Den vanligaste invändningen mot min argumentation verkar vara att man tycker det är märkligt att jag vill ha hårdare straff för gärningsmännen på Kungsholmen men vill fria pappan i Rödeby. Man hävdar att här finns en motsättning. Men den kritiken faller ju platt till marken eftersom de som kritiserar min ståndpunkt tycker precis tvärtom: att Rödebypappan ska straffas, men att Kungsholmsligisterna ska komma lindrigt undan med mord.
För mig är det obegripligt hur man kan nå slutsatsen att den som försvarar sin familj i sitt eget hem mot inkräktare som hotat att döda dem ska straffas, medan de som i fega gängbildningar sparkar ihjäl en ensam person ska slippa hårda straff.
Jag har funderat mycket på den frågan den senaste veckan, men jag begriper inte hur man kan komma fram till denna position. Jag kan inte med min vildaste fantasi förstå resonemanget. Och ändå är det just detta resonemang som dominerar i alla medier, även Svenska Dagbladets ledarsida: Nog sköt pappan med uppsåt.
Jag tackar för mejl från bloggens läsare, varav de flesta instämmer i mina slutsatser. En läsare skriver med anledning av Svenska Dabladet:
Jag håller helt med dig om att frikännandet av fadern i Rödeby är riktigt. Jag blev därför mycket förvånad över Maria Abrahamssons ledare i SvD häromdagen. Jag tycker hon brukar skriva vad jag anser vettigt för det mesta. Men det sista här verkar vara mycket juristtänkande. Jag har hakat upp mig på ordet uppsåt [och] slog upp uppsåt i Svenska Akademins ordlista och fann där avsikt, föresats. I Fröströms Synonym Lexikon fann jag följande synonymer: mål, uppsåt, akt, avsikt, intensioner, syfte, syftning, mening, syftemål, ändamål.
Abrahamsson jämför med Mijailovich, som mördade utrikesministern Anna Lind. När han såg henne följde han tydligen efter henne, hans uppsåt, hans avsikt, hans syfte , hans mål , hans intension var att mörda henne.
När det gäller fadern i Rödeby är läget ett annat. Han hade under lång tid blivit trakasserad och hotad av ett mopedgäng. Han ville försvara sig och sin familj. Polisen hade tydligen inte brytt sig om hans tidigare försök att få hjälp. Så kommer gänget in på gården, några av dem går upp för trappen in i trapphuset. Vad gör Fadern. Han vill försvara sig och sin familj: Att göra det var hans avsikt, hans intension, hans mening, hans syfte, hans mål.
Han visste att de var flera och starkare än han. [G]eväret var sista chansen att försvara sig. Fadern hade inget uppsåt att mörda, hans uppsåt var bara att försvara sig och sin familj, att en av ungdomarna blev dödad genom skottet beror på att han trängt sig in på en gård där han inte hade rätt att vara och att han hotade de som bodde i huset.
Ja, nödvärn har omvänd logik i förhållande till aktiva våldshandlingar. Nödvärn avser att skydda mot yttre hot. Jag förstår inte varför svenska etablissemanget ser så negativt på det. Annat än att makten ogillar när medborgare tar saken i egna händer istället för att vara hjälplösa offer som låter sig underställas politikers förmynderi. Men varför ställer journalistkåren upp på denna maktens förmynderi? Varför tar inte medierna den i bokstavlig mening utsattes parti just här?
Jag begriper uppriktigt sagt inte hur svenska etablissemang fungerar.
Några av bloggens inlägg om Rödeby och Kungsholmsdomen har översatts till engelska på andra håll: Gates of Vienna i “Sweden is Finished as a Civilization”. (Andra intressanta bloggar om politik, våld, polis, kriminologi, psykologi, kriminalitet, brott, moral, kriminalpolitik, lag o rätt, fängelse, mord, Kungsholmsmordet, Rödeby)