärpa. Republikaner vill naturligtvis att konflikten ska ta slut så fort som möjligt - skillnaden är ju att man vill att det ska ske genom en seger för demokratin och friheten. Allt medan demokraterna gärna ser ett slut som innebär seger för fundamentalistiska och förtryckande krafter.
Jag menar att också kolumnisten David Brooks har fel när han säger att Rudy Giuliani skulle missgynnas av att Iraksituationen förbättras och utrikesfrågorna försvinner från dagordningen. Giuliani har i lika hög grad som guvernörerna han fajtas mot, varit koncentrerad på inrikespolitik.
Det framgår av analysen som Jonathan Kaufman gör idag i Wall Street Journal,
Giuliani's Resiliency Is Latest Test. Han konstaterar att Giuliani redan börjat förflytta sitt fokus till ekonomiska frågor, före de andra kandidaterna. Giuliani har ju här ett lika starkt "record" att visa upp: han sänkte skatterna i New York som borgmästare och skapade ett så mycket bättre företagsklimat att hela staden fick framtidshoppet tillbaka.
Nackdelen med Giuliani är att han tillhör den konfrontatoriska skolan, och det kan vara som Brooks skriver, att väljarna vill lämna de skärpta motsättningar bakom sig, som först Bill Clinton och sedan George W Bush orsakat. Både Huckabee och Obama framstår som mjukare personligheter än Hillary Clinton och Rudy Giuliani.
Men skillnaden mellan nuvarande internationella säkerhetsproblem och de tidigare - exempelvis efter Kuwaitkriget 1990/91 - är att konflikten inte är begränsad till farliga nationer (som Iran) utan till icke-nationsbundna säkerhetshot, som terrorism. Karaktäristiken för den nya hotbilden är att katastrofen kan slå till utan förvarning, medan hot från nationer oftast har kunnat värderas under längre tid. Den asymmetriska krigföringen som al-Qaida introducerat kan inte avskrivas.
Därför tror jag inte att den efterkrigsanda som 1992 svepte den i säkerhetsfrågor totalt oerfarne landsbygdsguvernören Bill Clinton till Vita huset kommer att uppstå 2008.
Världen är osäkrare nu än under kalla kriget, eftersom världen är mindre förutsägbar. Det talar till Giulianis fördel. Han har både inrikespolitisk och säkerhetspolitisk trovärdighet.
Tisdag 2007-12-11 / 17.24länk INTER - OCH SILVIA - KRÄNKER MUSLIMER MED KORS? Det finns ingen gräns vad som anses kränkande och rasistiskt. Nu vill supporter till turkiska fotbollslaget Fenerbahce att deras förlustmatch mot Inter i Champions League ska ogiltigförklaras. Detta eftersom Inter använt en tröja med kors, rapporterar
Gazzetta Dello Sport enligt sportal i "Inter förolämpar muslimer".
Korset på Inters tröja anses kränkande.
Om en klubbtröja kan tolkas på detta sätt, vad är då det halssmycke i form av kristet kors som drottning Silvia hade under gårdagens Nobelfirande?
Samtidigt kräver de som så ofta känner sig förolämpade av västvärlden att vi ska acceptera slöjor, burkor, moskéer och sharialagar. Det är något som inte riktigt hänger ihop här.
Bergh visar i Den kapitalistiska välfärdsstaten (Ratio) att Sverige sedan 1980 genomgått den största liberaliseringen av alla länder i den fria världen. Listan över viktiga avreglerande reformer är lång, mycket lång, och den påbörjades av Thorbjörn Fälldin genom att avskaffa Televerkets monopol på att sälja telefonsvarare. (Man började också, för första gången i modern tid att spara i statsbudgeten genom bland annat karensdagar i sjukförsäkringen.) Sedan har de liberala reformerna kommit slag i slag - också under socialdemokratiska regeringar.
Med internationella källor visar Bergh att Sverige gått från ett av de mest reglerade och statsstyrda västländerna, till ett av de mest liberala.
I samtalet tar jag dock upp det som boken också visar - att mycket återstår: en stel arbetsmarknad som ger hög ungdomsarbetslöshet, ett fortsatt högt skattetryck och sjunkande produktivitet i offentlig sektor.
Andreas Bergh kastar nytt ljus på svensk utveckling och sätter det i intressanta och överraskande perspektiv.
Tisdag 2007-12-11 / 9.18länk RUDY GIULIANI SOM STENHÅRD ÅKLAGARE. Vänstertidningen New York Times har varit förre New York-borgmästaren Rudy Giulianis främsta politiska fiende i årtionden. Det ska man ha i minnet när man läser det här långa porträttet av Giuliani som statsåklagare på Manhattan på 1980-talet, då Giuliani bidrog till att slutgiltigt krossa den traditionella maffian,
Crime Buster With Eye on the Future.
I porträttet är man något ambivalent: man gillar när Rudy sätter dit storskurkar, men tycker han borde gjort det med mjukare och vänligare metoder. Men för mig är beskrivningen av hur omutbar Giuliani var, det mest intressanta. Som i den här passagen:
1987 anklagades kongressmannen Mario Biaggi för att sälja sitt inflytande så att ett förtag, Wedtech, vann statliga kontrakt. För att inte ett åtal mot den demokratiske kongressmannen skulle framstå som politiskt motiverat ville åklagaren Edward Little kalla justitieministern Edwin Meese, en republikan som var nära vän till en lobbyist för Wedtech. Dessutom var Meese Giulianis chef.
Little sa till sin chef Giuliani: "Jag är tvungen att inför juryn framställa justitieministern som 'sliskig'."
Giuliani undrade: "Tänker du verkligen göra det? Behöver du verkligen det?"
"Jag är rädd att det är så", svarade Little.
"Gör det", sa Giuliani
Vilken svensk politiker hade haft kurage att sätta en chef i en obekväm situation för att nå resultat i sitt jobb? Justitieministern skulle ju förstå att Giuliani godkänt agerandet och kunnat förstöra Giulianis karriär. Jag tror få politiker skulle tagit den risken. Men Giuliani gjorde det. Han hade ett jobb att göra.
Tisdag 2007-12-11 / 8.50länk EN BILD SÄGER SÅ MYCKET, BILL CLINTON. Den här bilden illustrerar hur amerikaner minns Bill Clinton som president: den evige kvinnojägaren.
Måndag 2007-12-10 / 16.59länk NOBELCHEFEN VARNAR EU FÖR POLITISKT STYRD FORSKNING. Nobelstiftelsens ordförande Marcus Storch höll ett intressant tal när han inledde prisutdelningen i Konserthuset nyss.
Han hänvisade till den utställning norska Nobelkommittén invigt om yttrandefriheten och sa att denna rättighet är ett fundament för upplysningen och mänsklighetens utveckling. Han påminde om att yttrandefriheten tidigare begränsats av inre nationella konflikter, men nu ifrågasätts i globala konflikter.
Rätt så tydligt och rätt så starkt stöd för yttrandefriheten vid ett sådant här tillfälle.
Storch varnade också EU för att av politiska skäl stödja forskning och utveckling, och han illustrerade hur fel det kan gå på ett mycket tydligt sätt. Man kan hamna i situationen att man gör radioröret allt bättre, men inte upptäcker transistorn. Tydligare kan väl det inte sägas: Politiker - lägg er inte i forskningen!
Härligt, vågat och helt rätt.
Måndag 2007-12-10 / 13.24länk MUGABES UTFALL VAR RIKTAT TILL AFRIKANER, INTE SVENSKAR. En läsare skriver: "Tvärt emot vad du skriver anser jag (och många med mig) att det är Reinfeldt som går ur detta som den moraliske vinnaren."
Mitt svar lyder:
Problemet är att EU givit världscenen åt Mugabe att uttrycka dessa ord. Och
de är inte riktade till Sverige utan till Afrika - och budskapet är: om jag
kan sätta Tyskland/Sverige på plats, så har jag inga problem att förtrycka
er.
Det är en stor förlust i den globala opinionsbildningen att Mugabe fått
denna scen och megafon av EU.
För oss som sitter trygga med vår demokrati och mänskliga rättigheter är naturligtvis inte Mugabes utfall något att oroas över. Men för zimbabweska folket är hans utfall sannerligen inga tomma fraster. Och Fredrik Reinfeldt har skänkt diktatorn ökad makt och prestige i ett oroligt Afrika.
Som Trelleborgs Allehanda skriver i ledaren
Mugabes möte: "det hade varit ännu mer hedrande om Mugabe hade fått göra sin attack som en följd av att han inte hade blivit inbjuden till Lissabon".
Eftersom Ryssland inte längre är en demokrati står det alltså därmed klart att vice premiärminister Dmitry Medvedev, 42, blir Rysslands näste president. Presidentvalet i mars kommer bara att vara en charad.
Medvedev anses vara en lojal medarbetare till Putin, snarare än en politiker på egna meriter. Försvarsminister Sergei Ivanov har varit en starkare kandidat, men att vara ja-sägare är viktigare i Ryssland idag.
Fördelen med Medvedev är att han inte gjort karriär i KGB, utan är juris doktor i civilrätt och var docent vid S:t Petersburgs universitet under 1990-talet. Som sådan var han expert åt stadens dåvarande borgmästare, Vladimir Putin.
Måndag 2007-12-10 / 10.58länk IMPONERANDE BEVAKNING AV NOBEL. Medan jag sitter och läser en bok står TV:n på och jag fångas hela tiden av nya inslag från direktsändningen
Nobeldagen i TV4. Det är rappt, intressant och en blandning mellan vetenskapliga diskussioner och det lättsamma. Till och med reklamen har anslutning till Nobel och vad vetenskapen ger oss.
Jag tillhör dom som varje år försöker se prisutdelningen och middagstalen av pristagarna. Om TV4 fortsätter lika bra som den första timmen av 18 varit, blir det en riktigt härlig hyllning till Alfred Nobel och människans förnuft.
Det spelas som aldrig förr i Sverige. I år beräknas statliga bolaget Svenska spel göra en vinst på cirka fem miljarder kronor. Det är på det hela taget ett fattigdomsbevis att så många svenskar verkar anse att spel och dobbel är vägen till rikedom.
Men så är också staten rik och medborgarna fattiga. Ungefär hälften av hushållen har besparingar på under 28.000 kronor. Det är bara att konstatera att skattesystemet inte är utformat så att gemene man skall kunna ha en ordentlig buffert på banken.
Ja, i ett socialistiskt land är det bara moraliskt acceptabelt att bli rik genom spelets slumpartade lycka, inte genom hårt arbete och entreprenörskap. Ännu återstår oerhört mycket för att Sverige ska bli av med sitt socialistiska ok.
Måndag 2007-12-10 / 9.04länk SEGER FÖR ASK, BODSTRÖM "SISTA RÅTTAN SOM LÄMNAR SKEPPET". Ibland är inte anfall bästa försvar. Det har förre justitieminister Thomas Bodström (s) upptäckt sedan han i torsdags rusade ut i pressen och förklarat att rikspolischefen Stefan Strömberg måste avgå. Bodström försökte ställa sig i spetsen för avskedet av den man som Bodström själv tillsatt. Och skylla på den borgerlige justitieministern Beatrice Ask för dennes inkompetens. Men istället blev det tydligt vem som schabblat: Thomas Bodström. Eller som Östgöta Correspondenten skriver i ledare,
Strömbergs avgång en seger för Ask:
Redan på torsdagskvällen när Thomas Bodström (s) tog sin hand ifrån Strömberg och öppet förkunnade att han skulle avgå anade man att det rörde sig om den sista råttan som lämnade ett sjunkande skepp. Bodström var den som tillsatte Strömberg under sin tid som justitieminister. Och om någon av de två – Ask och Bodström – har ett ansvar för de rigida effektivitetskrav som Strömberg drev, så är det Bodström och inte Ask.
Demonstranterna ropade slogord mot presidenten och bar på banderoller med krav på att fängslade studenter skulle släppas, rapporterar två iranska nyhetsbyråer.
"Studenterna marscherade mot universitetets port och skadade den, och det möjliggjorde för flera icke-studenter att ta sig in på universitetsområdet. Studenterna skrek slogans och bar på plakat", skriver statskontrollerade IRNA enligt AFP
Förr trodde jag att iranska folket skulle resa sig i en ny revolution, denna gång mot prästerskapet. Men diktaturen håller ett hårt grepp om folket, med islam som verktyg. Därför är det intressant att protester ändå förekommer. Om det är början på en protestvåg kan saker och ting börja hända. Men troligare är att den religiösa polisen slår ner demonstrationerna.