Rubrikerna i onsdagens tidningar fick mig nästan att sätta kaffet i vrångstrupen. Först: "Frankrikes president säger att Amerika kan räkna med Frankrike". Sedan: "Pat Robertson stöder Giuliani".

Båda rubrikerna är otroliga. Vi har inte kunnat räkna med Frankrike sedan 1918 och det var knappast givet att den mest högljudde ledaren inom den kristna högern skulle stödja en kandidat som är inne på sitt tredje äktenskap.

[Robertsons] stöd till Giuliani har en betydande symbolisk betydelse eftersom det visar vad som är möjligt i kommande presidentval. Det bevisar ... att den teori håller som hela Giulianis kandidatur bygger på ...

Giulianis kampanj bygger på antagandet att de religiösa republikanska väljarna kommer att betrakta kampen mot terrorism och Giulianis frihandels- och marknadsinriktade ekonomiska plattform som viktigare än förbud mot abort och partnerskap. När det gäller dessa sociala frågor har Giulianis kampanj räknat med att han kan tillfredsställa dem med löfte om att nominera enbart strikt konstitutionalistiska domare. Och det är precis vad Robertson sa när han gav Giuliani sitt stöd ...

Detta betyder inte att religiösa väljare blivit ateister, utan snarare att de nu accepterar att deras politiska preferenser i första hand drivs av sekulära frågor om krig och skatter ...

En ny opinionsmätning visar att Giuliani inte bara leder bland republikanska kandidater, han är också den som är andrahandskandidat bland flest republikaner. Det antyder att det finns ett stort förtroende för Giuliani även bland republikaner som föredrar någon annan, mer religiös kandidat. För att summera: de som inte backar upp Giuliani nu kommer gärna att acceptera honom senare.

länk
CLINTON-FÖRLUST SEGER FÖR KVINNORNA. I Wall Street Journal gör Peggy Noonan en knivskarp analys av skillnaden mellan Hillary Clinton och Margaret Thatcher, Mrs. Clinton is no Iron Lady:

Fru Clinton är sannerligen tuff, nästan hård. Men tuffhet måste ha ett syfte. I Thatchers fall var hennes syfte att driva igenom ett ekonomiskt program hon ansåg skulle göra livet bättre för hennes nation. Clintons tuffhet verkar inte ha något annat syfte än personlig maktlystnad. Vad skulle hon göra med makten? Det är höjt i dunkel.

Detta gäller naturligtvis också många män, påpekar Noonan, men Clinton försöker använda sitt kön för att vinna personliga poänger genom att se sig som offer. Thatcher såg aldrig någonsin en anklagelse mot henne som en anklagelse mot alla kvinnor. Hon försökte inte agera som en de försmådda kvinnornas företrädare, utan agerade alltid som en jämlike med männen.

Noonan menar att väljarna nu börjar genomskåda Hillary Clinton:

Amerika köper det inte. Det är som om nationen denna vecka gjorde det officiellt: vi förklarar härmed att kvinnan, som utnyttjar sin könstillhörighet för att manipulera verkligheten, är en tönt (jerk).

Detta är en seger för sann jämställdhet, i sin traditionella och enkla mening att kvinnor och män är jämlika.

Ja, det är synd att Hillary Clinton inte rakt och tydligt kampanjat på Bill Clintons arv. Men det gjorde ju varken Al Gore 2000 eller John Kerry 2004 - och det förklarar varför de förlorade. Skälet är att demokratiska partiets gräsrötter ligger så långt åt vänster att en presidentkandidat som står för Bill Clintons mittenpolitik aldrig skulle bli nominerad.

Hillary Clinton framstår som en smart politiker, men utan några riktiga övertygelser. Noonan sätter fingret på en riktigt öm punkt.


Fredag 2007-11-09 / 17.58 länk
SVERIGE O FINLAND BORDE STUDERA SARKOZYS FRANKRIKE. Dagens konferens på Karlberg avslutades med den karismatiske New York Times-korrespondenten John Vinocur. Han tolkade den strategi han ser bakom nye franske presidenten Nicolas Sarkozy och dennes agerande. Sarkozy höll ju häromdagen ett bejublat tal inför amerikanska kongressen i Washington där han betonade att Frankrike är Amerikas bästa vän genom historien.

Vinocur menar att Sarkozy förstår att Frankrike inte kan bli en spelare i internationell politik om man betraktas som bråkstake eller till och med fiende i Washington. Att gå på kollitionskurs mot USA, så som Chirac (och Gerhard Schröder i Tyskland) gjorde, innebär att man förlorar inflytande på världsscenen.

Därför gäller det att stå för ett starkt transatlantiskt samarbete, och Vinocur tror att Frankrike kommer att återinträda som fullvärdig medlem i Nato (Charles de Gaulle lämnade ju det militära Nato-samarbetet).

Denna process borde Sverige och Finland följa, för vi har samma frågor att besvara som fransmännen. Vilken självbild har vi? Hur ska vi tolka vår stolta nationella självständighet, men samtidigt nå största möjliga inflytande internationellt?

Intressant perspektiv. För här är det nog så att finnar, svenskar och fransmän tänker och känner ganska lika. Vi har ett starkt nationalistiskt drag, även om vi i norr inte skyltar med det. Men det betyder inte att det inte skulle vara lika djupt och starkt som fransmännens, när det gäller vår vilja att vara självständiga och inte gå i någons ledband.

Då handlar det om att tolka den nationella stoltheten - som vi naturligtvis inte ska släppa - i en ny tid där makten inte ligger i ett stort invasionsförsvar utan i inflytande på den internationella scenen. Att då följa hur Frankrike agerar, är ingen dum idé.


Fredag 2007-11-09 / 17.35 länk
MÖTE MED NATO-CHEFEN OCH FÖRSVARSMINISTERN. Det var kul att se Nato-chefen live. Han ger ett säkert och samtidigt avspänt intryck, Jaap de Hoop Scheffer. Det var också intressant att se nye försvarsministern Sten Tolgfors i denna kvalificerade skara på Karlberg (se föregående kommentar).

Nato-chefen sa att han är van vid att kritisera regeringarna i medlemsländerna för att de inte avsätter tillräckliga budgetmedel till försvar. Han var heller inte nöjd med Sverige på denna punkt. Nato och länder inom Partnerskap för fred, som Sverige, deltar i många internationella insatser som kräver resurser.

Också Scheffer tog upp Rysslands utveckling. Här letar Norden efter en ny strategi i förhållandet till Ryssland, liksom övriga Europa och Nato. Här kan kanske de nordiska länderna guida övriga världen.

Vår försvarsminister Tolgfors talade om nordiskt samarbete, om Nordic Battlegroup som Sverige leder inom EU och något vi inte så ofta hör: försvarsministern uttryckte sin stolthet över och tacksamhet till de svenska soldater som tar stora risker för att genomföra Sveriges ambition i internationella insatser.

När Tolgfors fick frågan varför han inte nämnt ordet alliansfrihet i sitt tal, svarade han att det var ett medvetet val. "Jag vill fokusera på innehållet", förklarade han. Här följer han ju statsministern, som inte nämnde ordet i årets regeringsdeklaration. En debatt om alliansfriheten skymmer de viktiga frågorna om vad Sverige faktiskt gör på den internationella scenen. Därför vill han inte begränsa debatten till detta. Istället tog han upp behovet av strategisk "airlift", transportflygplan och helikoptrar där han vill se ökat samarbete mellan länderna.

Ett klokt svar.

Han var också ärlig och sa att "det råder turbulens i svensk försvarspolitik just nu", med tanke på Odenbergs avgång. Han hoppas det ska ändra sig när försvarsberedningen lägger sitt förslag om några veckor. "Vi har inte haft en riktig försvarsdebatt på 10-15 år. Jag välkomnar en sådan."


Fredag 2007-11-09 / 17.15 länk
NORDISK FÖRSVARSPAKT? Under en heldagskonferens på Militärhögskolan Karlberg ordnade Svenska Atlantkommittén en intressant konferens om Nordisk försvarspolitiskt samarbete ur europeiskt perspektiv.

Bland många kvalificerade talare - med Nato-chefen Jaap de Hoop Scheffer och försvarsminister Sten Tolgfors i spetsen (mer om dem senare) - inledde Islands justitieminister Björn Bjarnason med att berätta hur Ryssland har återupptagit den patrullering i norra Atlanten som Sovjetunionen ägnade sig åt. Stora mängder olje- och gastankers passerar förbi Island från Ryssland. Och vi har ju sett hur kampen om naturresurserna kring nordpolen trappats upp. Därför känner Island viss oro över att USA förra året stängde ned den flygbas man haft på Island sedan Nato bildades. Island har inget eget försvar. USA hänvisar till att man numera kan förflytta sina trupper mycket snabbt via mycket välutrustade hangarfartyg.

Norske säkerhetspolitiske forskaren Kjetil Skogrand pekade på att försvarskonstnaderna ökar i takt med att försvaret blir mer högteknologiskt och att små länder har svårt att uppnå den kritiska massa för övning och inköp som krävs för att arbeta effektivt. Mycket är därför att vinna på att samöva och samordna materielinköp mm, men han påpekade att det därmed också blir svårare att agera självständigt, utan den part man samövat med. Han kastade ut den djärva frågan om det inte var dags för de fem nordiska länderna att gå samman i en försvarspakt, som slår fast hur långt man är beredd att ställa upp till försvar av varandra. Detta skulle kunna ske även om vissa länder är med i Nato och andra inte, att vissa är med i EU och andra inte.

Under frågestunden med Pieter Feith (vice stabschefen hos Javier Solana, EU:s utrikestalesman) och Nato-chefen Jaap de Hoop Scheffer fick de svara på frågan om de tagit del av det förslag till försvarssamarbete mellan Norge och Sverige som de båda ländernas överbefälhavare lagt fram. Inom EU hade man inte uppmärksammat det, medan Nato-chefen sa att man med intresse följer dessa idéer till samarbete.

Åter bekräftas min bild av att Nato visar Sverige mer respekt än EU.

Och jag tror att en Nordisk försvarspakt, en försvarsallians, kan vara en intressant idé. Om vi i allt högre grad övar, tränar och utbildar våra trupper gemensamt, betyder det att vi blir beroende av varandra också i skarpt läge. Då är det inte mer än logiskt att också på ett politiskt plan stå för solidaritet mellan de nordiska länderna.


Fredag 2007-11-09 / 8.50 länk
STÄRK KÖPKRAFTEN HOS SVENSKA FAMILJER! I senaste numret av tidskriften Neo är temat "lönehelg!" Men det finns inte mycket att fira på lönedagen:

Familjen Svensson lever inget lyxliv. Nettotillgångarna är runt 15.000 dollar, mindre än alla andra jämförbara länder ...

Förmögenhetsfördelningen i Sverige är snäppet mer ojämn än i USA. Bara 54 procent av Sveriges familjer äger sin egen bostad, att jämföra med Italien och USA där samma siffra ligger kring 70 procent. Många svenska familjer är ekonomiskt trängda – 1 av 3 har mer skulder än tillgångar.

Med anledning av detta skriver idag Borås Tidning, De fattiga svenskarna:

Högskattesamhället brukar försvaras med att det fördelar pengar mellan hög- och låginkomsttagare. I själva verket går dock fyrafemtedelar av skatterna tillbaka till dig själv. Staten skall alltså först förfoga över pengarna, sedan kan du få dem tillbaka. Det säger sig självt att ett sådant system kräver mycket byråkrati. Det medför dessutom ett ojämlikt Sverige. Fördelningen av förmögenhet är i själva verket mer ojämnt fördelad bland svenskar än bland amerikaner.

Alliansens fortsatta historia bör handla om att ge vanligt folk ytterligare makt över den egna plånboken, så att de inte behöver vänta till lönedagen innan de kan släppa loss.

Ja, här finns ju den allra bästa möjligheten att stärka välfärden för Fredrik Reinfeldt och de nya moderaterna: spara enorma kostnader för byråkrati genom att inte dra in medborgarnas köpkraft till staten, för att sedan lämna tillbaka - hälften. Låt människor ta makten över sin egen vardag. Sluta agera förmyndare! Här har Reinfeldtregeringen sin nästa stora fråga efter utanförskapet.


Fredag 2007-11-09 / 8.34 länk
VEM ÖVERVAKAR ÖVERVAKARNA? Med anledning av Trafikuppgiftsutredningen lagt fram sitt betänkande om hur Sverige ska anta EU-dikterad lagstiftning om övervakning av Internet skriver Upsala Nya Tidning i ledare:

Rätten till ett privatliv håller på att omöjliggöras, och det sätt på vilket vårt dagliga liv registreras saknar motstycke i historien. Det vore naivt att sätta sitt hopp till att regler och tillstånd i längden ska kunna förhindra missbruk av den nya teknologin. Det hjälpte inte före Interneteran - minns IB-affären - och det lär inte hjälpa i framtiden. Om registren skapas kommer de också att kunna användas till både gott och ont.

Vem övervakar övervakarna? undrade redan den romerske poeten Juvenalis, då saligen ovetande om vaktkameror, telefonavlyssning och registrering av IP-nummer. Frågan är lika aktuell i dag, men insatserna har höjts betydligt. För att kunna gett ett klokt svar måste vi först börja tala om frågan.

Detta är helt rätt fråga. Statsmakten har ansvar att skydda medborgarna från organiserad brottslighet och terrorism, och för det krävs spaning och säkerhetskontroll som har implikationer. Insikten om att skyddet av medborgarna samtidigt skulle kunna missbrukas av statsmakterna, borde leda till det naturliga svaret att ordningsmakten i sin tur måste övervakas och granskas.

Svaret heter: maktdelning i konstitutionen. Staten ska inte kunna uppfattas som en enhetsmakt. Olika organ ska ha till uppgift att granska varandra, och snabbt kunna avslöja om någon del av statsmakten överträder sina befogenheter.

Det tragiska är ju att Sverige i 1974 års regeringsform i praktiken avskaffade den maktdelning som då fanns. Staten blev ett med socialdemokratin. IB var ett tydligt tecken på hur partiet och staten växte samman och organiserade sin egen spionorganisation. Därför måste grundlagsutredningen som nu arbetar se till att återskapa maktdelning.


Fredag 2007-11-09 / 8.11 länk
MÖRDARE BLIR LÄKARE. I SVT:s nyhetspanel diskuterade man det lämpliga i att en person som utfört ett bestaliskt mord nu kommit in på läkarutbildningen på Karolinska institutet. Man flummade runt som vanligt, talade om "försoning" och kom fram till att mördare var okej som läkare.

Förklaringen är ju mycket enkel: mord ger alldeles för korta straff i Sverige. Om mord straffades så som de borde, hade ingen varit ung nog att kunna söka läkarutbildning när de kommit ut. De korta straffen visar att ett människoliv betyder mycket mindre i Sverige än i andra länder. För mig är det självklart att den individ som tagit en annan människas liv, har förverkat sin egen rätt att leva. Inlåsning i 30-40 år borde vara minimum.


Torsdag 2007-11-08 / 18.40 länk
GIULIANI OCH CLINTON KANSKE INTE VINNER. Jag märker att en del läsare utgår från att jag ger en "balanserad" och "objektiv" rapportering av amerikansk politik. Till skillnad från mainstreammedierna påstår jag mig inte eftersträva något sådant. Av den enkla anledningen att det inte är möjligt, varken för mig eller för mainstreammedierna. Journalister är människor och deras egna värderingar präglar deras rapportering. De försöker dölja det ibland, men partiskheten finns där. Inte minst i det man väljer att INTE rapportera.

Det är här jag ser bloggens roll. Jag rapporterar om det jag tycker saknas i de stora medierna. Hittills har man inte rapporterat om Rudy Giuliani, därför har jag gjort det. Här i bloggen har opinionsmätningar lyfts fram som medierna inte rapporterat.

Dessutom lyfter jag fram sådant jag tycker är intressant. I det finns ingen objektivitet, däremot ska allt i bloggen vara faktabaserat. Även när man driver en tes, ska den naturligtvis underbyggas med saklighet.

I förra presidentvalet höll jag på Bush - när nästan ingen annan gjorde det - och jag utgick från att han skulle vinna - vilket få andra gjorde då. Och eftersom jag hade rätt sätter många stor tillit till min rapportering.

Därför känner jag behov av att påpeka att amerikansk politik är mycket mindre förutsägbar än svensk. Vi utgår från att Hillary Clinton ska nomineras av sitt parti. Och här i bloggen har jag i snart ett år utgått från att Rudy Giuliani ska nomineras för republikanerna.

Men det behöver inte alls bli så. Nu när valrörelsen går in i sitt intensivskede inför delstaternas val i januari och februari hårdnar klimatet avsevärt. Och eftersom alla vill slå favoriterna är trycket på dem enormt. De kan snubbla och falla.

Hillary Clinton har redan gjort tabbar som kan komma att kosta henne nomineringen eller Vita huset. Jim Pinkerton påpekar detta i Newsweek, Hillary gives Republicans license to attack. Hennes stöd för körkort till illegala immigranter i förra veckans TV-debatt var en katastrof. Hon kan komma att falla på det, på samma sätt som Michael Dukakis föll på svagt ställningstagande om kriminalvården 1988.

Det behöver alltså inte vara så att en "skandal" avslöjas, som många förväntar sig. Lika ofta har presidentkandidater förlorat på dåliga svar i debatter eller intervjuer.

Också Rudy Giuliani kan komma att misslyckas. En ny opinionsmätning från den lilla, men viktiga delstaten New Hampshire visar att förre guvernören Mitt Romney tagit en stor ledning där över Rudy Giuliani, Mitt Romney has opened a bigger lead.

Giuliani räknar inte med att vinna i dessa små inledande delstater - Iowa och New Hampshire - utan på att vinna de stora och viktiga delstaterna som kommer senare - Florida, New York och Kalifornien. Men om Mitt Romney vinner stort i dessa små delstater - där han i princip bosatt sig för att driva kampanj - kan nyheterna om dessa segrar skapa en "vinnare" av honom, vilket gör att han kan svepa fram som vinnare också i de stora delstaterna.

Rudy Giuliani tar en stor risk genom att hoppa över de små delstaterna. Att inte följa traditionen kan komma att kosta honom nomineringen.

Jag vill understryka detta. Dels så att det är sagt, men också för att förklara varför amerikansk politik är så spännande: ingenting är klart i förväg och allt kan hända!


Torsdag 2007-11-08 / 17.45 länk
GEORGE W BUSH POLITISKT ALLT STARKARE. Inte nog med att det neokonservativa perspektivet återkommer inför presidentvalet, också president Bush ser ut att göra comeback. Det skriver Der Spiegel som sannerligen inte brukar skriva positivt om Bush, The Comeback of a War President:

Han må vara Amerikas minst populära politiker, men George W Bush är ingen 'lame duck'. Som krigstidspresident dominerar Bush den politiska agendan. Han påverkar diskret sitt partis val av presidentkandidat medan han binder upp sitt land till en aggressiv utrikespolitik som sannolikt fortsätter långt efter hans mandatperiod är slut ...

[Presidentens motståndare] ser gärna att hans politiska inflytande snabbt minskar. Men Bush vägrar att gå dem till mötes. Faktum är att han gör motsatsen, hans återhämtar sig. Istället för att bryta ner presidenten har den allmänna opinionens fientlighet gjort honom starkare. Bush har genom att vara en tydlig krigstidspresident vunnit tre segrar på senare tid.

Den första är att händelseutvecklingen i Irak ser allt bättre ut. "Om de militära framgångarna fortsätter kan opinions uppfattning om Bush och republikanerna snart förbättras. Amerikaner är inte mot krig, de vill däremot inte förlora dom."

För det andra påverkar han vem som ska bli hans efterträdare. Inte genom att tala om vilka namn han föredrar, utan genom att diktera hur specifikationen för jobbet i Vita huset ska tolkas. Det handlar inte om ekonomisk management eller diplomati, utan om jobbet som sheriff. Det handlar om en person med nerver av stål, om ledarskap. Der Spiegel menar att kandidaterna anpassar sin framtoning efter dessa kvalifikationer.

Och därmed har Bush också, för det tredje, på valrörelsens dagordning lyft upp republikanska frågor om säkerhet och försvar, samtidigt som han trycker undan teman som demokratiska partiet brukar vara bättre på, som fattigdom, sjukförsäkring och klimatfrågan.

Tidningen gillar naturligtvis inte denna verklighet, men erkänner att det är den verklighet som Bush skapar:

På detta sätt driver Bush likt en fårhund den demokratiska fårskocken. Han har genom att hos kongressen flera gånger lagt fram begäran om extraanslag till försvaret, ställt demokraterna inför svåra beslutspostioner.

Ja, de demokrater som gick till kongressval på löften om att stoppa Irakkriget har i verkligheten röstat igenom anslag efter anslag för att fullfölja Irakkriget. Demokraterna vågar inte stoppa Bush i de chicken-race han har ställt dem inför. De har vikt ner sig, varje gång. Och därför har vänsterkongressen betydligt lägre förtroende än president Bush.

Och nu, suckar Der Spiegel, ser Bush till att vem som än vinner nästa års presidentval, kommer denne att fullfölja hans agenda.

Det är ovanligt att se en mainstreamtidning som begripit Bush.


Torsdag 2007-11-08 / 8.30 länk
BORGERLIGA I DANMARK VINNER TERRÄNG. Enligt en ny opinionsmätning inför det danska folketingsvalet nästa vecka ökar Anders Fogh-Rasmussens liberala parti, rapporterar Jyllands Posten i Venstre vinder terræn.

Samtidigt minskar det nya partiet Ny Alliance till 4,1 procent i mätningen från Catinét Research.


Torsdag 2007-11-08 / 8.11 länk
SVARTJOBB OCH GÖSTA BOHMAN OM FÖRTROENDEVALDA. I Borås Tidning skriver Katarina Larsson en personlig ledare under rubriken Till förtroendevaldas försvar

Nu är det som om en missad kontrolluppgift för en barnvakt för 20 år sedan skulle omöjliggöra all framtida politisk karriär. Granskningen har spårat ur och debatten har slagit slint ...

Då är det skönt att det finns kloka människor att lyssna till. Som också hjälper oss att höja blicken när det efterlyses detaljkataloger för vilka fel en politiker får göra. Gösta Bohman... skriver under rubriken Försommarfunderingar i Så var det (Bonniers 1983):

"Politiker är inga underbarn, inga elitmänniskor. De är komna ur det svenska folkhavet. De är som folk är mest. De skall vara som folk är mest för att förstå de behov och önskemål som människor går och bär på. Politiker är också förtroendemän. De skall ha sina väljares förtroende. Men de skall också möta väljarna med förtroende och därför lära sig att lyssna till dem. De måste inse sin egen begränsning och bära sitt ansvar med ödmjukhet."

Problemet är att politiker inte längre är förtroendevalda, utan mer tjänstemän i partiernas tjänst. Det är partiledningens förtroende man ska ha, inte folkets. Folket är bara en blindtarm som tillfrågas vart fjärde år, och för de flesta partitjänare har valutslag mindre betydelse för deras karriär än att stå på god fot hos den egna partiledningen. Det är mellan partiledning och partitjänare som förtroende betyder något. Väljarna står HELT utanför. Visst, de avgör majoritetsförhållanden. Men de har ingen susning om vilka namn de röstat på. Och förtroende kan man ju inte ha för någon man inte alls känner till.

Valsystemet måste ändras om vi ska kunna tala om politik och förtroendevalda. Exempelvis majoritetsval i enmansvalkretsar.


Torsdag 2007-11-08 / 7.54 länk
AFGHANISTAN - DEMOKRATINS FRONT MOT FUNDAMENTALISM. Vi befinner oss i "terroristernas krig mot oss", för att citera Rudy Giuliani. Och "oss" är i detta sammanhang alla människor som vill frihet och demokrati i världen. Frontlinjen i denna motsättning går nu i Irak och Afghanistan. De som vill se frihet och demokrati förlora och förtrycket vinna, ska förespråka trupptillbakadragande.

Det är som Upsala Nya Tidning skriver i ledaren Talibanerna får inte segra i Afghanistan:

I de flesta inblandade Natoländer finns det en latent folklig opinion mot kriget. Den dag något Nato-land drabbas av en spektakulär förlust lär denna opinion aktiveras. Då är det nödvändigt att Nato-regeringarna står fast - och i stället gör det som i flera fall borde ha gjorts med större kraft redan, nämligen förklarar varför det är nödvändigt att stå emot talibanerna och att en reträtt innebär en uppmuntran till den internationella terrorismen, alltså raka motsatsen till fred och avspänning. Det vore ett svek mot västs värderingar - och mot de afghaner som kämpar för demokrati mot talibanerna.

Ja, de politiska ledarna i Europa borde sannerligen börja tala klartext och förklara vad striderna i Afghanistan och Irak faktiskt handlar om: vår egen överlevnad på sikt.


Onsdag 2007-11-07 / 19.02 länk
FRIANDE HD-DOMAR OM YTTRANDEFRIHET. I dag avkunnade Högsta domstolen två beslut i åtal om hets mot folkgrupp och medhjälp till hets mot folkgrupp. I båda fallen blev det friande domar. Jag kommenterar mer utförligt i Medborgarrättsrörelsens blogg, Yttrandefrihetsåtal: friande domar i HD

En intressant faktor är att de fem dömande justitieråden inte var eniga, utan fällde avgörandet med rösterna 3-2. Justitieråden Dag Victor, Torgny Håstad och Anna Skarhed står bakom att åtalen ogillas, medan Ella Nyström och Per Virdesten ville se fällande domar i båda fallen.

Juridik är inte enkelt. Det handlar om spännande filosofiska avvägningar som är tydliga i domskälen. Jag tycker ju majoriteten har helt rätt när man friar. Att inskränka yttrandefriheten är mycket allvarligt och kan bara ske i fall där hot uttryckts, eller hatpropaganda framförts så att stora grupper inte kan värja sig. Så tolkar HD gränsen, något jag helt delar.


Onsdag 2007-11-07 / 15.20 länk
MONA SAHLIN VILL INTE TALA OM SVARTA TJÄNSTER. När det gäller statssekreterarnas anlitande av svarta tjänster rapporterar Aftonbladet:

Aftonbladet.se har sökt socialdemokraternas partiledare Mona Sahlin. Hon vill dock inte göra några intervjuer i nuläget utan kommenterar TT:s avslöjande i ett skriftligt uttalande.

Hur kan det komma sig? Vill inte Sahlin få frågor om hon själv gjort just den typen av affärer privat? Hon har ju tidigare sagt sig vara "slarvig". Ingår slarv med kontrolluppgifter för hantverkare i det, månne?


Onsdag 2007-11-07 / 15.10 länk
ORKANEN KATRINA GAV REPUBLIKANER NY SEGER. Med kraftig majoritet omvaldes den republikanske guvenören Haley Barbour i Mississippi, rapporterar Bloomberg i Mississippi's Barbour, Boosted by Katrina, Re-Elected Governor.

I hans delstat sköttes räddningsarbetet perfekt, vilket gav honom uppemot 58 procent av rösterna i gårdagens guvernörsval. I grannstaten Louisiana, där demokratiska partiet hade makten, drabbades däremot New Orleans av en inkompetent politisk ledning under orkanen Katrina. Demokraterna åkte på storstryk i guvernörsvalet häromveckan. Republikanerna vann också där. Det stärker intrycket av att det är republikanerna som står för politiskt ledarskap i krissituationer.


Onsdag 2007-11-07 / 15.00 länk
NY FRAMGÅNG FÖR RUDY GIULIANI. I dag väntas en av de mest tongivande ledarna inom de amerikanska kristna rörelserna att ge sitt stöd till Rudy Giuliani, rapporterar Washington Post i Pat Robertson To Endorse Giuliani.

Om det stämmer är det en stor framgång för Giulianis kampanj. Därmed ökar hans chanser att bli republikanska partiets presidentkandidat nästa år. Journalistkåren har länge ansett att Giuliani aldrig skulle kunna dra jämt med de kristna rörelserna som har ett icke oanseenligt inflytande i republikanerna. Men nu ser det alltså ut som att en av de tongivande rösterna ställer upp på Giuliani.

Presidentvalskampanjen blir allt mer spännande...


Onsdag 2007-11-07 / 14.10 länk
PODDRADIO: FRIHETEN I SVERIGE KOMMER ATT STÄRKAS. Riksdagsman Henrik von Sydow (m) sitter i konstitutionsutskottet och i den grundlagsutredning som nästa år ska lägga fram förslag om reviderad grundlag. I Frihetsjournalens poddradio avslöjar han att man är på väg mot ett genombrott som tydligt kommer att stärka medborgarnas ställning mot staten. Henrik von Sydow ger mycket glädjande signaler om att utredningen kan komma att återskapa den maktdelning som fanns före 1974 års regeringsform. Det handlar om stärkt normprövning, kanske i form av en ny författningsdomstol.

Lyssna på samtalet här: Medborgarnas friheter i svenska grundlagen kommer att stärkas.


Onsdag 2007-11-07 / 8.50 länk
FRIHANDEL I FRITT FALL I USA. Allt fler vill bygga murar runt Amerika. En ledande opinionsbildare för tullar är CNN:s nyhetsankare i ekonomiska frågor Lou Dobbs. Tankesmedjan Third Way har presenterat rapporten “Why Lou Dobbs Is Winning”, rapporterar Politico i Free trade fisticuffs. I rapporten hävdar man att frihandelsopinionen är i fritt fall, och man citerar vad Lou Dobbs brukar häva ur sig i CNN och andra ekonomiprogram där han medverkar:

- Det beror på att en grupp idioter tror på frihandel, och de bryr sig inte om de höga kostnaderna för frihandel och vad den gör mot medelklassfamiljerna och arbetande män och kvinnor.

Men det finns motvikter, som NBC-programledaren Larry Kudlow (en gång medarbetare hos Ronald Reagan). I hans ekonomiprogram framförs andra perspektiv, och Kudlow vänder sig emot Lou Dobbs i sina kolumner som den här i National Review, Despite the Gloom, More Bush Boom.

Det vore svår skada för världsekonomin och framför allt för exportberoende Sverige, om USA slog in på en protektionistisk väg.


Onsdag 2007-11-07 / 8.25 länk
BO PELLNÄS: VI BÖR GÅ MED I NATO. Förre översten och FN:s chef för fredsobservatörer på Balkan, Bo Pellnäs, skriver i debattartikel idag, Vi bör gå med i Nato även formellt:

Sveriges dubbla bokföring och dubbelmoral skadar vår säkerhetspolitik. Efter lång tvekan har jag nu själv bestämt mig. Vi är i praktiken redan Natomedlemmar och borde bli det även formellt, så att vi kan delta i viktiga rådslag och beslut.

Här i bloggen har jag tidigare kartlagt hur Sverige övergav neutralitetspolitiken, Så förändrades svensk säkerhetspolitik. Jag har inte uttalat mig för Nato-medlemskap, men ställt frågan: Varför bara Nato-partnerskap? Jag ser fyra skäl till varför nära samarbetet just nu kan vara bättre än medlemskap, och de är inrikespolitiska: svenska politiker kan inte motivera EU-medlemskapet, och skulle vara ännu sämre på att förklara Nato-medlemskap. Vi har dessutom större inflytande i Nato, där vi inte är medlemmar, än i EU, där vi är medlemmar.

Se också Nato och Europa-USA samt Natomedlemskap.


Onsdag 2007-11-07 / 8.25 länk
HILLARY CLINTONS FLIPP-FLOPP I UTRIKESPOLITIKEN. Per Gudmundson sammanfattar väl i Svenska Dagbladet (ej online) den utrikespolitiska artikel som Hillary Clinton skrivit i Foreign Affairs, Security and Opportunity for the Twenty-first Century

Samtidigt som hon pläderar mot fortsatt militär intervention i Irak menar hon att USA ska ha specialförband kvar i landet för att bedriva insatser mot utvalda måltavlor, samt ha trupper kvar i kurdiska Irak. Luddigheten i Clintons resonemang är som skräddarsydda för att tilltala opinionsbildare [läs: vänsterjournalister] som drömmer om en bättre värld och blundar för de realiteter som tyävrr möter oss dagligen.

Vilken skillnad mot artikeln som Rudy Giuliani skrev i samma tidskrift tidigare i höst, och som var glasklar i sina värderingar och där tanke och handling hänger ihop: För en realistisk fred.


Tisdag 2007-11-06 / 17.25 länk
LOKALVAL: DEMOKRATERNA ANSVARIGA EFTER ORKANEN KATRINA. I medierna hette det att president Bush skötte efterverkningarna av orkanen Katrina i augusti 2005 illa, medan denna blogg pekade ut de lokala myndigheterna, särskilt Louisianas demokratiske guvernör Kathleen Blanco. Hon var överbefälhavare i nationalgardet i New Orleans och vägrade ställa dem i presidentens tjänst.

Nu har väljarnas dom kommit: Louisiana valde - med gigantisk marginal - häromveckan republikanske kandidaten Bobby Jindal till guvernör. Jindal vann med 54 procent av rösterna, mot 17 procent för demokraternas Walter Boasso. Kathleen Blanco ställde inte ens upp, för hon var totalt körd.

I granndelstaten Mississippi sköttes räddningsarbetet efter orkanen betydligt bättre av republikanske guvernören Haley Barbour och han kommer med all sannolikhet att omväljas i dagens guvernörsval. Tidningarna har inte ens ansett det värt att beställa några opinionsmätningar inför valdagen, så självskriven anses hans seger vara.

Därmed anser jag att denna blogg givit den bild av orkanens framfart som stämmer med medborgarna i de drabbade områdena, medan Britt-Marie Mattsson och mainstremmedierna gav en felaktig och falsk bild av händelseförloppet och vilka som var ansvariga: demokratiska partiets inkompetenta politiker.


Tisdag 2007-11-06 / 13.52 länk
VÄRLDENS FATTIGASTE MEDELKLASS. I Expressen ger Robert Gidehag, vd för Skattebetalarnas Förening, en viktig förklaring till varför det fuskas så mycket i vårt land, Därför skattefuskar moderaterna:

Vi har nämligen ett skattesystem som i princip är omöjligt att följa till punkt och pricka. Det vore befriande om politiker, när drevet kommer, satte klackarna i backen och sa att det ruttna i den här historien faktiskt är de höga skatterna. I stället bjuds vi på samma gamla vanliga pinsamma avböner och usla ursäkter.

Också bidragssystemen är så krångliga att inte ens Försäkringskassans egna handläggare klarar av att tolka reglerna. Det vore ju klokt om moderaterna och regeringen tog den senaste tidens händelser som ett tecken på att de statliga systemen måste förenklas. Moderaterna i finansdepartementet borde backa upp näringsminister Maud Olofsson som lovat att ta bort 25 procent av krånglet för småföretagarna. Det är rätt att börja där, men förenklingen måste ske över hela fältet.

Gidehag pekar sedan på en annan förklaring till fusket:

Den fattigdom som de höga skatterna har skapat är inte nådig: Sverige har världens fattigaste medelklass ... Förhoppningsvis leder pseudodebatten om moderater som i sitt tidigare liv agerat som de flesta andra till en seriös debatt om den privata servicesektorns utveckling och förslag på rimligare skatteregler. Det är på tiden att politiker och övriga samhällsdebattörer tar sitt ansvar.

Ja, nu måtte konsekvenserna av krånglet blivit uppenbart också för regeringen. Se till att förenkla och befria människor från de spindelnät av vanvettiga regleringar som den stora staten byggt upp.


Tisdag 2007-11-06 / 8.42 länk
BUSH, BIG SPENDER? Igår kväll opponerade jag och Johan Ingerö på Timbro-rapporten Hey, Big Spender! av Mathias Sundin. Det blev en kul diskussion om relationerna på den republikanska sidan i amerikansk politik.

Sundin summerade väl den libertarianska synen på "äktenskapet" mellan libertarianer (klassiska liberaler) och konservativa i USA. Den har vuxit fram sedan 1950-talet och fick sitt stora genombrott med Ronald Reagans seger i presidentvalet 1980.

Många libertarianer, inte minst på den tongivande tankesmedjan Cato, är nu besvikna på president Bush som de menar har ställt sig bakom en rad statliga reformer och därmed utökat den offentliga sektorn. Libertarianerna hotar att spräcka "äktenskapet" med de socialkonservativa och söka sig andra vänner.

Min invändning mot detta perspektiv var att Bush helt klart använt en mer socialkonservativ retorik i presentationen av sin politik, men sakligt sett har inte de federala statsutgifterna (försvaret exkluderat) ökat i USA de senaste 30 åren. 1975 var de federala utgifterna som andel av BNP 16 procent. Förra året, 2006, var de 16,3 procent. Under alla dessa år har statsutgifterna pendlat strax under och strax över 16 procentssträcket. Någon statlig expanssion - som i Sverige och Europa - har inte skett.

De nya reformer som genomförts har rymts inom ramen för det tillväxten skapat (en tillväxt skapad genom sänkta skattesatser som givit ökade skatteintäkter).

Dessutom påpekade jag att libertarianer inte har några andra vänner att finna. Och det är det som gör libertarianer frustrerade. De delar vänsterns syn på abort och kritik av hårdföra kristna dogmer, och skulle gärna se en allians med vänstern. Men det är, som exempelvis opinionsinstitutet Pew visat, så att det är de kristna väljarna som klart tydligast förespråkar skattesänkningar, medan ateister lika klart är för skattehöjningar.

Libertarianer har att välja mellan att alliera sig med Gud eller med en stor stat. Skälet till att USA har behållit låga skatter är att de kristna värderingarna och den höga kyrkliga aktiviteten gjort att civilsamhället tar hand om många sociala aspekter som i Europa sköts av statstjänstemän. Och är det något som är värre än kristen tro för libertarianer så är det vänsterns krav på kraftiga skattehöjningar. Kristen tro är frivillig, det är däremot inte skatterna.

Men jag delar Mathias Sundins kritik mot att president Bush använder en retorik som framställer det som att staten har en god roll att spela, snarare än att poängtera problemen med statlig byråkrati.


Tisdag 2007-11-06 / 8.12 länk
VÅRDNADSBIDRAG OCH STÄRKT NÄRDEMOKRATI. Ett av de bästa besluten regeringen fattat, vid sidan om jobbavdraget, är lagen som möjliggör för kommunerna att införa vårdnadsbidrag. Det innebär att alternativen i barnomsrogen blir fler, samtidigt som den lokala demokratiska arenan, kommunfullmäktige, stärks på riksdagens bekostnad. Norrköpings Tidningar skriver En bättre budget:

Från nyår införs vårdnadsbidraget, men det är upp till kommunerna själva att bestämma huruvida de skall anamma reformen eller inte. Därmed tydliggörs ideologiska skillnader på ett sätt som inte är så vanligt i kommunala sammanhang.

I Norrköping vill den styrande vänsterkartellen självklart inte att föräldrarna skall få välja själva ... I sin gemensamma alternativbudget föreslår däremot den borgerliga Alliansen ... just införandet av vårdnadsbidrag på 3000 kronor i månaden. Trots att kommunen förlorar skatteintäkter när upp till var fjärde förälder stannar hemma, kommer den rent ekonomiska ekvationen att bli en vinst för Norrköping ... eftersom förskolan då inte behöver byggas ut.

Det här visar att det gäller att välja rätt lokala företrädare. Närdemokratin borde spela en större roll i utformningen av välfärdssystemen.


Tisdag 2007-11-06 / 8.02 länk
POLITISKA SKANDALER SUNDHETSTECKEN? Meideforskaren Bengt Johanson i Göteborg skriver i Borås Tidning, Politiska skandaler är ett sundhetstecken:

Det är tydligt att vi lever i en politisk kultur som präglas av skandaler. Men faktum är att de behövs. Politiska skandaler visar att maktmissbruk avslöjas och att makthavare alltid måste fundera en extra gång på vad man gör - offentligt och privat. Om det inte skulle ske några skandaler det närmaste året skulle jag faktiskt bli orolig på allvar.

Det låter lite krystat, men Johansson förklarar sedan att skandaler kan var överdrivna och uppförstorade snarare än seriös granskning, för att tillägga:

Men politiska skandaler är trots allt ett demokratiskt sundhetstecken. En fungerande demokrati har återkommande skandaler och personligen är jag inte det minsta oroad över att det briserar lite skandaler då och då. Inte är det demokratins kris, snarare tvärtom. För vad vi sett i skandalforskning är att skandaler alltid blir fler när ett land går från mer totalitära regimer till demokratiska. I diktaturer finns inga politiska skandaler, det gör det bara i demokratier.

Ligger något i det. Och Johansson tar sedan upp granskningen av medierna:

Jag tror att journalister helt enkelt inte känner sig alldeles bekväma med att granska andra medier. Om man går för hårt åt andra medier kan det slå tillbaka en annan gång när rollerna är omvända. En misstanke som slår en är därför att journalister inte är så värst intresserade av att granska sina kollegor.

Nej, just de. Och eftersom medierna har sådan enorm makt, är det allvarligt att medierna kommer undan från hårdare granskning än den som bloggar och andra från mediebranschen fristående aktörer. Här krävs mer granskning av granskarna. Att så inte sker är ett demokratiproblem.


Måndag 2007-11-05 / 16.20 länk
FUSKMENTALITETEN. Helsingborgs Dagblad skriver i ledaren Fuskkulturen legitimeras:

Att det fuskas mycket i folkdjupet tycks inte vara detsamma som att man ser förlåtande på att överheten gör samma sak. Kanske enligt logiken att den som redan har mycket inte ska behöva fuska. Eller, troligare, att man upplever att den som styr och ställer med oss åtminstone själv ska följa lagar och regler. För den som har makt över andra gäller särskilda regler.

Så är det. De politiker som agerar som våra förmyndare ska ta mig tusan följa de regler de försöker tvinga på oss andra! Om inte dom, behöver inte vi heller följa några regler.

Det handlar inte om jante, utan om ledarskap. Folk gör som ledarna gör, inte som de säger. Ska Sverige ha världens högsta skattar måste det politiska ledarskapet kunna motivera det, eller - självklart - se till att sänka skatterna. De ska inte själva smita för egen del.

Att gamla moderaterna inte åkte fast, berodde ju på att de stod för kraftigt sänkta skatter och ansåg skatter vara något skadligt. Nu försvarar nya moderaterna ett högt skattetryck, då måste de också visa att de älskar att betala skatt själva. Annars är de hycklare i lika hög grad som Ove Rainer och andra socialdemokrater.

Eller som Widar Andersson skriver i Folkbladet: Det kostar på att vara sosse...


Måndag 2007-11-05 / 9.05 länk
MONA SAHLINS AUKTORITET GRÖPS UR. När det nu stormar om nya moderaterna gäller det att komma ihåg att oppositionen inte står utan problem. Socialdemokraterna har kallat till "framtidsdagar" där förtroenderådet, det högsta beslutande organet mellan kongresserna, ska "fatta beslut kring en skolpolitisk plattform". Men nu har partistyrelsen efter intensiv diskussion beslutat att man inte ska anta något ställningstagande på förtroenderådets möte den kommande helgen.

Mona Sahlin har utmanat socialdemokraternas stöd till flumskolan och velat införa fler betyg och mer ordning och reda. Men hon möter hårt internt motstånd. Henrik Brors skriver i DN-kolumn (ej online):

På lördag hade Mona Sahlin tänkt inleda omläggningen av socialdemokraternas politik efter valnederlaget i fjöl. En ny skolpolitik skulle antas på en stor partikonferens. Men partiledningen satte stopp för hennes planer. Sahlins partiledarauktoritet riskerar att urgröpas.

Och Sundsvalls Tidning skriver i ledaren Vad vilja socialdemokraterna?

Mona Sahlin tog begrepp som ordning och reda i sin mun. Partiledaren kunde minsann både tänka sig tidigare betyg och fler nationella prov. Redan till hösten skulle partiet visa resultat lovade Mona Sahlin. Så blev det inte. Känsliga frågor som att göra upp med den borgerliga regeringen om betygen och säga ja till tidigare nationella prov blev för magstarkt för partistyrelsen. Så den nya politiken skjuts upp på obestämd framtid.

Jag har bara väntat på detta. De höga opinionssiffrorna för s innebär att det inte finns någon krisinsikt inom partiet. Valförlusten 2006 var bara en olyckshändelse, och någon politisk kursändring behövs inte. Socialdemokraterna ska fortsätta stå för flum i skolan - och kräva högre bidrag, inte en politik för fler arbeten.

En partiledare som inte har auktoritet att förändra och forma sin egen dagordning blir en svag partiledare. Och ett parti som blundar för sina egna brister, står svagt i en valkampanj där man har att välja mellan två alternativ.


Måndag 2007-11-05 / 8.45 länk
FOKUS MÄRKLIGA SYN PÅ MAKT. Det är inte bara i utrikesrapporteringen det finns övrigt att önska i mediebranschen. Tidningen Fokus har gjort en lista på de mäktigaste i Sverige som är en ren parodi på makt. Per Gudmundson kommenterar i Svenska Dagbladet:

Fredrik Reinfeldt i topp, och Mona Sahlin som tvåa. Volvos vd Leif Johansson kommer på nittonde plats, mindre mäktig än både kommunalrådet i Malmö Ilmar Reepalu (13) och partisekreteraren i moderaterna Per Schlingmann (9). Michael Treschow, styrelseordförande i Unilever och Ericsson, på plats 79, får betrakta sig som snarast maktlös i förhållande till giganter som Gudrun Schyman, talesperson för Feministiskt initiativ (30), och Nalin Pekgul, ordförande för s-kvinnor (23). Rankningen är talande för hur man ser på makt i Sverige. Makten ligger i politik och förvaltning.

Det vore intressantare att diskutera vad makt är, hur den utövas och hur ansvar kan och borde utkrävas.


Måndag 2007-11-05 / 8.45 länk
DN OCH CLINTON. Flera läsare har tagit upp hyllningen av Hillary Clinton i Dagens Nyheter i helgen. En läsare skriver:

En ledarartikel i DN har utsett Hillary Clinton till nästa president. Inte ett uns av kritik kan spåras mot henne, så som var hon står i frihandelsfrågan. Dessutom är det intressant att se att DN har precis motsatt ståndpunkt om hennes tydlighet jämfört med den artikel i NyT som du länkar till har. Man får tacka internet och bloggarna för att man kan läsa andra infallsvinklar än de vanliga och oftast obegåvade svenska tidningskommentarerna.

Ja, visst är det märkligt att journalistkåren så ofta saknar djup och distans i sin utrikesrapportering. Det är en anledning till att denna blogg finns. Jag står inte ut med den ensidiga bild mainstreammedierna ger.

Förra veckans blogg