I eftermiddags anordnade Jarl Hjalmarsson-stiftelsen ett intressant seminarium med nuvarande migrationsministern Tobias Billström (m) och förre migrationsministern Jan O Karlsson (s) på temat ”cirkulär migration”. Också FN:s flyktingorgan UNHCR och Röda Korset fanns representerade.
Temat cirkulär migration diskuterats förvånansvärt lite i samhällsdebatten, kanske därför att det berör så känsligt frågor som invandring – och utvandring.
Men om jag ska förenkla så handlar cirkulär migration om att vi ska sluta se människor som rör sig över gränserna i en globaliserad värld som alltid varande flyktingar. ”Det blir så, eftersom det står flyktingmottagning på dörren”, som Jan O Karlsson på sitt rättframma sätt sa. De som flyttar förväntas av oss vara flyktingar och då kallar man sig det. ”Men Karl-Oskar och Kristina var inte flyktingar när de utvandrade”, fortsatte Karlsson, ”de sökte ett bättre liv”.
Jan O Karlsson pekade, som en pedagogisk inramning, på att en fjärdedel av Sveriges befolkning utvandrade till Amerika under 1800-talets slut och 1900-talets början. Det vi mera sällan talar om är att var tredje återvände till Sverige och startade den andra industriella revolutionen på 1920-talet. Man hade sett andra lösningar, tjänat pengar och lärt sig nya metoder i Amerikat, och tog hem idéerna för att starta upp här. Och dessa hemvändande svensk-amerikaner var ett utslag av återvandring – del i en cirkulär migration.
Det är så här vi borde se på människors flyttmönster framöver. Man kommer till Europa, där vi behöver arbetskraft för vår tillväxt, men sedan kan man återvandra och omsätta sina erfarenheter i produktiv utveckling i sina ursprungsländer.
Tobias Billström ser migration som en ödesfråga för ett välfungerande världssamfund där man i ordnade och säkra former kan bidra till tillväxt inom i-världen och fattigdomsbekämpning i utvecklingsländerna. Cirkulär migration borde, på en och samma gång, kunna svara mot behoven i invandrar- och utvandrarländerna.
En del i denna cirkulation är att underlätta återvandring. Därför startas nu allt fler återvandringskontor i kommunerna så att människor från olika länder enklare ska kunna lämna Sverige för att återvända hem.
Billström, och Karlsson på hans tid, jobbar för att kunna använda bistånd för att underlätta återvändande och se detta som en reintegreringsinsats i ursprungsländerna. De återvändande bidrar till en kunskapsöverföring från i-värld till utvecklingsländerna, och är därför en viktig fattigdomsbekämpande verksamhet.
UNHCR påpekade att den grupp de arbetar med, alltså flyktingar med skyddsbehov (pga förföljelse i hemlandet) inte kan omfattas av dessa resonemang. Men för den majoritet som inte har detta skyddsbehov är återvandring ett alternativ som borde underlättas. Det anser också Röda Korset som av regeringen nu beviljas bidrag för återvänandeprojekt för människor från Irak och Kosovo som finns i Sverige.
För partipolitiken ställer cirkulär migration till vissa problem – därför blir det extra intressant…
Vänsterpartiet och miljöpartiet motsäter sig denna tanke, för de vill att alla som kommer till Sverige ska stanna här för evigt, som Tobias Billström sa. För dem är återvändande invandrare ett misslyckande. På andra kanten vill sverigedemokraterna inte att några ska komma hit från början, och då finns heller inga som behöver återvända. På båda kanterna är man alltså emot rörlighet: antingen till Sverige, eller från Sverige.
Men för företagen som behöver arbetskraft – det var nog ingen slump att seminariet hölls på Stockholms Handelskammare – och för oss som inte ser globalisering och frihandel som ett hot, öppnar cirkulär migration för nya möjligheter.
Någon frågade: ”Men hur går det då med integrationen?” Både Billström och Karlsson menade att integration inte blir lika central om människor kommer till Sverige för att arbeta i några år för att sedan återvända. Och Karlsson syftade på den speciella svenska definitionen av integration som går ut på att infödda svenskar ska lära sig och ta till sig invandrarnas kulturella mönster i lika hög grad som invandrare lär sig svenska. Den ambitionen faller ju, om invandrare bara blir här en kortare tid.
Men också den linje den här bloggen driver om assimiliering, alltså att immigranter ska ta till sig och smälta in i den svenska kulturen blir ju inte helt kompatibel med cirkulär migration. Snarare blir immigranter gäster i Sverige. Och gäster ska mötas med värdighet, men en gäst har skyldighet att anpassa sig eftersom man befinner sig i någon annans hem. Man möblerar inte om i någon annans hem, utan följer rutinerna som gäller där.
Jag tror cirkulär migration kan lösa upp en del knutar. Om vi nu börjar våga diskutera öppet och ärligt. (Andra intressanta bloggar om politik, integration)