Åklagarens jakt på barnläkare är besynnerlig

Jag känner personer som länge jobbat inom neonatalvården (avdelning för sjuka nyfödda, oftast för tidigt födda) och samtalsämnet är inte sällan att läkare sätter in för stora resurser för att hålla kraftigt förtidigt födda vid liv. Barn som väger mindre än ett kilo när de lämnar livmodern i 24-25:e veckan är oerhört sköra. Graviditeten är då bara lite drygt halvvägs.
Därför är det märkligt att följa hur en enskild åklagare nu anser det mord av en läkare som inte lyckats få ett sådant barn att överleva. Åklagaren har dessutom varit förtegen med vad det är som skulle indikera mord i sinne. Först hette det att läkaren stängt av respiratorn, men det visade sig vara fel. Sedan hette det att rättsläkaren slagit larm efter obduktion, men det är också fel, rapporterar SVD:

Uppgifter från åklagaren har tidigare gjort gällande att det var en rättsläkare som slog larm och polisanmälde den nu häktade läkaren. Det dementerades igår av åklagaren. Istället ska uppgifterna, som ledde fram till misstankarna mot barnläkaren, ha framkommit i samband med annan utredning. Sannolikt rör det sig om en polisutredning kring flickans felmedicinering, en utredning som enligt uppgift senare lades ned.

Vad betyder detta? Jo, förmodligen att åklagare och polis utan medicinskt kunnande suttit med obduktionsprotokoll och upptäckt att doseringen av mediciner är hög utan att förstå sammanhanget.
Samtidigt minns jag från de första medierapporterna att föräldrarna till det döda barnet menade att oegentligheter begåtts. Det är mycket möjligt att de tar ut sin sorg genom att anklaga sjukvården. Är det så att åklagaren Elisabeth Brant tagit parti för föräldrarna och med obduktionsprotokollet i handen ansett sig kunna bestraffa läkare som inte räddat livet på barnet?
Det är ju ett absurt, primitivt, ja, medeltida reaktionsmönster; vilja straffa den som försökt men inte lyckats rädda liv.
Jag tycker också det är besynnerligt att den undersköterska, som åklagaren menar var närvarande när det påstådda mordet skedde, inte har hörts. Läkaren anhölls i måndags. Det har gått fem hela dagar, utan att åklagaren brytt sig om att förhöra detta centrala vittne. Varför? Och varför har åklagaren inte anlitat någon medicinsk expertis för att få de medicinska uppgifterna tolkade? Det saknas ju inte medicinskt kunnande att rådfråga.
Chefen för främsta tillsynsmyndigheten i svensk sjukvård, Socialstyrelsen generaldirektör Lars-Erik Holm säger till DN:

— Att ge en hög morfindos innan en respirator stängs av är inget konstigt.

En av landets främsta auktoriteter på omårdet, professorn i pediatrik och neonatologi, Hugo Lagercrantz skriver i debattartikel:

Om inte klarare riktlinjer införs när det gäller möjligheter att avbryta meningslös behandling, så finns det risk för att läkare hoppar av från intensivvårdsarbete. I samband med den aktuella händelsen hör jag yngre uppskrämda kolleger tala om den möjligheten. Kammaråklagaren Elisabeth Brandt har gjort stor skada med sin häktningsorder och dramatiska polisingripande och bör ställas till svars.

Är det en ny häxjakt mot läkare i svenskt rättsväsende vi bevittnar? 1984 blev mordet på en prostituerad starten på en hetsjakt utan like på en obducent och allmänläkare, i en skamlös rättegång som saknade all sans och balans. Då var feminismen den politiskt drivande kraften i rättsövergreppen mot läkarna. Den nojan har tack och lov ingen bäring här. Alla inblandade är kvinnor: barnet, läkaren och åklagaren.
(Andra om , , , , , , , , , , , , , i, DN1234 SvD123 AB123 Dagen)

Rulla till toppen