Alliansregeringen ska sälja ut statligt ägande i storföretag --- Regeringen kan lika gärna överlämna aktierna till medborgarna (som ju ändå egentligen äger dem). --- Jag tycker att Maud Olofsson borde föreslå att alla privatpersoner som köpte Teliaaktier av Björn Rosengren, nu ska få lika många till - gratis.
Ett par av de statliga bolagen - förslagsvis Telia och Nordea, som redan är noterade på börsen - borde överlåtas till samtliga svenska medborgare, lika per individ och utan betalning. Det skulle motsvara ett värde på nästan 20 000 kronor per person, räknat på nio miljoner svenskar.
En sådan politik skulle stärka aktieägandet hos breda folkgrupper i landet, samtidigt som staten utväxlar tillgångar utan att man överger budgetdisciplinen. Alliansregeringen måste visa att man är beredd att stärka det individuella ägandet, se medborgarna. Om man inte gör det har regeringen redan blivit statsbyråkratins försvarare, mer än medborgarnas.
Men det är precis vad vi nu ser växa fram. Demokratins motståndare är idag inte en kommunistisk international, utan en löst sammansatt allians: Ryssland, Kina, Iran, Venezuela och andra auktoritära regimer. Deras ambition är att krossa den våg av demokrati och frihet som svept fram över världen sedan 1970-talet.
Och Putin, Hu Jintao, Hugo Chavez och Ahmadinejad utnyttjar, i sina egna syften, det amerikahat som västvärldens massmedier sprider. Målet är uppenbart: att bryta den transatlantiska länken så att Europa återgår till ofrihetens politik. Europa har ju flera gånger förut fallit för barbarism i form av fascism, nazism och kommunism. Så varför skulle inte Europa åter kunna underställas auktoritära tendenser?
Söndag 2007-02-11 / 10.11länk ÄNDRA ARBETSRÄTTEN FÖR SMÅFÖRETAGEN. I Svenska Dagbladet har PJ Anders Linder en läsvärd och konstruktiv krönika (pdf) om hur man kan avväpna fackligt övervåld mot småföretag.
År 2000 fick de borgerliga med sig miljöpartiet på att ändra Medbestämmandelagen (§41a) så att facklig blockad och sympatiåtgärder inte tillåts mot företag där endast ägarfamiljen är verksamma. Facket ska inte kunna kräva kollektivavtal mellan mor och dotter.
Linder påpekar att denna förändring visar att den "svenska modellen" inte alls faller samman om arbetsrättslagstiftnignen justeras. Linder fortsätter:
I själva verket har MBL-justeringen fått arbetslivet att fungera lite bättre. Numera kan man starta företag tillsammans med familjen utan att få ovälkommen uppvaktning från fackförbund eller hotas med stridsåtgärder. ---
I själva verket vore det på sin plats med ytterligare steg på den här vägen. Det har Hotell- och Restaurangfackets maktspråk mot Sofia Appelgren och hennes salladsbar Wild'n Fresh, liksom Skogs- och Träfackets blockad av Ji-Ma Produkter och Skandro Trade i Smålandsstenar, visat med största tydlighet.
Den nämnda paragrafen i MBL borde utvidgas så att företag under ett visst antal anställda, eller där ingen anställd är facklig medlem, inte får utsättas för blockad eller sympatiåtgärder. Över dessa företag ska fackföreningar inte ha någon makt att tvinga fram avtal.
Söndag 2007-02-11 / 9.40länk VILKEN STORMAKT VÄLJER SVERIGE: RYSSLAND ELLER USA? De som hatar USA borde fundera en stund över vad som händer om Amerika drar sig tillbaka till den isolationism som gällde före andra världskriget. Vladimir Putin och Ryssland blir allt mer aggressiva, och utmanar USA om vem som ska formulera värderingarna, Putin Slams US for Making World More Dangerous.
Om USA drar sig tillbaka och Ryssland börjar utöva tryck på Europa, särskilt norra Europa, vad gör vänstermedierna då? Förmodligen kommer de att lägga sig platt och lyda minsta vink från Moskva. Ingen vänsterjournalist vill bli en svensk Anna Politkovskaja. Och vi såg ju hur villiga och snabba medierna var att underkasta sig fascistiska våldsverkare under konflikten om Muhammedkarikatyrerna.
Om Ryssland börjar mullra, kommer medierna att lyda igen. I synnerhet om det Amerika som befriade väst-Europa från kommunismens totalitära förtryck under andra världskriget, tar sin hand ifrån Europa.
Är det denna utveckling svensk opinion vill se? Och vill våra medier att Ryssland börjar formulera reglerna för svensk journalistik?
Söndag 2007-02-11 / 9.28länk P1 HYLLAR MÖRDAREN SADDAM HUSSEIN. Godmorron Kamrat! sitter fast i vänsterns förvirrade tankevärld och ägnar en halvtimme av radioprogrammet åt att fråga "Vems fel är det att våld förekommer i Irak?" Man har ingenting emot Saddam Husseins mördade. Man har bara intresse av att snacka skit om USA. Man har inga som helst intresse av att diskutera lösningar, om framtiden. Godmorron Kamrat! lyfter inte ett finger för att hjälpa irakierna, man tillhör den vänster som övergivit Irak. Och detta destruktiva, handlingsförlamade, partiska budskap kallas public serivce.
Lördag 2007-02-10 / 17.43länk BARACK OBAMA ÄR INGEN ABRAHAM LINCOLN. Demokratiske senatorn Barack Obama höll nyss tal i Springfield, Illinois - Abraham Lincolns hemstad. Där tillkännagav Obama sin avsikt att kandidera i presidentvalet. Han hänvisade flera gånger till Lincoln, USA:s främste president.
Men Obama är ingen Lincoln. För det första var Lincoln republikan, medan demokratiska partiet försvarade slaveriet. För det andra förde Lincoln inbördeskriget vidare, även när flera generaler ansåg det hopplöst. Generaler som inte ville slåss, byttes ut. Det var, och är fortfarande, det blodigaste av alla amerikanska krig - 600.000 döda. Och flest dödades under det sista året av kriget. Ändå vägrade Lincoln att korta kriget genom att förhandla eller samtala med sydstaternas ledare. Han avvisade varje kompromiss. Han krävde unionens sammanhållning, slaveriets avskaffande och sydstaternas ovillkorliga kapitulation.
I sitt tal gjorde Barack Obama motsatsen. Han är villig att kompromissa med tyrannierna i världen. Han är inte beredd att stå upp för människors lika rätt och värde i Irak, Iran eller i övriga ofria länder - så som Lincoln stod upp för detta värde i USA på 1860-talet.
Barack Obama smiter undan och vill ta de lätta vägarna ut och bort från militär konflikt. Abraham Lincoln gjorde det motsatta - försvarade värderingarna hela vägen och till vilket pris som helst. Och Lincolns seger blev total. Obamas väg leder till västvärldens kapitulation inför diktuatur och ofrihet.
Lördag 2007-02-10 / 16.03länk CARL BILDT OCH VECKANS UTRIKESDEKLARATION. På onsdag avlägger Carl Bildt regeringens utrikesdeklaration inför riksdagen. Jag har gått igenom
senaste 30 årens utrikesdeklarationer och finner mest floskler. Därför är utdragen i min lista inte representativa, eftersom jag där försökt lyfta fram specifika uttalanden som är historiskt intressanta.
Flosklerna handlar dessutom mindre om Sverige och det vi kan göra, utan mer om luftiga ambitioner för världspolitiken. Laila Freivalds slog nog ett svårslaget rekord förra året då hon sa: ”Ingenstans speglas Sveriges utrikespolitik tydligare” än i Afrika. Afrika tillsammans med FN är återkommande teman, som dock saknar varje form av substans.
Allt medan det talas tyst om det som direkt påverkar Sverige: svenska intressen och svensk säkerhetspolitisk i internationellt sammanhang, inklusive Nato samt EU:s påtagliga problem att överhuvudtaget åstadkomma någonting.
Därför vore det en välgärning om Carl Bildt på onsdag kunde leverera ett strategiskt dokument snarare än en sagoberättelse för barn.
Jag kommer särskilt att lyssna efter formuleringar och tonfall i några viktiga, och känsliga, ämnen. Viktigast är hur regeringen ställer sig till demokrati kontra diktatur. Allt för mycket i europiesk utrikesdebatt bortser från denna helt avgörande dimension. Där likställs i relativistisk anda värsta sortens förtryckarregimer med fria, demokratiska stater. Tar regeringen avstånd från den relativismen? Andra europeiska länder talar om stabilitet heller än om demokrati, vilken tonvikt kommer utrikesministern att ha?
En mindre ideologisk och mer praktisk fråga, inte minst för UD som myndighet, är svensk krisberedskap. Hur ser regeringen på Sveriges beredskap vid en massiv terrorattack eller annan katastrof som berör många svenskar?
En annan aspekt på säkerhetspolitiken är vilken den svenska ambitionen är för internationella insatsstyrkor på längre sikt. I dag talar vi ju om några få tusental soldater, exempelvis i Nordic Battlegroup. Det handlar om kort tjänstgöring vid försvarsmakten som man lämnar så fort det tidsbegränsade uppraget går ut. Är det en tillräcklig ambitionsnivå?
Ska Bildt mer än tidigare utrikesministrar lyfta fram vårt närområde, och hur det utvecklas? Ryssland blir allt mer auktoritärt och har åter ambitioner att patrullera Östersjön. Vilken är Sveriges officiella syn på denna utveckling?
Regeringen talar ofta om att Sverige ska tillhöra EU:s kärna. Vad betyder det i praktiken? Kan utrikesministern rapportera något ärende - överhuvudtaget - där Sverige segrat över Frankrike, Tyskland eller någota annat större EU-land? Eller innebär längtan efter "kärnan" bara en längtan att få sola sig i glansen med de stora på gruppfotografierna? Och slutar utrikesministern lyfta fram utvidgning - en fråga som var strategiskt och säkerhetspolitiskt viktig innan östeuropeiska ländernas medlemsskap var säkrat? Nu när detta genomförts har frågan inte alls samma tyngd, om man inte väljer att använda den för att skyla över EU:s inre handlingsförlamning.
Ska utrikesministern till exempel ta upp Lissabonstrategin för ett friare näringsliv? Tillväxtprogrammets mål är kloka, men EU går i helt fel riktning i förhållande till dessa. Man reglerar mer, snarare än mindre. Hur ser Bildt på WTO och att frihandeln gått i stå? Här skulle Sverige kunna påverka EU genom att tvinga fram en snabbare avveckling av jordbruksstödet. Är man beredd att göra det? Vågar regeringen reta fransmän? Bildt skulle med lätthet kunna öka svenska folkets respekt för EU om han visade att Sverige tänker ta sig ton i Bryssel, något socialdemokraterna aldrig gjort under våra 12 år i unionen. Det här blir första gången en borgerlig utrikesminister avger deklaration för Sverige som EU-land.
Förenta Nationerna är i större kris än när Kofi Annan tillträdde. Mutskandalerna har inte lett till någon förändring, utan kan fortsätta. FN:s fredsstyrkor våldtar de barn och kvinnor man har i uppdrag att skydda. Det nya rådet för mänskliga rättigheter är inte ett dugg bättre än sin föregångare: man blundar systematiskt för de största övergreppen. Anser utrikesministern att FN:s utvecklingen av tillfredsställande? Eller kan vi i Sverige få en rak och öppen debatt om vilka krav Sverige ställer på organisationen?
I utrikesdeklarationen, detta officiella dokument, har socialdemokratiska företrädare understrukit vikten av den transatlantiska länken. Anna Lindh sa i sin sista utrikesdeklaration 2003: "Vår säkerhet förutsätter ett euro-atlantiskt partnerskap. Säkerheten i vårt närområde och i Europa byggs i allt närmare samverkan", inte minst mellan EU och Nato. Borde inte dagens regering visa än större intresse av denna samverkan med Förenta staterna?
Det finns alltså många intressanta aspekter att följa när Carl Bildt avger regeringens deklaration. Det blir särskilt intressant med tanke på att ingen annan politiker varit med i så många utrikespolitiska debatter. Av listan jag sammanställt framgår att han blev moderaternas partitalesman 1985, men medverkade flera år innan som "menig" riksdagsman. Är det någon som vet vad man kan använda utrikesdeklarationen till, så är det Bildt.
Lördag 2007-02-10 / 13.15länk BÄCKSTRÖM: 'LITTORIN HAR ABDIKERAT'. Urban Bäckström, vd i Svenskt Näringsliv, går till generalangrepp på regeringen och arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin för dess undfallenhet mot fackliga blockader mot småföretag. Det framgår i ekots
lördagsintervju som nu sänds i P1.
Bäckström kräver att den borgerliga regeringen inte abdikerar från sin roll som lagstiftare. Facket ska inte kunna använda konfliktvapnet hur som helst.
För första gången på ett årtionde tar Svenskt Näringsliv strid för näringsfriheten, för småföretagarna och mot fackligt övervåld. Det var på tiden! Är det något Sverige behöver i dessa dagar, så är det starka röster för frihet, företagsamhet och utveckling.
Jag håller dock inte med Bäckström om att arbetsdomstolen ska överpröva företagens anställningsförmåner. Äganderätten ger företagaren rätt att skriva avtal med underleverantörer och med anställda utan att de ska överprövas av någon. Vi ska inte ha lagar som detaljstyr lönevillkor, lika lite som påtvingade kollektivavtal. Varför ska det vara så svårt att förstå att tillväxt och välstånd bygger på frihet - frihet att utveckla idéer, produkter och tjänster i företagen.
'Vi är oroliga över Irans nukleära program', sa den tyske kanslern till journalister efter mötet med shejk Khalifa, och beskrev spänningarna Irans ambitioner skapar som 'destabiliserande inflytande'. Hon tillade att Irans roll i Libanons utvecklingen 'inte varit hjälpsam'. Hon kritiserade också Syrien för dess agerande i Libanon. 'Syrien har inte använt sina möjligheter att spela en konstruktiv roll', sa hon. 'Ett steg vore, exempelvis, att erkänna Libanon diplomatiskt.'
Jag hoppas att Carl Bildt i veckans utrikespolitiska deklaration är lika rak (för att vara diplomati) som Angela Merkel här varit.
Hon sa också att den västa vägen framåt är en tvåstatslösning. 'Det betyder två stater där Israel kan känna sig tryggt och skyddat mot våld och där palestinska folket får en stat där välstånd kan spira.'
Problemet är ju att palestinierna inte alls vill ha en tvåstatslösning - annat än möjligen en Fatah-stat och en Hamas-stat. Så länge man inte rakt ut och utan reservationer accepeterar Israel, är palestinierna det hinder som gör fred omöjligt. Och så länge palestinier dödar israeliska civila - och skryter om det, så som Hamasföreträdare gjorde förra veckan då flera personer dödades av självmordsbombare i Elat - är det varken förvånande eller fel att Israel bygger vidare på barriären som skiljer Israel från palestinska områden.
Svenska tidningar skriver ledare där man ställer krav på Israel. Det är absurt. Palestinierna skjuter ihjäl varandra och skickar självmordsbombare till israeliska marknadsplatser. I ett sådant läge kan ingen vara generös i förhandlingar. "Världssamfundet" måste sluta upp med att skicka mer bistånd ju fler israeler som palestinierna dödar. Så länge världen inte ställer krav på palestinierna kommer det aldrig att bli fred.
Lördag 2007-02-10 / 10.05länk CARL THAM, ETT STUDIEOBJEKT FÖR DAGENS LUF. Han är en av de mest bisarra figurer i modern svensk politik,
Carl Tham - en gång partisekreterare i folkpartiet, sedan socialdemokratiskt statsråd på vänsterkanten (längre vänsterut och han hade inte haft möjlighet att göra karriär). Vestmanlands Läns Tidning skriver: ”[I] praktiken går Thams råd ut på att ta tillbaka några reformer, inte att genomföra några nya. Partiet sägs ha anpassat sig för mycket till den rådande konkurrensretoriken. --- Carl Thams råd handlar om att gå tillbaka till en mer socialistisk politik.”
I Carl Tham borde LUF och Frida Johansson Metso se ett avskräckande exempel med vad som kan hända med folkpartister som inte håller sig till liberalismen.
Om Thams bakåtblickande skriver Widar Andersson i Folkbladetsledare:
Det var inte bättre förr. Och om det var bättre
förr; vad ska vi göra åt det idag? Förr har varit.
Lördag 2007-02-10 / 10.05länk VÄNSTERPARTIET FÖRSÖKER KRINGGÅ LAS. Vänsterpartiet motarbetar stenhårt all uppluckring av lagen om anställningsskydd när det gäller företag, men när det gäller partiets egen personal vill man kringgå lagen, rapporterar DN i V försöker kringgå las:
Men nu vill partiet göra sig av med flera av dem som jobbat längst på partikansliet.
- Man försöker frenetiskt komma undan las turordningsregler, säger en uppgiftslämnare till DN.
- Det är knappast vad de som nu riskerar att förlora jobbet hade väntat sig. De trodde att de var säkra hos vänsterpartiet, även om några av dem varit halvtidssjukskrivna.
Bilden bekräftas av en facklig källa inom Handelsarbetareförbundet.
- Partiledningen försöker säga upp administrativ personal med relativt lång anställningstid. ---
Per Bardh, chef för LO:s enhet för löner och välfärd, tycker att vänsterpartiet verkar agera konstigt.
- Vänsterpartisterna tycker ju annars att lagen om anställningskydd är alltför flexibel, påpekar han.
- Då låter det väldigt underligt i mångas öron när partiet självt som arbetsgivare vill använda sig av den flexibiliteten.
Sådan är vänstern. Man ställer krav på alla andra, men smiter själv undan. Hyckleri från början till slut.
Ni har kanske hört att San Francsiscos borgmästare Gavin Newsome ertappades då han hade sex med sin kanslichefs fru. Han har nu meddelat att han ska gå i alkoholrehab. Hur kränkande är inte det för kanslichefen? Inte nog med att borgmästaren hade sex med frun, han var tvungen att vara full för att göra det!
Vill ni veta hur man vet att en man i San Francisco har alkoholproblem? Han stöter på kvinnor.
Rektorn för en islamistisk skola finansierad av Saudiarabien har erkänt att man använder bilderböcker som beskriver judar som 'apor' och kristna som 'grisar'. Och man kommer att fortsätta göra det eftersom bilderböcker är bra för 5-åringar. Vilken tur att saudierna är våra allierade.
Senator Hillary Clinton sa i veckan att om hon blir president ska hon ta hem trupperna. Ta hem trupperna? Hon kan ju inte ens få Bill att komma hem.
Jag såg en rolig historia på nyheterna igårkväll. Ett par möter på en trotoar i Washington skådisen Will Smith, och de tror det är Barack Obama. De sa till honom att de ska rösta på honom nästa år. Samma sak hände Elton John. Folk tror han är Hillary.
Fredag 2007-02-09 / 8.42länk KOLLEKTIVAVTAL ÄR KOLLEKTIVTVÅNG. I Borås Tidning intervjuas
Fredrick Federley, riksdagsman och ordförande för centerns ungdomsförbund som varit mycket kritisk till fackförbundens metoder att trakassera småföretag. Han är inte mindre kritisk nu när salladsbaren Wild´n Fresh säljs,
Man borde kalla det kollektivtvång:
- Maffiametod-liknelsen går ut på att man med tvång och hot får människor att skriva under avtal. Skillnaden är att maffian bryter benen av folk medan facket ägnar sig åt psykisk mobbning. När Appelgrens bar firade ettårsjubileum stod det till exempel nästan 40 strejkvakter i oranga västar utanför och hade politiska tal.
- Och så detta med sympatiåtgärder. Man försatte ju Appelgrens grannar i blockad på ett sätt som enbart drabbade dessa och inte henne. Man försökte alltså tvinga dem att pressa henne trots att de inte hade med det hela att göra.
- Avtal för mig handlar om att två parter ingår frivillig överenskommelse som båda ser ett värde i. Men i det här fallet är det ju bara facket som ser ett värde. Man borde kalla det kollektivtvång i stället. ---
- Är man en så stor aktör och har hur mycket resurser som helst och ger sig på en 24-årig tjej, då är man inte den svaga parten. Det ser alla.
Skönt att någon i riksdagen vågar säga som det är.
Storregionerna blir fortfarande för små för att kunna ta ansvar för specialistvården, och allt för stora för att sköta närsjukvården. Jag tycker det är bekymmersamt att alla partier och därmed kommittén tidigt inriktade sig på att föreslå direktvalda storregioner. Det verkar som om andra alternativ inte har fått en chans. För egen del anar jag att både demokratin och verksamheten skulle vinna på att vi slopade landstingen, och tankarna på storregioner, och nöjde oss med två direktvalda nivåer. Därmed skulle primärkommunerna få ett större ansvar, till exempel för närsjukvården. Med en sådan lösning skulle även staten få ett större ansvar, till exempel för den avancerade sjukvården.
Ja, vi behöver inte fler offentliga beslutsnivåer i vårt lilla land.
Torsdag 2007-02-08 / 22.59länk DUNCAN HUNTER, DARK HORSE. Eftersom de ledande presidentkandidaterna på republikanska sidan alla uppfattas som mittenpolitiker, har allt fler velat lyfta fram en riktigt starkt konservativ kandidat. Och i bloggvärlden ser man Vietnamveteranen och kongressmannen Duncan Hunter som en sådan.
Det som framför allt skiljer honom från andra kandidater är att han är tuff mot illegal invandring och bl a vill säkra gränsen mot Mexiko med stängsel och vakter. Han är en stark försvarare av rätten att bära vapen och andra frågor som är populära särskilt ute i valdistrikt med låga inkomster på landsbygden.
Duncan Hunter, 58, har suttit i representanthuset sedan 1980 och har varit mäktig ordförande i försvarsutskottet. Han är från Kalifornien och vann sitt distrikt senast med över 60 procent.
Tjänstgjorde i Vietnam 1969-71 (173rd Airborne och Army Rangers) och läste sedan juridik för att bli advokat 1976. Han finansierade sina studier genom att ta jobb i jordbruket och på byggarbetsplatser.
Även om han ger ett kraftfullt intryck, tror jag inte att han har en chans. Amerikanska folket har inte utsett en kongressman till president sedan 1880-talet. Skälet är att de är totalt okända för en större allmänhet, precis som Hunter. Han spelar helt enkelt inte i högsta ligan inom amerikansk politik. Men eftersom så många i bloggsfären nämner honom, är han värd att nämnas.
Torsdag 2007-02-08 / 22.09länk FLER FRANSKA PRESIDENTKANDIDATER PÅ MUHAMMEDSATIRIKERNAS SIDA. Igår ställde sig inrikesministern och center-högerkandidaten som leder opinionsmätningarna inför presidentvalet i april, Nicolas Sarkozy, på satirtidningen Charlie Hebdo sida i rättegången där tidningen kan bli fälld för att ha publicerat de danska teckningarna. Idag har först en talesman för socialistpartiet och sedan mittenpolitikern Francois Bayrou, som ligger trea i opinionsmätningarna inför presidentvalet, gjort detsamma, enligt AFP i
Presidential candidates have a say at french cartoons trial. Bayrou säger:
På sätt och vis står dessa karikatyrer på profetens sida och riktar sig, med humorn som vapen, mot dem som förråder hans lära.
Intressant tolkning. Bayrou tillägger att yttrandefriheten är en 'grundpelare' i det franska samhället och att han alltid kommer att stå på samma sida som 'de som försvarar rätten att skämta'.
Bannemig, ser det inte ut som om Frankrike är det enda landet i Europa vars politiker återupptäckt Voltaire och upplysningen...
Det har funnits invändningar mot att skicka tysk trupp till aktiva stridsområden. Hittills har 3.000 tyska soldater varit stationerade i de norra och lugnare provinserna (där också upp till
330 svenska soldater finns). Men regeringen konstaterar att ISAF/Nato behöver spaningsplan i syd och har bett Tyskland att ställa upp. Den begäran har varit omöjlig att avvisa, trots protester.
Det är rätt beslut av Tyskland. Den här typen av insatser är vår tids bistånd. Att skapa säkerhet för civilbefolkningen är en första förutsättning för ett normalt och välståndsbyggande samhälle.
Den svenska kollektivavtalsmodellen är bra, berättigad och ska värnas, men den tvingar inte alla att delta. Framför allt är den en återspegling av hur stora företag och centrala avtal dominerat svensk arbetsmarknad.
När unga människor vill starta moderna småföretag har facket ingen som helst koll på de inblandades verklighet, önskemål och drivkrafter.
De är inte heller beredda att skilja stort från smått, rimliga aktioner från mobbning. Istället sätts alla resurser in för att visa vem som är starkast. Det är inte bara osympatiskt, utan också kontraproduktivt. Undra på att småföretagandet har det tufft i Sverige.
Det minsta man kan begära av en borgerlig regering är att den skyddar småföretag från denna mobbing. Arbetsrätten måste ändras så att fackföreningar inte kan kasta sig över och misshandla företag med mindre än, säg, 100 anställda. På samma sätt borde ungdomar upp till 26 år, undantas, så som centerpartiet föreslagits. Genom att befria mindre företag och de utan yrkeserfarenhet från de tunga artilleriet inom arbetsmarknadslagstiftningen, skulle regeringen skapa flexibilitet och frihet på arbetsmarknadens marginal, utan att "den svenska modellen" på storföretag som Volvo, Ericsson med flera förändras.
Att nagga arbetsrätten i kanten innebär inget systemskifte. Det är däremot en viktig anpassning till vår tids nya villkor där servicenäringen får möjlighet att växa fram och skapa nya jobb. Ska regeringen kunna infria löftet om att minska utanförskapet är ändringar som dessa helt nödvändiga. Man kan inte fortsätta föra socialdemokratisk politik, vad var i så fall meningen med regeringsskiftet?
Torsdag 2007-02-08 / 9.13länk MILJÖJOURNALISTERNA GRANSKAR INTE. Visst är journalistik en märklig bransch. Vissa, ofta av vänstern identifierade, makthavare ska granskas stenhårt. Det ingår i yrkesrollen att, till exempel, inte tro på något företrädare för företag säger. Men andra aktörer, som har lika uppenbara skäl att vilja få god press, behandlas som om de vore totalt pålitliga och aldrig behövde granskas. Ledaren i Smålandsposten behandlar en sådan grupp,
Miljöpress under lupp:
MILJÖJOURNALISTERNA går miljörörelsens ärenden. Orden kommer inte från någon nyliberal förnekare av miljöproblemen, eller någon marxistisk motsvarighet, utan den hårda mediekritiken har Sveriges Televisions EU-korrespondent Erika Bjerström som avsändare.
I en debattartikel i fackförbundstidningen Journalisten vänder sig Bjerström kollegors arbete och redaktioners prioriteringar. Kortfattat är innebörden att journalistikens främsta uppgift - granskningen - underordnats. Istället förmedlas ett budskap från miljörörelse, forskare eller lobbbyister. Journalisterna fungerar, med den erfarna public service-journalistens ord, som tjänstemän på Naturvårdsverket.
Denna obalans i granskningen undergräver hela journalistkårens trovärdighet. Varför ska miljöaktivister, fackföreningar och andra av vänstern uppskattade aktörer undgå granskning?
"Om folkomröstning hållits när EG bildades eller när euron intruducerades, tror ni då att de blivit till?", har Barroso enligt tidningsuppgifter frågat holländska regeringen som överväger att ställa EU-grundlagen inför ny folkomröstning. Barroso vill avstyra den och förväntas idag sätta press på Holland att inte gå den vägen
Nä, herregud! Låta folken avgöra! Så kan vi inte ha det i det nya Europa. I EU ska experter och etablissemangen bestäma. Folket har två uppgifter: hålla käft och betala!
(Se mer i EU Observer,
Netherlands set to delay EU referendum decision.)
Torsdag 2007-02-08 / 8.35länk FILMEN OM MONA SAHLIN. En
kortfilm om Mona Sahlins karriär har blivit populär på nätet.
Onsdag 2007-02-07 / 23.11länk SARKOZY FÖRSVARAR RÄTTEN ATT VISA MUHAMMEDKARIKATYRERNA. Under domstolsförhandlingen i Paris där satirtidningen Charlie Hebdo står åtalad för att ha publicerat de 12 danska teckningarna av profeten, läste försvaret idag upp ett brev från borgerlige inrikesministern och presidentkandidaten Nicolas Sarkozy, rapporterar Reuters i Sarkozy letter surprises French cartoons hearing:
Jag föredrar överdrivna karikatyrer framför frånvaron av karikatyrer ... Jag har ofta varit ett favoritobjekt i denna satirtidning, men stöder ändå rätten att kunna le åt allting.
Brevet har resulterat i arga protesterna från muslimska grupper som hotar bojkotta en samrådskommitté som Sarkozy organiserat för att underlätta dialog mellan muslimska företrädare och franska staten.
Tänk om fler europeiska politiker började tala klartext om yttrandefriheten så som Sarkozy...
Onsdag 2007-02-07 / 23.11länk VÄNSTERNS ATTACKER PÅ GIULIANI HAR BÖRJAT. Förre New York-borgmästaren Rudy Giuliani skulle bli den svåraste republikanske presidentkandidaten för demokraterna att besegra. Därför är han en självklar måltavla för smutskastning. Och den har började idag. Reuters rapporterar, Giuliani's 9/11 handling may fuel campaign debate, att vänstern kommer att anklaga honom för att inte ha räddat mer än 25.000 människor från World Trade Center då 2.759 dog där efter planen kraschat in i skyskraporna.
Och vänstern låg redan före 11 september i krig med borgmästaren, skriver nyhetsbyrån, därför att han exempelvis försökt stoppa skattepengar från att finansiera en museiutställning av jungfru Maria gjord av elefantspillning.
Här infinner sig nu ett ödets ironi. Som tidigare diskuterats här i bloggen, anser de flesta bedömare att Giulianis svåraste utmaning på vägen till Vita huset är att övertyga konservativa gräsrötter om att han inte är blå utanpå och röd inuti (eller tvärtom, om vi använder Amerikas politiska färgkarta). När vänstern nu kommer att smutskasta honom för det dom anser vara upprörande beslut, betyder det förmodligen att han stärker sina kort hos konservativa väljare som varit tveksamma till Giuliani. För ju mer vänstern går till attack på Giuliani, ju mer konservativt pålitlig kan han komma att uppfattas...
Onsdag 2007-02-07 / 15.08länk SVERIGE INTE ALLS FRIAST I VÄRLDEN. För trettonde året ger tankesmedjan Heritage Foundation och Wall Street Journal ut Index of Economic Freedom 2007 som för 161 länder sammanställer tio olika barometrar på ekonomisk frihet.
För Sverige blir utslagen dåliga när det gäller frihet på arbetsmarknaden, när det gäller hur mycket staten tar av lönen och hur ofria medborgarna är från staten när det gäller exempelvis försäkringslösningar.
I det förstnämnda fallet är Rwanda mer fritt än Sverige (som kommer på 117:e plats av 161), i det andra fallet (frihet från statliga ingrepp i ekonomin) är Saudiarabien friare än Sverige (som kommer på 154:e plats av 156), i det tredje fallet (skattetryck) kommer Sverige sist - ofriast av alla 156 länder som rankats.
I pressmeddelande skriver Timbro:
– Många länder i Europa, inte minst Sverige, är i stort behov av reformer som ökar friheten på arbetsmarknaden, säger Timbros Johnny Munkhammar, som har skrivit kapitel två, om arbetsmarknad. En lång rad studier bekräftar att reformer som lägre skatter, lägre bidrag och färre regleringar ger fler jobb.
Det finns mycket att göra för den nya regeringen, om man vill öka friheten i vårt land...
De muslimska grupperna har inte rätt att försöka begränsa yttrandefriheten, säger de som kritiserar stämningen.
- Jag kan inte ens föreställa mig konsekvenserna, inte bara för Frankrikes utan också för Danmark om [satirtidning] Charlie Hebdo förlorar målet, kommenterar den danska redaktören Fleming Rose som var först med att trycka Muhammedkarikatyrerna i tidningen Jyllands-Posten [i oktober 2005].
- Det skulle vrida tillbaka klockan flera årtionden, sa han vid en presskonferens med i Paris igår då domstolsförhandlingarna inleddes.
Ja, här avgörs om islam eller upplysningen gäller i Europa. Medeltid eller modern tid. (Se mer om
de tolv Muhammedkarikatyrerna)
Någon som tror att man blir rik på att öppna en salladsbar? Medan Sofia Appelgrens anställda har varit garanterade 95 kronor i timmen när de arbetar har hennes egen lön varit beroende av hur det går för företaget. Själv uppgav hon att hon lyckades plocka ut 40 kronor per arbetad timme. Företagare brukar göra så. Företagets överlevnad sätts främst, tjäna pengar får man göra den dagen det blir tillräckligt med vinst.
Så är det.
Så länge regeringen bara pratar utan att agera, visar salladsbarskonflikten att företagare i Sverige är legitima måltavlor för allehanda politiska kampanjer. Företagare är rättslösa, fredslösa. Och att göra något produktivt i Sverige innebär bara att man bestraffas.
På sikt är det också viktigt att mejsla ut tydliga principer i kärnvapenfrågan. Så länge stormakterna själva inte går i bräschen för en nedrustning är det svårare att avkräva andra att göra det.
Det är ju en än värre pacifism än G-P, i förra kommentaren. Om väst rustar ner är det inte alls en signal till Mellanöstern att göra detsamma - tvärtom. Det skulle ju innebära att väst blir enklare att attackera. Det skulle ju tydligare än någonsin demonstrera västvärldens dekadens och slapphet.
Många, inte minst i medierna, tror att västvärlden är överlägsen alla andra kulturer och att väst med len röst och med ett leende på läpparna kan tala om vad övriga världen ska göra. Men den tiden är sedan länge förbi. Det är ett sorts kvardröjande kolonialt tänkande. För varje dag som går får andra regioner i världen allt större infytande. Och där råder minsann allt annat än pacifism.
Västvärldens värderingar, om frihet och alla människors lika värde, är ju skälet till att fundamentalister angriper oss. Terrorismen är ett medel i syfte att bekämpa dessa värden. Frågan är om vi ska försvara våra friheter, eller om vi genom att lägga ner vapnen är beredda att ge upp dem.
Vad är farligast? Ett Iran med kärnvapen eller krig för att förhindra att Iran skaffar kärnvapen? Vad är det mindre onda? Att ta risken att Iran går från ord till handling och försöker utplåna Israel eller att slå ut Irans möjlighet att anrika uran till vapenkvalitet - med risk för storkrig? ---
Krig skulle göra ont värre. Skaffar Iran kärnvapen återstår att neutralisera dem med terrorbalans. Det är inte bra, men det mindre onda.
Problemet med tidningens tänkande, som säkert är representativt för svenska medier, är att Irans regim utgörs av en religiös självmordskult. För dem är döden i kampen för islam det största som kan hända - man gör befolkningen som dör en tjänst, för de kommer till paradiset. Att agera så att hundratusentals, ja, miljontals iranier dör, är inte alls främmande. Man gjorde det så sent som på 1980-talet. Till och med Saddam Husseins kallhamrade generaler blev förstummade över med vilken lätthet iranska befäl offrade iranska pojkar som minröjare och kanonmat. (Se mer: Ahmadinejads demoner.)
Det går inte använda terrorbalans mot terrorister! Den läxan stod Europa dyrt på 1930-talet: 50 miljoner döda därför att man inte tidigare avbröt tysk upprustning. Nu är G-P beredd att göra om detta historiens största och mest fruktansvärda misstag.
När ska Europas politiker och medier inse det? Frågorna är inte de G-P ställer utan dessa: Vill vi att Iran ska starta kärnvapenkrig eller inte? Är vi beredda att ta riskerna att förhindra Iran från att komma över dessa vapen eller inte?
Är det bättre att utkämpa krig före eller efter det att kärnvapen kommit till användning?
Onsdag 2007-02-07 / 8.45länk OBAMA OCH HANS HUDFÄRG. För dem som vill se folk efter deras hudfärg, och då sätter jag rasister och kvoteringsivrare i samma fack, har något att lära av hur diskussionen går i USA om den möjlige presidentkandidaten och senatorn Barack Obama. I American Prospect skriver Matthew Yglesias,
Skin Deep:
Och det är faktiskt så att man ifrågasätter om Obama kan räkna sig som afroamerikan. Debra Dickerson argumenterar, i Salon, att Obama 'skulle vara det största svarta hoppet i nästa presidentval - om han faktiskt vore svart'. Men Obama har ju, trots allt, uppfostrats av en vit mamma. Allt medan hans svarta far var immigrant från östra Afrika, inte en ättling till slavar från västra Afrika.
När det hävdats att Obamas svaghet ligger i att han inte kan räkna med svartas röster, citerar artikeln en kommentator, "Jag tror Obama kommer att få stöd från svarta, men inte alla svarta. Vissa svarta väljare kommer att finna honom - alltför vit".
Därför menar man, kunde Hillary Clinton, som satsat mycket på att värva denna viktiga väljargrupp för en demokratisk politiker. Tills en annan demokratisk presidentkandidat gav uttryck för något som många anser vara en suptil form av rasism som finns kvar: senator Joe Biden kallade Obama en svart, talangfull och "renlig" kandidat. Som om svarta annars vore smutsiga, orena. Artikelförfattaren menar att detta uttalande för afroamerikanerna visat att i vitas ögon är Obama svart.
Det här är ju vanvett. Men grupptillhörighet är, tyvärr, en allt viktigare faktor också i Sverige - på grund av kvotering och politik i syfte att överbrygga motsättningar. Resultatet är det motsatta: alla identifierar sig med gruppen och drar aktivt gränser för vilka som får tillhöra gruppen, även den som anser sig diskriminerad drar gränser för vilka som får höra till. Stamsamhället tar allt hårdare grepp om det moderna samhället.
Tisdag 2007-02-06 / 20.51länk KONSERVATIVA SLUTER UPP BAKOM GIULIANI. Stödet för förre New York-borgmästaren Rudy Giuliani bara ökar. Det är rätt intressant att den konservative kolumnisten John Podhoretz i New York Post idag skriver under rubriken Rudy's right stuff. Han bemöter vänsterpressens snack om att Giuliani inte kommer att accepteras som republikansk presidentkandidat av socialkonservativa:
I policy-termer stöder Giuliani partnerskap - alltså att gay-pars relation ska erkännas i lag. Det råkar också vara den åsikt som vicepresident Dick Cheney har - och om han ställde upp i presidentvalet skulle han betraktas som en stark kandidat bland socialkonservativa.
Mest utmanande med Rudy är det faktum att han är för fria aborter, och 1989 svarade han på en teoretisk fråga att han skulle ge sin dotter pengar till en abort om hon behövde det (även om han också sa att han skulle försöka övertala henne att föda barnet genom att lova: 'Jag skulle hjälpa henne att ta hand om barnet'.) Och ändå, Giulianis åsikt om abort betyder inte automatiskt att han inte kan vinna. ---
Socialkonservativa republikaner vill tycka om honom. I den meningen representerar han något monumentalt annorlunda än tidigare kandidater som försökt uppvakta partiets socialkonservativa falang. --- [H]an knackar på en öppen dörr. Giulianis stöd är solitt och ganska djupt, hans opinionssiffror är mycket starka.
Poängen är den här: republikaner vill nominera honom om de kan - om han kan demonstrera för dem att han inte är för liberal för dem. Det är en mycket stark position att starta från.
Ja, om amerikansk praxis i abortfrågan finns mycket att diskutera. Som bloggen
tidigare rapporterat kan kvinnor göra abort till 40:e veckan, i praktiken till samma dag som barnet skulle födas naturligt. Högsta domstolen beslutade 1973 att fostret är att betrakta som en del av kvinnans kropp till dess det är fött, alltså kan det aborteras hur sent som helst. Den som förespråkar den svenska abortlagstiftningen är i amerikansk kontext att betrakta som abortmotståndare. Varje begränsning av nu gällande regler avvisas av förespråkarna för abort. Så genom att vara emot sena aborter - som i svensk lag - hamnar Giuliani "på rätt sida"
Det individuella programmet, som tillskapades för de elever som inte hade godkända betyg från grundskolan, växte snabbt till gymnasieskolans enskilt största program. Så kan man inte ha det.
Jan Björklunds förslag känns som en lagom verklighetsanpassad och uthärdligt konservativ väg ut ur dagens problem.
"Uthärdligt konservativ", var orden. Underbar formulering, för att vara beröm från socialdemokrat. Fram för fler ledarskribenter med personlig stilistisk profil.
Tisdag 2007-02-06 / 15.04länk SÅ USELT ÄR FÖRETAGSKLIMATET I SVERIGE. Ägaren till salladsbaren i Göteborg som satts i blockad av facket, Sofia Appelgren, ger upp och säljer sin rörelse, rapporterar radions ekoredaktion, Blockadutsatt restaurang säljs.
– Facket har tydligt visat att de är helt ointresserade av villkoren för våra anställda. Detta har urartat till maktpolitik, och jag vill inte ägna mitt liv åt att vara ett slagträ i en sådan debatt, säger Sofia Appelgren.
Detta händer i Fredrik Reinfeldts och Maud Olofssons Sverige! Företag avveckar istället för att expandera. Budskapet som här signaleras är tydligt: företagare är svin som ska sättas åt och trakasseras. Och de som får företag på fall är hjältar.
Ska alliansregeringen överhuvudtaget bli trovärdig måste den i grunden förändra villkoren för småföretagen. Om inte arbetsrätten förändrats inför valet 2010 kommer regeringen inte ha en chans att bli omvald. Och skulle då inte heller vara värd omval. Ska socialistisk politik råda, är det lika bra att det sker av dem som också kallar sig socialister.
Tisdag 2007-02-06 / 14.40länk TSUNAMIN BLOTTLADE POLITIKENS LÖFTESBROTT. Yrsa Stenius vänder sig i Aftonbladet emot hur tsunamikatastrofen där nästan 550 svenskar dog har hanterats,
Tsunamins offer har utnyttjats av politiker. Hon menar att "drabbade människors vilsna vrede och förtvivlan" exploaterades av medier och den borgerliga oppositionen, vilket ledde till "personlig förföljelse av Laila Freivalds". Yrsa Stenius skriver sedan:
Få har funnit det värt att understryka att inte ens en svensk räddningsorganisation föredömligt snabbt på plats i Thailand hade kunnat hjälpa utsatta svenskar de första dygnen mer än marginellt.
Till de få som gjorde just detta, var denna
blogg. Dagarna efter katastrofen skrevs:
Har medvetet avstått från att kritisera regeringen för senfärdighet av den enkla anledningen att det i nuläget är svårt att avgöra hur vår regering agerat i jämförelse med andra och vad man rimligen kan kräva av den ... [Det] är ju så att man som medborgare inte kan räkna med samma service som hemma när man ger sig ut i världen. Det är helt orimligt.
Jag fick, som framgår i länken ovan, kritik av läsare för att jag inte kritiserade Laila Freivalds. Och jag avstod av en anledning som Yrsa Stenius - självklart - smiter ifrån. Folkets ilska riktade sig mot Freivalds och regeringen därför att socialdemokratin tutat i svenska folket att politiken kan lösa alla problem.
Socialdemokratin har i 50 år lovat att staten ska ta hand om oss medborgare från vaggan till graven.
Tsunamikatastrofen visade i all sin brutalitet att socialdemokratins löften är lögn och förbannad dikt!
Politiken och staten kan inte ta hand om människorna. Socialister lovar det för att få röster och makt, men de har aldrig, och kommer aldrig, att leva upp till det.
Bara människor som utgår från att socialisterna ljuger, och därför lever i förvissningen om att det gäller att ta hand om sina egna liv, kan skapa sig den mentala beredskapen som krävs för att hantera katastrofer när de inträffar. Och inse att det då gäller att själv och tillsammans med andra lösa uppgifterna så gott man kan. Det finns ingen pappa stat att lita på.
Men svenska folket har inte haft den mentala beredskapen. Och därför blir detta uppvaknande, samtidigt som man ska hantera död och förtvivlan, så känslosamt med hårda utfallen mot dom som lovat total och evig trygghet, men som sviker när det gäller.
Men detta orsakssamband mellan tsunamin och "hatet" mot s-regeringen vill inte Yrsa Stenius se.
Tisdag 2007-02-06 / 9.10länk KOMMUNAL: RATIONALISERA VÄLFÄRDEN. Det är ingen överraskning att Kommunalarbetareförbundet skriver en
intressant debattartikel i DN som talar om rationaliseringar i offentlig sektor. Kommunals medlemmar finns i verkligheten. De ser hur ineffektiva kommuner och landsting är.
Efter den av socialdemokraterna starkt kritiserade privatiseringen av S:t Görans sjukhus i Stockholm, visade det sig att Kommunals arbetsplatsombud snart ställde sig positiva till den nya ägarformen. Varför? Man hade för första gången fått en arbetsledning som fattade beslut! Istället för att ha 21 olika chefsnivåer över vaktmästare och biträden, fanns nu en vd som man kunde gå till, lägga fram sin sak och snabbt få ett ja eller nej. Inom landstingen fick man aldrig besked överhuvudtaget.
I debattartikeln hänvisar LO-förbundet till äldreomsorgen i borgerligt styrda Nacka:
Ett par exempel visar på den kraftiga potential som finns i en effektivare användning av personalens tid. I Nacka genomfördes ett förändringsarbete inom hemtjänsten. Resultatet var slående. Andelen av arbetstiden som faktiskt kunde användas till omsorg ökade från 45 procent till 75 procent. En kraftig produktivitetshöjning som ger perspektiv. Socialstyrelsen har i en studie visat att i hemtjänsten används mindre än hälften av personalens tid till att möta brukarna. Detta ledde till att brukarna fick mindre hemtjänst än de hade rätt till.
Och detta förändringsarbete har handlat om att de äldre och anhöriga genom kundval kan bestämma vem som ska utföra hemtjänsterna från en lång lista godkända företag. Därmed har också personalen, Kommunals medlemmar, haft många arbetsgivare att välja mellan och lätt kunnat byta om man inte trivs. När kommunen hade monopol, hade man att stå med mössan i handen. Konkurrens är bra för LO-medlemmar, det har Kommunal till skillnad från andra fackförbund, upptäckt.
Tisdag 2007-02-06 / 8.45länk SENATEN GÅR INTE EMOT IRAKFÖRSTÄRKNINGAR. I natt led demokratiska partiets vänsterflygel ett stort nederlag i amerikanska senaten: ett förslag till uttalande som krävde att presidenten inte förstärker trupperna i Irak röstades ned, rapporterar Reuters i
Senate votes not to debate Iraq proposal
Tisdag 2007-02-06 / 8.45länk HILLARY CLINTON VELAR OM IRAK. I Wall Street Journal berättar James Taranto om en debatt han haft med en av Hillary Clintons rådgivare i CNN,
Indecision 2008, där man diskuterade Clintons löfte om att hon den dag hon blir president kommer att dra hem trupperna. Ur utskrift:
Programledaren Dobbs: Senator Clinton sa att hon omedelbart skulle dra sig ur Irak om hon väljs till president.
Clinton-rådgivare Zimmerman: Well, hon lade fram sin plan och hon lade fram olika idéer på bordet som mottogs väl. Och jag applåderar henne för det. Självklart kommer hon inte att dra tillbaka alla på installationsdagen 20 januari och det är ---
Dobbs: Herregud.
Zimmerman: Och det var inte hela det uttalande hon gjorde.
Dobbs: Låt oss gå till James Taranto. Vad är lösningen från -- enligt dig?
Högerdebattören Taranto: Om Clinton tror jag att Zimmerman har rätt, åtminstone när det gäller att förutspå vad hon kommer att göra. Om hon blir president och vi är kvar i Irak, vilket jag tror, kommer hon inte att dra sig ur. Hon kommer inte att hålla det löftet. Hon säger det bara för att göra sina supporters glada.
Det här ser inte bra ut för Hillary Clinton. Hon börjar framstå som en viss John "jag röstade för innan jag röstade emot" Kerry.
Måndag 2007-02-05 / 20.09länk NEWSWEEK: 'TID ATT SYNA KLIMATBLUFFEN'. Tidskriften Newsweek, som 1975 varnade för en ny istid, har lärt sig läxan och låter den konservative kolumnisten George Will framföra viss skepsis mot FN:s klimatpanel, i Inconvenient Kyoto Truths. Han inleder med två frågor:
Var livet bättre när Chicago var täckt med en kilometer is? Var det värre när det var så varmt på Grönland att vikingarna idkade jordbruk där?
Klimatförändringarna förr kunde inte skyllas på stadsjeepar, SUV, skriver Will och konstaterar att det enda vetenskapsmännen vet med säkerhet är att temperaturen på senare tid stigit. Vad det beror på, hur länge det varar, om det går att göra något åt, om klimatförändringen innebär någon fara och om fördelarna med att försöka bromsa förändringarna verkligen överväger kostnaderna - är bara spekulationer:
Vi kan inte veta om de enorma kostnaderna [för att förhindra klimatförändringen] kommer att ge fördelar som svarar mot de fördelar det välståndsskapande givit som därmed uteblir och inte produceras.
Det är en fråga som meteorologer inte kan svara på. De kan inte ens ge en 5-dygnsprognos i ärendet.
Will påpekar också att vänstern i USA - inklusive en viss herr Al Gore - röstade emot Kyoto-protokollet, eftersom det undantog "utvecklingsländer" som Kina, Indien och Brasilien. Hur mycket amerikaner än skulle spara, skulle det inte väga upp att Kina var 10:e dag börjar elda i ett nya kolkraftverk. 2.200 kolkraftverk ska byggas i Kina på drygt 20 år.
Det vore en välgärning om medierna i sina rapporter kunde ta upp aspekter som dessa. Men det är förmodligen för mycket begärt. Journalistkåren tror blint på oraklen...
Måndag 2007-02-05 / 19.49länk DICK MORRIS: RUDY SOLAR SIG I GLANSEN. Bill Clintons valstrateg Dick Morris skriver i New York Post, It's now a Rudy Romp, att Rudy Giuliani nu definitivt tagit ledningen inom republikanska partiet.
Men även om Morris inte längre tror att andra mer välkända kandidater kan utmana Giuliani, förutsätter han att en "riktig konservativ" från gärdsgårdsserien med blixtens hastighet kan komma att slå igenom och ge Giuliani en match. Det har hänt förr, menar Morris. Detta eftersom Giuliani kan anses vara för liberal i sociala frågor. Morris nämner
Mike Huckabee,
Sam Brownback, James Gilmore, Tommy Thompson, Duncan Hunter och Tom Tancredo.
På demokratiska sidan räknar dock Morris med att Clinton-maskinen (the Big Mean Clinton Machine) ska sopa golvet med utmanarna.
Jag är inte övertygad. Är det i något parti okända snabbt kan rycka fram i ledningen, så är det i demokratiska partiet. (En viss Bill Clinton var 1992 en okänd guvernör från den lilla delstaten Arkansas. Jimmy Carter var lika okänd 1976. När Carter proklamerade att han ställde upp för att bli president, säger myten att en journalist frågade "president för vadå?")
På republikanskt håll klagar man snarare på att kandidater får stå i kö så länge att man ofta blir för gammal för att vinna (Bob Dole förlorade 1996 som 73 åring, och McCain kommer att, om han vinner, vara 72 år vid tillträdet. Reagan var 69 år när han tillträdde.)
Därför tror jag det är mer troligt att republikanerna väljer en välkänd kandidat som bevisat handlingskraft i inrikespolitiken - Rudy Giuliani.
Måndag 2007-02-05 / 9.35länk KRISTDEMOKRATER AVUNDSJUKA BARNUNGAR? Det ligger en hel del i det Vestmanlands Läns Tidning skriver i ledaren om kristdemokraternas kommunaldagar under den gångna helgen,
Kris(t)demokraterna muttrar:
Kristdemokraterna är bland annat missnöjda med att ha fått bara tre ministerposter. Centern och folkpartiet fick fyra vardera. Det hade varit klädsamt om även kristdemokraterna fått fyra, är en av synpunkterna som hörts om det. Förvisso, men det ska väl ändå vara vuxna människor vi talar om - inte barnungar som avundsjukt sneglar på andras, mer välfyllda gottepåsar.
Ja, jag tror väljarna har något med saken att göra. Och att respektera dem, tycker jag vore - klädsamt.
Det här blev kanske väl elakt, men det är den här typen av smågnabb som lätt växer och blir till stora samarbetssvårigheter i en borgerlig regering. Och uppstår samarbetsproblem, är valförlusten 2010 given. Då kan kristdemokraterna stå där utan vare sig ministerposter eller riksdagsmandat. De borgerliga har att visa sig VUXNA uppgiften att regera landet. Och då har man inte tid med sånt här!
Måndag 2007-02-05 / 9.25länk BJÖRKLUND, INTE LUF, HAR FOLKET PÅ SIN SIDA. Svenska folket står på regeringens sin sida när det gäller skolpolitiken, skriver Upsala Nya Tidning i dagens ledare,
Björklunds revansch:
Det är helt enkelt så att de flesta i Sverige anser att skolans viktigaste uppgift är att ge eleverna kunskaper som förbereder dem för vuxenlivet. Om den uppgiften försvåras, eller i värsta fall rent av förhindras, av allsköns oordning är det rätt att skärpa ordningsreglerna.
Den nu aktuella sifomätningen visar, i något hårdragen sammanfattning, att tre av fyra vill ha vad som beskrivs som "hårdare regler" i skolan. 74 procent av befolkningen över 15 år, närmare bestämt. 86 procent av de borgerliga väljarna stöder kravet, men även 71 procent av socialdemokraternas väljare är för.
Det är något för LUF-ordförande Frida Johansson Metso att tänka på. Skolminister Jan Björklunds tydliga ansvarskrav på elever, lärare och rektorer står i stark kontrast till den snällism som hon levererade i fredagens debatt (se här). LUF leder folkpartiet mot avgrunden om de fortsätter att låta som socialister.
Ansvarskommittén vill ha ökad centralisering. Detta ska åstadkommas med en kombination av direktiv uppifrån och lite extra bidrag från staten. Inte mycket till nytänkande!
Nej, släng denna centralism a lá 60-talet i papperskorgen. Med Mats Svegfors som ordförande hade man hoppats att något mer än byråkrattänkande skulle fått plats.
Måndag 2007-02-05 / 8.50länk PARTILEDARENS POLITISKA BETYDELSE UNDERSKATTAD. Statsvetaren Sören Holmberg och hans opinionsanalytiker i Göteborg brukar hävda att partiledarens betydelse för partiernas valresultat överskattas i medierna. På ett sätt är ju det sant, det är många fler som krävs för att ett parti ska vara en valmaskin som kan torgföra partiet mot väljarna överallt på en gång. Men om man ser till partiets sakpolitiska inriktning och profil, politikens innehåll, så underskattas personerna som är partiledare. De har ett enormt inflytande på vilka ämnen och vilken identitet partiet får.
Göteborgs-Posten har helt rätt när man om centerledaren Maud Olofsson skriver,
Centern vid vägskäl:
Förnyelsen av centerpartiet har varit betydande under Maud Olofsson. Men mycket bygger på hennes person. ---
Centerns utveckling från att för 10-15 år sedan till stora delar ha uppfattats som ett nej-parti till ett mer uttalat liberalt och utvecklingsvänligt parti har belönats av väljarna.
Samma sak kan man ju säga om Reinfeldts nyorientering mot mitten och som arbetarparti: hade den skett utan honom? Och folkpartiet ändrar profil i takt med att partiledarna ändrar tonvikt. Bengt Westerberg var på 1980-talet landets mest utpräglade marknadsliberal, det var därför han åstadkom Westerberg-effekten 1985. Efter Ola Ullstens luddigheter kom plötsligt en fp-ledare som var tydlig och stolt marknadsekonom.
Sedan hände något med Westerberg som person, han rörde sig tillbaka mot Ullstens luddiga socialliberalism, ville gå in i en socialdemokratisk regering. När Ingvar Carlsson sa nej, avgick han. Maria Leissner fullföljde den luddiga sidan av Westerberg de månader hon var partiledare, och Leijonborg hade sedan för kort tid till valet att ändra något, partiet fick 4,7 procent. När Leijonborg blev varm i kläderna förändrade han åter partiets profil mot tydligare individualistiskt ansvar för medborgarna och belönades av väljarna 2002.
Nu kommer rapporter till mig om att allt fler, också i partiledningen, sluter upp bakom den luddiga socialliberala vänsterretorik som ungdomsförbundet driver. Och ska den få genomslag måste partiledaren bytas ut. Därför de interna påhoppen på Leijonborg. (Om LUF:s profil blir folkpartiets, slår jag vad om att partiet åter ur riksdagen 2010. Otydlig socialliberalism har alltid straffats av väljarna, och nu när moderaterna har intagit en mittenposition är väljarunderlaget än mindre.)
Partiledarna har enorm betydelse för hur partiernas politik. Och tack och lov för det. Svensk politik är oftast trist och förutsägbar. Med partiledarna skapas i alla fall lite dynamik och rörelse över åren.
Lördag 2007-02-10 / 17.43
Lördag 2007-02-10 / 16.03
Torsdag 2007-02-08 / 22.59
