Den muslimske journalisten Fatma Aykut skriver i Der Spiegel, A Muslim Responds to ’Fitna’: ’I’m Not the Least Bit Offended’. Hon är på en gång sarkastisk och framför samtidigt intressanta ståndpunkter:
Det är knappast politiskt korrekt att medge, men Fitna har en speciell kraft. Är det ens möjligt att idag göra en film som kritierar islam utan risk för mord, protester och våld? Jag ställer frågan som muslimsk kvinna. Jag är säker på att många i Holland och här i Tyskland delar Wilders uppfattningar . . . Den knepiga med filmen är att Wilders förmår att visa en fasett av muslimsk erfarenhet i Europa. Irriterande nog, sker det dessutom i dokumentärt format. Det vore rent ut sagt dåraktigt att vara emot filmen på ”principiella” grunder. Wilders porträtterar en mentalitet som otvivelaktigt existerar i Amsterdam, Paris och Berlin.
Just denna poäng har framfördes här i bloggen i går. Även om Fitna har undertoner som jag vänder mig emot, så är ju bilderna dokumentära — de här personerna finns! De är inga skådespelare. Det är inget påhitt. Extremisterna finns. Men mainstreammedierna tiger om detta allvarliga hot, och politiska aktörer på vänsterkanten gör allt för att förlöjliga problematiken.
Fitna är en påminnelse — för många, exempelvis DN en smärtsam påminnelse — om hur en del av verkligheten faktiskt ser ut. Det är dags för mainstreammedierna att sluta blunda. Det här problemet finns. Och vi kan inte låta bli att ta itu med det.
Se mer i bloggen om Fitna: 27/3, 29/3, 31/3 och 31/3. (Andra intressanta bloggar om politik, islamism, Wilders, Fitna, islam, kristendom, fundamentalism, rasism, kränkt, islamofobi, integration, integrationspolitik)